Nu är helgens äventyr över. Det blir nog ett långt inlägg så om du inte orkar läsa är det helt OK. ;-)Jag startade hemifrån pigg och glad som synes på bilden ovan. Träff hos Anna lördag morgon 11.00, cyklarna redo och jag fick dessutom psykologiskt stöd från min son som hängde på till första stoppet. Solen sken, humöret på topp!
Vår första etapp var på drygt en mil, sedan hade vi kaffestopp i Annas stuga. Man kan ju inte förta sig det första man gör. Dessutom är vi kaffetunnor allihopa.
När vi fått i oss kaffe och choklad (mums), fick vi ihop ett gruppfoto innan vi trampade iväg igen.
Nu hägrade lunchen hos en kompis i Stjärnsund, ungefär 1,5 mil bort. Vägen dit var helt underbar med massor av vackra stugor och vyer att titta på. Dessutom kändes det som att det var nerförsbacke hela tiden. Vi hade ett ganska bra tempo hela tiden men ändå med respekt för att vi hade låååååångt kvar.
Lunchen blev både god och lång. Vi stannade och pratade om livet, träning, kriser och annat i närmare en timme innan vi klev på cyklarna igen. En mil senare var första vägvalet - hur lång skull dagens tripp vara? Anna vek av mot Långshyttan för att bli upphämtad där, totalt fick hon ihop 43 kilometerar (edit: det var 48 km, rätt ska vara rätt!). En härlig prestation då hon hittills inte tränat cykling alls! Vi andra valde att ta en lite längre väg och fortsatte trampa på.Efter en stund var vi i Husby, dags för nästa vägval, valet föll på alterantiv 3, cirka 66 kilometrar totalt. Vi hade nu lyckats knapra ihop ca 45 kilometrar och än så länge var benen fräscha. Hade problem med kartan och försökte fråga om hjälp på en bensinmack mitt ute i ingenstans. Hon tyckte vi var helt galna och orkade inte ens peka ut vägen till Arkhyttan för det var såååååå långt dit och nästan omöjligt att cykla.... Vi litade på vår egen instinkt, fick vända en gång då vi valde fel väg, kom på rätt väg men insåg att den övergick till grusväg. Inget för våra racercyklar. Enda problemet var att vi precis kört förbi några mysko killar vid ett mysko bilmek mitt ute på åkrarna, "killer-hundar" hade de också på gården. Det tog emot att cykla förbi där ännu en gång....
Ett till problem dök upp, kissnödig och ingen skog att kissa i. Vi struntade i eventuella tjuvkikare och kissade med Dalälven som utsikt. Carina nedan håller koll efter bilar....
Åh vad underbart det var att få sätta sig ner, duscha och stretcha! Givetvis parkerades våra snygga racercyklar inne i rummet, de skulle inte få stå ute och frysa....
Dusch, stretch, vin, snacks och eftersnack. Sedan skulle vi kolla vad Långshyttan by night hade att erbjuda. Vi träffade på ett par killar som vi frågade om utbudet, fick till svar att det fanns en pizzeria och en korvkiosk. OK, vi valde pizza och cola. Sedan visade sig att jag kände igen den ena killen och han dessutom känner mina kusiner i Långshyttan så det hela slutade med en spontanfest i Långshyttan hos min kusin. Det var en upplevelse det....
Dusch, stretch, vin, snacks och eftersnack. Sedan skulle vi kolla vad Långshyttan by night hade att erbjuda. Vi träffade på ett par killar som vi frågade om utbudet, fick till svar att det fanns en pizzeria och en korvkiosk. OK, vi valde pizza och cola. Sedan visade sig att jag kände igen den ena killen och han dessutom känner mina kusiner i Långshyttan så det hela slutade med en spontanfest i Långshyttan hos min kusin. Det var en upplevelse det....Morgonen kändes stel, vi hade dock fått en god natts sömn och var vrålhungriga. Frukost! 
När frukosten var avklarad, packade vi ihop våra saker, sa hej då till Marie som skulle hämtas i Långshyttan, satte oss på cyklarna och skulle ta den sista etappen hem. I första uppförsbacken protesterade låren rejält, pulsen gick upp skyhögt och jag tvivlade på om vi skulle ta oss hem. Men det gick bättre och bättre, här vilar vi efter den allra tyngsta uppförsbacken, Carina och jag.
Vi cyklade snabbt och lätt hem, det blev ytterligare 25 kilometrar att lägga till.
Nu får min kära racer vila i garaget några dagar innan nästa tripp. Den har vi för övrigt redan börjat planera så avskräckta blev vi definitvt inte!
När frukosten var avklarad, packade vi ihop våra saker, sa hej då till Marie som skulle hämtas i Långshyttan, satte oss på cyklarna och skulle ta den sista etappen hem. I första uppförsbacken protesterade låren rejält, pulsen gick upp skyhögt och jag tvivlade på om vi skulle ta oss hem. Men det gick bättre och bättre, här vilar vi efter den allra tyngsta uppförsbacken, Carina och jag.Vi cyklade snabbt och lätt hem, det blev ytterligare 25 kilometrar att lägga till.Nu får min kära racer vila i garaget några dagar innan nästa tripp. Den har vi för övrigt redan börjat planera så avskräckta blev vi definitvt inte! Dag 1
Distans: 64,5 km
Tid: 3:16 (körtid, vi hade ju kaffe- och lunchpaus också)
Distans: 25 km
Tid: 1:11
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar