Sakta men säkert

Jag börjar återgå till någon typ av normalt liv. I går sprang jag för första gången sedan Ironman i Kalmar. Det kändes ovant. Började med en kort morgonjogg bara för att påminna kroppen om känslan. Det kändes knirrigt, knarrigt och jobbigt. Men frukosten smakade mycket bra.

Efter 12 timmar på möte där jag tömde smörgåsfatet vid sextiden ungefär, drog jag till hotellet i ett dundrande tempo, drog på mig tightsen igen och ut. Planen var att springa till Ursvik för där finns ett gäng slingor att springa. Problemet var bara att jag kom från fel håll så det var omöjligt att veta vilken slinga jag hamnat på. Jag sicksackade lite mellan stigar men när jag såg den här vände jag illa kvickt.

Ursvik Extrem 15 km är ju liksom världskänd ända till Hofors. Inte läge att ge sig i kast med den när klockan börjar närma sig halv nio, mörkret börjar lägga sig och regnet hänger i luften.

Men jag hittade tillbaka efter att ha kommit på 5 km slingan som var mycket trevlig och mycket backig, dryga 8 långsamma kilometrar. Kroppen kändes helt OK, lite problem med vänster piriformis som inte riktigt vill samarbeta. Får behandla den med rullen när jag kommer hem.

Innan jag kommer hem ska jag på Functional Moves workshop. Nya programmet ser grymt ut. Släggan ser jag speciellt fram emot.

Och i morgon ser jag fram emot att få supporta/heja alla triathleter som kör Sala Silverman, flera klubbisar finns på plats. Lovar att skrika mig hes.

Grävlingar och nummer 2

Eftersom det lackar mot multisporttävling passade jag på att följa med sonen på hans orientering i går. Han visade mig lite tips och trix, kompasslära, karttecken som jag inte kunde. Riktigt bra träning! Dessutom springer han som en liten vessla mellan kontrollerna, det blev ett riktigt bra pass för morsan att hänga med i svängarna.Jag hade egentligen planerat ett BodyPump-pass senare på kvällen. Som ni vet har vi skaffat oss en fin vallgrav runt huset. Vallgraven skulle nu förlängas med ett spår till vägen för att kunna byta ut avlopps- och vattenrör (eller what ever, har ingen aning, vill bara låta som jag har koll). Då råkade farbror Grävling upptäcka att något rör (?) var trasigt även på gatan. Suck. Inkallande av lokala vattenbolaget, stänga av allt vatten till alla grannar (poppis?) och vi hade varken vatten eller avlopp. Gissa om jag blev törstig precis hela tiden? Tur att mamsen lånade ut bastu och dusch till mig och sonen efter orienteringen.

Det värsta med det hela är toaletten. Visst, det går väl att göra nummer 1 men nummer 2? OM jag skulle göra nummer 2 och hälla i vatten så korvarna åker ner så åker de liksom ner i vallgraven. Där fabror Grävling håller till. Nä, så kul ska vi inte ha det. Så i morse var jag på jobbet riktigt tiiiiidigt. :-)

På lunchen har jag haft riktigt kul, jag och FM-brudarna körde igenom release nummer 10. Den är tuff som sig bör. Mycket balans, stabilitet och corestyrka. Nedan en bild från dvd:en, det är övningen boxen. Träna på den där hemma ni så får ni känna vad som händer både här och var.Träning (och bloggning) på lunchen innebär dåligt med tid för mat. Därför tryckte jag in en snabb smörgås med bacon, ägg, grönsaker och majonnäs på tvären innan kl 13 mötet. Glufs!I kväll kör jag kollegans BodyCombat, det blir en mix från nummer 40 (min favorit!) och nummer 48.