I dag är jag så oövervinnerlig så det är inte klokt! Jobbet bara svischar förbi, fixar än det ena och än det andra. Vips så är det lunch och jag går ner till omklädningsrummet á la 70-tal för att byta om för ett lunchpass. Det finns inget bättre än att få utgå från en ny plats, hitta nya vägar. Förväntansfull.Bestämmer mig för att springa en mil om allt går som det ska. Väljer en runda där jag tror det är lä eftersom det nästan är stormvarning ute. Får börja första kilometrarna i uppförsbacke och motvind. Men känslan är ändå bra. Ser att jag håller lite dryga 6 km-fart.
Svänger in i skogen på en skogsväg. Löven är färgglada och sprakande. Funderar över Lidingölopp, jobb, helgens instrukötrsträff på gymmet, mysiga middagen med kompisarna på fredagen, avundas andra kompisar som drar till fjällen och vandrar i helgen. Helt plötsligt piper klockan för 5 km. Jisses! Och det är inte jobbigt någonstans alls. Fortsätter att pinna på, hinner precis tänka att där kommer en jobbig uppförsbacke så är jag redan uppe på den. Helt magiskt.
När jag börjar närma mig 8 km inser jag att jag måste gena en del för att inte få ihop för många kilometrar. Det blir en genväg som är en senväg - över ett berg. Men det är bra att träna backe inför Lidingö har jag hört. Nemas problemas.
En timme och tio minuer senare är jag tillbaka igen i omklädningsrummet. Garmin säger 10,8 km. Minen säger glädje, rosiga kinder, löpning när det är som bäst.In på Funbeat för att regga träningen. Annars finns den ju inte på riktigt....På tal om Funbeat, den har ju fått en ny design. Alla verkar lyriska över den, inte jag. Kanske är det en vanesak men jag tycker det är svårt att regga, svårt att få översyn över kompisars träning. Någon som är bra däremot är att man kan se alla kommentarer direkt utan att behöva klicka på passen. Känns också fräschare med det ljusblåa än förra. Jag kanske vänjer mig jag också. Bakåtsträvare.
Nu jobbar jag järnet igen, sen väntar en tur ut i skogen med MTB-räven. Bäst att ta med ficklampa och nödproviant. Jag är ganska ängslig av mig och vill inte cykla vilse. Nu och då frågar jag henne om hon vet var vi är och vart vi ska. Ja svarar hon alltid självsäkert, vid nästa korsning ska vi svänga höger. Kanske. Eller var det vänster? Ni fattar vad jag behöver ficklampan och provianten till va?
3 kommentarer:
den är ju jättefin nu
Håller med dig - den var bättre förr (=tantvarning) ;)
Skönt att allt känns bra! Tyckte du såg harmonisk ut på yogan, hade rätt alltså......
/anna
Håller med dig och Anna, den är lite dryg när man är van med den andra ;) /Ida
Skicka en kommentar