måndag 11 december 2017

Min helg (som ni har längtat va?)

Fredag
En skitdag. Satt på ett tåg typ hela arbetsdagen och kom ingenvart alls. Signalfel tydligen. Efter en stund kom jag på att det var ganska skönt. Gick och köpte mig en kaffe och bara skrev och skrev på datorn. Fick en massa gjort och ingen stress alls! Här och nu.

När jag väl kom hem jobbade jag lite till och sen satte jag mig på frökencykeln och brände av ett 80-talspass. Schwett. Efter det drog sköna bönan Marie iväg mig hem till henne där vi drack asstark glögg, blev fnittriga redan där men fortsatte ut till badtunnan för mer bubbel (både prat och dricka).
Vi blev servade av världens bästa servitör. När jag slutat vara singel ska jag också försöka träffa en precis likadan.
Sen åt vi middag i timmar (som han ovan fixat) och bara pratade och pratade och pratade. Mitt i natten blev det innan Sonen hämtade upp mig med sin epa. Han tyckte mamma var slirig...

Lördag
Tidig morgon och iväg för att köra pass till förmån för Musikhjälpen. Deltog i ett par pass och var spinningfröken på ett pass. Sen hem för mat, mys med kidsen och ladda för julfest.
Dock var jag hemma innan barnen ens hunnit blinka (än mindre komma hem från julfesten med finska föreningen som jag tvingade iväg dem på, stackars sonen fick googla sig fram vad som sades).

Söndag
Klockan stod på jobbmorgon och jag steg upp för tre timmars spinning med fina bönorna Camilla och Ulrica. Camilla är laddad.
Superkul upplägg som Niklas körde:

Timme 1
Uppvärmning - 10 min sittande, 5 min stående
25 minuter stående i ett sträck
En låt med 3 x 20 sekunders attacker

Timme 2
Kom igång med 4 minuter sittande och 3 minuter stående
20 minuter sittande raksträcka
Intervaller stående 5 min, 4 min, 3 min, 2 min, 1 min med 1 minuts vila mellan och ökad effekt
Spurtlåt 3 x 20 sek

Timme 3
Kom igång med 4 minuter sittande och 3 minuter stående
6 x 4 minuter valfritt men jobbigt
Längre spurtlåt med ökat motstånd tre gånger
Nedvarvning
Vi avslutade med lååååång lunch vilket var helt underbart. Resten av söndagen i soffan med kidsen. Myyyyys.

Nu är det måndag och det vankas ny release på RPM i kväll, tjohoooo! För övrigt är det Stockholm som ligger i fokus så vette tusan om det blir någon träning alls faktiskt. Till helgen vankas party igen och tidigt julfirande med nära och kära. Sen är det julvecka.... ANDAS, ANDAS!

torsdag 7 december 2017

Rensa, laga, blicka framåt

Temat på mitt liv just nu!

Rensa
Jag har städat ur skåp hemma, jag har flyttat på jobbet vilket innebar en jättestädning, jag har rensat i livet och jag har rensat i mina tankar. Och jag hittade världens sötaste foto när jag rensade på jobbet.
Laga
Jag tänker på vad jag behöver laga i mitt liv, vad jag vill laga och vad jag i stället väljer att rensa ur. Jag har fixat fötterna, jag går och pratar med någon för att laga själen och senast i dag var jag och fixade finn-rukken. Var hos en ny kiropraktor och jag älskar honom redan. Inget knakelibrak utan en bädd som hjälpte honom med att få rätt på delarna. Som vanligt satt min bäcken/min höft "fast" och jag behövde hjälp att släppa loss det. Nu gör det himla ont men det blir nog bra.
Blicka framåt
Jag var på en bra föreläsning i går som handlade om förändring. Mia Liljeberg som hade föreläsningen var så himla klok och jag tar med mig många saker både jobbmässigt men också privat.
Visst är det OK att älta men ibland måste man våga släppa taget och ge sig in i något nytt och okänt.

Och nu sitter du kanske och funderar över vad jag menar med mina halvkryptiska saker som kan betyda så mycket men sluta fundera över det! Jag tror det är en hederlig 45-årskris för om några dagar är det dags. Och så är det han den där själ-lagaren som drar upp en massa saker till ytan som jag trodde jag begravt på ett mycket skickligt sätt. Tji fick jag!

tisdag 5 december 2017

Hon säger att jag blivit mesig....

I går skrev hon på messenger att det på schemat stod 40 + 20 + 10. Gånger 25 meter alltså. Jag skrev fyyyyyyyy direkt (snabbt som ögat) och ansåg därmed att ämnet var avklarat. På parkeringen i morse vid 06:40 smidde jag planer på vad jag skulle kontra med, vad jag skulle göra i stället för 40 + 20 + 10 om hon drygade sig. Tänkte ut någon mysig pyramid i mitt huvud.

Insimmet var tungt, träningsvärk från gårdagens gymvisit. Tekniken var tråkig, körde bara 200 meter i stället för 300. Sen hängde hon där vi poolkanten och följande samtal utspelade sig tydligen (läst på hennes blogg, jag har inga tydliga minnen kvar från vad som hände mellan 06:50 och 07:55):

"Du tänker väl inte göra det där?".  
"Jag anar att du har en annan åsikt?"
"Njaaaae alltså vi kan försöka men AAAAALDRIG att jag gör 40 + 20 + 10".
"Vi kör start 35s"
"Det är svårt ju. Du får hålla koll. Och jag tänker IIIIIINTE räkna".
"Vi börjar kvart i....."

Och så simmade jag. Och simmade. Och simmade. Och försökte höra vad hon sa för starttid. Ibland försökte jag till och med räkna ut själv vad det var för starttid men innan jag hunnit klart min längd hade jag trasslat till det i huvudet. Hade ingen som helst aning om vilken längd jag var på, hon hade kunnat lura mig till månen om hon hade velat det (och det vill hon). Men på något konstigt sätt hade vi väl trasslat igenom de där 40 längderna med starttid 35 sekunder, jag med fenor och hon ofenad. Drog av 50 meter lugnt där jag mest försökte få andningen att återhämta sig ty den blev så häftig att tuttarna riskerade att ramla ur den där nya snygga baddräkten ni vet. #urringatvardetja

Och då säger hon att vi kör 20 till!!!! Galen, det är vad hon är. Tänkte att jag hakar på och kör 10 i alla fall men då jag inte räknar så vet jag inte när 10 har gått och följdaktligen simmade jag övertid. Men SEN skulle vi gå hem i alla fall. Men neeeeeej då, på något sätt lyckades hon få mig till de där sista 10 också då hon mumlade något om att det bara är ensiffrigt nu och jag var i en total dimma och fattade ingenting.

Så, det var min morgon det. Och så här vackert var det när jag sladdade in på jobbet alldeles för sent...
Nu är det lunch och jag har återfått min frisyr. Och mina ögonbryn. Halleluja.

måndag 4 december 2017

Life goes on

Det är Sonens födelsedag i dag, hipp hipp hurra 16-åringen! Paket och skönsång i morse.
I går var det söndag och då startade jag dagen i poolen. Dock sover jag som en kratta nuförtiden så jag känner mig nästan bakis hela tiden. Konstigt. Men jag har kittat mig med ny Tyr-baddräkt så den sken upp tillvaron när jag körde stegen 250-200-150-100-50-50-100-150-200-250 med pipmojäng i badmössan. Dock pep det långt innan jag nått bassängkanten mest hela tiden men inte lät jag mig hejdas av det inte. Inte alls. Nyvaken och urringad.
Lördagen ägnades åt tröskeltest på cykel (2 x 20 minuter asjobbigt), shopping (asjobbigt) och bio (inte jobbigt). Sen stupade jag i säng. Cykelvyn. Ensamt värre. Resten av aktiviteterna ej så ensamt.
Fredagen jobbades i storstaden och avslutades med julmiddag med mina bönor.

Det var min helg det. Och jag har köpt en julkalender till mig själv! Älskart!
I dag är det måndag det betyder RPM kl 18:15. Be there! Resten av veckan något oklar men jag hoppas på simning i morgon tisdag i alla fall. Trots att Simpis är på andra äventyr (så brukar hon skriva när jag är borta på annat, det låter så.... äventyrligt så fast jag vet att jag är på tjänsteresa eller något jobbmöte så fantiserar jag att jag faktiskt varit på något äventyr i stället) ska jag ta mig till poolen. Jag ska. Hörs. Hej.

tisdag 28 november 2017

Och på den sjutusenfemhundrade dagen sprang hon

Den 11:e oktober sprang jag typ 4 kilometer en morgon i Västerås. Samma dag besökte jag Michael och fick löpförbud. I dag, 28:e november fick jag springa hela TVÅ kilometer igen. På test. Jag busade och blev så till mig så det blev i stället 2,92 km men då men något hopp och gång över och genom hemska slaskpölar. Men jag älskade varje steg och jag är så GLAAAAD!

måndag 27 november 2017

Min helg

Och han var magisk, vad annars. Älskar den där gossen (gubben?). Trevligt häng med trevliga polare, alldeles för mycket bubbeldricka men vad jag njöt av varje minut. Varje. Minut.
Lördagen var dock en dystrare historia men den historien passar inte in här. Förgylldes dock av häng med kidzen i soffan, fixa lite hemma och sedan härlig middag och bio. Mina barn alltså. Jisses så fina. De tycker dock att jag är kass på att fota, förstår inte vad de menar. Måste de vara så suddiga hela tiden då?

Mycket mat.
Och barnens kusin överraskade Sonen (snart födelsedag så det var ju bara en vecka i förtid), han blev.... glad. Mycket glad. Och så generad att jag trodde han skulle sjunka genom bänken.
Och en bio på det innan jag slocknade som en stock.

Söndag är simdag, det är sen gammalt, och en trög sådan just den här söndagen. Vi satt på kanten och dinglade med benen länge och väl innan vi hoppade i, jag och Simpis. Inga mirakel men ibland är det så. Insim, teknik och 6 x 200 meter blev det i alla fall.

Sen var det äntligen dags för adventspynt med Dottern. Hon skulle baka men det slutade med att jag bakade och hon typ "coachade". Hade som vanligt ingen kavel men det gick ju bra med en vinflaska den här gången också.
Sen fika med en härlig vän, mat och Netflix med barnen och så var den helgen över.

Men nu är det måndag och jag laddar för RPM, du kommer väl? 18:15 sitter jag på sadeln på AeroStep och längtar efter att få köra skiten ur mig och kanske dig!

fredag 24 november 2017

Är man så är man. En jävla prinsessa.

Min känsla i dag.
Kung i poolen. Hoppade i med mina tejpade fötter, körde insim och teknik. In på en serie 9 x 150 meter med pip i badmössan, frekvenspip i dag. Så jälva skönt köttande.

Tillbaka till jobbet, drar av hundra möten på två timmar isch. Så jävla kung. Igen.
Dra iväg på lunchpass spinning där sköna bönan Sara drar av ett discopass som bokstavligen tar andan ur mig. Svettattack och blodsmak i munnen. Jag. Gav. Allt. 
Och i kväll väntar min största idol här i världen, alla kategorier. Mr Thåström himself. Min gud. Alltså, den här dagen.

kan du inte byta ut ditt namn så byt planet
du kan bli en stjärna som dom aldrig kan ta ner
tänk att hänga högst där uppe, titta ner på folk å le
ja vill du vill

en lycklig människa vet aldrig om på vem han slår
han vet att spegeln är den bästa vän han nånsin får
han tittar en gång till å john wayne har blivit 2
ja vill du vill
alla vill till himlen å åka limousine förstås alla vill till himlen till himlen
Min tanke:
Over and out.

söndag 19 november 2017

Vi vill ha negativ split motherfuckers!

Simcoachens motto är "#ingenvanligcrawlkurs. Nä, det ska gudarna veta. Det var inget vanligt över den här kursen, snarare var allt extraordinärt. Guldkant liksom. Vet inte vart jag ska börja men kanske från början?
Vi anländer i god tid innan start, Sara och jag. Förväntansfulla får vi varsin mapp med viktig information från coach Anna. Från första stund visste jag att jag skulle gilla Anna. Av en ren händelse visade det sig att "Greg the stallkers" fru också skulle vara med, jag anar en helt ny nivå av stallking här Greg. Snyyyyygggggttttt.

