söndag 10 juli 2011

Vansbrosimningen - the story

På lördagen gjorde jag något jag inte brukar, jag var supporter åt tre underbara tjejer på tjejSimmet. Bra uppvärmning. Tidigt i säng för att ladda för mitt eget lopp - 3 km simning. Det lilla kruxet är bara att jag är superrädd för vatten, speciellt öppet sådant. Med hajar. Ingen sömn alls på hela natten, tankarna snurrade runt. Höll på att ställa in allt, ni ser ju vilken skada jag dragit på mig!
7.30 kom Klassikervännen med bihang och hämtade mig. Nervös färd 15 mil in i djupaste Dalarna. Regnet smattrade mot bilrutan, noterade 14 grader ute. Brrr.

Kom lagom till starten för eliten. Häftigt! Som ni ser ovan, helt kolugn inför starten. Och ja, bilden till vänster är tagen i en bajamaja. Kunde inte låta bli.
Började förlika mig med känslan att simma. Bytte om, smorde in mig med illaluktande ullfett. Urk. struntade som vanligt i uppvärmningen, kände på vattnet som kändes extremt kallt. Doppade mig och höll på att dö av kyla.

Starten gick, ganska trångt. Kom ändå iväg bra. Taktiken var att hålla sig lite mer i mitten av älven för att få flyta mer med älven. Såg att jag i år kunde simma om folk, förra året var jag nästan ensam efter ett tag med min mössfärg. Superfort var jag vid 500 m, hur gick det till? Följdes åt med en kille som simmade lika snabbt som jag.

Lite uttråkad vid 1 km, bestämde mig för att köra 10 simtag åt höger, 10 åt vänster, 10 i mitten. Taktiken fungerade bra, var plötsligt halvväggs och inte ens trött. Sen kom de tyngsta 500 metrarna, det gick så sakta. Vid 2 km återvände kraften, noterade att klockan var 12:15 vid knotiga eken, hurra! En sockerbit av gubbarna i båten, svängde in i Västerdalälven.

Vattnet blev kallare, mer strömt, fick några kallsupar. Hittade en bra rytm och hörde till min förvåning ett par tjejer som sa "Häng på henne, hon ser stark ut". Öh, jag? Fick krafter igen men det är jobbigt med trängseln och att simma om i strömmen tar så oändligt mycket kraft. Fick en smäll på vaden som började krampa vid 500 m kvar. Men fortsatte lite lugnare. 100 m kvar och jag lägger in värsta spurten, ser att jag kommer under 1.15, lycka!

Summering: lättare men kallare i år, vågade ta i mer, nästan roligt faktiskt! :-) Årets tid blev 1:14, förra året 1:21, inte illa pinkat för Marre med simfobi!

Nu ska jag ta semester på riktigt och njuta av denna seger!

Inga kommentarer: