onsdag 28 september 2011

Vägen till en Klassiker

En Klassiker för mig har varit något väldigt stort, nästan omöjligt att uppnå. Bara extremt vältränade personer tog sig an en sådan grej. Den 15:e juni 2009 fick jag ett mail från min Klassikerkompis (ja, jag har sparat det):

Hej!
Jag har kommit på: om vi springer maran nästa år och sedan börjar med klassikern och tar i tur och ordning:
1. Vansbrosimmet
2. Lidingö (medan vi fortfarande har löpningen i benen)
3. Vasaloppet
4. Vätterrundan
Jag tror det kan bli bra. Vad säger du; Offer you can't refuse???


Vi hade precis sprungit vårt fjärde marathon och hade "bara" ett kvar innan vi fick medalj. Ja, varför inte?

I december 2009 köpte vi våra längdskidor, precis innan kompisen skulle iväg på en tre veckors Thailandsresa. När vi nu ändå hade skidor, kanske vi skulle passa på att köra Kristinaloppet i februari? Ja, varför inte? Jag började träna lite lätt, det var kallt. Fick med några underbara tjejer till. Tyvärr kunde inte Klassikerkompisen köra något Kristinalopp då hon halkat i sina förb**** träskor men vi andra skidade för glatta livet. Nu började vi dessutom fundera på att under 2010 samtidigt göra Tjejklassikern eftersom vi ändå gjort Kristinaloppet. Ja, varför inte?

Samtidigt med skidträningen började vi alltså morgonsimma. En ny rutin, lite svår för mig att få in. För Klassikerkompisen gick det hur lätt som helst, hon hade ju dessutom tjuvtränat vändningar och andning i Thailand (speciellt vändningar är ju vanligt förekommande i Vansbrosimmet) och var vrålsnabb.

I april åkte jag också till världens bästa cykelaffär och köpte mig en underbar racer. Kärlek! Även kompisen gjordet detsamma. Coola var vi.

I maj hade vi ett träningsläger i tjejgänget där vi cyklade som bara tusan och sov över på platsen som Gud glömde..... Kommer vi aldrig att glömma.

I juni var det så dags för Tjejvättern. Jag och Klassikerkompisen cyklade som bara den i motvind, lagade en punktering för första gången i vårt liv och kom i mål. Firade med potatisbullar tillsammans med de andra coola tjejerna. Mums! Skulle bli en helkväll och göra stan osäker men vid nio var vi tillbaka vid hotellet igen.

Sedan åkte vi iväg hela tjejgänget och provade våtdräkter. Det var en syn för gudarna! Vågar inte lägga ut bilderna vi tog.... Men till slut hittade vi några snabba dräkter på Clas Ohlson och kunde börja träna i öppet vatten. Shit vad läskigt! Jag skulle nu påbörja min Klassiker på riktigt, Tjejsimmet på lördag och långa simmet på söndag. Kan i efterhand säga att det var tur att det blev lite "uppvärmning" på lördag för annars vette tusan om jag vågat kliva i vattnet på söndagen. Men vi gjorde det! Fick också en helkväll i Dala-Järna där emellan.... Nu var Klassikern startad på riktigt!

Nästa fokus var löpning - lätt som en plätt. Hemmamarker för mig. Tränade som vanligt, körde en multisporttävling på 8 timmar men fortsatte ändå med långpass direkt efter (hur tänkte jag?) och åkte på ryggskott samma vecka som Lidingö. Så less. Tog mig ändå igenom Tjejlidingö gåendes och var därmed klar med Tjejklassikern. Lycka! Däremot avbröts stora Klassikern. Trist.

Kurerade mig, körde en massa rehab, skaffade PT, lade om min träning helt och hållet. Kom igen starkare än någonsin i början av 2011 och laddade för skidåkning. Åkte på träningsläger med Dysken, fick en belastningsskada på hälsenan och fick ändra Engelbrektsloppet till halvan i stället. Och det gick finemang! Nu fick vi revanschlust, kompisen och jag, så vi anmälde oss till ännu ett lopp, Bessemerloppet. Funktionärerna fick vänta på oss lääääänge men vi tog oss i mål. Ännu en seger!

Men nu var det dags för den riktiga premiären för mig - Vasaloppet! Som jag fasade, var helt säker på att jag inte skulle fixa det. Att jag skulle kliva av spåret i skogarna och elda upp skidorna. Visst var det tufft vissa bitar. Att hänga i första backen i en timme och börja räkna på reptider ganska tidigt var inte så kul. Att längta till bussen redan i andra vätskekontrollen var inte optimalt. Att kompisen lyckas knäppa kort på mig när jag ramlar från helt stillastående var ju inte så proffsigt. Men ta mig tusan - vi fixade det också! Kunde inte riktigt njuta när vi kom i mål, var så himla trött och sliten. Ville bara gå och lägga mig, inte prata med någon, inte göra något annat än sova.
Vasaloppet: Tiden 11:48, träning innan ca 35 mil på skidorJag vilade ordentligt efter Vasaloppet för nog kändes det att kroppen hade fått jobba. Men mest var det bara underbart. Det här var den delen av Klassikern som jag fruktat mest för. Dags att börja ladda för cykling! Gick på många spinningpass hela vintern, minst två i veckan. Och så fort det blev cykelbart utomhus tog jag fram cykeln. Det cyklades ganska mycket, så fort jag fick chansen. Eftersom jag inte hade en mara att träna till, blev det inte så mycket löpning under våren utan mest cykling. I ur och skur. Vi lade till en mellantävling för att kolla formen, Siljan runt 16 mil. Och den gick som en dans i solsken! Rekommenderar verkligen detta lopp som en sista finputsning inför Vätternrundan.

Men nu så, nu var det dags. Kompisen och jag var riktigt nervösa. Det känns ju aldrig som att man får till de mil man vill få till. Jag kände att jag hade behövt fler långpass. Riktigt, riktigt långa pass. Men nu var det färdigtränat. Vi startade på fredag kväll vid 20:00, det var ganska kallt och lite motvind. Första delmålet var Jönköping med köttbullar. Sedan betade vi av lasagne i Hjo och rätt som det var, var vi över på rätt sidan om Vättern igen. Visst, det var jobbigt periodvis men inte alls så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Många skratt och härliga minnen. Vi fixade det! Glad väl i mål men orkade inte ens äta mat, ville bara sova men kunde inte det heller. Hade några riktigt jobbiga dagar efter Vättern där kroppen gick på helvarv och inte kunde slappna av. Nu var kompisen färdig med sin Klassiker, underbart!
Vätternrundan: 16:19, träning innan 100 mil på racer + spinningNu började jag slappna av, det värsta var över. Någon simning hade jag inte kört över huvudtaget, ett par halvhjärtade försök i bassäng och några pass i sjön med min Simpis. Ville bara bli av med min rädsla för vatten egentligen. Men Vansbro är inte så jobbigt, speciellt inte när temperaturen är strax över 19 grader i vattnet. Det är bara att simma på. Hade tur att kompisen ville simma trots att hon redan var klar med Klassikern. Körde på lite snabbare än jag gjort tidigare och kom i mål, nöjd och glad!
Vansbrosimningen: 1:14, träning innan 7 km i bassäng, 7,5 km i öppet vattenMen nu då! Inte ska jag väl få ryggskott igen på Lidingö så jag missar sista grenen! Var noga med träningen, stretchen, vilan. Sprang inte alls så mycket som jag brukar men fick till några långpass, längsta på 17 km. Strök det sista långpasset på 2 mil eftersom jag körde multisporttävling igen. Men så blir jag förkyld veckan innan Lidingö. Så typiskt! Gissa om jag ojar mig. Räknar på reptider, hinner jag gå runt? Nej, det gör jag inte. Förtvivlan. Vilar, vilar, vilar. Känner ett par dagar innan om jag är hyfsat OK, löpning känns ganska bra, pulsen OK. Går till start och tar mig runt på under fyra timmar, så nöjd! Och jag är KLAR!
Lidingöloppet: 3:57, träning innan (juli - september) 27 mil löpning (mest i terräng) Total Klassikertid: 33 timmar och 28 minuterJag är stolt, glad och nöjd över att vara i mål nu. Största behållningen är den mångsidiga träningen som Klassikern inneburit, att jag vågat prova på nya saker och hittat några favoriter (framför allt cykling). Jag har omvärderat Klassikern från att vara omöjlig att till att faktiskt vara realistisk men med rätt träning och framför allt planering. Sen gäller det att hålla sig frisk och skadefri vid rätt dagar också.... Jobbigast tyckte jag att Vasaloppet var, lättast Vansbrosimningen, roligast Vätternrundan.

Ett tips är att ha en kompis att genomföra detta äventyr med, det blir så mycket roligare med träning och lopp då. Inte alla kan ha en sån perfekt träningskompis som jag då förstås; vi är väldigt lika, samma ambitionsnivå, hyfsat jämnstarka och jäkligt sega båda två. Och vi vågar vara tysta, sura, babbliga, dryga mot varandra under träning och tävling. Otroligt viktigt!

Det är också bra att planera in andra tävlingar inför de stora, kanske göra en halv- eller tjejklassiker innan. Alltid bra med tävlingsvana.

Ett annat tips är att försöka träna så mångsidigt som möjligt och absolut planera in styrka på olika sätt. Det är också bra att få teknikträning i skidåkning, då kan man få till skidåkning åtminstone lite bättre. När det gäller utrustning, se till att få hjälp av proffs. Lyssna inte på första bästa säljare utan hitta någon som du verkligen känner förtroende för. När man har riktiga grejor i rätt storlek blir det så mycket roligare. Jag köpte skidpaket för kring 3 000:- och en s k instegsracer (billigaste modell) för ca 7 000:- (rea). Våtdräkten köpte vi på Clas Ohlson för ca 400:-, lite tjock (våtdräkten alltså, inte Marre) men helt OK. Bra flytkraft (både på Marre och våtdräkt).

Kommer jag att köra fler Klassiker? Ja, varför inte? Är du med Klassikerkompisen? Är anmäld till Öppet Spår och Vätternrundan. Hur gick det till? Kanske lika bra att simma och springa också....

måndag 26 september 2011

Mångfald

Något som slog mig under lördagens Lidingölopp var mångfald. Vilka många olika typer av löpare det finns! Allt från pinnsmala löpare med höga knän, till tanter och farbröder som segar sig runt på tider som jag bara kan drömma om. Och allt där emellan förstås. Men det är det här med prylar också. Jag sprang i "billiga" funktionsstrumpor från Löplabbet (kanske 100:-), mina Asics Nimbus (typ 1 800:-) som börjar bli utslitna, säkert fem år gamla Adidas-tights (som jag bara måste slänga nu), en ny Asics-tröja (rea, kanske 200:-), Stay-in-place-BH (400:-?) och min Garmin 310XT (dyrast, kanske 4 000:-). Vissa som springer ser ut som levande prylställ. Det är superdyra vätskeryggor (Camelbak) där det hänger en miljon energigels av olika slag, det är dyra kompressionstights, kompressionslinnen, kompressionsstrumpor, elektronik på båda armarna (iPhone och annat krafs som jag inte kunde identifiera), givetvis gps-klockor, speciella hörlurar som kostar multum mm i alla oändlighet. Några idioter (?) sprang hela loppet i Fivefingers också. 3 mil i Fivefingers! Fast ca 80 % av dem som sprang om mig i sådana skodon, sprang jag om lite senare eftersom de fick gå.

Sen har vi de som verkligen inte har något alls köpt under 2000-talet. WCT-overall var det en kille som hade. Dessutom bar han gratis-vattenflaskan i handen under hela loppet. En gubbe i mjukisbrallor och t-shirt. En med skor typ från Coop. En med tidtagarur i handen hela loppet. Ja, det finns verkligen hela spektrat. Och alla är vi löpare. Gulligast var paret där tjejen fick putta killen uppför alla backarna. Kärlek!

Pose

Så här i löpartider passar det bra med tips om löpteknik. Orka Mera har varit på utbildning med The Pose himself - Dr Romanov. Läs här och förundras!