Första passet var insim och teknikövningar, jag minns knappt vad vi gjorde men vi blev filmade i alla fall. Vi blev uppdelade i två banor, fyra i varje och det fungerade riktigt bra. Vi fick testa att simma efter vår CSS; femtior, hundringar och tvåhundringar. Efter det lunch och sedan filmanalys och föreläsning.
Coach Anna är så sjukt kunnig. Jag vill ha henne runt mig hela tiden. Hon sprider energi, glädje och kunskap runt sig som konfetti. Alla får ta till sig av denna härliga konfetti, ingen blir glömd

På föreläsningen berätta hon saker som att det inte lönar sig att försöka simma snabbt på korta sträckor om du ska fokusera på långa sträckor. Tvärtom kan det försämra din långa tid att fokusera på att sprinta. Hon pratade mycket om CSS-värdet och hur vi skulle förhålla oss till det - typ "stay with the fucking beep". Det sa hon många gånger. Det är alltså ett CSS-värde du får efter du simmat testet på 400 meter och 200 meter, det berättar för dig hur fort du ska simma 25 meter. Varje gång det piper ska du ha kommit till vändning. Om du är tidig, simma långsammare, om du är sen, simma snabbare. Det vi är ute efter är jämnheten i simningen, att vi simmar på vår tröskel och att vi hela tiden kan höja den genom att just simma på den. Smart. Smart Anna.

Vi vill heller inte gå ut för hårt i början, vi vill vara smarta. Att gå ut för hårt kan aldrig löna sig och du kan aldrig ta igen den tid och kraft du bränt. Annas slogan "vi vill ha negativ split motherfuckers" satt som ett smäck helgen igenom.

OK, dags att titta på filmerna. Det var hemskt roligt, jag hade magknip av skratt under hela timmen. Anna kan konsten att se allt med glimten i ögat och har roliga kommentarer till ta mig tusan allt. Att se sin egen film var väl så där.... I korthet observationerna (eller det hon valde att säga):

Bra saker
* Bra timing i catch/andning
* Bra horisontell balans
* Bra recovery, leder med armbågen på h men på vänster hamnar armbågen "bakom ryggen"

Förbättra
* Huvudets position, det guppar hit och dit, lite "I just called to say I love you"-gung liksom
* Vänster arm, say no more. Korsar mittlinjen, får till ett bröstsimtag istf en catch, fastnar längst bak med handen.
* Raka ben i kicken! Tänk uppåt i stället för neråt.

Japp, huvudet kokade på oss alla när vi drog ner till poolen för en andra omgång. Nu med tydliga instruktioner som var individuellt anpassade. Jag med min jädra vänsterhand, tänk, tänk, dra handen under kroppen, korsa inte, håll huvudet stilla. Någon gång lyckades jag och då skrek Anna - HELA FYRISHOV JUBLAR, MARRE MARÄNG HAR EN CATCH PÅ VÄNSTER! Så kul. Och så teknikövningar också som skulle ta bort "bananarmen" som vi hade dvs att när vi satt i handen så pekade fingrarna uppåt plus att armen var lite för hög för att kunna göra en bra catch (fattar du så fattar du, googla annars).

Vi fick också göra ett RAMP-test baserat på vårt CSS-test. Vi skulle simma 50 meter på tid med olika armfrekvens, vi utgick från det vi hade på CSS (tror jag) och sen skulle det ökas med 3 takter för varje 50 meter. Jag började med 48 och avslutade på 69 (men Anna ville att jag skulle ta ut mig så jag fick avsluta på 72). För varje femtia räknade också en kompis mina armtag. Syftet var alltså att hitta den frekvens som gav bäst tid för just mig med rimlig ansträngning. Min landade på 54.

Hem till hotellet, middag på en mysig italienare och sen typ dog vi på hotellrummet. Sov kasst (huvudet var väl fullt av simtankar gissar jag).
Pass nummer tre hade fokus catch och jisses vad vi körde catch. Nu och då fattade jag faktiskt... Vi gjorde hela tiden helt fantastiska övningar, så himla bra!

Lunch och sedan tillbaka till poolen med ångest i magen ty nu var det dags för tester igen. 400 meter och 200 meter. Hua! Innan det skulle vi göra några prov-hundringar och det var superjobbigt för mig. Kroppen skrek nej och hjärnan skrek ännu mer nej. Men faktiskt, Anna coachade oss fantastisk bra från början till slut. Hon räknade längder, hon tog mellantider, hon peppade. Helt otroligt! Och vet ni vad? Jag slog båda mina tider trots att det blev lite krockar på min bana och att min kropp var helt seg. Hurra för mig!

400 m hemma - 9;10
400 m läger - 8:47:9
200 m hemma - 4:32
200 m läger - 4:16:9
CSS innan - 2:19:00
CSS nu - 2:15:48

Vi avlutade med andningsövningar och kick-övningar men ärligt talat brydde jag mig inte ett dugg om kick-övningarna. Orkade inte ladda om. Däremot gjorde andningsövningarna susen för helt plötsligt kunde jag andas åt vänster! Utan att ens tänka på det! Så sista filmningen körde jag tre-takt med en skön feeling.

