måndag 23 januari 2017

Världsmästare

Jag har en grym vän. I höstas fick hon beskedet om bröstcancer, precis när en nära familjemedlem somnat in av just cancer. Några veckor senare kom beskedet att cancern spridit sig och att läkarna inte kan göra något annat än bromsa. Den här vackra, starka kvinnan är en helt underbar tvåbarnsmamma till två tonårssöner, den bästa och mest omtänksamma vännen man kan tänka sig, en kärleksfull sambo, en djurvän utan dess like (att vara katt hos henne måste vara rena paradiset).

Så, vad skulle hända med dig om du fick beskedet att du kommer att lämna det här livet snart, att dina dagar är räknade och beslutade av en sjukdom som inte går att besegra? Skulle du bli bitter? Tycka det är orättvist? Sluta leva? Eller skulle du göra som min vän som bara bestämmer sig för att kämpa. Att göra det hon kan med naturmediciner, lita på läkarna, se till att boosta sin kropp med energi men framför allt att FORTSÄTTA LEVA! Just nu är hon på Playitas där både Lisa Nordén och Jonas Colting hänger. Hon är coolast av dem alla. Min vän.
 Och här ser ni världsmästaren till vänster och OS silvermedaljören till höger. Vilket slår högst?

tisdag 17 januari 2017

What's up?

Livet! Det är vad som händer! Dagarna går så fort så jag knappt hinner reflektera över att en dag är slut förrän nästa börjar. Mycket jobb, mycket roliga saker, en del träning också. I lördags t ex, då hade jag en helt magisk dag som började i poolen och 70 minuter fantastiskt sim. Jag simmade 25'or under 20 sekunder!!!!! Har aldrig någonsin hänt! Jag är fortfarande så chockad att jag vägrar gå ner i poolen igen utan kommer att leva på det här ungefär 7 år.


Efter det var jag bjuden på BMX-kalas men 8-åringarna tyckte att tant dock skulle hålla sig på fika-sidan och inte cyklingssidan. De är kloka de där små liven. Fick dock enormt pulspåslag när jag såg dem hoppa omkring som galningar på de däriga hoppen eller vad det heter på fint språk.


Direkt till skidspåret (ja, du läste rätt). Längdskidor i solnedgång är fint även om det hade varit ännu finare om vi hunnit ut i det fina solskenet.

 Efter-selfien - nöjd och glad panda.
Direkt hem och svida om till findressen. Trettondagsbal minsann. Trevlig tillställning som dock gav en trötthet utan dess like på söndagen vilket resulterade i en dag i soffan.
Lite orättvisor i livet kan jag väl också ta upp när jag ändå håller på. Titta noga nedan.
Ser ni någon skillnad på kvällsfikatallrikarna? Kan ni gissa vilken Pojkvännen gjorde till mig och vilken han gjorde till sig själv? Vi är fortfarande osams.


I kväll kommer snygg-killen till mig, ser fram emot myyyyyys när jag får rå om honom en dag extra.
Och sen är det min tur att sitta på frökencykeln igen, 90 minuter extensiva intervaller ska vi avverka. Du kommer väl? Så här ser pulskurvan ut:
Och på tal om puls så filmade jag mitt RPM-pass i går kväll. Efter en dag med stress och jäkt hoppade jag på cykeln, fick total black-out direkt i första låten men sen tror jag att jag lyckades hämta mig (utom i låt sju där jag tabbade mig några gånger). Helt slut och värsta huvudvärken efteråt. Kändes som att jag genomfört någon typ av stålbad eller så. Hoppas, hoppas filmen blev bra nurå.

onsdag 11 januari 2017

Press på Instagram

Gulp, hur hanterar jag det här? Har han kommit på vem det är som nyper honom i rumpan efter varje Vansbro Triathlon? Kommer jag att bli bestraffad? Vad ska jag lägga ut för bilder från och med nu? Bilder på rumpor? Triathleter? Min rumpa? Så många frågor och så får svar.

tisdag 10 januari 2017

Marres statistik 2016

Blev nyfiken på hur mitt år såg ut när Sara nördade ner sig i siffror. Nu ska det tilläggas att siffror inte är allt (vilket min coach tjatar om hela tiden) utan det handlar om vad du gör under de där minutrarna, de där kilometrarna, om intensitet, kvalitet och pannben.


