Intervju med multisportaren Magnus Wembrand

Hej hej Magnus!

Du är en cool multisportare som ägnat dig åt multisport innan vi vanliga Svenssons ens visste vad multisport var. I helgen samlade du ihop ett lag för att delta i SM för Adventure Racing - Stockholm Extreme - tillsammans med ditt lag "Team Happy Homes powered by Alfort&Cronholm".

 

Bilder märkta SE kommer från Stockholm Extrems facebooksida.

 

Nedan bild på laget, från vänster Anders, Åsa, Magnus och Christer (SE).

Vi börjar med själva tävlingen - vad är det som lockar i Stockholm Extreme?

Kontrasten mellan storstadspuls och naturen – det är en tävling som innehåller mycket fart.

 

Ni är fyra personer i ett lag, hur ska man tänka när man sätter ihop laget? Vad är viktigast?

Det viktigaste är att man fungerar bra i gruppen. Sen måste alla kompetenser finnas såsom navigatör och logistiker. I vårt lag lyckades vi bra med mixen.

Om jag förstått det rätt så fick ni lite "hintar" innan om delar som ingår i tävlingen men grejen med multisport är ju att du ska vara förberedd på att vad som helst kan hända. Hur såg era förberedelser ut individuellt och tillsammans i laget?

Min individuella uppladdning var inte speciellt bra med tre veckors sjukdom innan. Tre veckor innan tävlingen formerades just det här laget då det är en ny konstellation. Vi hann därför inte med fler än två träffar där vi tränade och pratade ihop oss. Alla är dock vana multisportare och vet vad som krävs på tävlingar.

Anders i vårt lag har gjort många långa tävlingar innan och skötte logistiken innan med noggrann planering i excel-ark. Åsa satte ihop matschemat med påsar – när vi ska äta och vad vi ska äta vi vilket fungerade bra. Energi under loppet är en av de viktigaste delarna. Vi checkade av material, det framgår i PM vad man måste ha med sig ex mat, kläder, kajaker, cyklar.

Jag och Christer har tävlat ihop förut och känner varandra bra, Anders och jag har tränat ihop en del. Åsa är en helt ny bekantskap men efter en sådan här tävling kommer man varandra väldigt nära och känner varandra utan och innan.

Berätta om själva tävlingen, hur gick den till, vad gjorde ni?

Vi startade vid Karlsbergs slott på lördag eftermiddag med tre prologer – första med SUP (paddla på en typ av surfbräda) och militär hinderbana, den andra var stadsorientering och den tredje parkorientering. Det var omstart var 40:e minut och lagens loopar var lite olika.

Efter det mat och vila fram till 18:00 då det var omstart och vi skjutsades med buss till Nynäshamn.

Första riktiga delen var paddling i 2,2 mil (bild ovan från SE) följt av MTB i 2 – 3 timmar och löporientering innan vi kom till nattvilan vid 02:00. I den här tävlingen är det obligatorisk vila för alla. Vi satte upp tält, åt mat och försökte slumra till klockan 05:00 då det var dags att förbereda nästa moment – swimrun i 3 timmar som startade klockan 06:00.

Efter en magisk swimrun väntade MTB på Sörmlandsleden i 2 – 3 timmar, löporientering i 40 minuter där vi också blev hänvisade till s k short course då vi missat gränsen med 5 minuter. Vidare med MTB till Flottsbro slalombacke där vi tryckte i oss ostkaka för att få energi till sista etappen.  

Tävlingen avslutades med paddling till Bromma (ca 2 timmar), löpning till Mornington Hotell och trapplöpning till sjätte våningen där vi gick i mål efter 22 timmar och 23 minuter (bild ovan SE, bild nedan Helen Wembrand).

Ni tävlade i över 22 timmar, hur hanterade ni trötthet, irritation, skador och negativa tankar i laget?

Det fanns inga negativa tankar, vi försökte hela tiden hitta glädjen i det vi gjorde precis just då. Alla var väldigt positiva. Den enda skadan vi hade var en bristning i en vad men det kunde vi hantera.

Att fatta beslut är svårt i tävlingssammanhang när adrenalinet pumpar och hjärnan är seg av trötthet, hade ni kommit överens redan innan om spelregler, beslut eller annat som ni kunde luta er mot under tävlingens gång?

Vi hade som målsättning att ta oss runt banan och att ha roligt. Vi var också överens om att OM någon behövde bryta så skulle resten av laget fortsätta ändå. Anders var lagkapten och också den som fattade alla beslut under tävlingen.

Vad var jobbigast under tävlingen?

Sista kvarten på sista paddlingen var mentalt jobbig, det var alltid en bro till eller en krök till som skulle passerar och energin började bli låg.

Vad var roligast under tävlingen?

Helheten, euforin över att få delta och klara hela banan, all publik och supporters som hejade på oss.

Vad lyckades ert lag bäst med? (Bild ovan Frida Ahlén.)

Hitta glädje och motivation under hela loppet. Att uppfylla målet att ha roligt och nå hela vägen in i mål.

Vad kunde ni ha gjort annorlunda?

Vi hade kunnat fixa växlingarna snabbare och också ha tränat på snoddning (en lagmedlem drar den andra med hjälp av en snodd/ett snöre) i kanot.

Multisport verkar vara den ultimata sporten för prylnördar - om en läsare känner sig sugen att testa multisport, vad behöver man ha för prylar?

Börja enkelt med en MTB, löparskor och kanske en stabil kanot/surfski. På många tävlingar kan man också hyra kanot. Krångla inte till det.

Hur ska man lägga upp sin träning för att bli en bra multisportare?

Allsidig träning – variera mellan löpning, cykel och paddling. Du behöver inte vara en raket utan fokusera på att vara uthållig och mentalt stark. I adventure racing är det också viktigt att fungera i grupp, att vara en lagspelare.

Och till sist - har du funderat över vad du vill göra som nästa utmaning?

Jag vill gärna göra en lång tävling, 2 – 6 dygn och hoppas det blir något tillfälle till det som ligger rätt i tiden. Jag har också som mål att vinna H45 i  Åre Extreme Challenge 2015 och att göra Ö till ö igen (även andra swimrun-tävlingar). Nästa år kommer jag också att ha en egen swimrun-tävling i Hofors som jag planerar för fullt förutom den multisporttävling som jag anordnat i Hofors de senaste sex åren (Vendator Hofors Adventure Race) som jag givetvis vill fortsätta att utveckla.

Tack för det skäggfarbrorn och fortsatt lycka till med träningen!

RAID 2013 - The Story

Måste erkänna att jag var pirrig inför dagens start. Jag och Mannen har aldrig ens övervägt att tävla ihop, jag förstår fortfarande inte hur jag fick idén.

Innan tävling
Sovit dåligt, Mannen har snarkat hela natten så jag har slagit till honom minst 20 gånger. Utan att han ens märkt det. Suck. Men det gick ganska bra på morgonen i alla fall, vi kom iväg som planerat. Var vid tävlingscentrum dryga två timmar innan start och kunde i lugn och ro hämta ut kartorna, kika på dem, åka en sväng med bilen för att säkerställa de första sträckorna och dricka kaffe. Mycket kaffe. Jag var supernervös, mest för att Mannen krånglar så mycket innan tävling. Han blir aldrig klar. Det ska bytas kläder, det ska gås på toaletten hundra gånger, ätas lite till och så där håller han på. Men till slut stod vi vid starten och det var 15 minuter kvar. Phu.

Febril aktivitet inför starten av långa klassen.

 Kändis från hemma-byn. Han kallas Tarzan och visst syns det? Stark och grym.

 Mannen funderar var han ska ställa cykeln.

 Många kartor blev det.

 Mannen rådfrågar arrangörerna om råd.

 Innan start, nervösa men ganska glada. 

Prolog
Tävlingen startade 11:00 med mix och dam, herrarna i kort klass startade en kvart senare och den långa klassen hade startat 09:00. Prologen var 1,7 km lång och jag hade mycket hög puls. Det gick lite över min förmåga och ändå sprang ALLA om oss. Deprimerande. Speciellt när jag vet att Mannen är så mycket snabbare än jag och hade kunnat ta alla.

Löp-orientering
Dags för första korta etappen, ca 2,5 km lång. Det gick bra, lätt orientering och ganska lätta ben.

Paddling
Hoppade i kanoten och hoppades på det bästa. Vi har inte alls tränat ihop och jag är rädd för vatten. Men det gick riktigt bra! Ungefär 5 km paddling (fram och tillbaka på Fyrisån) och vi klarade det på 40 minuter. Mannen paddlade som en Gud så jag kunde mest sitta där fram och chit-chatta och se snygg ut.

Löp-orientering
Kort löpning och några kontroller tillbaka till TC.