Lidingöloppet - the story

Det blev start ändå, det hade jag verkligen inte trott den här gången. Jag blir alltid "sjuk" veckan innan loppet. Jag vet inte om det är för att jag trappar ner träningen eller om det är nervositet. Men den här gången var jag sjuk på riktigt. Det kändes inte alls bra i bröstet under hela veckan.Nu var det ändå lördag och dags att ge sig av. Mannen var hispig som vanligt och jag helt inåtvänd, tyst, grubblande. Allt som vanligt alltså. Vi kom till Lidingö strax innan 10 och fick en bra parkering. In och hämta nummerlappar. Det är då det börjar, jag börjar inse att jag snart ska springa 3 mil. 3 mil är långt. Så långt har jag inte sprungit sedan maran 2010. Gulp!Det gick snabbt att hämta lapparna, in på mässan och till Klassikerbordet. Vågar jag? Hittar en fin jacka som jag efter mycket övervägande hit och dit bestämmer mig för att köpa. Mannen köper också en. Nu finns ingen återvändo, det är bara att leverera. Vi äter mat, strosar runt, tar det lugnt, drar oss mot starten där vi träffar några vi känner. Mannen och kompisen drar till sin startgrupp 3, jag sätter mig utanför min, nummer 6. Det känns overkligt, ska jag springa i dag? Solen skiner, det är varmt och skönt. Dags att gå in i startfållan. Måste in i skogen och nervöskissa. Sätter mig i brännässlor, vaknar till liv i alla fall.

Starten går, hinner precis tänka att det är skönt när det inte är blött på gärdet när jag klafsar i värsta lerhålet. Det har gått 3 minuter. Shit. Det är trångt, supertrångt redan från start. Det går sakta vilket är bra för mig. Men det går också tungt vilket inte är bra. Kroppen är inte alls med, det är bara jobbigt, benen väger 100 kg styck. Bestämmer mig för att försöka springa till första vätskekontrollen i alla fall.

Vid fem kilometer dricker jag vatten och den superäckliga s k sportdrycken Powerade (som bara är sockervatten med färgämne om du frågar mig). Får lite energi nu och kan springa på. Ser en läskig olycka någon kilometer bort, flera som ramlat i en nerförsbacke och behöver sjukvårdare. Nu börjar det kännas lite lättare. Och ännu lättare känns det när det helt oväntat står en MTB-kille som ropar mitt namn och hejar på mig, vilket studs i stegen jag får! Tack Kalle! Får också oväntat mycket applåder i "huset" man springer igenom, kul grej!

Vid 10 km är jag kissnödig men det är lång kör så jag struntar i det. Tar lite vatten och sportdryck. Det har lättat lite nu och stegen känns OK. Målet var 1:15 på första milen och jag är nästan exakt där. Men nu kommer faktiskt min jobbigaste sträcka, det är riktigt, riktigt tungt. Ändå är det lättsprunget här. Kissnödig, förbannar mig själv för att jag inte kissat. Börjar känna av höger vad, stannar till och knyter om skon som känns lite lös och hoppas att vaden ska ge sig.

Vid 15 km stannar jag äntligen vid en bajamaja trots lång kö. Har haft en Enervit-gel med mig hela vägen, tar den nu. Så härligt med "bra" energi (till skillnad från Powerade). Nu går det lite lättare igen men däremot är det riktigt trångt på de små stigarna fram till 20 km. Det blir mycket gå fast jag hade haft ork att springa. Frustrerande men inte så mycket att göra åt. Ramlar en gång men det går ganska bra. Vid 20 km står Mannen och hejar på mig, duschad och klar. Grrrr. Funderar på om det här verkligen är kul. Men när jag kommer till vätskekontrollen spelar bandet "800 grader", min favoritlåt, jag sjunger med och får extra energi. Uppför jobbiga backen och sedan börjar jag småspringa igen. Smärtan från vaden har spridit sig till baksida lår och höften. Men det är hanterbart än så länge. Inga andra större skavanker, visst känns det här och var.

Nu börjar jag äntligen slappna av, känna att det här nog ska gå vägen. Småpratar med folk, har en debatt om vilken gren i Klassikern som är jobbigast (tjejen jag pratade med tyckte Lidingö var tusen gånger jobbigare än Vätternrundan). Kommer till 24 km, vätska igen lite snabbt innan Abborren. Går uppför men orkar springa när asfalten börjar (för första gången någonsin!). Får stanna och tömma skon på grus. Springer vidare.Vid 27 km tittar jag på klockan och inser att jag kan komma under 4 timmar om jag lägger på ett kol. Och det gör jag. Jisses vad jag springer. Håller mig till vänster och springer om den ena efter den andra. Har hur mycket kraft som helst kvar. Vid 2 km har jag 15 minuter till godo men jag vet att det är en jobbig backe kvar. Men det ska väl ändå gå? Springer, ökar, springer, ökar, hör att det är 700 meter kvar, ökar ännu mer. Ser målrakan och då spurtar jag.Mannen vinkar och jag är så glad. Officiella tiden hamnar på 3:57:15. Så nöjd! Och så mycket Klassiker nu!Direkt hem till vännerna som fixat Klassikermiddag, underbart! Några glas vin och hemåt. Får en jobbig natt med värk i låren och framför allt ljumsken som bråkade under loppet. Kan knappt vända mig i sängen. Aj. Den planerade sovmorgonen är inställd, det går inte att sova. Åker i stället och agerar tidtagare på ett mycket lokalt MTB-lopp där även Mannen deltar (27 km MTB dagen efter Lidingö-PB, det är respekt). Sedan iväg på shopping med hela familjen. Och fika. Fika igen. Ska vi fika, någon?Har lovat avsluta kvällen med BodyCombat, det tar emot men jag ger mig iväg. Passet går riktigt bra och det är kul, skönt att sträcka ut efteråt. Givetvis har jag nya Klassikerjackan på mig.Så här sen söndagkväll känner jag mig nöjd, stel, glad och trycker i mig chips som om det vore en tävling det med. Så stolt över kompisen som sprang Tjejlidingö på 45 minuter! Jisses! Och alla ni andra kompisar som blev klara med er Tjejklassiker i går, grattis! Ni är grymma!

fredag 23 september 2011

Fredag

Började dagen på Hälsocentralen i en hel evighet (dock inte mina egna hypokondriska besvär). Gissa om jag hällde på mig handsprit här och var efter det besöket.

