tisdag 31 juli 2018

Laddar för cykelpass - på med ljudet

En måndag kväll i Hofors

Träningen var gjord, jag hade en känsla av illamående hela dagen och fick inte i mig någon mat. Kom hem sent, i med tvätt, bra samtal med Dottern med anledning av mitt blogginlägg tidigare på dagen. Min Dotter är så otroligt klok, jag blir imponerad av hennes åsikter, hennes argumentation, hennes trovärdighet och framför allt hennes brinnande engagemang. Hon är fin och klok.

Sen fick jag ett samtal från Zingel-vännen som föreslog promenad. Hon som jag partajade med i fredags och då såg det ut så här.
Jag sa ja om jag fick stanna och köpa en mjukglass. Det gick hon med på. Dock tyckte hon att jag skulle äta något mer till middag än bara mjukglass men jag lyssnade inte med det örat.

Vi gick, vi pratade, vi diskuterade, jämförde erfarenheter. Jag älskar dessa samtal som tränger igenom ytan, de som handlar om annat än vädret, de som berör och som får mig att tänka, ifrågasätta och vidga mina vyer. Kanske lite jobbigt och skavigt men ack så bra för att ta ett steg till i min inre resa.

Det var 99 % luftfuktighet, båda hade sprungit långpass tidigare på dagen så vi blev trötta. Därför invaderade vi hennes systers trädgård för en stund. Jag la mig under äppelträdet och njöt av lugnet.
Hon hoppade i poolen och glittrade.
En fin kväll med en fin vän.
Efter en bok och ett fint samtal med Honom somnade jag till slut till världens åskväder. Häftigt skådespel men jag är lite rädd måste jag medge...

måndag 30 juli 2018

Sista mängdveckan och ilska (som för övrigt är OFF TOPIC även om det aldrig kan bli det)

Jag får spjunk. Total spjunk på den här mängdträningen. Det är asjobbigt att motivera sig att träna dessa mängder den sista tiden. Träningen känns som något jobbigt, något som måste genomföras, bockas av. Kroppen är helt konstig, den gnisslar, gör ont på konstiga ställen, känns orkeslös. Jag vet att det är rätt, jag vet att det är den känslan jag ska ha nu men det är så jobbigt. I fredags cyklade jag fem timmar, sen blev det en lugnare dag på lördagen med "bara" 40 minuters löpning. På söndag 3500 meter simning och 40 minuters löpning, i dag skulle det genomföras ett långpass löpning. Coachen skrev 2 timmar och 20 minuter. I mitt huvud ville jag springa 23 km men jag fick nöja mig med 20 km igen. Tredje gången nu. Och när passet var slut var jag helt slut. Satt apatisk på toaletten och visste inte hur jag skulle kunna ta mig till duschen.

Så, nu har jag fått spy ur mig. Jag får hårt påminna mig själv om att JAG och ingen valt detta. JAG vill göra detta för MIN skull. JAG vill komma till Ironman i Kalmar så förberedd jag bara kan och JAG fixar det här. JAG är stark, JAG gör rätt. Det är enligt plan.

Under långpasset i dag lyssnade jag på Katarina Wennstams sommarprat. Jag vill be dig att också lyssna på det. Se till att dina vänner lyssnar, att pappor till döttrar lyssnar på den, ja alla mammor och pappor faktiskt. För vi måste förändra. Vi måste våga.

Just det här sommarpratet väcker så himla många tankar hos mig. Det finns några saker som gör mig extra arg, vissa från podden, vissa från verkliga livet. Here we go:

1. En tjej går till sin lärare för att en kille i klassen dragit henne i håret och knuffat på henne. Läraren svarar "men han gör nog så för att han gillar dig, du vet killar är ju killar". STOPP! Ska vi lära våra tjejer att det är det som är kärlek! Att bli dragen i håret, att någon gör en illa? Att det är OK för "killar är ju killar" och därmed förstår de inte bättre? Och ska vi göra detta mot våra killar, lära dem att det är "rätt" beteende för att uppmärksamhet från tjejer, att killar ska vara lite som grottmänniskor, slå en klubba i huvudet på tjejerna och dra dem i håret hem till grottan. Vill påminna att vi lever i 2018.

2. Det här med våldtäkter där man noga ska gå igenom vilken klädsel tjejen hade, vilka trosor hon bar, hur kort kjol, vilket smink, hur hon kanske eller inte flirtade med killen under kvällen. ALLVARLIGT? Tjejer! Ta på dig vad tusan du vill, när du vill så länge du känner dig bekväm med det och det inte är för någon annans skull. Och männen - om du inte kan hejda dig så är ett bra tips att stänga in dig i grottan som är nämnd under punkt 1. Du behöver nämligen terapi för att kunna fungera i samhället. Och som Katarina säger - "tjejer som vill ligger inte still". Just saying.

3. Jag vet inte hur många gånger jag hört de i min omgivning säga till sina döttrar (vi talar 2018) något i stil med "men om du dansat med honom så hade han kanske kunnat köpa godis till dig?" eller "han kanske hade köpt den där xxx om du gett honom en puss?". Jaha du lilla pappan (eller mamman). Du tycker det är fiffigt att lära din dotter att utföra tjänster som killen vill ha (oavsett om hon vill det eller inte) för att få betalt i saker eller vad det nu är? Ett samhälle där tjejerna utför små tjänster såsom pussar, kramar, dansande, liggande, kanske en avsugning för pengar, saker, gentjänster eller annat. Fint hörrudu lilla pappan. Och by the way, lika fel att uppmuntra sonen till det oavsett om det han som ska utföra tjänsterna eller vara den som "betalar".

4. Någon annanstans hörde jag citatet (kan vara felciterat för jag minns inte exakt) "män är rädda för att tjejer ska skratta åt dem, förlöjliga dem, tjejer är rädda för att männen ska döda dem". Killar som inte accepterar att tjejen inte vill vara med honom. Eller idioter i allmänhet. I sommarpratet berättar Katarina om Hagamannen och andra våldtäktsmän som härjat och där kvinnorna uppmanas att hålla sig hemma mellan 23 och 06. För att vara trygga. Det är kvinnorna som ska ändra sitt beteende alltså. En motsvarande historia är när män blev rånade och i vissa fall dödade när de blev lurade av en liga, de blev erbjudna att köpa sex från minderåriga tjejer och när de kom till platsen där tjejerna skulle finnas så rånades och knivhöggs det. Kanske borde man varna killar att köpa sex från minderåriga tjejer (som är olagligt i sig bör tilläggas) men se där, det händer inte. Vid de sexangrepp som skedde på festivaler var det tjejerna som ombads hålla sig nyktra och klä på sig "rätt" kläder, vid läktarvåld så ber man inte killarna (som det i nästan alla fall rör sig om) att hålla sig nyktra eller hålla sig hemma. Som tjej ska man inte springa med musik i öronen för då kan någon våldta dig. Man ska inte göra si och man ska inte göra så. Mest om du är rädd om ditt liv och vill överleva. Herregud. Jag orkar inte. Vad är det för fel?

Så, nu sätter jag mig tillrätta i stolen och fortsätter att jobba igen. Lite mindre arg och lite mindre frustrerad.

torsdag 26 juli 2018

Vänner och värme - OFF TOPIC

Tisdag - åkte och träffade en vän som jag träffar ungefär en gång om året ty hon har bosatt sig i Skåne (vem vill bo i Skåne?). Jag blev så till mig att jag inte ens tog något foto men den som är intresserad kan kika på min Islandsresa som gjordes för ett år sedan och som inkluderade henne, annars är det hon längst till höger med svart toppluva. Hon som ser mest bister ut på bilden, längst till vänster alltså, heter Sigrun och är äkta islänning. Hon blev därmed utnämnd till reseledare och guide, hon skämtade inte bort det jobbet kan jag säga. Bisterheten kom nog av att vi var väldigt svårstyrda. Väldigt.
Hur som helst, efter att jag lämnat henne och gråtit en skvätt åkte jag hem för att utföra 40 minuter löpning och lite styrka. Mitt i natten.
Och på onsdagen var det vilodag och värmerekord. Förstår ni hur svårt det är att vara seriös på alla möten när det är så här varmt? Och förstår ni hur svårt det är att dra upp klänningen lagom mycket över låren så att det svalkar men inte för mycket så att gubbarna ska få för sig något? Jättesvårt.

