Vägen till en Klassiker

En Klassiker för mig har varit något väldigt stort, nästan omöjligt att uppnå. Bara extremt vältränade personer tog sig an en sådan grej. Den 15:e juni 2009 fick jag ett mail från min Klassikerkompis (ja, jag har sparat det):

Hej!
Jag har kommit på: om vi springer maran nästa år och sedan börjar med klassikern och tar i tur och ordning:
1. Vansbrosimmet
2. Lidingö (medan vi fortfarande har löpningen i benen)
3. Vasaloppet
4. Vätterrundan
Jag tror det kan bli bra. Vad säger du; Offer you can't refuse???

Vi hade precis sprungit vårt fjärde marathon och hade "bara" ett kvar innan vi fick medalj. Ja, varför inte?

I december 2009 köpte vi våra längdskidor, precis innan kompisen skulle iväg på en tre veckors Thailandsresa. När vi nu ändå hade skidor, kanske vi skulle passa på att köra Kristinaloppet i februari? Ja, varför inte? Jag började träna lite lätt, det var kallt. Fick med några underbara tjejer till. Tyvärr kunde inte Klassikerkompisen köra något Kristinalopp då hon halkat i sina förb**** träskor men vi andra skidade för glatta livet. Nu började vi dessutom fundera på att under 2010 samtidigt göra Tjejklassikern eftersom vi ändå gjort Kristinaloppet. Ja, varför inte?

Samtidigt med skidträningen började vi alltså morgonsimma. En ny rutin, lite svår för mig att få in. För Klassikerkompisen gick det hur lätt som helst, hon hade ju dessutom tjuvtränat vändningar och andning i Thailand (speciellt vändningar är ju vanligt förekommande i Vansbrosimmet) och var vrålsnabb.

I april åkte jag också till världens bästa cykelaffär och köpte mig en underbar racer. Kärlek! Även kompisen gjordet detsamma. Coola var vi.

I maj hade vi ett träningsläger i tjejgänget där vi cyklade som bara tusan och sov över på platsen som Gud glömde..... Kommer vi aldrig att glömma.

I juni var det så dags för Tjejvättern. Jag och Klassikerkompisen cyklade som bara den i motvind, lagade en punktering för första gången i vårt liv och kom i mål. Firade med potatisbullar tillsammans med de andra coola tjejerna. Mums! Skulle bli en helkväll och göra stan osäker men vid nio var vi tillbaka vid hotellet igen.

Sedan åkte vi iväg hela tjejgänget och provade våtdräkter. Det var en syn för gudarna! Vågar inte lägga ut bilderna vi tog.... Men till slut hittade vi några snabba dräkter på Clas Ohlson och kunde börja träna i öppet vatten. Shit vad läskigt! Jag skulle nu påbörja min Klassiker på riktigt, Tjejsimmet på lördag och långa simmet på söndag. Kan i efterhand säga att det var tur att det blev lite "uppvärmning" på lördag för annars vette tusan om jag vågat kliva i vattnet på söndagen. Men vi gjorde det! Fick också en helkväll i Dala-Järna där emellan.... Nu var Klassikern startad på riktigt!

Nästa fokus var löpning - lätt som en plätt. Hemmamarker för mig. Tränade som vanligt, körde en multisporttävling på 8 timmar men fortsatte ändå med långpass direkt efter (hur tänkte jag?) och åkte på ryggskott samma vecka som Lidingö. Så less. Tog mig ändå igenom Tjejlidingö gåendes och var därmed klar med Tjejklassikern. Lycka! Däremot avbröts stora Klassikern. Trist.

Kurerade mig, körde en massa rehab, skaffade PT, lade om min träning helt och hållet. Kom igen starkare än någonsin i början av 2011 och laddade för skidåkning. Åkte på träningsläger med Dysken, fick en belastningsskada på hälsenan och fick ändra Engelbrektsloppet till halvan i stället. Och det gick finemang! Nu fick vi revanschlust, kompisen och jag, så vi anmälde oss till ännu ett lopp, Bessemerloppet. Funktionärerna fick vänta på oss lääääänge men vi tog oss i mål. Ännu en seger!

Men nu var det dags för den riktiga premiären för mig - Vasaloppet! Som jag fasade, var helt säker på att jag inte skulle fixa det. Att jag skulle kliva av spåret i skogarna och elda upp skidorna. Visst var det tufft vissa bitar. Att hänga i första backen i en timme och börja räkna på reptider ganska tidigt var inte så kul. Att längta till bussen redan i andra vätskekontrollen var inte optimalt. Att kompisen lyckas knäppa kort på mig när jag ramlar från helt stillastående var ju inte så proffsigt. Men ta mig tusan - vi fixade det också! Kunde inte riktigt njuta när vi kom i mål, var så himla trött och sliten. Ville bara gå och lägga mig, inte prata med någon, inte göra något annat än sova.
Vasaloppet: Tiden 11:48, träning innan ca 35 mil på skidorJag vilade ordentligt efter Vasaloppet för nog kändes det att kroppen hade fått jobba. Men mest var det bara underbart. Det här var den delen av Klassikern som jag fruktat mest för. Dags att börja ladda för cykling! Gick på många spinningpass hela vintern, minst två i veckan. Och så fort det blev cykelbart utomhus tog jag fram cykeln. Det cyklades ganska mycket, så fort jag fick chansen. Eftersom jag inte hade en mara att träna till, blev det inte så mycket löpning under våren utan mest cykling. I ur och skur. Vi lade till en mellantävling för att kolla formen, Siljan runt 16 mil. Och den gick som en dans i solsken! Rekommenderar verkligen detta lopp som en sista finputsning inför Vätternrundan.

Men nu så, nu var det dags. Kompisen och jag var riktigt nervösa. Det känns ju aldrig som att man får till de mil man vill få till. Jag kände att jag hade behövt fler långpass. Riktigt, riktigt långa pass. Men nu var det färdigtränat. Vi startade på fredag kväll vid 20:00, det var ganska kallt och lite motvind. Första delmålet var Jönköping med köttbullar. Sedan betade vi av lasagne i Hjo och rätt som det var, var vi över på rätt sidan om Vättern igen. Visst, det var jobbigt periodvis men inte alls så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Många skratt och härliga minnen. Vi fixade det! Glad väl i mål men orkade inte ens äta mat, ville bara sova men kunde inte det heller. Hade några riktigt jobbiga dagar efter Vättern där kroppen gick på helvarv och inte kunde slappna av. Nu var kompisen färdig med sin Klassiker, underbart!
Vätternrundan: 16:19, träning innan 100 mil på racer + spinningNu började jag slappna av, det värsta var över. Någon simning hade jag inte kört över huvudtaget, ett par halvhjärtade försök i bassäng och några pass i sjön med min Simpis. Ville bara bli av med min rädsla för vatten egentligen. Men Vansbro är inte så jobbigt, speciellt inte när temperaturen är strax över 19 grader i vattnet. Det är bara att simma på. Hade tur att kompisen ville simma trots att hon redan var klar med Klassikern. Körde på lite snabbare än jag gjort tidigare och kom i mål, nöjd och glad!
Vansbrosimningen: 1:14, träning innan 7 km i bassäng, 7,5 km i öppet vattenMen nu då! Inte ska jag väl få ryggskott igen på Lidingö så jag missar sista grenen! Var noga med träningen, stretchen, vilan. Sprang inte alls så mycket som jag brukar men fick till några långpass, längsta på 17 km. Strök det sista långpasset på 2 mil eftersom jag körde multisporttävling igen. Men så blir jag förkyld veckan innan Lidingö. Så typiskt! Gissa om jag ojar mig. Räknar på reptider, hinner jag gå runt? Nej, det gör jag inte. Förtvivlan. Vilar, vilar, vilar. Känner ett par dagar innan om jag är hyfsat OK, löpning känns ganska bra, pulsen OK. Går till start och tar mig runt på under fyra timmar, så nöjd! Och jag är KLAR!
Lidingöloppet: 3:57, träning innan (juli - september) 27 mil löpning (mest i terräng) Total Klassikertid: 33 timmar och 28 minuterJag är stolt, glad och nöjd över att vara i mål nu. Största behållningen är den mångsidiga träningen som Klassikern inneburit, att jag vågat prova på nya saker och hittat några favoriter (framför allt cykling). Jag har omvärderat Klassikern från att vara omöjlig att till att faktiskt vara realistisk men med rätt träning och framför allt planering. Sen gäller det att hålla sig frisk och skadefri vid rätt dagar också.... Jobbigast tyckte jag att Vasaloppet var, lättast Vansbrosimningen, roligast Vätternrundan.

Ett tips är att ha en kompis att genomföra detta äventyr med, det blir så mycket roligare med träning och lopp då. Inte alla kan ha en sån perfekt träningskompis som jag då förstås; vi är väldigt lika, samma ambitionsnivå, hyfsat jämnstarka och jäkligt sega båda två. Och vi vågar vara tysta, sura, babbliga, dryga mot varandra under träning och tävling. Otroligt viktigt!

Det är också bra att planera in andra tävlingar inför de stora, kanske göra en halv- eller tjejklassiker innan. Alltid bra med tävlingsvana.

Ett annat tips är att försöka träna så mångsidigt som möjligt och absolut planera in styrka på olika sätt. Det är också bra att få teknikträning i skidåkning, då kan man få till skidåkning åtminstone lite bättre. När det gäller utrustning, se till att få hjälp av proffs. Lyssna inte på första bästa säljare utan hitta någon som du verkligen känner förtroende för. När man har riktiga grejor i rätt storlek blir det så mycket roligare. Jag köpte skidpaket för kring 3 000:- och en s k instegsracer (billigaste modell) för ca 7 000:- (rea). Våtdräkten köpte vi på Clas Ohlson för ca 400:-, lite tjock (våtdräkten alltså, inte Marre) men helt OK. Bra flytkraft (både på Marre och våtdräkt).

Kommer jag att köra fler Klassiker? Ja, varför inte? Är du med Klassikerkompisen? Är anmäld till Öppet Spår och Vätternrundan. Hur gick det till? Kanske lika bra att simma och springa också....