MTB-orientering
Nu kom den långa MTB-orienteringen. Vet inte exakt hur långt det blev men skulle kunna tippa kring 27 km och den första och sista delen var bara transportsträckor på tråkig asfalt 25 minuter vardera. Trampade hårt och benen surnade några gånger men då fick jag en hand i ryggen som gjorde att jag orkade fortsätta. Lätt orientering här också, det var bara en gång som vi kom lite fel.

Löp-orientering
Den sista orienteringen, gick mycket bättre än förväntat, ungefär 6 - 7 km lång och här hittade vi alla kontroller direkt. Glada tog vi en slutspurt in i mål. Fortfarande gifta med varandra.

Summering
Jag tog ut mig rejält, det var kul, vi hade en härlig dag, hade önskat lite roligare MTB-åkning och kanske lite svårare orientering (hallå, var det JAG som sa det där?). Total tid ca 3:42, total sträcka ca 45 km. Om vi kommer att tävla igen? Tja, det tror jag nog. Men då måste jag lära mig att springa liiiiiite fortare. Träffade en kändis vid prisutdelningen, Vestling himself. Hans fru har typ fött barn förra veckan och kom tvåa i damklassen. Vissa bara har det. Avundsjuk? Jag? Nääää.....

Efter loppet

Viktigt att fylla på med bra mat efter.

Nu har jag checkat in på Arlanda för tjänsteresa.

Och så firar jag med en god drink med is.

Tävlingsförberedelse inför RAID

Tävlingsnerverna börjar smyga sig på. Redan i går eftermiddag behövde jag coola ner mig, drog med en kompis ut på skön höstrunda som innehöll några backintervaller i en ny backe som kompisen tipsade om. En perfekt backe att köra låååååånga intervaller i när jag inte har en tävling bakom knuten.

I dag jobbade jag, jobbade lite till men kom sen äntligen ut på en runda med Mannen. Det blev MTB på grusvägar, traktorvägar och en och annan stig. Nästan inte vilse alls. Nästan. Kallt om rumpan och näsan var det i alla fall.

Sen hem och packa. Och packa om. Och packa en gång till. Nu börjar det väl närma sig ordning och reda. Kanske måste packa om en gång till. Och en gång till.

Ser också att Scott Cole, ni vet storfräsaren, söker skjuts för sig själv och sin cykel på gästboken. Åh, lyllos den som ändå kom från Stockholmshållet. Nästan så jag ska ta en omväg i morgon bitti. Bild från hans blogg.

Fast innan jag börjar övertyga Mannen ska jag packa om lite. Har glömt trosor. Har förresten snyggaste mössan på mig. Sonen skäms dock.

Nästa tävling

I går körde jag och Mannen det första gemensamma träningspasset inför vår tävling om en och en halv vecka. Fram med MTB-cyklarna, såg att han sneglade efter något snoddformat i garaget men gav upp tanken när jag gav honom arga blicken.

Min cykling har gått väldigt dåligt senaste tiden, har inte haft någon som helst kraft i benen, mjölksyra direkt när jag försöker trampa på men i går hände det - benen var tillbaka! Halleluja vilken känsla när jag kunde ligga bakom Mannen och bara trycka på (och se hans förvånade min när jag faktiskt hängde mig kvar som en igel i ryggen på honom i uppförsbackarna). Stigarna gick oväntat bra också men vi körde inte i alltför tekniskt avancerade delar. Mannen valde, jag gav tidangivelser och det gick bra. Inte osams, bara glada, nöjda och upplyfta över den vackra naturen. En perfekt kväll som jag avslutade med de råstarka gym-brudarna i bastun (fatta att de lyfter 60 kg i marklyft som om ingenting har hänt!).

Det här med snodd då, inte vet jag men här kan du läsa mer hos duktiga multisport-Ida. Bild ovan från Idas blogg.

Och just ja, tävlingen som jag och Mannen ska köra är RAID i Uppsala den 20:e oktober. Vi kör den kortare sträckan, ca 3 timmars vinnartid (eller vi kan kalla det skilsmässotid).

Om du vill veta mer om multisport och bor i närheten av Uppsala, ta tillfället i akt och lyssna på Scott Cole 19/10. Han pratar om multisport, hur han tränar, ger kostråd, visar inspirationsfilmer från några av hans tävlingar mm. Läs mer här. Bild från Scotts blogg ovan.

Lite kuriosa - Scott tävlar i en massa annat också, inte bara multisport, bland annat körde han Tripp Trapp Triathlon i Stavanger en något annorlunda triathlontävling. Den börjar med 25 km paddling i Lysefjord, 700 meter trappklättring (4444 trappsteg), 12 km löpning i bergen och avslutas med 30 km landsvägscykel (alla bilder nedan från Scotts blogg). Vinnartiden blev 4 timmar och 53 sekunder och givetvis vann han och så satte han banrekord också.