På kvällen hade jag reunion igen, den här gången med en brutta som jag inte träffat på säkert 10 år. Vi hängde på alla punkkonserter vi kunde hitta för en sisådär 20, 30 år sedan (HJÄLP) och nu skulle vi se vår stora idol - Billy Idol.
Jag hade fasat för att han skulle vara gammal och skröplig, att min romantiska (och sexiga) bild av honom skulle raseras. Jag fick helt fel. Jisses vilken man. Vi tror han är 63 år nu (HJÄLP).
Jag fick nästan kåtslag (får man skriva så i en blogg?). Lena fick hålla i mig hårt så jag inte skulle springa upp på scenen och göra otillbörliga saker. Oh. My. God.
Men jag fick också värmeslag, jisses vad varmt! 35 grader när vi kom till Furuvik. Väl hemma kunde jag vrida ur behån (blev det lite för mycket information igen kanske?).

I dag väntar cykel + bricklöp. I tropisk värme. Längtar inte. Ska kanske ägna mig åt att slicka på bilderna på Billy Fucking Idol i min mobil i stället. Och skriva ett rebellisk mail till min coach om att jag skiter i hans plan. Säga upp mina pensionsförsäkringar/sparande, slita sönder jeansen, sätta i säkerhetsnålar i öronen och andra ställen man inte bör ha nålar på enligt mamma, fixa tuppkam efter jag har rakat av mig halva håret och dra på mig de gamla punkkängorna? Kanske. Vi får se.

tisdag 24 juli 2018

Just nu

På väg: Mot en kär vän som bor alldeles för långt bort men som nu råkar finnas i mina krokar. Längtar!

Ser: Höstens planering, ett slut och en överlämning av 11 års arbete.

Bär: Kjol och tunn t-shirt. Svårt att vara business-klädd i denna värme.

Hör: Fläktens surrande.

Tänker: Tänker på jobbproblem som måste lösas. Nu. Helst i går. Hur?????

Får: En bild på världens sötaste kontorshund. Vill också ha. Och så får jag värmeslag.
Tränar: Skulle tränat i morse men kunde omöjligt sova i natt så jag ställde klockan på vanlig tid. Tänker löpning och styrka sent i kväll.

Väljer: Att släppa excel-arket och gå och hämta kaffe i stället.

Rekommenderar: Calippo! Totalt beroende av Calippo när det är så här varmt.

Dricker: Gul dricka i stora mängder. För stora. Har gått från 50 cl flaskor till 1,5 liters flaskor.

Köper: Skulle vilja köpa en ny Garmin men än har jag inte klickat på köp. Nya löpskor skulle också behövas. Men närmaste inköp blir en glass.

Sparar: Energi. Jag har massor med energi nu och jag försöker komma på exakt vad/vilka som ger och vad/vilka som tar energi så att jag kan hålla kontot uppe.

Min måndag

Efter första jobbdagen (som jag lät vara kortare än vanligt, lite som inskolning) drog jag till min favoritsjö och simmade 10 x 200 meter plus insim och avsim. Totalt 3000 meter. Men det höll på att skita sig totalt. Jag såg nämligen ett öga som stirrade på mig under bryggan. Jag blev livrädd, tog en bild på avstånd för att dokumentera för mina efterlevande vilket monster som dödat mig utifall jag inte skulle överleva simningen.
När jag kom hem förstorade jag bilden och jag fattar inte att jag vågade simma. Vad är det här? Orm? Gädda? Eller kanske monstret från filmen som jag såg i helgen (note to myself - sluta titta på konstiga vattenfilmer under OW-perioden).
Eftersom jag hittade lap-funktionen på klockan kunde jag se att jag
a) är väldigt ojämn, 4:57 minuter - 5:48 minuter på 200 meter
b) jag simmar krokigt, mina 200'ingar ligger på 210 - 240 meter (och det är 200 meter mellan bojarna jag simmar mellan men jag simmar liksom från boj 1 i första raden till boj 4 i sista raden, snett alltså)

Mest nöjd med att jag överlevde, näst mest nöjd med själva passet.

Hem, Dottern hade fixat mat och vidare till nästa pass som jag nästan glömt bort. Eller ja, jag hade glömt bort det men fick en påminnelse som tur var. Vi blev bara två på passet men båda två var sjukt RPM-sugna så vi körde ändå. I en bastu. Vi var helt enkelt bäst, Ida och jag.
Sen åt jag två isglassar och drack Fanta och livet återvände.

måndag 23 juli 2018

Hur går det då?

Och då ska vi se hur Marre skött sig efter den förra delårsrapporten. Nu har coachen också fyllt i hela träningsprogrammet fram till IM. Hua, ångest, hjälp osv.

Cykel
2015 (perioden 1/5 - 8/8) 1599 km - 5 pass över 10 mil
2016 (perioden 1/5 - 8/8) 2289 km - 8 pass över 10 mil (inkl Siljan Runt och Vätternrundan)
2018 (perioden 1/5 - 5/7) 1328 km - 5 pass över 10 mil (ytterligare 4 pass mellan 9 och 10 mil)
2018 (april månad) 681,7 km med ett pass över 10 mil

Löpning
2015 (perioden 1/5 - 8/8) 354 km - 7 pass över 15 km varav längsta 25 km (2 gånger)
2016 (perioden 1/5 - 8/8) 237 km - 6 pass över 15 km varav längsta 21 km
2018 (perioden 1/5 - 5/7) 227 km - 5 pass över 15 km varav längsta är 17,1 km

Simning
2015 (perioden 1/5 - 8/8) 51 km
2016 (perioden 1/5 - 8/8) 48 km
2018 (perioden 1/5 - 5/7)  23 km

Cykel - jag lovade mig själv att få till två pass över 15 mil varav ett är fixat (även kallat dödsrundan) och det återstår ett som skall utföras denna vecka. Troligtvis fredag om allt går som det ska. Mål nummer två att cykla 2000 km. Totalt uppe i 1 968 km (perioden 1/5 - 22/7) dvs 640 nya kilometer på 17 dagar. Inte illa pinkat. Så totalt 265 mil på landsväg i år. Hurra!

Löpning - jag ville köra ett på 20 km (check), ett på 23 (ej check, blev "bara" 20 km i går) och två på 25 km (återstår att göra dessa två veckor som är kvar). 290 km löpta, känns som att förra veckan blev det lite väl lite löpning men den här veckan har coachen lagt in mer. Det ordnar sig.

Simning - ja, det var ju här det klämde liksom. Fixade vecka 27's mål (2 + 3 km), vecka 28 godkänt (tre simpass, ett på tävling 1500 m och två på 2300 meter), vecka 29 absolut inte godkänt (1100 m, 3400 m). Coachen har lagt in två simningar per vecka fram till IM men jag ska försöka få till tre simningar per vecka. Totalt 38 km simmade, tyvärr inget å-sim på onsdag men ska försöka få till några längre simningar på egen hand ändå.

Summering - jo men det går framåt. Jag känner att jag är i form men värmen är hård på mig. Jag börjar oroa mig för att det blir våtdräktsförbud i Kalmar, jag oroar mig för att cyklingen kommer att kännas väldigt lång, jag oroar mig för att inte kunna springa på maran pga mage som bråkar. Men jag tar en dag i taget och ska försöka genomföra så många pass som möjligt enligt coachens plan och framför allt tänka att jag ska göra passen bra. Inte hafsa till dem bara för att de ska göras.

Plan denna vecka:
Måndag: sim + löp (ev byts löp ut mot RPM då jag insåg att jag är fröken i dag)
Tisdag: löp + styrka
Onsdag: vila
Torsdag: kort cykel + bricklöp
Fredag: cykel distans 5 timmar
Lördag: löp 40 minuter
Söndag: sim distans 3500 m + löpning 40 minuter

Och som extra notering nu när jag lagt in allt i Funbeat - jag har totalt 3786 minuters träning de 30 senaste dagarna. Det är helt galet, inte undra på att jag känner mig trött och less på att träna. I snitt mer än 2 timmars träning varje dag. I 30 dagar. Jisses.

Back to work

Nu är det dags att återvända till rutiner igen. Jag har haft en härlig semester trots att den var något kort. Först en vecka med Sonen i Finland, vecka två blev cykelsemester med Sara, tävling med Camilla och mysigt häng med några ur triathlongänget på söndagen. Vi simmade, söta Hjelmen med hjälm på förstås.
Hann supporta dessa powerkvinnor också när de var ute på långpass i värmen.
Men sen var jag helt slut när jag blivit bjuden på mat i Valbo lite så där spontant. Sova.