Gjorde ett tappert försök att springa i går. Tänk att jag nästan hade glömt bort hur man gör. Och tänk att jag helt glömt bort hur underbart det är. Planen var en kort check över hur lungorna reagerade då de varit lite jobbiga sedan helgen. Och lungorna var det då inga problem med, inte pulsen heller som höll sig lugn och fin, även återhämningspulsen var riktigt bra. Men vaderna! Jisses vad det kändes i dem i går och i morse. Kanske berodde det på att jag laddade med en överjordiskt stor bulle innan löpningen?När jag kommer kom hem kände jag mig "urren" en stund men det gick över. Gick också på yoga på kvällen för att ladda riktigt ordentligt. Tyvärr gick inte yogan alls bra, hade svårt att fokusera, kroppen kändes motvillig. Nåväl, det kan inte vara solsken jämnt!
Har precis ätit världens största lunchlåda, ska ladda med pasta i kväll och kanske bjuder Mannen mig på film i kväll då Jägarna 2 går i byhålans biograf (=Folkets hus). Kan nog bli en bra kväll det här!

I morgon bitti är det tidig avfärd mot Lidingö, start för mig klockan 13:20. Förhoppningen är att om jag kommer till start, kör jag väldigt, väldigt lugnt första milen och pejlar läget. Klarar jag första milen utan problem, kör jag bara vidare som om inget har hänt. I värsta fall får jag väl krypa i mål. Bara jag går i mål. För OM jag fixar det är jag faktiskt en Svensk Klassiker. Undrar hur man blir en Finsk Klassiker?

torsdag 22 september 2011

Chefsklassiker

Jag är inte ensam om att kombinera en chefsroll och göra Klassikern, i nyaste numret av Chef är MarathonMia med kollega med. Kul att läsa! Rätt tänkt - att hämta kraft och energi på fritiden ger så mycket mer till arbetet. Balans helt enkelt. Fler och fler företag premierar anställda som aktiverar sig på olika sätt, det ger jag ett stort GILLA för. Tycker dock att det ibland är jobbigt att vara den som startar friskvårdsaktiviteter på jobbet då jag är sån träniningsnörd. I våras startade jag dock en stegtävling på min avdelning, vi körde under maj och hade en flaska champagne i pris. Delvinster varje vecka dessutom. Trodde att jag skulle vinna plättlätt (tänk Göteborgsvarvet till exempel). Så fel jag hade! Det gicks till jobbet, på luncher, på kvällar, allt för att ge chefen däng. Och däng fick jag. Fast jag lade i en superväxel på slutet så hann jag inte ikapp. Bra morot och bra mottagande! Filar på fortsättning....

Nu laddar jag vidare med kaffe, massor med mandariner och handsprit. Det sistnämna dricker jag inte så mycket av. Däremot använder jag det så mycket så folk runt omkring börjar tro att jag smygsuper.Och så den ständigt återkommande väderfrågan - och hurra, det ser ut att bli sol på Lidingö. Det gillas!

onsdag 21 september 2011

Lidingöloppet

Jo, jag laddar faktiskt också för loppet på lördag. Äter lite mer kolhydrater än valigt och fyller på med vätska (förutom vinet i går då). Läser också tips här och var på nätet, de här tipsen verkar bra.

Vasa mig hit och vasa mig dit

I dag klockan 09:21 var det dags. Eller trodde jag i alla fall. Då skulle nämligen platserna till Cykelvasan släppas. Smet iväg från konferensen för att fixa platser åt mig och Mannen. Lyckades inte ta mig in. Bad Mannen försöka. Han lyckades inte heller. Satt och klickade och klickade konferensen igeneom men nej då. Framåt tretiden lade Vasaloppet ut på förstasidan att de har problem med servern. Nähä, skojas ni eller. De bad om mail i stället för att anmälningarna inte skulle bli stoppade.

Nu har jag kommit hem från storstaden och lyckats betala platserna till Cykelvasan, jag hoppas bara allt ordnar sig nu.

När jag ändå var i farten, anmälde jag mig till ännu ett lopp, kan ni gissa vilket?

Annorlunda uppladdning

Ja, det går alltid åt skogen med mina uppladdningar, lika bra att köra på den linjen även denna gång. Lidingöloppet på lördag var det ja. Laddar upp med att tokträna på lördag, stå i vallgraven lördag och söndag, känna mig halvkrasslig på söndag men ändå köra BodyCombat, ligga hemma i soffan och vara nära döden på måndag, åka på tjänsteresa tisdag och onsdag bland en miljard människor. Ungefär så. Jo, lägg till en del shopping och en underbar middag på Vapiano. Började med bruschetta med extra mycket vitlök, bra mot förkylningar.Sedan kände jag mig tokmätt så det blev en Ceasarsallad med kyckling i stället för pastan jag ställt in mig på. Och ett gott glas vin. Vapiano får Mycket Väl Godkänt av mig. Ända minuset var ljudvolymen inne på restaurangen (vi var på den på Sturegatan), fast det kanske är tanten i mig som tyckte det var för skränigt....En skön promenad tillbaka till hotellet (kanske ett depåstopp på en pub, kanske). I morse packade jag upp kassarna (tre kassar efter 25 minuters shopping = kort intervallshopping), BLUNDA MANNEN.Köpte bland annat den här blusen som jag drog på mig genast. Nöjd.

tisdag 20 september 2011

Jag är på benen igen


Tror jag. I natt sov jag som en stock och känner mig mycket bättre i dag. Dock vilar jag från träning både i dag och i morgon så får jag väl känna efter på torsdag. Snälla, snälla Gud (eller vem det nu är som bestämmer, kanske Bill Gates eller Obama), låt mig få lunka 3 mil på lördag!

Men nu drar jag och kollegan och gör storstaden farlig. Om HerrgårdsVolvon pinnar på riktigt bra så kanske vi hinner med en skoaffär eller två. Kanske MQ också. Och så ska jag försöka få in henne på Vapiano till middag. Det blir supernajs. Och i morgon är vi givetvis affärsmässiga igen. Förstås.

måndag 19 september 2011

Tävlingsvecka

... och jag är sjuk. Suck och stön.

Det är dags för sista grenen i Klassikern på lördag, Lidingöloppet. Den lätta. Den roligaste. Som bara är 30 km njutning i fin miljö, en och annan nerförsbacke. Ja, någon uppförsbacke också förstås. Men bara så underbart.

I går eftermiddag började jag känna mig lite konstig. Det kittlades i bröstet, kände mig trött, ville sova. Men vi har ju en vallgrav som måste bli färdig. Både jag och Mannen har typ bott i vallgraven i helgen. I kallt vatten som kyler fötterna i gummistövlarna. Men vi var riktigt nöjda i går när vi kontstaterade att vi nu gjort det vi kan. Underbart!Men när vi gjort det sista och jag pluggade in den sista koreografin inför BodyCombat-passet, kände jag mig ännu tröttare. Åt mat, åkte upp på Functional Moves men "slapp" vara med på passet då mina underbara kollegor körde järnet med deltagarna. BodyCombat körde jag och det kändes ganska bra, dock svettades jag enormt mycket. Var också enormt nöjd över team-kompisen som fixade en halvmara i går och ändå stod där brevid mig och körde som om ingenting hänt. Respekt!

Hemma igen började jag frysa, kikade på en film med Mannen, gick och lade mig tidigt. I natt har jag sovit som en stock men när jag vaknat då och då har det inte känts helt OK. Därför sitter jag hemma i soffan och jobbar i dag. Har klarat av två telefonmöten plus en massa mail hittills. Och riskerar inte att ev smitta någon eller själv dra på mig mer bacillusker. Notera att jag smygladdar genom att ha på mig en Lidingötröja. Annars ser jag för täääskig ut, jisses. Total makeover någon?Har ställt in hela veckans pass också, bäst att vara förutseende. Nu SKA jag bli frisk till på lördag, så det så! Tror att det får bli ett gäng Polly, det är mirakelmedicin när inget annat hjälper.

söndag 18 september 2011

Cool film

Det har gjorts en film av multisporttävlingen jag deltog i förra helgen, värsta proffsigt! Kolla in älgen, cooling det också (0:54 in i filmen).....

Söndag tamejtusan

Helgen börjar lida mot sitt slut, känns som att jag också är ganska slut. I fredags räckte det med en 3 km lång löprunda för att kroppen tyckte att det var tok för långt. Kan bero på att det blev löpning tre dagar i rad. Ingen idé att protestera. Jag gav mig och pluggade in lite koreografi till BodyCombat i stället. Avslutade kvällen på trevligt vis hos vänner och till och med en bastu.

På lördag körde jag järnet igen - tre pass i rad. Inte helt optimalt.... Började med att vikariera på 30 minuter step-up. Herregud, det har jag inte kört sedan Sundsvall brann. Men det gick väl. Sedan följde 45 minuter core. Jösses, magen krampade efter halva tiden. Fick försöka maska så gott det gick. Hann slänga i mig en banan innan pass tre tog vid - Functional Moves. Gick över förväntan men nog kändes det både här och där....

Hem, lunch, mer funktionell träning. Vi har ju fortfarande en vallgrav runt huset så nu skulle dräneringsslangen i. Jag bidrog med min tyngd på rätt ställe (slangen) och spadade hundra kilo grus. Sedan ledarträff och middag på gymmet. Mysigt!

I dag är det söndag, har spadat hundra kilo grus till och faktiskt är vi så gott som klara med det vi kan göra nu. Nu ska farbror Grävling komma med sin maskin och fixa det sista. Sen kanske vi inte behöver balansera över en spång längre. Hurra!

Har precis ätit upp all choklad som finns att uppbåda här hemma, några liter glass har slinkit ner också om jag ska vara ärlig. Laddar stenhårt för Functional Moves och BodyCombat. Oh yes vilken söndagkväll!

torsdag 15 september 2011

Bara så bäst i dag!

I dag är jag så oövervinnerlig så det är inte klokt! Jobbet bara svischar förbi, fixar än det ena och än det andra. Vips så är det lunch och jag går ner till omklädningsrummet á la 70-tal för att byta om för ett lunchpass. Det finns inget bättre än att få utgå från en ny plats, hitta nya vägar. Förväntansfull.Bestämmer mig för att springa en mil om allt går som det ska. Väljer en runda där jag tror det är lä eftersom det nästan är stormvarning ute. Får börja första kilometrarna i uppförsbacke och motvind. Men känslan är ändå bra. Ser att jag håller lite dryga 6 km-fart.

Svänger in i skogen på en skogsväg. Löven är färgglada och sprakande. Funderar över Lidingölopp, jobb, helgens instrukötrsträff på gymmet, mysiga middagen med kompisarna på fredagen, avundas andra kompisar som drar till fjällen och vandrar i helgen. Helt plötsligt piper klockan för 5 km. Jisses! Och det är inte jobbigt någonstans alls. Fortsätter att pinna på, hinner precis tänka att där kommer en jobbig uppförsbacke så är jag redan uppe på den. Helt magiskt.

När jag börjar närma mig 8 km inser jag att jag måste gena en del för att inte få ihop för många kilometrar. Det blir en genväg som är en senväg - över ett berg. Men det är bra att träna backe inför Lidingö har jag hört. Nemas problemas.

En timme och tio minuer senare är jag tillbaka igen i omklädningsrummet. Garmin säger 10,8 km. Minen säger glädje, rosiga kinder, löpning när det är som bäst.In på Funbeat för att regga träningen. Annars finns den ju inte på riktigt....På tal om Funbeat, den har ju fått en ny design. Alla verkar lyriska över den, inte jag. Kanske är det en vanesak men jag tycker det är svårt att regga, svårt att få översyn över kompisars träning. Någon som är bra däremot är att man kan se alla kommentarer direkt utan att behöva klicka på passen. Känns också fräschare med det ljusblåa än förra. Jag kanske vänjer mig jag också. Bakåtsträvare.

Nu jobbar jag järnet igen, sen väntar en tur ut i skogen med MTB-räven. Bäst att ta med ficklampa och nödproviant. Jag är ganska ängslig av mig och vill inte cykla vilse. Nu och då frågar jag henne om hon vet var vi är och vart vi ska. Ja svarar hon alltid självsäkert, vid nästa korsning ska vi svänga höger. Kanske. Eller var det vänster? Ni fattar vad jag behöver ficklampan och provianten till va?

Nämen - vad är det som ligger där?

Råkar vända på mig under ett av dagens många telefonkonferenser och får syn på något intressant bakom extrastolen/klädhängaren. Min vinst från Multisporttävlingen skymtar fram, snygga väskan. Och så råkar mina snabba men lortiga Asics Nimbus ligga ovanpå. Vad betydet mån tro? Jo, det betyder lunchjogg direkt från kontoret i dag. Jajjamensan. Alla sura miner, tunga tankar, kantiga saker i hjärtat är som bortblåsta. Nu är det bara att köra. Vi får väl se hur långt det blir men en liten tur ut i blåsten blir det i alla fall. So long folks!

onsdag 14 september 2011

Det här med tid och kontroll

Varning - långt och personligt inlägg som inte har med träning att göra.

Jag är en planeringsmänniska ut i fingerspetsarna. Ibland vore det nyttigt för mig att bara släppa taget och inte planera så in-i-skogen mycket men jag kan inte. Har jag inte kontroll mår jag dåligt. Ibland är det svårt att skapa kontroll, det tar energi men efterså känns det så himla mycket bättre i min kontrollhjärna.

Just nu saknar jag kontroll. Fullständigt. Saker bara händer. Det största projektet är hemma förstås, Mannen pumpar vatten, gräver, putsar väggar, lägger i brunnar och gud vette allt. På morgonen innan jobbet, på lunchen, hela kvällarna. I hällregn för det regnar ta mig tusan exakt hela tiden. Mannen är långt ifrån en kontrollmänniska. Han gör en sak, sen börjar han fundera över nästa sak. Om det vore jag skulle jag gjort lååååånga listor på saker som ska göras i en viss ordning och saker som behövs inhandlas/bokas för att göra allt i rätt ordning. Nu är problemet att jag har absolut NOLL kunskap om dränering och avlopp och sånt. Jag kan inte ens gissa mig till vad som ska göras härnäst. Den här krocken skapar ångest, frustration, bråk, ledsna hjärtan.

I går till exempel, då jäktar vi iväg till jobbet båda två. På lunchen pumpar han vatten (eller gör något annat manligt i hålet) medan jag stressar iväg och handlar, förbereder middagsmaten och gör ett par mackor som han kan slänga i sig på väg tillbaka till jobbet. Men jag hann visst inte äta själv. Stressar hem direkt efter mina möten för att hinna göra middag innan orienteringsträning med sonen. Mannen jobbar i hålet.

Någonstans där medan potatisen kokar och jag försöker bolla mellan jobbsamtal, läxor och ombyte till träningskläder bryter frustrationen ut. Båda vill att hålet inte ska vara ett hål längre, jag är sur för att jag inte ätit mat på en hel dag och har tokmycket på jobbet, Mannen längtar inte direkt ut i ösregnet och klämmer ur sig "Men du hjälper ju inte till överhuvudtaget", "Det är ditt fel att vi började med det här projektet nu överhuvudtaget". Japp, say no more. Krig. Tårar. Ilska.

Och allt handlar om att vi är så olika. Och att jag inte klättrar ner i hålet utan kokar potatis.

Nej, i dag tänker jag inte stressa runt på lunchen och förbereda någon jädra middag. I dag planerar jag inte något jag inte kan planera (t ex när G Grävling ska bokas in). I dag tar jag på mig löpstassen och tar en kortrunda i solskenet. Kanske når solen även hjärtat och det kantiga försvinner sakta men säkert. Kanske.

tisdag 13 september 2011

Mål hit och mål dit

Märks att hösten är här. På alla träningsbloggar listas det mål för hösten eller kanske hela 2012. Jag är inte riktigt där än. Jag har ju ett Lidingölopp kvar att erövra. Ursprungliga tanken var att tävla Multisport på lördagen och sedan vila i några dagar innan det sista långpasset. I går på BodyCombat insåg jag att kroppen nog är mer sliten än jag trodde så något sista långpass blir det inte. I stället satsar jag på att bli hel i ryggen och kanske springa en mil sakta och sedan bara korta pass. Det gör ju varken till eller i från så här nära in på loppet. Just nu är jag bara glad att vi kunde genomföra multisporten och att jag inte fick mer ont.

I går var det alltså release för BodyCombat 49. Vilket drag! Vilket sjukt jobbigt och roligt program det är! Mina axlar är som köttslamsor i dag. Och sidan av magen ska vi inte tala om. Det börjar redan nu anas en träningsvärk som heter duga. Enda plumpen i protokollet är att mina s k kollegor inte nämner att jag någon gång under passet bör kika på mig själv i spegeln. Eller kanske tror de att jag har sminkat mig så här med vilja.
Jomenvisst vad snyggt.... Ha en bra regndag!

måndag 12 september 2011

Releasevecka

Denna vecka kör vi releasevecka på gymmet. Det kom Marre på i går kväll efter mötet på gymmet. Hmmmm, visst Functional Moves är inte förrän på onsdag för mig och det har jag tränat fleeeera gånger så det borde sitta. BodyCombat har jag inte ens kikat på sedan SuperSaturday och just ja, det är ju I DAG! Fick panikplugga koreografi i går kväll och i bilen mot storstaden i morse. Hualigen! Taskig planering kallas det. Som tur är har jag "bara" två låtar i kväll.Glömde säga något viktigt i går i min tävlingsberättelse - vi kom ju faktiskt TREA i damklassen på kort distans och fick PRIS. Det ni. I och för sig var det bara tre damlag men det behöver vi inte säga något om. Så stolt över min väska, en Craft underställströja och en funktionskeps. Ska gå och stoltsera med dem hela vintern. Kanske sätter jag på ett par gamla byxor också så det inte blir kallt om rumpan.

Regnet öser ner, hösten är här så nu kör vi på riktigt!

söndag 11 september 2011

Multisporttävling - the story

Lördag, dags för multisporttävling! Såg inte riktigt fram emot dagen, ryggen hade gjort primalskrik från torsdag natt och fredagen var ingen lek kan jag säga. Fick knapra på det det ena och det andra för att hålla mig på benen på jobbet. Dessutom en massa mil i bilen igen. Måste börja cykla, det är ju bara 20 mil tur och retur.

Laddningen gick helt åt fanders alltså, ringde både coach och kompanjon, förklarade läget, kanske inte blir någon start alls. Trött, sur, grinig, besviken. Men hur det än blev så jobbade jag stenhårt med rumpan, massor med stretch, massage, hela familjen var engagerad och masserade, bultade, stretchade. Sakta men säkert började de spända musklerna ge vika och jag kunde gå obehindrat. Jippiiie! Meddelar kompanjonen att det nog ska gå vägen.Lördag morgon var jag återigen riktigt stel och ryggen sade i från. Men jag lyssnade inte. Tänkte att om jag bara ser till att jag blir varm så kan jag stretcha ut det värsta.Vid 8:30 hämtade vi ut kartorna och började lägga upp dagens strategi. Som vanligt är säkerhet vårt motto. Inga chansningar, inga genvägar som känns osäkra, lämna cykeln om vi kan för vi är bättre på att löpa i terräng än cykla i terräng. Tävlingsgenomgång nedan, seriösa ledare, mycket information.Starten, med 46 lag (2 i varje) gick klockan 11:00. Prologen var 5 kontroller nära tävlingscentrum löpandes. Det gick snabbt, ca 1 km's löpning. Alla var ivriga att komma igång. Detta år fanns det två klasser - en lång och en kort. Vi valde den korta med beräknad vinnartid på 2,5 timmar, den långa hade 4,5 timmar.

Efter löpningen hoppade vi på cyklarna och cyklade stigar, grusvägar och släpade sist upp cykeln för ett berg till lokala slalombacken. Där begick vi vårt första misstag - vi "råkade" gå uppför slalombacken i stället för ner. Jag min tölp mindes att det fanns en kontroll där men det var ju inte förrän mycket senare den skulle tas. Grrrrr.

Ner snabbt, släppa cykeln och iväg på löpning. Vi visste att den här orienteringen skulle bli tuff. Inga riklinjer och massor med stigar som löper kors och tvärs. Mycket riktigt, den första stigen hittade vi ganska lätt, vi tog det lugnt och metodiskt. Till nästa kontroll hade vi väldigt svårt, massor med stigar igen, vi hade tänkt ta en genväg men kom "vilse" och backade tillbaka. Så höll vi på ett bra tag innan vi bestämde att chansa, vi gick genom skogen mot det håll vi trodde vi skulle. Det var nästan så tårarna sprutade när vi såg att coachen stod där hon lovat och vi faktiskt hittade henne. Seger! Nästa kontroll var enkel, sen skulle vi upp på den svåraste. En kontroll helt bortom stigsystem, bara försöka tyda kartan och gissa sig till. Det visade sig också vara väldigt många höjdmetrar att besegra i omöjlig terräng. Där gjorde vi av med en massa energi. Vi hade lite tur för ett par killar kom och frågade oss om vi hittat kontrollen, då trodde vi att vi hade en bra bit kvar. När vi sedan började se oss omkring hittade båda kontrollen precis bakom oss. Lite röta får man ha!

Ner till vägen igen och vidare tillbaka mot de många stigarna och slalombacken. Den här gången gick det lite lättare och vi pustade uppför slalombacken för sista kontrollen innan cykling. 8 km terränglöpning, inte helt lätt...

Nu följde en enkel cykling på grusvägar och stigar (som vi iofs inte kunde cykla på). Vidare till kanoterna. 8 km paddling, vår sämsta gren. Men av någon outgrundlig anledning gick paddlingen riktigt bra. Vi hade styr på kanoten och bara skyfflade på. Coachen stod med hurrarop och vätskepåfyllning rätt ner i kanoten. 8 hela kilometrar och dryga timmen tog paddlingen. Inga problem att ta kontrollerna, vi knappade dessutom in på några lag här. Starkt!

Vi började inse att vi skulle missa vårt mål på 5 timmar, men vad tusan, det var bara att köra på! Väl tillbaka med fast mark under fötterna återstod en kort cykling, simning för kompanjonen, kort cykel och 500 meter löpning in i mål. YES! Vi gjorde det igen! Vilket team vi är, Team Koskenkorva! Alla utom coachen på bilden nedan och ja, vi skålade i champagne.
Tiden blev 5:40 och när vi fick veta att vinnartiden blev 3:30 och inte 2:30 kändes det mycket bra. Firade stort på restaurang med en hel del tävlande och tävlingsledningen. Bea och rödvin, mmmm.Totalt blev sträckorna enligt nedan:

1 km löpning
5 km MTB
8 km löpning
5 km MTB
8 km paddling
8 km MTB
0,5 km löpning

Slutsatser: Fin dag, bra tävling, kul med så många lag, bra med två klasser så vi slapp vara sist, bra också att vi valde kort klass då den långa var väldigt tuff, träna på mer orientering speciellt i obanad terräng (fast vi gjorde en riktigt bra orientering jämfört med många andra lag). Japp, bara på't igen!

fredag 9 september 2011

God natt!

Laddar för multisporttävling i morgon med världens bästa tidning och chokladrutor.

onsdag 7 september 2011

Grävlingar och nummer 2

Eftersom det lackar mot multisporttävling passade jag på att följa med sonen på hans orientering i går. Han visade mig lite tips och trix, kompasslära, karttecken som jag inte kunde. Riktigt bra träning! Dessutom springer han som en liten vessla mellan kontrollerna, det blev ett riktigt bra pass för morsan att hänga med i svängarna.Jag hade egentligen planerat ett BodyPump-pass senare på kvällen. Som ni vet har vi skaffat oss en fin vallgrav runt huset. Vallgraven skulle nu förlängas med ett spår till vägen för att kunna byta ut avlopps- och vattenrör (eller what ever, har ingen aning, vill bara låta som jag har koll). Då råkade farbror Grävling upptäcka att något rör (?) var trasigt även på gatan. Suck. Inkallande av lokala vattenbolaget, stänga av allt vatten till alla grannar (poppis?) och vi hade varken vatten eller avlopp. Gissa om jag blev törstig precis hela tiden? Tur att mamsen lånade ut bastu och dusch till mig och sonen efter orienteringen.

Det värsta med det hela är toaletten. Visst, det går väl att göra nummer 1 men nummer 2? OM jag skulle göra nummer 2 och hälla i vatten så korvarna åker ner så åker de liksom ner i vallgraven. Där fabror Grävling håller till. Nä, så kul ska vi inte ha det. Så i morse var jag på jobbet riktigt tiiiiidigt. :-)

På lunchen har jag haft riktigt kul, jag och FM-brudarna körde igenom release nummer 10. Den är tuff som sig bör. Mycket balans, stabilitet och corestyrka. Nedan en bild från dvd:en, det är övningen boxen. Träna på den där hemma ni så får ni känna vad som händer både här och var.Träning (och bloggning) på lunchen innebär dåligt med tid för mat. Därför tryckte jag in en snabb smörgås med bacon, ägg, grönsaker och majonnäs på tvären innan kl 13 mötet. Glufs!I kväll kör jag kollegans BodyCombat, det blir en mix från nummer 40 (min favorit!) och nummer 48.

tisdag 6 september 2011

Tävlingsvecka!

Oj, har nästan glömt bort att det är tävlingsvecka IGEN. Ska det aldrig ta slut på roligheterna? Jag och multisportkompisen hade stämt träff för en genomgång av tävlings-pm. Läskigt. Tur att vi en coach som kommer att hjälpa till under dagen, annars hade det aldrig gått.

Så här ser vår lördag ut:
08:30 hämtar vi ut kartor och anvisningar som vi sedan studerar medan vi smular ner dem med smörgås och kaffe.
10:30 tävlingsgenomgång med ledningen. Ställ inga korkade frågor nu (är simpuffar tillåtna under simningen kan vara en sån fråga).
11:00 startskottet går.

Start/ Enkel rogaining löpning 500 m
Sträcka 1 cykel stigar och grusvägar 2,6 km
VP1
Sträcka 2 stiglöpning 4,5 km
VP1
Sträcka 3 cykel på stig och grusväg 2,8 km
VP2
Sträcka 4 paddling 8 km
VP2
Sträcka 5 cykling på grusväg och asfalt 5,3 km
TC
Sträcka 6 löpning 500 m

Det ser ju inte så farligt ut, om det inte vore för att alla sträckor är angivna fågelvägen. Visste väl att det skulle finnas en hake med det hela. Vinnartiden beräknas till 2,5 timmar på vår sträcka (det finns en längre sträcka också) så vi räknar med minst 5 - 6 timmars hårt arbete. Kanske, kanske hinner vi i mål innan prisutdelningen i år. Den hålls klockan 17:00. Det får bli vårt mål!

Jag är ganska lugn inför tävlingen, om det inte vore för min bråkande rygg. Försöker stretcha allt jag kan. I kväll ska jag följa med sonen på orientering också, bra att jag får damma av lite orienteringskunskaper. Kan behövas inför lördag. Ladda, ladda!

måndag 5 september 2011

Första helgen i september - del 3

Och då var vi på söndagen. Sov som en stock i 12 timmar. Det är dags för slappsöndag. Vi drog på en nostalgitripp, Smurf-bio.3D för första gången för mig, otroligt häftigt! Och coola var vi.Efter filmen var det smurfträning, både Functional Moves och BodyComobat. Stannade kvar en extra stund med FM-tjejerna för att börja nöta nya releasen. Tränar stenhårt på Boxen och Bugande finnen. Störtkul!

Första helgen i september - del 2

Och så var det lördag, och inte vilken lördag som helst utan SuperSaturday! Tidigt iväg till Globen och party hela dagen.

Började min dag med Sh'bam, en av dagens nyheter. 45 minuter dans där det inte "byggs ihop" något utan varje låt är en ny dans. Enkel dans dessutom, inga konstiga steg eller ihopsnurrningar med kollegan brevid alternativt de egna benen. Bra musik, Annika Sjöö på scenen och det var partystämning big time! Bild lånad från Sara.Sen följde BodyCombat release med Rachel. The Rachel. Och min lärare från utbildningen, Pernilla. Dessutom hunken snygg-Fredrik. OMG vilken release sedan. Den var grym. Har fått några favoritlåtar redan nu.

Efter en välförtjänt lunch tog jag mig an BodyPump. Kul att få köra med de stora grabbarna och tjejerna. Vilket drag, vilket ös!Häftig känsla också att se alla dessa människor (flera hundra) göra bänkpress samtidigt. Gillade Bon Jovi-dängan till biceps allra bäst.Direkt efter var det dags för den andra premiären, CXWorks (tidigare CX30). Kort och intensiv coreträning blev vi lovade. Väntar med premiärnerver och gummiband runt halsen.Men nja, inget himlastormande direkt. Inte så mycket nytt under solen direkt. Killarna hade bar över vilket var ett plus förstås men själva övningarna var så där. Ett himla tjat om "vill vi ha sexpack, vill vi det, i så fall kom igen". Blir allergisk mot det där tjatet, jag tränar inte core för att få sexpack, jag tränar för att få en hållbar kropp och kunna prestera optimalt i ex löpning.Så nej, CXWorks var ingen hit. Inte första gången i alla fall.

Men summeringen av SuperSaturday - kul dag, mycket inspiration, för mycket folk i shoppen för att kunna handla något kul. Somnade ovaggat vid nio på kvällen. Utan vin.