Paddling

Trapplöpning

Bergslöpning

Landsvägscykel

Hofors Adventure Race 2013 - The Story och historik

2009

Hofors Adventure Race började 2009 på en liten fotbollsplan med 16 tvåmannalag. Team Koskenkorva var en av lagen, då i konstellationen Marre och Fröken Simfena. Vi slet och kämpade i 5 timmar och 43 minuter, tog oss 38 kilometer via löpning, MTB och paddling. Var båda förvånade hur jobbig tävlingen var (då fanns bara en klass, inte lång och kort som i dag). Fick ett fint pris (tror vi var två damlag). Race story.

 

2010

Året efter blev Fröken Simfena sjuk dagen innan race så Marie fick blixtinkallas. Vi kämpade i 7:52, ca 6 mil och minns paddlingen som den drygaste någonsin. Fram och tillbaka i Hammardammen plus lyft. Jag var helt slut på löpningen där ett tag men vi tog oss i mål. Så sist man någonsin kan vara men nöjda förstås. Och Fröken Simfena var med oss hela dagen och hejade. Via SMS till slut när rösten började ge vika. Pris igen (fortfarande lite dåligt med damlag). Race story.

 

2011

2011 valde vi kort klass för att hinna i mål innan solnedgång. Gjorde några rejäla orienteringsmissar, gick vilse bland en miljard stigar, fick energipåfyllning av Fröken Simfena exakt vid rätt tillfällen, lång paddling där vi hann avhandla allt och alla. Ca 36 km avverkade på tiden 5:40. Fick pris så jag tror vi kom på tredje plats (det kanske bara var tre damlag....). Race story.

2012

Marie köper sig en MTB. Dagen innan racet. Hon hinner knappt fatta hur man växlar upp och ner på den och jag skriker mig igenom hela loppet "Cykla Marie, CYYYYYKLAAAAAA"! Vi kämpar och kämpar, det året vi tog ut oss mest tror jag. Rolig löpning i en grotta och en massa annat hinner hända under dagen. 46 km och dryga fem timmar blev det i år. Fick kämpa men kom på en tredjeplats i damklassen. Race story.

2013
Årets race. 89 lag anmälda, helt galet. Innan racet är vi ganska coola. Vi har som mål att inte gå så vilse så vi gråter och att ta oss i mål. Marie har tre löptävlingar kvar den här säsongen och vill inte riskera dem, jag har en Ironman i båda benen och en stukning i ena foten. Bra målsättning tycker vi båda. Energi som ska räcka hela dagen.

Knäckehäxorna smider planer och planerar för hur de ska få stå på pallen (vilket de lyckades med, plats två blev det, härligt tjejer!).

En av arrangörerna, ser nöjd ut och försöker dölja de mörka påsarna under ögonen med brillor. Det har nog blivit många sena nätter och tidiga morgnar för dessa killar.

Pre race
Det är något hetsigt. Jag och Mannen är på plats tidigt, installerar oss i TC och hämtar ut kartorna. Jag studerar kartor och börjar hetsringa Marie som ännu inte dykt upp. Börjar bli orolig när klockan tickar iväg men till slut är hon äntligen på plats. Vi studerar och markerar vart vi ska springa/cykla/paddla. Kartorna ser OK ut, det känns som att vi vet vart vi ska och hur vi snabbast tar oss dit utan att göra dåliga vägval som kostar oss tid. Det känns tryggt. Pre race möte med 89 lag, mäktigt.

Prolog
Första delen är en paddlingsprolog där alla lagen startar från vattnet och ska runda två båtar innan vi tar oss på land igen. Det går oväntat bra för Marie och mig, vi är absolut inte sist utan hanterar det hela väl.

MTB
Första cyklingen, trist cykling på asfalt och grusväg till en början men sen in i skogen där jag numera trivs bra. Hittar kontrollerna direkt men i slutet av cyklingen skriker Marie "Nu är det kört!", jag bromsar och tänker att hon fått punktering. Hon skriker "Nu är det kört, min kedja har hoppat". Aha, jag känner lättnat och vi fixar till cykeln innan vi drar vidare.

