söndag 21 maj 2017

Göteborgsvarvet 2017 - The Story

Länge sedan jag skrev en tävlingsberättelse, minns knappt hur man gjorde....


Innan loppet
Tidigare i år har jag deklarerat detta som löpningens år, jag skulle springa som en liten hare, upp och ner och hit och dit. Det har jag gjort men någonstans dök de där extra hjärtslagen upp. Läkaren sa att det bara var att köra vidare med träningen men inte stressa och pressa, det var ändå svårt att lägga det åt sidan när hjärtat började bulta vid ansträngning. Nog med ursäkter.


Vi tog bilen till Göteborg, det är långt till Göteborg. Gick på mässan och chillade lite.
Åt middag och fick till slut ge mig när Malin tjatade om att få vara med på bild med mig. Tjatmoster. Vi har ju träffats förut hon och jag, på ett Blogger event där hon skulle lära mig springa fort (gick ju så där Malin med facit i hand, du kunde ha försökt mer tycker jag).
Tidigt i säng i vår lånade lägenhet alldeles vid Lisebeg. Sov som en stock och vaknade utvilad. Dags för löpning då! Till slut var alla påklädda och laddade. Jag och Marie försökte hänga av oss killarna - den ena i kalsonger som han kallade springtights och den andra hade på sig shorts som hade slits upp till midjan och sedan vintertights över det. Herregud.
Vi kom i god tid till Slottsskogen trots inhandlande av följande artikalr på vägen - tandkräm, rosevine, solkräm och öl. Vad mer kan man behöva på ett varv liksom?


Stod i evighetslånga toaköer. Temperaturen gick från typ 30 grader till 15 grader på några timmar, jag höll på att frysa ihjäl när jag väntade på min start.
Till slut fick jag då springa i alla fall.


Loppet
Jag hade ingen som helst plan. Jag ville helst under 2:20 men visste inte alls hur det skulle kännas. Började lite för snabbt, det kändes lite tungt så jag tänkte att jag skulle sakta ner. Men så gick det någon kilometer till och jag hade fortfarande inte saktat ner. Vid 3 - 4 km satte jag min strategi (som så många gånger förr). Jag bestämde mig för att hålla mig strax ovanför komfort-zonen och se hur länge det skulle hålla.


Tuffade vidare och fick kämpa upp för första bron men inte så farligt ändå. Tog sportdryck på andra sidan och bestämde då att jag bara ska stanna vid 10 och 15 km, för övrigt håller jag så högt tempo jag kan.


Några dippar hade jag nog på andra sidan men det gick förvånansvärt lätt. Första milen på 1:01 trots vätskestopp och trängsel i början. Lite segt uppför andra bron, piriformis började bråka något så jag stretchade vid 15 km. Fick en sten i skon vid 17 men brydde mig inte. Uppför avenyn och sedan den evighetslånga uppförsbacken efter Lilla London. Nu började jag bli riktigt trött. Hade svårt att hålla motivationen uppe men jag stretade på. Steg för steg. Ingen känsel i höger ben men snart skulle jag ju vara i mål.


Vid 2 km kvar var jag helt slut, länge sedan jag har känt en sån känsla (jag är ju alltid på safe side och tar sällan i mer än vad som krävs för stunden). Hade också bestämt där vid 3 - 4 km att jag skulle ta ut mig så att jag inte skulle kunna spurta. Det hade jag. Sannerligen. Efter sista backen, när det var ca 500 meter kvar, hade illamåendet blivit hemskt, fick kräkas lite på en farbrors sko. Hoppsan. Fick gå några steg för att återhämta mig men ville ju springa in i mål och också springa när jag passerar Pojkvännen som stod vid upploppet. Och det gjorde jag. Helt blek i ansiktet så tog jag mig i mål på 2:13 och så nöjd, så nöjd. Pojkvännen persade big time - från 1:52 förra året till 1:42 i år. Bra gjort!
Efter loppet
2:13 är inget personbästa, har sprungit på 2:03, 2:06 och 2:09 förut. Men har också sprungit på 2:13, 2:14, 2:16, 2:22, 2:24 och 2:27. Ser att jag förra året också sprang på 2:13, jag är en maskin. :)


Jag är hursom helst mycket nöjd över mitt lopp. Jag gjorde verkligen mitt bästa och "lallade" inte bort tid utan försökte sprinag på. Sen är jag ingen gasell utan mer som en traktor, det vet jag ju sedan förut.

onsdag 17 maj 2017

Marre testar - Island

Jag har länge haft Island på min bucket list över länder jag vill besöka så när det kom ett mail i december om en re-union som skulle ske just på Island då en del tjejer bor i Sverige, andra i USA och Island råkar ligga typ mitt emellan. Dessutom har vi turen att ha en tjej som kommer från Island med i gänget. Win, win!


Jag valde att åka med Iceland Air vilket fungerade kanon. Flygresan var väldigt billig (1500 kr tur och retur för mig) men det var ungefär det som var billigt... Till Island åker man inte på budgetresa direkt utan för den exotiska naturen och kulturen.


Jag landade torsdag kväll, tog en sightseeingjogg i Reykjavik till bland annat Hallgrimskikja. Det var blåsigt och stormigt men ack så vackert. Sen anlände resten av tjejgänget.
 Hittade ett punkmuseum (och penismuseum också för den delen) men hann inte in där.
Fredag morgon tog vi vår hyrbil till Blå Lagunen. Vilket ställe! Vi hade tur då det var väldigt lite folk där just den dagen så vi flöt runt, gjorde ansiktsmask, drack juice, bastade och hade det bra. Åk dit, det ligger mellan flygplatsen och Reykjavik.
På eftermiddagen shoppade vi lite och tog det lugnt innan trevlig middag.


Lördagen ägnade vi åt att åka the Golden Circle. Bra tips är att hyra egen bil så att du själv kan välja hur länge du vill stanna på varje ställe.


Först ut var Thingvellir (eller hur man nu skriver det med vanliga bokstäver). Det är en plats där lagarna reciterades en gång per år och även diverse tvister skulle lösas. Ibland med dödlig utgång - herrarna halshöggs och kvinnorna dränktes i forsen. En fin kyrka fanns där också och premiärministerns sommarbostad (precis brevid kyrkan och kyrkogården).
Vi stannade här väldigt länge, så länge att vi alla blev alldeles hangry och fick stanna på första bästa ställe för lunch.


Vidare mot Geysir - också coolt. Den största gejsran är inte längre aktiv (den sprutade vatten upp till 80 meters höjd) men lillebrorn sprutade 30 meter och det räckte gott och väl. Flera källor med kokande vatten fanns här.
Vidare mot Gullfoss, ett gigantiskt vattenfall i två nivåer. Så häftigt!
Såg också flera klungor med landsvägscyklister, vilka vikingar! Det regnade på tvären och vinden var inte att leka med. Jag kommer aldrig mer att klaga på vinden här hemma.
Men nu började vi få bråttom då vi bokat bord på ett fancy ställe för avsmakningsmeny. Kan vara den bästa maten jag någonsin ätit.
 
Val fick jag testa, se nedan.
Söndag delade vi upp oss, vissa shoppade, andra hälsade på sin mamma och jag sprang en mil i storm.


Efter lunch drog vi oss mot flygplatsen och det var dags att lämna ön för denna gång men jag ska absolut åka tillbaka.


Så summering:
* Ta med mycket pengar
* Hyr egen bil (kolla dock villkoren noga för du får betala väldigt hög deposition på vissa hyrbilsfirmor)
* Fråga om tips för att hitta smultronställen

Gästinlägg - Hög tid att börja träna på riktigt

52 dagar kvar
Jag ska köra ett riktigt triathlon, ett riktigt långt triathlon!!! Häftigt! Fast egentligen tycker jag att det borde få räknas som mitt tredje för jag har ju supportat Maarit under hennes två senaste Ironman och det är inte det lättaste. Kommer ihåg hur slut jag och medsupportern var efter hon hade kört IM i Köpenhamn för två år sedan. Hade det inte varit för att Maarit tog hand om oss efteråt den gången så vet jag inte hur det hade gått med oss. Så vi säger att det är mitt tredje för det låter ju bra.
52 dagar kvar till första långdistans triathlonet (Laponiatriathlon), det betyder att det är hög tid att börja träna på riktigt. Inte för att jag är helt otränad nu, men Maarit hävdar att träningen jag gjorde inför ett maraton för två år sedan inte på något sätt kan räknas in i dagens träning.
Ska sanningen fram så har det inte blivit riktigt så mycket träning som jag tänkte att det skulle bli när jag anmälde mig i slutet av januari, men jag är inte orolig, inte än i alla fall. Cykeln har kommit ut tre gånger och simbassängen har besökts sporadisk men löpningen är på ok nivå, fast för att kunna löpa 42km efter 4km simning och 18 mil cykling måste troligen de två första grenarna slipas på aningen mer.
Men en sak jag är bra på nu är att ha koll på vad jag tränat för jag fick en super duper träningsklocka i present när jag fyllde år! Jättemånga funktioner J Och bortsett från hjälp av klockan så gjorde jag även ett träningsprogram för ett antal veckor sedan och det sitter uppsatt på väggen utifall jag vill påminna mig om hur jag borde träna. I kylen har jag kött och öl utifall jag vill påminna mig själv om att jag borde grilla, jag kollar väldigt mycket oftare i kylen än på väggen. Det tycker jag är bra för det är viktigt att äta om man ska orka träna.
Summeringen av träning från 4 april till 16 maj och utgångsläget för de kommande 52 dagarna är (blå staplar i km och orangea är antal pass):
20 pass på 6 veckor är kanske lite i underkant för att klara kommande utmaning, men samtidigt mycket bättre än 0. Totalt har jag under dessa 6 veckor inte ens kommit upp i det dubbla av vad jag ska göra på en dag om 52 dagar, det ger lite perspektiv på det hela. Det känns bra att veta att det finns så mycket förbättringspotential i träningen.
Nu är det bara att köra på!
Fortsätter resan mot triathlonet med att beta av Göteborgsvarvet i helgen. Dock var senaste löppasset ingen positiv upplevelse, 12km där tanken var att försöka höja tempot mot de tidigare passen. Men det gick inte alls som jag tänkt och känslan efteråt kanske framgår av bilden.
Men imorgon blir det ny löpning på lunchen och då kommer det att kännas super duper!
Återkommer med ny rapport innan loppet!

onsdag 10 maj 2017

Jag älskar triathleter

Vart annars kan man hitta ett sånt här inlägg på Facebook? Kärlek. Och någons kommentar "jag har nu börjat arbeta halvtid, min cykel flyttade in för två år sedan".

tisdag 9 maj 2017

Helgens bravader

Jo det var visst en helg också här någonstans. Konflikthanterade en kris som uppstod i New York, åt en massa mat och drack lite vin. Bilder på det (dock inte på allt). Vi tar det i bakvänd ordning ty bilderna blev så.


Cykeltur i söndags, så kallt så hjärnan frös till is. Cyklade de där backarna from hell dvs till Långshyttan och sedan till Stjärnsund. Där ville Pojkvännen stanna och köpa en stjärnburgare. Jag hakade på men tog en rulle med korv. Sen behövde Pojkvännen tröst då han hade trötta ben så han ringde sin mamma och blev sedermera glad igen. Pojkvännen måste prata med sin mamma ofta.
De hade varor från orten! Wow! Stjärnburgaren till exempel var en helt vanlig burgare men hette så ty den gjordes i Stjärnsund. Så fiffigt och fint. Och man vet också att man är i Stjärnsund för alla andra som skulle äta lunch valde veggoburgare. #fördomar
Lördagen såg vi en show med Wrecking Ball i en ny tappning. Mycket underhållande. Efter showen gick vi till ett ställe med coverband och drack vin/öl. Vi bråkade också om vilka låtar som egentligen var bra och vilka som inte är det. Min och Pojkvännens musiksmak krockar ganska rejält, han har ingen smak och jag har. Hans bästaste band (?) i världen är Nationalteatern, när han får lyssna på dem blir han ungefär lika glad som när han får prata med mamma. Jag blir glad när jag får lyssna på Thåström, Charta 77 eller helt vanlig nutidspop. Alla är vi olika.
Tidigare på dagen var jag och firade att min tjejklubb fyllt 50 år (ja inte tjejerna i den utan själva klubben, vi tjejer är typ 25 eller så).
Fin tårta hade de gjort också.
Och innan tårtan och det sprang jag mitt jobbigaste långpass. När klockan stannade på 15 km kändes det som att jag sprungit till månen och tillbaka. Usch.


På fredagen ville jag unna mig lite solsken så jag drog iväg med ett snabbcyklister en bit, vände och fick kämpa mig hem i motvinden direkt in till spinningen där jag levererade 80-talslåtar skrålandes väldigt högt. Blev trött även denna dag och avslutade den i soffan med en bra film som jag hyrde för 49 kr från ViaPlay. Inferno tror jag den hette.

Vi har köpt den

Hela djävla poolen har vi köpt. Det kostade alla veckopengar vi hade men det var såååå värt det. Nu får vi simma när vi vill, t ex i fredags morse och i morse. Vi simmar som små delfiner i den där poolen, bara hon och jag. Vi kan crawla på tvärsen, vi kan hänga på linorna, vi kan dyka ner till botten (fast det får hon bara göra på den grunda delen för annars kan jag inte rädda henne, jag själv dyker aldrig), jag kan använda sex banor när jag simmar rygg för det behöver jag på grund av krokigt ryggsim. VÄRT!

tisdag 2 maj 2017

Långhelg

Långhelgen avslutades med sol och ett cykelpass som var helt underbart. Vi hade bestämt innan att det skulle bli en njutarrunda och inget hets och det var precis så det blev. Taggade cyklister mekade det sista (och det sista är ALLTID Monster-Lindas vänstra clips).
Fem mil och sedan fika.
Ytterligare tre mil och så fikade jag med Pojkvännen igen. Och solsken, sa jag att det var solsken?


För övrigt har jag återigen haft en lugn helg, spinning som fredagmys, långpass löpning som lördagsfys, discodans som lördagsgodis, Valborgsfirande med fina vänner som söndagsmys och så cykel och mys med Pojkvännen på måndagen. Återigen är batterierna fulla inför kortvecka.


Och på tal om cykel, försökte leta efter en bild med cykeltecken och hittade det här. Kanske inte det jag letade efter men kul ändå...
Men här är en bra beskrivning för dig som är ny i klunga.

fredag 28 april 2017

Fredag igen

Hektisk vecka men nu är det äntligen fredag. Dock en fredag som innehåller fler möen än tid så jag måste klona mig under vissa delar av dagen. Men jag boostade med ett bassängstopp i morse vilket var riktigt bra för själen och hjärtat.

I veckan var jag också på konferens på Hasseludden. Dock är det lite tråkigt med dessa konferenser på fancy hotell för själva hotellet hinner jag ju aldrig nyttja och någon stillhet blir det inte att tala om när det samlas 200 personer på samma yta. Men fint är det och jag kostade på mig ett ytterst kort morgonpass med många backar. Min onsdag i bilder.

Blåsigt var det också.
På kvällen hade jag först en viktig presentation (jobb) och sedan firade jag att presentationen gick bra med tjejmiddag. Här är en av brudarna och min mat.
Torsdagen var seg, det var lite proppen ur efter presentationen tror jag men jag och snabba Sara körde några backintervaller i alla fall. Jag försökte hänga efter hennes söta rumpa, vi fick några heja-rop från några som hängde på sina balkonger och hade oss som kvällsunderhållning. Nice. Fick ett ryck och drog iväg på BodyPump också då Sonen blev pepp på träning också. Det är jobbigt med pump, fy tusan, framför allt bröst och axlar är döden varje gång...

Den här helgen blir återigen en helg som blir lugn, jag vill ladda mina batterier och fylla på energin så gott det går. Hoppas på sol!

tisdag 25 april 2017

Hjärtslag del 2

Underbar helg. Först en tripp norrut för att hälsa på min bror och hans familj. Det var nämligen dags för dop för tvillingarna. Och eftersom de är barn nummer 5 och 6 i denna stora, härliga familj, så fick jag och Pojkvännen rå om de små liven mest hela tiden. Lycka! Hjärtat svämmade över så många gånger att jag inte ens kunde räkna alla gångerna. Så mycket kärlek, så mycket söthet och fasters ögon tårades gång på gång. Jag hatar förresten att vara faster, jag vill vara moster i stället för det låter gulligare. Faster låter så strängt och jag är inte sträng. Tror jag.
Det blev en lång dag så väl hemma blev det film, chips och tidigt i säng.


Vaknade på söndagen brevid honom som jag helst vaknar brevid. Sedan iväg för långjogg med fina Pinglan. Vi blev skjutsade ut i skogen och så sprang vi hem. Dock var min puls lite bråkig emellanåt men vi tog det lugnt och sa att det fick ta den tid det tar. Mycket prat, många skratt och 2 mil blev det till slut.
Resten av denna fantastiska söndag spenderade jag med två fina vänner som kom och fikade, Sonen med sin pappa kom på spontanvisit och sedan en kvällspromenad med ännu en vän. Mina batterier och mitt hjärta var full-laddat när kvällen kom.

torsdag 20 april 2017

Hjärtslag

Friends - jag har trubbel med mitt hjärta. Det beter sig lite som det vill. Ibland rusar det iväg i en dundrande fart utan att jag gör något alls. Det dunkar så hårt att det känns som att det vill ut ur kroppen, det slår extraslag och dansar väldigt mycket disco där inne. Först trodde jag att det mest bara var inbillning men sedan några dagar vet jag att det är på riktigt och en läkare har sagt att det troligtvis beror på stress.

Det här är läskigt på riktigt. Min kropp vill göra slut med mig och jag förstår den. Jag har verkligen dragit ner på väldigt många saker jag gör såsom engagemang i föreningar, styrelser, fasta tider, fasta pass mm men jag jobbar fortfarande mycket och jag har haft en berg- och dalbana i mitt privatliv. En och en är nog sakerna inte så farliga men när de anfaller i klump så blir det inte så bra.

Så påsken blev väldigt lugn, jag hade verkligen inte något val för så fort jag började fundera över saker jag "borde" göra blev det disco i bröstet. Även om det var roliga saker.

Nu tänker jag inte gömma mig i en mörk garderob och djupandas i en månad, det jag behöver göra är att fortsätta leva men inte i 180. Jag måste lära mig att säga nej och lära mig att det är OK att bara sitta i soffan och läsa en bok. Jag behöver inte fylla varje minut av min kväll varje kväll. Det är svårt att komma ihåg så jag är tacksam om jag blir påmind.

Men när det gäller träning så får jag gärna anstränga det, sen kanske jag inte behöver pressa kroppen till det yttersta och inte pressa in en massa träningspass på omöjliga tider. Och så har jag på mig pulsband nu mest för att lugna mig själv och se att allt är OK.

Här är gårdagens lunchlöpning, fin kurva.
Här är måndagens spinning 6 x 6 minuters intervaller, jämnt och fint och bra återhämtning. By the book.
I morgon ska jag kolla mitt hjärta igen. Kämpa hjärtat!

tisdag 18 april 2017

Påskbestyr

Då var påsken också över, innan man vet ordet av så har också midsommar och jul försvunnit. Min påsk har varit den lugnaste på väldigt länge. Mestadels har jag suttit in min nya fåtölj och läst en bok. Lite träning har det också blivit med betoning på lite. Till exempel så simmade jag på skärstorsdagen. På långfredagen sprang jag dryga 14 kilometer med puman i mitten. Killarna som flankerar henne hittade vi i skogen, när vi kom fram till dem höll de i en boll som de snott från någon liten unge någonstans.
På lördagen gjorde jag och SuperSnabbaSilverSara ett besök på gymmet för att pumpa upp discomusklerna. Pumpade upp låren till den milda grad att de fortfarande gör ont. Aj.
Därför fick det bli vila på söndagen i form av mysig promenad.
Och spinning på måndag.





I dag vilar jag, eller ja, jag jobbar arslet av mig här i storstaden. Men nu undrar ni väl hur kakan blev? Perfekt om jag får säga det själv.