Nu har jag landat i soffan hemma, mycket nöjd och mycket glad. Jag har verkligen utvecklat min simning och jag är så glad att jag fått hänga den här helgen med härliga simpisar och så underbara coach Anna. Henne skulle jag kunna gifta mig med. Love till dig Anna!!!!!

tisdag 14 november 2017

Tester och prestation

Ordet test. Bara smaka på det. För mig är det inget trevligt ord. Det smakar krav, prestation, du duger inte, men kämpa då människa. Jag är inte gjord för tester, inte när det gäller idrottande i alla fall.


En parallell till det kan dras i mitt arbetsliv där jag är en riktigt presterare. Jag älskar kniviga utmaningar, hårt satta deadlines, press, test och allt det där. I alla analyser som görs är jag helt klart en resultatorienterad person som motiveras av tävling och mål gärna tillsammans med ett team. I min fritid hatar jag att känna press och lagidrott är så långt ifrån mig man kan komma....


I söndags skulle jag och Sara göra våra tester inför kommande simläger med Simcoachen. Läskigt. Givetvis skulle vi göra CSS test så 400 meter så fort man bara kan, vila 8 - 10 minuter och simma sedan 200 meter så fort du kan. Hatar det. Grejen är att jag simmar 400 meter och 200 meter i nästan samma tempo. Jag verkar bara ha ett tempo. Mellanmjölkstempo kallas det.... Bjuder på statistik. Har dock dragit bort 2 sekunder på tiderna när jag redovisade till fröken pga långsamt klickfinger på Garmin.
Men nu är det gjort och nu längtar jag efter helgen. Längtar efter att få utveckla min simning, nörda ner mig i detaljer, hitta saker att fixa, nya övningar att leka med. Och att få hänga med Simpis en hel helg förstås. Firade med skinkmacka förstås.

Helgen som gick var det kalas för 20-åringen. Som hon kalasade! Mina fina barn. *hjärta*

fredag 10 november 2017

Umpa-pumpa-musik

Förra veckan häckade jag i Finland, den här veckan i Tyskland.
Roligaste händelsen i Tyskland var när vi satt på en finrestaurang och en i mitt sällskap försökte konversera med den högdragna kyparen. Han frågade efter ett superpoppis ölställe med lederhosen, stora öl och mycket folk. Kyparen förstod inte riktigt vilket ställe han menade så då passade frågeställaren att lägga till "men du vet med umpa-pumpa"? Kyparen blev helt kall och meddelade kyligt att det minsann inte fanns sådana ställen här i München. Skämmes. Mitt sällskap ville sjunka genom jorden när han insåg vidden av frågan.... Kul tyckte jag och höll på att skratta ihjäl mig.
För övrigt har det varit lite deppigt överlag. Någon konstig bacill som eventuellt härjar i kroppen, lite feberkänsla emellanåt, lite konstig puls. Energinivån är inte riktigt där och den där positiva oövervinnerliga känslan är som bortblåst. Jag hoppas att den kommer tillbaka snart för jag behöver den.

I morse simmade jag en kort sväng, det var skönt även om det inte gick så vidare bra. I helgen ska jag simma mer och kanske blir det någon annan träning också. Och så bli Dottern 20 år! Vad hände?

måndag 30 oktober 2017

Monster-Marre

Stärkt av att det nu tydligen är vintertid och jag därigenom fick en extra timme att ägna till städning innan simpasset skulle ta vid, drog jag mina långsamma ben och sega armar till simhallen. Sa till Simpis i omklädningsrummet att hon inte skulle förvänta sig stordåd i dag ty träningsvärken från BodyPumpen dagen innan satt stenhårt i biceps, triceps och bröst. Tänkte att vi kanske ägnar oss åt myssimning och kanske lite teknikfokus i en 50 minuter eller så.

Råkar slå ett getögat på hennes knöliga papper och ramlar nästan baklänges. 8 x 300 meter står det. På min rad. Det. Är. Inte. Sant. Tänker jag INTE göra säger jag trotsigt. Aldrig i livet. Det kan du fetglömma.

Hon säger något om att utifall jag maskar ska jag ändå vänta på henne för de sista 2 x 300 för de ska vi göra tillsammans.
Försöker fundera ut vad jag ska göra och vad jag ska hoppa över. Börjar med insim och teknik. Känns hyfsat. 550 meter simmade (skolkade från sista 50-metern) och vi studerar pappret. Broken är det, dvs hundringarna görs i olika tempo och det är 5 sekunders vila mellan varje hundring, tre sådana och sen längre vila.

Jag simmar väl lite då. Och helt plötsligt har jag gjort de två första utan utrustning. Dags att dra på paddlarna och veva två till. Och sen är det ju bara två kvar med paddlar och dolme, det orkar jag ju. Och VIPS har jag gjort 6 x 300 och har fenben (benspark med fenor) kvar och då får jag ju sällis och kan inte maska.

Kliver ur poolen och har faktiskt gjort 3100 meter en söndag morgon. Åker hem och fortsätter med städandet. Sjukt effektiv dag!

Och nu sitter jag här med tassarna i vädret och ber för att det inte gör så ont i dag....

torsdag 26 oktober 2017

Sim, sam, summade

Luktar klor mest hela tiden. Tre pass i veckan har varit mitt mantra och hittills har det gått. Värre blir det kommande två veckor då det ska resas hit och dit i världen. Måste kolla om det finns gym eller pool på hotellen.

I tisdags snodde jag ett pass från Sofias Secret. Jag tar bara de passen hon kör om hon är typ skadad eller dödligt sjuk. Just nu har hon tuberkulos eller något så då tänker jag att supersimmerskan har något nedsatt simförmåga och därför vågade jag. Hepp, där satt den, tack för simspirationen!

På onsdagen trodde jag att jag fick glömma simningen då jag var på annan ort men vips så hade Simpisen hittat ett sätt för mig att kunna simma ändå. Gled ner i poolen och skulle avverka något himla tortyrprogram som hon hittat. 12x50 m, 12x25 m, 10x50 m, 10x25 m, 8x50 m, 8x25 m. I olika hastigheter och kallsupsfart. Dock skolkade jag från den sista som börjar på 8 och tänker att jag kör den som broken på fredag. He, he, hon gick inte på det tricket egentligen men hon bjöd på banan så jag gissar jag är förlåten.

Torsdag i dag, jag är kettlebellsfröken och jag längtar! Om du vill bibehålla överraskningsmomentet och ska komma på mitt pass, sluta läs. Annars kan du kanske få lite inspiration här:

Uppvärmning med rörlighet
Teknikgenomgång svingar (enkel och dubbel)
Svingutmaning med enarmssving där du byter arm efter varje intervall, behöver du vila gör du det med dubbelsving - 40-40-30-30-20-20

Schevettdelen - 20 sek jobb/10 sek vila x 4 på varje övning

1. Enkelsving, dubbelsving
2. Fällkniven
3. Raka marklyft med två KB
4. Sumo high pull
5. Thrusters
6. Burpees
7. Utfall med halo
8. Russian twist

Kul va? Om inte, kanske det här är kul.

tisdag 24 oktober 2017

Orkaner och stormar

Jag i morse:
Alltså hon till höger. Jag kanske har sovit totalt 30 minuter i natt eller så, ramlar ur sängen, gråter en skvätt av trötthet och försöker sminka på ett ansikte på det där konstiga, plufsiga, påsiga ansiktet som stirrar på mig i spegeln. Det går så där. En kollega kommer in på rummet, stänger dörren och undrar försiktigt hur det är. Stackaren trodde nog att jag skulle bryta ihop där och då (han hade helt rätt). Han backade långsamt ut och hoppades på det bästa. Gulligt.

I går var jag tillbaka till min söta torterare Michael. Hua. Så fort jag hörde stötvågsmanicken smattra i ett av rummen frös jag till is. Men faktiskt, det kändes lite bättre den här gången! Grät nästan inte ens! Nästan.

Förra veckan var en riktigt bra träningsvecka - tre pass spinning, tre pass simning, två pass styrka och en vilodag. Jag försöker låta bli att tänka på att jag inte kan springa, jag försöker tänka på att jag ska fokusera på annat just nu. Bland annat tänker jag på att jag och Sonen bokat en solresa. Det lever jag på nu när mörkret är både ute och inne.
Tyvärr verkar det som att paradisön kommer att drabbas av orkanen Maria på torsdag. Håller tummarna för att alla som är där tar sig igenom det på ett bra sätt.
Vänta bara tills de får uppleva Orkanen Marre....

torsdag 19 oktober 2017

Off topic - #metoo

Eller kanske är det inte off topic. Kan en sådan här fråga någonsin vara off topic?

Det har totalt exploderat på sociala medier senaste tiden. Alla dessa kvinnor som känt händer där de inte varit önskade, fått kommentarer som kränkt eller något helt annat. Den här funderingen om det här är OK eller är det kanske fånigt att ens ta upp det? Ses jag kanske som en rödstrumpa som är ovanligt lättkränkt?

I går på tjejmiddagen hade vi ett mycket långt samtal kring ämnet och när vi började dela med oss insåg vi vidden av det. Tjejer - vi måste våga prata om det här!!!! Det är inte OK! Vi pratade om chefer som inte har modet eller kompetensen att ta tag i händelser som utspelat sig på en helt vanlig arbetsplats, en helt vanlig arbetsdag mellan helt vanliga arbetskollegor. Om vad som krävdes i form av mod och energi för den här kvinnan att ta upp ämnet och nonchalansen hos emottagande chef. Om konsten att kalla det hela ett "ärende" för att därigenom göra det till något icke-känslofyllt, något som ses som ett projekt och därmed kan kallas vara över när chefen pratat med mannen i fråga. Över? Hur ska det kunna vara över när kvinnan tvingas möta denna man varje dag i korridoren, i mötesrum, vid kaffemaskinen? Över? När kvinnan drar sig undan för att slippa se kollegornas blickar, funderingar, prat bakom ryggen. När kvinnan undrar om det kommer att hända igen och i så fall när? Över? Allvarligt?

Jag rannsakade mig själv och insåg alla övertramp jag varit utsatt för men inte vågat säga ifrån. Eller vågat, det handlar kanske snarare om att jag inte funnit mig där och då, att jag blivit så överrumplad att jag bara tigit still och därigenom på ett konstigt sätt gett mitt samtycke. Inte OK. Det ska inte hända igen. Inga händer ska få röra min kropp på ställen där jag inte önskar det, inga kramar som inte är välkomna ska tas emot av mig, inga ord som får mig att må dåligt ska emottas utan att jag säger ifrån. Aldrig mer. #metoo

tisdag 17 oktober 2017

Simning FTW!

Tre pass i veckan behöver jag för att göra simningen hanterbar och icke ångestframkallande. Låter som ett recept. Ett framgångsrecept.

De senaste passen har dessutom varit snudd på magiska. Det började i fredags när Simpis i smyg hade bestämt att vi skulle göra 60 tjugofemmor. 60!!!!! Hon är inte klok på en fläck. Och inte vet jag vad som hände med min motståndskraft men jag typ bara gjorde. Till och med tiggde och bad om kortare starttider på de sista för att hinna med mitt jobbmöte. What???? Har jag blivit en vekling???? Måste börja käka taggtråd till frukost igen.
På söndagen hade vi också dejt i poolen. Något stökig dejt då det pågick förberedelser inför en tävling (varför hade ingen bjudit in oss till tävlingen kan man ju undra).
Då hade Simpisen hittat inspiration från någon jäkla mardrömstavla.
Och inte vet jag, jag bara mesade med och gjort allt hon sa. 2850 meter senare klev jag upp ur poolen, helt urlakad och klorluktande och med spretigt hår.

I dag fick jag kriga ensam då Simpis är sjuk. Eller nja, Pojkvännen följde med på morgonsim vilket ALDRIG händer då han är morgontrött. Eller jag vet inte, jag hann simma 400 meter innan han ens hittade ut till bassängen och jag hade 500 meter kvar när han klev ur så det var ju inte så att hans fingrar hann bli russin direkt... Men jag, jag krigade på och körde mitt favoritpass som jag alltid väljer när Simpis inte bestämmer - 5x100 fr, 5x100 m paddlar och dolme, 5 x 100 m med fenor. Alltid. Så bäst.

Så, nu ska jag ladda för att köra Simpis spinningpass också. Hon är hemma och kräks och bajsar tror jag. Eller fick jag inte berätta det kanske? Hur som helst så blir det 80-talsfest med hyfsat jobbiga intervaller. He, he, he.

I lördags dog jag sötdöden. En blivande simmare som mor sin kanske? Dopad och klar är han i alla fall. De stora blev dopade för länge sedan.