Löpning/äventyr
I år skulle den ena i laget springa den andra paddla luftmadrass en bit. Jag paddlar först och det går riktigt bra men är oväntat jobbigt. Sen byter vi och Marie paddlar medan jag springer. Märker redan här att foten inte riktigt vill springa men jag tassar på. Springer tillsammans och tar en till kontroll. Vi känner oss starka och snygga med ankbajs i håret. Och så mycket folk som hejar på oss, underbart!

MTB
En liten tur på cykeln innan vi lämnar den på växling för löpning.

Löpning
En kort löpning men ute i obanad terräng vilket får min fot att skrika igen. Vissa genar över vatten men vi väljer att gå runt (var nog dumt så här i efterhand). Hittar kontrollerna ganska lätt och vi är sedan tillbaka vid TC igen.

Paddling
Nu väntar en paddling, vår sämsta gren. Men faktiskt går det bra även nu. Det är ett fåtal kontroller och inte alls långt i år. Skönt. Vi hinner avverka på det ena och det andra även i år. Saknar Fröken Simfena som är i Storstaden. Synd.

Löpning
Nu börjar den tuffaste löpningen. Obanad terräng första delen, vi ska följa en sjökant och leta efter en sten. Hmmmm. Det finns några stenar. Vi tror att vi missat den och överväger att gå tillbaka men fortsätter och hittar till slut kontrollen som är väl synlig bara man letar på rätt ställe. Jag klarar inte att springa alls här utan får gå. Sen använder kompass för första gången i Team Koskenkorvas historia. TVÅ gånger. Vi känner oss mycket stola över detta faktum. Tror igen att vi gått för långt men vågar fortsätta och går rätt på kontrollen. Här kan vi äntligen springa vilket känns skönt. Vi har ett damlag nosandes alldeles bakom oss men väljer att inte få panik utan vill de gå om så får de göra det (vilket de inte gör för de gör en orienteringsmiss på slutet). Vi håller oss till vår plan att ta oss i mål hyfsat pigga och glada.

MTB
Nu är det bara yttepyttelite cykling kvar. Jag vet exakt vart vi ska då MTB-räven visat oss denna cykling några dagar tidigare. Hon visste förstås inte att cyklingen skulle gå här så det var ju bara himla tur. Ni vet turen med älglopporna. Vi kämpar på och Marie cyklar bättre än någonsin. In i måååål!

I mål
Vi är glada men det känns som att vi är toksist. Knappt några människor eller cyklar kvar i TC. Vi köper kaffe och chit-chattar. Tills vi hör några ropa på oss. Va? Vi har tydligen kommit trea i damklassen. I år igen. Galet. Får ett fint pris, en väska och en Craft jacka.

Tar oss hem, trycker en pizza, landar i soffan, försöker sova men det går inte. Vrider och vänder på mig hela natten. Grrrrr. Synd att det är måndag dagen efter....

Summering
Vi kan bli snabbare på både löpning och cykel, kanot borde vi väl träna på lite innan kanske. Orienteringen fixar vi numera galant, humöret håller vi på topp och i år lyckades vi med vätskebalansen också. Ingen av oss var helt slut i mål utan vi hade krafter kvar. Ett bra år!

Nya mål och tävlingar

Jag har lovat mig själv att ligga lågt med att sätta nya mål, jag vill landa i den prestation jag gjort och njuta (vilket jag gör, ligger mest på soffan och äter godis på kvällarna). Men den här tävlingssäsongen är inte riktigt över.

Närmast i tiden ligger Sverigestafetten - en kul grej som handlar om att föra en stafettpinne från Luleå till Malmö mellan 23:e augusti till 5:e september. Stafetten är uppdelad i sju etapper, dessa etapper pågår dag och natt medan det är 20 timmars "vila" mellan varje etapp då sjukvårdspersonal, supportteam mm får vila. Det finns en massa olika sträckor som görs löpande, med racer, med MTB, kajak, inlines, rullskidor och powerwalk.

Min sträcka är en racer-sträcka på dryga 10 mil från Gävle till Borlänge (nästan). Och det är tydligen redan på tisdag, ooops! Upp på racern igen alltså och börja cykla.

Nästa tävling är vår lokala multisporttävling 8:e september, till den har jag inte tränat ett dugg, dags alltså att ta fram MTB'n igen. Och tydligen ska det simmas, nedan en bild där grabbarna testar "löpsträckor".... Kom igen, anmäl dig du också! Det är kul! Tvåmannalag i två olika klasser - lång och kort där vi kör den korta.

Det blir inget Lidingölopp för mig i år, jag vill inte pressa kroppen mer än nödvändigt. Däermot är jag anmäld till Tjurruset kom jag på...