Vaknade tusen gånger natten till måndagen av att jag var genomförkyld. Jäkla skit. Det rann ur näsan, jag var helt täppt och kände mig sänkt när bilen rullade iväg på sista delen av semestern - den med min M. Vi hade bokat några dagar i Sigtuna och det var fantastiskt! Första dagen mest bara slappande vi stranden som låg hundra (inte ens det) meter ner från huset.
Mysig middag med mysiga gäster.
Varmt, väldigt varmt. Avslutade med kvällsdopp.
Vet inte riktigt varför jag ser så rädd ut....

Dag två cyklade vi en liten sväng förmiddagen mest för att få fika.
Chillade vid stranden och drog sen ut till ett slott för en visning. Inte en sån där visning där man funderar på att köpa det utan en annan visning.
Hem igen, middag och sen försök till simning. Det gick dock inte bra alls då jag efter några hundra meter fastnade i ett nät och kom inte loss. Så rädd. Ni vet ju att jag är rädd för vatten egentligen och minsta lilla sak som händer i vattnet blir superstort. Grät en skvätt, hängde på min boj och bestämde mig för att gå upp igen. Innan det hade jag tragglat säkert 30 minuter med att få på våtdräkten. Varför är det så svårt????? Ledsen. Drack rosé i stället.
Dag tre skulle vi cykla längre. M hade sett ut en runda vi skulle cykla som var 9 mil. Min förkylning gick lite fram och tillbaka men vi bestämde oss för att försöka i alla fall. Det gick hyfsat de 6 första milen men sen var det tungt. Hua. Jag fixar inte värmen, det går inte.
Fick gul dricka och fick fika lite senare. Sen gick det något lättare. Kunde inte riktigt bestämma vad jag var sugen på så gick all in.
Resten av dagen blev det slapp och mysig middag.
 Sigtuna rådhus, så gulligt!
Sen skulle vi åka hem men ville dra det sista ur Sigtuna så vi besökte café RC. Åk dit! Utanför finns det en bokkiosk, så gulligt.
Dags att åka hem, träna lite och sova.

På fredagen skulle vi cykla med Sara, Camilla och Ulrica. En superhärlig runda och mina ben var fantastiska. Hade kunnat cykla hur länge som helst. Underbart! Världens godaste laxmacka åt jag också.
Mysigt häng med kompisar fick avsluta fredagen.

På lördagen simmade jag nästan 3,5 km. Så nöjd!
Och på söndagen sprang jag de långsammaste två mil jag någonsin sprungit. Enorm värme och jag fick be Dottern om assistans efter vägen, hon ilade till mig i skogen med två flaskor Fanta och då kändes det yttepyttelite bättre. Men jag gjorde det! Avslutade söndagen med häng med coola vännen.
Nöjd över min semester, det känns OK att vara tillbaka till jobbet och det är 3,5 veckor kvar till Ironman. Oj då. Men det återkommer jag till i nästa inlägg.

Marre testar - Cykelsemester

Eller Tour de Uppsala som vi kallar det för att vara coola. Det är alltså inte en sån här cykelsemester vi talar om för det skulle jag ALDRIG någonsin vilja uppleva.
Ja det kom sig att att SuperSnabbaSilverSara hade ett par veckors semester utan sin Mekis (som numera får döpa om sig till CyklistenSomMörkatSinFormAllaDessaÅr). Jag hade också några dagar utan barn så vi bestämde oss för att cykla. Jag drog till Finland och hon gjorde en plan (bra arbetsfördelning tycker jag). Jag sa mest ja till allt och att hon fick fria tyglar. Hon är ju sådan där blå människa så jag vet att inget lämnas åt slumpen, skönt för mitt kontrollbehov att släppa och skönt för min röda själ att veta att målet kommer att nås.