Hur som *tadaaaa och trumvirvel* så har jag under 2016 tränat


468 timmar och 42 minuter (2015 461 timmar, 2014 513 timmar)


Jag har transporterat mig 3 967,48 km under de träningsformer som innebär förflyttning (nog lite ljug för ibland reggar jag löpning/simning/längdskidor utan distansen).


Ska man nörda ner sig mer så syns fördelning på de olika månaderna nedan.
Och vad har jag då pysslat med?
Lite enklare än att läsa myrsiffror i ett diagram:


Löpning 78 timmar - 628 km
Simning 83 timmar - 180 km
Cykling 100 timmar - 2 651 km
Spinning 53 timmar
Längdskidor 52 timmar - 508 km
Triathlon 22 timmar (tävlingar)
Styrketräning 46 timmar (KB, crossfit inkl)


Och så lite yoga, stakmaskin mm på det.


Så om jag slår ut min träning 2016 på 365 dagar så innebär det att jag tränat typ en timme och en kvart varje dag året om. Varje dag.

Sjunktimmer

Date i poolen i morse, tur det för annars hade jag nog legat kvar i sängen än. Simningen var också jobbig men det beror på att Simpisen lämnade blod i går. Då var vi lite sega i dag båda två. Nu kanske du undrar varför jag tror att jag kan dra "lämnat-blod-kortet" fast jag inte inte ens lämnat blod. Jo förstår du, Simpisen satte igång något i min hjärna när hon sa att hon skulle lämna blod och så dessutom på vägen till gymmet i går såg jag självaste blodbussen. Allt det här startade en karusell i mitt hvuud och min övertrötta hjärna i går kväll så i natt har jag drömt de mest sjuka drömmarna man kan drömma om just blodbussar. I min dröm så blev Simpisen fast i blodbussens klor och jag försökte göra allt för att rädda henna därifrån. Allt. Det var asjobbigt och jag var alldeles svettig när jag vaknade. Varför jag skulle hjälpa henne? Jo det fattar ju vem som helst att de där blodbussarna egentligen är en del av en alien-invasion. De har skickat hit blodbussarna för att tömma mänskligheten på blod och i stället skjuta in mikroskopiska chip i kvarvarande blodet som gör att de kan styra oss precis hur som helst. Så är det och nu tänker jag aldrig någonsin närma mig en blodbuss.

måndag 9 januari 2017

Skidor

Vi har snö igen, det börjar faktiskt att dra i skidåkartarmen lite, lite, lite men än har jag inte varit ute överhuvudtaget. 2017 innebär mindre måsten, mer roliga saker vilket också innebär att jag tagit beslutet att inte åka Vasaloppet i år. Sorgligt men jag orkar inte jaga mil. Platsen är nu såld till en kille som gör loppet ungefär dubbelt så snabbt som jag (kanske ännu snabbare).


Men jag har precis varit på en långhelg skidåkning på tvären i Idre. Helt fantastiska backar! Och vilka vyer! Nu är själen tankad med energi igen.
För övrigt lägger jag mycket fokus på styrka just nu. Tre gånger i veckan ska det styrketränas efter ett program som en cool gymsnubbe tagit fram åt mig. Och så har jag lagt in keso/kvarg på schemat igen. Nu ska det byggas muskler! :) I dag var Sara och jag på gymmet och rev av knäböj, marklyft, militärpress, sittande rodd och bänkpress. Kul ju! Nedan leker jag rodd (så ni inte tror att vi gör marklyft med flugvikter).
Just nu ligger RPM-filmningen som en tung filt över mig. MÅSTE få till den inom kort. Ska försöka provfilma i veckan och sedan filma på riktigt nästa måndag. Nervöst.....

tisdag 3 januari 2017

Gott nytt år!

Nyårsafton började på Aktivera Fabriken med ett glatt gäng och en massa roliga övningar. Trevligt! 
Mat, soffhäng och omladd inför nyårsfirande med fina vänner. Ansvar för efterrätten som blev så här. Magiskt god chokladmousse i flera lager.

På nyårsdagen var det lite segt, det måste jag medge. Firade pappa som fyllde år och fikade med fina vännen. Sen såg jag att SannaPanna utmanat mig att göra 22 armhävningar i 22 dagar så det var bara att dra igång. Phjuuuu.
Kan också tipsa om ett roligt spel som Sonen fick i julklapp - OTrio heter det. Som 3 i rad men klurigare, älskart!
Nu längtar jag efter löpning i solsken, som den här dagen när jag och SuperSnabbaSilverSara var ute och unnade oss ett lunchpass. Underbart. Just nu är det -12 grader ute och hela min kropp skriker efter att jag utsatt den för en lunchgymbehandling i går så ingen löpning i dag trots att solen skiner.

måndag 2 januari 2017

Mitt 2016

Nytt år, nya möjligheter men innan 2017 helt tar över gör jag på klassiskt bloggarsätt en resumé över året. Inte på det sättet jag brukar med att tala i termer av tävlingar och träningar utan ett försök till en mer personlig summering och mina perspektiv/mina insikter. Och det här är vad jag känner exakt just nu i denna stund, i morgon kanske jag hade valt ut andra saker. :)


Största minnet från 2016
Åh vad svårt. Det finns så många stunder och minnen under ett helt år. Jag väljer ett ögonblick som inträffade i början av november i Livingston, USA. Jag följde med Dottern när hon skulle lämna av "sina" barn och just där och då får jag en sån overklig känsla av ett sammanhang som inte går att förklara. Att se sitt barn vara del av något större, ett äventyr som hon själv skapat och kastat sig in i utan något som helst skyddsnät och att hon fixar det på ett sätt som är helt otroligt bra. Min dotter! Det är galet. Jag är så stolt över henne.


Det här gjorde jag mest av under 2016
Stressade. Jag stressade hit och jag stressade dit och jag sprang som en galning för att hinna med alla saker som skulle fixas och trixas och donas. Under våren arbetade jag långt över det antal timmar som är normalt, Sonen bodde heltid hos mig och var inte sig lik, Pojkvännen hade det jobbigt, jag pressade in träning, reste mycket, satte höga krav på mig själv på vad jag skulle prestera och åstadkomma, hade ständig ångest och dåligt samvete för att jag inte hann vara där jag ville vara. Phjuuuu. Jag förstår inte hur jag överlevde den här våren.


Mina största vinster under 2016
Att jag höll ihop, att jag inte föll sönder och samman fast jag trodde det flera gånger. Det är en högvinst och jag tackar kroppen och knoppen för det å det allra ödmjukaste.


Mina motgångar 2016
Kalmar Ironman 2016. Inte själva tävlingsdagen utan vägen dit. Jag har aldrig upplevt den här känslan av apati, att inte ens träning längre är roligt, att allt bara är jobbigt och jag kan verkligen inte ens förmå mig att ta mig utanför tröskeln. Jag är glad att jag ställde mig på startlinjen och jag är ännu gladare att jag kom över mållinjen men var det värt det?


Det här saknade jag 2016
Min Dotter. Herregud vad jag saknade henne hela hösten (och saknar henne nu). Det värkte i bröstet när hon åke i juli och värken sitter kvar.


Det här uppskattade jag verkligen 2016
Vänner! Herregud vilka vänner jag har! De står där i vått och torrt och lyssnar för hundrafemtioelfte gången på exakt samma story som jag drar och finns där. Även om de inte alltid tycker att jag gör så bra val i livet så gillar de mig och stöttar mig för att jag är jag. Puss på er alla! Ni vet vilka ni är!


Vilket inlägg väckte mest reaktioner 2016?
Det här.


En bra sak från 2016 som jag vill ta med in i 2017
Känslan av att det räcker att vara lagom, att inte alltid behöva prestera 200 %, att känna att det jag gör är bra på riktigt.


Vad gjorde jag 2016 som jag inte brukar göra?
Jag vågade göra saker som jag egentligen inte vågar. Som att cykla velodrom. Hurra för det!


Hit åkte jag under 2016
Det blev en del resor, både inom Sverige och utanför men här är utlandsresorna som jag gjorde privat.
London med Sonen, vi behövde egentid och tid att hinna prata om saker. Det fick vi. Det är häftigt att resa med barnen när det blivit lite större!
Finland med Sonen och Pojkvännen. Alltid underbart.
Riga med de ovan samt några extra småkillar. Här ute på morgonlöpning.
Bornholm med Pojkvännen. Härlig cykling!
Bordeaux för att springa Medoc marathon, fantastiskt roligt!
New York för att träffa dottern.


Detta berörde mig starkt under 2016
En vän till mig fick cancer. En elak sort som inte går att ta bort. Det är obegripligt och svårt och har berört mig väldigt mycket. Det har fått mig att tänka på mitt liv, mina val mer än en gång.


Årets vackraste dag
Det finns så många fina dagar men jag väljer två dagar- dagen då Dottern tog studenten, det var en otroligt vacker dag och en stor dag.
Och en helt vanlig sommardag när jag hängde vid en sjö och vaktade en hund medan Sonen rodde och rodde. Hela dagen. Magiskt.


Summering
2016 har varit ett omtumlande år. Det har funnits så många dalar och toppar i mitt år att jag inte ens kan räkna dem. Jag är inte van vid det och jag vet inte om jag heller vill ha det så. Jag vill naturligtvis inte att livet ska vara mellanmjölk men att det ha det på det här sättet är inte bra för mig. Jag behöver mer stabilitet och kontinuitet och jag behöver fundera vad jag behöver lägga till och ta bort för att få det jag behöver. Men i det stora hela har 2016 varit ett fantastiskt år med många härliga skratt, många härliga möten och mycket energi. Det tar jag med mig till 2017.

onsdag 28 december 2016

Mellandagspyssel

Eftersom Simpis hade jagat upp mig ur sängen redan långt innan sju för att befinna mig i poolen vid just sju så blev den här förmiddagen lång. De andra förmiddagarna på jullovet har jag hängt i sängen till 10. Den här dagen hade jag ju hunnit med 2 km sim, pyssel och storstädning (till Sonens förtret då hans skönhetssömn tydligen rubbades). Och en till frukost då. Snart testar jag de dubbade skorna på en vintrig runda med samma Simpis som nu bli Löpis  (låter dock mer som en tik som löper och är horny men jag tror inte att hon är det men vad vet jag).

tisdag 27 december 2016

Sim, sam, summade

Drog hastigt iväg till badhuset då jag ändå skulle skjutsa sonen till gymmet. Noll inspiration så jag drog till Sofias sida, henne kan man alltid lita på. Skrev av passet och hastade iväg.
Tänkte att jag skulle korta ner det då jag bara hade 50 minuter i bassängen men när jag väl började simma efter min lapp så inser jag att jag visst hinner hela. Konstigt. Och så står det 2400 meter. På 50 minuter. Jag är ju galet snabb jag.


Väl hemma inser jag att jag prutat bort lite. Typ 700 meter. Det där roliga enarmssimmet som jag verkligen, verkligen ville göra. Nåväl, ny chans i morgon bitti. Men 1900 meter blev det i alla fall då jag freebasade 200 meter. Så kan det gå. Ändå sjukt nöjd att jag kom iväg till poolen.

Jul, jul, strålande jul

Och där var julen officiellt över. Jag har haft en mycket fin jul, det har varit mycket kärlek, god mat, lagom mycket stress och en del träning. Nu är jag (nästan) ledig fram till nyår och målet är att få batteriplupparna att pluppa till en något högre nivå än innan jul.


Dan före dopperdan orkade jag och Pojkvännen titta på Bingolotto ungefär 5 minuter innan vi tröttnade ur och hittade en film. Tidigare på dagen hade Sonen tjatat till sig att få öppna en julklapp (helst alla).
På julafton hade vi julfrukost med julklappsbyte och sedan var vi fröknar på ett var sitt pass - jag spinning och han E-fit Nöjda miner efteråt.
Resten av dagen bestod av mat hemma hos mig med min släkt inklusive Dottern på länk från Amerikatt och på kvällen hos Pojkvännens släkt. Avslutade kvällen i soffan med en bra bok.
Fick mysa med de här små mysisarna.
Juldagen startade med sovmorgon, frukost med Sonen och sedan Saras spinning för tomtar. Oväntat konstig kropp med noll gensvar på puls. Så kan det vara ibland. Resten av dagen spenderades med kalas och bio (Star Wars, min första och troligtvis enda Star Wars film).


Annandag - sovmorgon igen, häng i soffan och sedan soljogg. Halt men vackert. Avslutade kvällen med hockey.
Och nu är det tisdag. Jag och Sonen har precis fraktat undan allt skräp och alla kartonger, nu sitter jag i soffan och lyssnar på vinden utanför, läser en bok och har det allmänt bra. God fortsättning på er fina bloggläsare!

fredag 23 december 2016

Greg the Stallker julträning

I tisdags hände det, Greg the Stallker hade bjudit hem mig till sig och sin familj. Han har ju visat sig dyka upp på de mest otippade ställena i mitt liv så både jag och han har under en tid börjat ifrågasätta vårt osunda förhållande. Men nu ville han visa att han är en helt ordinär trebarnsfar som bara råkar vara på samma ställe som jag. Väldigt ofta. ;)


När jag kom dit så började han genast hinta om det hemliga rummet dit jag inte fick gå. Hua. Visste inte riktigt om han skämtade eller inte men lät mig vaggas in i trygghet med hjälp av dyr årgångschampagne. Lättköpt som jag är. Men det visade sig att det faktiskt inte fanns ett hemligt rum som var tapetserat med smygtagna foton på mig. Phjuuu. Det var en fantastisk middag med Greg och hans fru där det avhandlades allt om olikheter mellan fransmän (vilket de är), svenskar och finnar, träning, mat och en massa annat. Tiden sprang iväg och lycklig i själen åkte jag tillbaka till hotellet.
Men jag har också tränat. Simning i morse (Sara fixade in oss på en exklusiv simtimme, lyx) och kettlebells i går. Julen när den är som bäst.
Och du vet väl att du kan träna med mig i morgon julafton - 09:00 kör jag spinning, kom, kom!

måndag 19 december 2016

Min födelsedag

Vaknade tidigt på söndagen, eller rättare sagt sov jag knappt natten till söndagen. Någon kanske kan tänka att det var för att jag var så spänd inför den stora dagen men jag vet inte. Det är nog stressen som härjar runt i kroppen lite för mycket, den ger både sömnbrist och yrsel.


Men nog om det. Klockan ringde och Pojkvännen hastade ner till köket för att fixa frukost. Tror det är första gången någonsin som han går upp före mig faktiskt. Magiskt. Där väntade också paket. Jag älskar paket.


När frukosten var överstökad åkte vill Falun för vår första grundträning i Velodromen (efter utbildningen måste man gå två gånger på grundträning). 90 minuter och vi var 7 tappra som stod där en söndag morgon kl 09:00. Coachen hann berätta om två olyckor som skett på kort tid innan jag lätt darrande satte mig på min fixie igen. Hade glömt bort hur otäckt det känns att fötterna sitter fast och jag måste trampa hela tiden. Men efter en uppvärmning på 15 minuter i fri fart så började det kännas bättre.


Första övningen på 4 minuter handlade om att minnas växlingar och sen ytterligare en övning på 7 minuter där vi skulle pricka tiden. Gick väldigt bra. Men lite senare så ballar mina luftrör ur igen, det svider och det är svårt att andas. Jag får kliva av mitt i en övning och hostar lungorna ur mig. Trist. Men 50 minuter velodrom blev det i alla fall.
Passet efter innehöll både fler cyklister och snabbare fart.
Pojkvännens min när coachen berättar att vi nu ska släppa styret för en stund. I kurvan. Tur att jag hade klivit av....
Vidare på bjudlunch, Pojkvännen slog på stort. Ser ni besvikelsen lysa igenom tapperheten?
Hem, fixa fika och ett himla kaffedrickande med mammor, pappor, söner, vänner och så. Mysigt.


Sen avslutning på yoga, hade tvekat in i det sista om jag hade "tid" att yoga men självklart har jag ju det. Jag ger mig yoga. Vi höll till i Lilla Mejeriet och det var helt fantastisk. Tiden sprang iväg och jag ville aldrig sluta.


Historien om Buddhan som halshuggits - det är jag som står bakom själva halshuggningen. När jag hade kickat omkull Buddhan och jag ser att huvudet trillar av, kollar jag på yogin Johanna som försöker dölja sin bestörthet och samtidigt komma på något snällt att säga till mig när hon bara vill halshugga mig med sina bara händer. Memories.
Så fint.
Och efteråt fick vi fika. Jag älskar fika.


Ett samtal med kära Dottern som befann sig på vift i New York City, middag och bastu hos Pojkvännen och sen var det god natt. Helt slut av allt firande. Och vilka presenter! Dock är inte alla med på bilden pga att jag glömde eller för att de inte passar sig att visa upp för mammor. Notera särskilt en låda med SKUMTOMTAR, glitter och blommor. Mmmmmm.
Och på tal om firande, vår by är hjältar. Vi är de som samlat in mest pengar av alla till Musikhjälpen i år. Helt galet bra! Heja Marita och Emil som drog igång det hela, ni är hjältar! Över 1,2 miljoner blev det. Galet.