Så jag skickade hetsiga mess till henne om vilken tid jag skulle befinna mig var och vad jag skulle packa. På den nivån var det. Jag kom till Torsåker i rätt tid och hade också rätt saker med mig. Vi skulle ta tåget till Uppsala. Nervöst tyckte Getingen och Pantern. Nervöst tyckte Marre och Sara.
Men till Uppsala kom vi, hon hade bokat värsta fina hotellet och vi drog direkt iväg på en liten provrunda bland fälten. Det var magiskt vackert. Fotade en vacker kyrka.
Och efter den där kurvan där framme dök det upp lamor. Ja lamor. Trodde jag hallucinerade.
Chockade och glada brudar.
Sen bytte vi om, drack drinkar (jag skulle lära henne allt jag kan om Aperol Spritz). Tydligen lärde jag henne så mycket om Aperol Spritz att hon upplevde att hennes ben inte satt fast på hennes kropp på vägen till restaurangen.
Åt mat på ett mysigt ställe som hon tog mig till. Har jag sagt att hon är expert på att planera?
Ähum, sen tog vi en drink till. Ähum.
Och under den här första dagen haussade jag upp den där cyklingen dag två så till den milda grad att vi började kalla den för dödsrundan. Och tyvärr blev det just det, en dödsrunda. Hua. Det finns inga bilder, det finns typ inga citat, det finns ingenting dokumenterat från denna dag ty det var en dödsrunda. Eller OK, lite finns det. När vi letade efter rätt väg (det gjorde vi ganska ofta, mest för att vi ville skita i allt och bara stå stilla och tjura).
Eller när vi åt mat på en pizzeria mitt ute i ingenstans efter 75 km cyklade kilometrar som tagit typ hundra år. Här står jag för övrigt och jobbar lite. Lite arg också om jag ska vara ärlig.
Men god gul dricka i alla fall.
Vi cyklade vidare och efter lunchen kändes det yttepyttelite bättre. Men Sara hade lovat mig glass efter 3 mil dvs vid 10 mil sisådär. Men hur vi än cyklade, hur vi än spanade fanns det inget som helst glass-ställe någonstans att uppbringa. Jag hade slut på vatten, slut på ork, slut på pannben och gnällde mest då jag sa något överhuvudtaget. Så less på allt! Till slut kom vi till ett ställe som hette Bälinge där det finns en affär. Sara började helt plötsligt att öppna en snickers mitt i korsningen och då brast det för mig. Jag mumlade något och lämnade henne illa kvickt till förmån för affären som låg några hundra meter bort. Slängde ifrån mig cykeln, klapprade in fel väg genom affären för att hitta drickakylen snabbt som blixten. De jävlarna hade dock satt drickakylen på fel ställe, inte alls vid kassorna som jag trodde så jag fick fräsa mig igenom hela affären i alla fall. Drog åt mig två gula läsk, vidare till glasskylen där tre rövungar stod i vägen, mellan mig och glassen. De höll på att få allvarliga skador. Sara såg dock en glugg och vi ryckte åt oss en varsin glass. Ut och sen satte vi oss lite charmigt på en gräsplätt.
Där satt jag och tjurade tills en dricka var urdrucken. Tittade då på Sara och såg att hon tagit en Magnum, tillade lite fräsigt:
"Jag var också sugen på en Magnum men valde en kall glass i stället"

Hon svarar lite försiktigt:
"Jag trodde kylen höll lika temperatur för alla glassar"

Jag svarar:
"Fnys"

Jag säger:
"Du är inte speciellt social i dag"

Hon säger:
Ingenting alls ty hon är rädd om sitt liv och vill fylla fler år än 28.

Sen blev jag lite snäll igen och vi cyklade den sista milen hem. Totalt 15 mil och misär. Denna dödsrunda går nu under namnet Lex Bälinge.

Till sista dagen gjorde Sara exemplarisk research. Hela kvällen satt hon och fingeråkte alla vägar vi skulle ta på vägen hem. Fingeråkte kommer att bli ett nytt ord i SAOL nästa år. Detta innebär att man går in på Google Maps, trycker hårt på en väg och får då upp vägen som en bild. Då kan man se om det är grus eller asfalt. Fiffigt!

Dag tre fick vi förstärkning när vi skulle cykla hem. Då kan jag lova att det gick undan. Vi cyklade som små drottningar hon och jag. Vid ett tillfälle skulle han dra oss och vi struntade fullständigt i det då vi småpratandes cyklade om honom i överljudsfart trots att han låg ner i bocken och försökte trycka allt han hade. Ungefär då gav han upp. Fy fan vad vi är bra! Åt mat i Gysinge.
Cyklade som gudinnor.
 Bloggmoment.
Häng.
Och hemma igen.
Tack fina Sara för att du fixade värsta bästa cykelsemestern, älskar att hänga med dig!