tisdag 13 augusti 2019

Raceweek!

Söndag kväll började jag må dåligt. Tänkte att det var för att jag och Dottern ränt runt på IKEA hela tiden (förutom den här underbara pausen då vi unnade oss spa och behandling).
I säng tidigt men sov oroligt hela natten, på måndagen vaknade jag med en konstig känsla i kroppen så jag bestämde mig för att stanna hemma. Jobbade dock lite nu och då men satt mest i soffan och kände mig ynklig. Som tur var skickade Sara roliga bilder till mig hela tiden. Vilken vän va? Här är en sådan, den kallar vi Lex Bälinge. Det var där jag hade blivit lovad glass i typ två timmar, var soptorsk på energi och när vi äntligen kom fram till en affär i Bälinge stod några snorungar i vägen för glassen. Jag sätter mig trotsigt i gräset och utbrister till Sara "du är inte vidare social i dag va". Hrmpf. Notera att jag köpt inte EN utan TVÅ gula drickor och att jag valt en KALL glass.
Eller den här när jag lycklig i själen cyklat upp för den första av många uppförsbackar. Ren och skär lycka.
Det om det. I lördags var jag och Sonen på Summercamp. Först löpskolning, sen däckpass och slutligen fabrikspass. Jag var död som en mört men så glad och tacksam över att få göra detta tillsammans med Sonen.
På kvällen blev det re-union med vänner från gymnasietiden. Som jag skrattade! Kommer att leva länge på det mötet. *hjärtemoji här*
Men tillbaka till ämnet - RACEWEEK! På lördag ska jag och Marie ta oss an Ultravasan 45. Ja, det blev inget 90 km i år på grund av anledning men då har vi ju det kvar till senare. Ser så fram emot att få tassa runt i skogen och prata om diverse saker, lösa några kriser som finns i världen just nu och sånt där som vi brukar göra på våra löpturer. Längtar!

Men innan det - heldag i Stockholm, två dagar i Helsinki och sen vinka hej då till Dottern som fyller bilen på fredag morgon och drar mot Karlstad (fast jag åker ju dit på söndag för att hjälpa henne förstås).

Jag är laddad! Känns också lite konstigt att se alla Kalmar bilder, hade också velat vara där minus träningen jag hade behövt göra innan.....

onsdag 7 augusti 2019

Höstens planering

Hade en underbar kväll med en underbar vän förra veckan. Vi tränade, hade hemmaspa och pratade om livet i stort. Vi pratade om mål bland annat.

För mig är det viktigt med mål i livet. Jag har svårt att leva mitt liv planlöst, jag vill planera, jag vill bocka av, jag vill bestämma vägen och framför allt vart jag vill att vägen ska ta vägen. Detta framför allt i perioder då jag mår bra, där livet är i balans, när jag mår bra och har energi.

Förra året vid den här tidpunkten valde jag att byta jobb. Jag visste vad jag gav mig in på (i stort sett) och visste att jag skulle ge 110 %. Jag känner mig själv och mitt karriärsjag. Alldeles strax har det året gått och jag kan se att jag jobbat sjukt mycket. Jag har rest och rest och rest. Jag valde då samtidigt att inte ha någon Ironman 2019, ingen träningsstress utan fullt fokus på jobbet och familjen. Visserligen blev det ändå en halv Ironman, en Vätternrunda och en Siljan Runt men det är för mig hanterbart.

Nu är det nytt år och nya tankar. Jobbet kommer fortfarande att ta tid men jag har bestämt mig att resorna ska bli färre. Jag ska hålla mig mer hemma, jag ska ha mer tid över till att umgås med mina nära och kära, att ha egentid, att träna. Men fortfarande är hälsan i fokus.

I höst återstår fortfarande två lopp - Ultravasan 45 och Lidingöloppet. Jag hade kanske velat få till ett triathlon också men vi får se.

För övrigt kommer hösten att ägnas åt styrka och laga kroppen. Jag vill få in rörlighet och gärna yoga. Jag vill fortsätta vara mångsidig men prioritera styrkan.

År 2020 är fortfarande ganska vag - Sonen vill göra en halv IM så jag hänger nog på där. Jag cyklar gärna men kanske inte Vätternrundan. Jag åker gärna till Mallis igen som försäsongsträning. Kanske ska jag göra den där Ultravasan 90 då? Åtminstone skulle jag vilja springa ett marathon igen. Eller kanske någon annan ultra?

Just nu njuter jag av att få hänga med Sonen och hans resa mot Stockholm Triathlon 25/8. I går bestämde vi hux flux att simma och det var magiskt. Spegelblank, varm, inbjudande sjö. Älskart!

söndag 4 augusti 2019

Typ jobb

Från inlägget "Typ semester" till inlägget "Typ jobb". Så kort tid men samtidigt en evighet. Jag har suttit ytterst lite vid datorn men här kommer en kort summering av semestern så som jag minns den.

Första veckan jobbade jag från vår sköna stuga i Finland. Ingen stress, inga måsten bara härligt. Här var vi från tisdag förmiddag till söndag kväll. Även Dottern kom över och vi hade några fantastiska, soliga dagar med mycket vila och träning. Trots jobbande. Vi firade att det nu var klart med studieplats för Dottern.
Backen upp till stugan ger ett lugn i själen så fort jag ser den.
Och min mammas plättar med grädde och jordgubbar. Det finns inget som slår det.
Alla tre, får säkert inte lägga ut den här bilden men gör det ändå.
Sen åkte vi hem och packade om, i alla fall Sonen och jag. Dags för Åland med Honom och hans barn. Två nätter i mysig stuga, träning, god mat, solnedgång, bad och allt det där.
Morgonjogg medan ungdomarna sover. När solen precis gått upp. Magiskt.
Hem igen och sen dags för ett par veckor hemester med Honom, men först skulle vi fira in att även Marie fått semester. Det gjorde vi med långpass löpning i våra matchande ryggsäckar.
Och så en morgonsimning av det bästa slaget med Simpis. Hon hade med sig FIKA! Hjärtemoji här.
Han och jag har cyklat långt, sprungit långt, simmat, solat, badat, varit på utflykter, ätit middagar med härliga vänner, lyssnat/läst böcker och bara fyllt på energin. Här den fantastiska lyxsmörgåsen som finns på Laxön. Dock fick vi cykla typ 95 km för att förtjäna den men ändå. Så värt!
Vi har som sagt sprungit men mest sån där härlig löpning som innebär att upptäcka nya platser, prata om livet och så.
Och så har vi druckit champagne på mysiga uteställen.
Just nu är jag i Karlstad med Dottern. Det är här hon kommer att spendera många år framöver för att utbilda sig. Väldigt mysigt ställe så det kommer att bli bra även om jag kommer att sakna henne förstås. Hur ska hon klara sig utan mig?
I morgon väntar jobb igen. Jag är mycket nöjd med min semester och även om jobbet börjar så är ju äventyren inte slut. Massor med roliga saker väntar under hela hösten.

torsdag 11 juli 2019

Typ semester

Direkt efter tävlingen i söndags packade vi ihop oss i bilen och körde hem (läs Han packade ihop oss och Han körde hem). Stupade i säng för att sedan på måndagen varva jobb med att tvätta illaluktande träningssaker och packa på nytt. Destination vår stuga i Finland.

Sonen erbjöd sig att övningsköra hela vägen till färjan, lite nervöst när vi skulle tråckla oss igenom stan med avspärrningar och vägarbeten här och var men jag skötte mig ganska bra. Sonen skötte sig ypperligt bra. Lugn och fin hela vägen.

Tidigt tisdag morgon var vi framme i Åbo, jag satte mig direkt i ett möte medan vi rullade norrut typ 22 mil och till detta paradis mitt ute i ingenstans.

Hela tisdagen jobbade jag och sen drog vi ut på en skön före-bastun-jogg jag och Sonen. Eller rättare sagt, jag försökte jaga honom men det gick inte. Fick släppa honom där över åkrarna. Ser ni den röda pricken på grusvägen? Snart syns han inte mer.
Lätt i hjärtat och själen.

På onsdagen jobbade jag hela förmiddagen och sen skulle vi cykla fem mil, jag och Sonen. Jag var lite tvekis ty benen är något slitna efter helgen men vad tusan. Vi drog. Fem mil i motvind men ändå hyfsat bra känsla.
När vi kom fram så kom den där parveln på att vi också skulle cykla hem i stället för att åka med mina föräldrar som planen var. YOU SAY WHAT???? Men jag kunde ju inte släppa hem honom alldeles själv ute i stora vida finska världen så jag hängde på. Och hängde på är rätt ord för han fick dra mig exakt hela vägen hem. Exakt hela vägen. Jag kunde med nöd och näppe få fram "LUUUUUCKA" precis när han fått igång sitt tåg.

9 mil blev det och mycket trött mamma. Tog rätt på cyklar, in i bastun och sen grillade han mat till mig. *hjärtemoji här*
Senare på kvällen tog vi en magisk kvällspromenad och pratade om livet.
Det är de här stunderna som fastnar i själen, som betyder. Att leva här och nu. Ta tillvara på stunden när den kommer. I morgon kommer också Dottern hit, jag längtar så det gör ont.
Nu är det en ny dag med jobb på förmiddagen och säkert någon sport på eftermiddagen om Sonen får bestämma. Vilket han får.

tisdag 9 juli 2019

Ironman 70.3 Jönköping - The Story

Äntligen dags för en race report!

Innan loppet
Träningen inför det här loppet har varit.... låt oss vara ärliga... obefintlig. Visst har jag cyklat då jag ändå genomfört Siljan Runt och Vätternrundan. Simningen har varit obefintlig, simmat ute en gång med våtdräkt, lyckades få till 2 km då och det kändes ändå OK. Simmade en gång i 50-metersbassäng samma vecka (hela en km) men det kändes också OK. Löpningen har varit bra fram till midsommar då jag skadade vaden. Inga långpass på ett tag men helt OK. Det som stört mest är stress och resor med jobbet. Jag har dock fått påminna mig många gånger om att det ju var exakt därför som jag valde den här tävlingen och inte en full IM och att jobbet skulle komma före träningen. Vilket det gjort. Bra så.

Han och jag åkte ner på fredag förmiddag, båda körde möten i bilen hela vägen fram till Jönköping. Väl där drog vi direkt iväg till incheckning, snabb runda i tältet och sen pre-race möte. Fick en massa energi och kände mig så glad, så glad över att få vara på plats och att få vara där med Honom.
Vi sprang en sväng på fredag em/kväll och det var magiskt. Benen var lätt, huvudet likaså. Bara härligt pirr och en massa glädje. Precis som det ska vara.
Finmiddag och tidigt i säng. Lördagen startades med frukost och sen provsimning. Vattentemperaturen var då 16,5 grader och helt OK. Platt simning.
Fix med cykel och påsar, in med grejerna och sen var vi klara.
Resten av dagen en massa mys, vila och laddning.

Sov hyfsat bra natten till söndagen, laddade med ganska mycket frukost och sedan ut i regnet (ja, alla väderappar hade fel).

Loppet
Lång väntan för att få kliva i, regnet smattrade, det var ca 12 grader i luften och 15,6 grader i vattnet. Nervös. Proffsen startade 08:45, age groups 09:00 men eftersom jag är rädd för slagsmål i vattnet startade jag bland de sista vilket innebar 09:40.

Första metrarna var hemska, det var kallt och det var trängsel. Men sedan kunde jag börja simma i min egen takt. Lugnt och fint. Vid ett par tillfällen kom det några hetshögar som förstörde min rytm men det var ändå en bra simning. Typ 54 minuter (har inte så bra koll).
Det var ungefär 500 meter från vattnet till transition area och jag strulade extremt mycket med kläder i T1 så här stannade jag i 15 minuter. Har aldrig varit känd för snabba transitions men det här var ju löjligt...

Cyklingen började tungt, hög puls, sega ben. Hade valt Getingen mot bättre vetande, borde tagit min Cervelo i stället som jag kört alla mil på (det var tredje gången jag rört Getingen i år). Och som man kan se nedan på höjdkurvan så var det sjukt mycket stigning i början. Men ändå fin cykling.
Roligaste var nakenfamiljen som stod och hejade på cyklingen, jisses vad jag skrattade!
Jag visste att det borde ju bli nerför också vilket det blev. Och jisses vilket landskap! Jag njöt av åkrar, kossor, publik - ja allt var magiskt! Inte en endaste gång var det jobbigt eller tungt. Jag älskade varje meter trots att det inte gick alltför fort. Min cykeltid blev dryga 3,5 timme.

Tillbaka i Jönköping, bra känsla och en lite snabbare T2 (10 minuter tror jag). Iväg på löpning. Tre varv skulle avverkas och jag bestämde mig för att springa första varvet (utan att stanna), springa/gå andra varvet och tredje fick jag göra som jag ville. Men det gick så sjukt bra så jag kunde springa ända fram till 16-17 km innan jag ens började fundera på att gågga. Kunde inte få i mig energi då jag mådde illa men vatten gick ner. Vid typ 19 km kräktes jag men det tror jag beror på att jag drack en klunk cola. Joggade mig in i mål på typ 2:39. Inte dåligt för att vara jag.

Totaltid blev ca 7:35. Min allra sämsta tid (har 6:12 som bästa tid på Vansbro men det är å andra sidan en platt bana) men bästa känsla. I mål väntade Han med kramar och pussar. *hjärtemoji*
Efter loppet
Jag mådde riktigt illa när jag kom i mål, kunde varken äta eller dricka. Vi tog oss till transition men sen tog det stopp, Han fick hämta bilen medan jag satt och hulkade på trottoaren. Lite senare kunde jag äta och dricka och då kändes livet på topp igen.

Så vad har jag lärt mig? Jag borde tagit min andra cykel. Dessa speakers - de borde få rosor båda två. Vilket jobb de gör! Att inte lägga så mycket press på något som är kul, njuta mer och vara nöjd över att jag deltar. Och sist men inte minst - jag älskar fan triathlon! Men nu ska jag snart ha semester. Hörs! Hej! Puss!

tisdag 11 juni 2019

Spring för Terese

Det finns inga ord. Jag har följt Spark-i-Baken-Terese så länge jag kan minnas. Denna sprudlande, glada, energiska människa med sund syn på livet och som delat med sig av sina erfarenheter på så många sätt. Även de erfarenheter som gjort ont. I bilen hem från Idre gick jag in på hennes Instagram och blogg och läste för första gången hela historien. Den släpper inte taget om mig, jag kan inte sluta tänka på det. I går kväll grät jag mig till sömns över denna orättvisa över att hon inte kommer att få se hennes barn växa upp. Jag grät över att hennes man satt där brevid henne på sjukhussängen med tillkämpat leende och gud vet vilka känslor inom sig. Att han nu ska rodda vidare den där båten som kallas familj. Ensam. Med sin sorg.

Terese drabbades av aggressiv äggstockscancer, hon blev inlagd i slutet av april, fick sin diagnos lite senare och i lördags beslutade hon tillsammans med läkare och nära och kära att få sova resten av sin tid här på jorden. Ångesten över en kropp som förtvinar blev för stor och hennes krafter räckte inte till. Hon blev 37 år i onsdags.

Så du som kan - spring för Terese! Och ge en gåva till Cancerfonden i hennes namn Och ännu viktigare - lev ditt liv NU! Inte sen. Njut av dina val. Njuta av dina nej och njut av dina ja. Gör saker som betyder något. Kramas, älska, var snäll mot dig själv. Ta tillfället när det kommer över dig, t ex när Sonen frågar om vi ska cykla en sväng och jag blir så löjligt glad att hjärtat slår dubbelslag.
Eller när en fin vän kommer över och vi pratar om drömmar, livet vi lever och den tacksamhet vi känner.
#fuckcancer

måndag 10 juni 2019

Löparhelg i Idre

En minisemester mitt i allt stök. Har inte ens skrivit något om Siljan Runt (16 mil i regn men med snabba ben och härligt sällskap) eller något annat heller för den delen men här är en bild i alla fall.
I torsdags drog vi iväg till Idre - fyra taggade löpare. Marie hade bestämt att vi skulle springa 18 km första dagen, runt något berg. Vi kom iväg lite sent så vid 15 stod vi och skulle påbörja löpningen. Dock drog en åskstorm in precis då så vi väntade snällt i bilen tills den drog förbi.
Sen peppade vi iväg oss. 18 km - here we come! Efter ungefär en kilometer insåg vi att det här skulle bli en långdragen historia. Vacker men helt olöpbar terräng för asfaltslöpare som oss. Vi bestämde om, den här gången att vi skulle springa 30 minuter och sen besluta vad vi ska ta oss till. Efter 30 minuter hade vi kommit typ 3 km.... Vi körde lite till och vände sedan. 90 minuter och dryga 6 km blev det. Bastu och mys fick avsluta dagen. Eller rättare sagt spel. Jisses vad vi spelade den här helgen! Min pojkvän fick brännsår på armbågarna av allt spelande.
På fredagen var vädret oerhört ostadigt så vi höll oss i närheten av stugan och sprang runt en annan kulle. Mer löpning och mysigt. Sen hann vi med en bilutflykt till Grövelsjön för att dricka kaffe. Varning! Åk aldrig till Grövelsjön för att dricka kaffe. Det finns inte. Ingenstans finns det kaffe. Åk aldrig dit. Och på tal om att åka - nedan våra två guider. Det var sällan de var överens om vilket håll vi skulle åt. Det var mycket spännande....
Vi drack en hel del champagne också.
Lördag - prognosen visade sol och härligt löpväder. Nu skulle det där berget intas. Vi tog oss runt till slut men det tog nästan 4 timmar. Jisses. Vi behöver öva på att löpa i terräng. Det vi inte behöver öva på är att äta korv. Det kan vi till perfektion.
På kvällen åt vi finmiddag på Pernilla Wibergs hotell. Jag åt en ren och glass.
Det blev en helt perfekt helg. Mina batterier är helt fulla nu. Så många skratt, dåliga skämt, kramar, kärlek. Tack gänget!
Dags att ladda för Vätternrundan! Har dock inte rört cykeln på 1,5 vecka. Kanske ska lufta den lite i kväll?

måndag 27 maj 2019

Att tänka 80/20

Alldeles strax rusar vi in i juni, what? Mina tänkta landsvägspass har försvunnit med regn eller resor. Men livet är ju mer än landsvägspass har jag hört.

På mitt jobb tänker jag väldigt mycket 80/20 - lägg energi på det som ger verkan och sluta dutta i tid. Det blir inte bättre för att du ägnar den där presentationen två timmar till. Försök välja ut det du vill säga, säg det och chaboom släpp det. Lika med relationer - lägg din energi på de människor som du verkligen vill ha runt dig och släpp de andra. Med träning är det samma sak - gör de pass du ska med kvalitet och strunta i de där halvmesyrspassen som du inte riktigt orkar, hinner eller mäktar med. Det blir bra ändå.

Förrförra veckan tränade jag järnet - massor med bra pass med bra känsla och bra kvalitet. Förra veckan blev den lugnaste veckan på väldigt länge. Två vilodagar och resten av dagarna med väldigt kort och icke intensiv träning. Jag klämde i stället in två dagar i Tyskland och fyra dagar i Finland. Det sistnämnda med Honom. Han checkade in som min assistent och hängde med mig på jobb. Tror han fick fler gråa hårstrån än han hade tidigare. Tvingade honom bl a att byta hotellrum flera gånger i Hämeenlinna. Bara för att han skulle få jobba lite. Han fick kolla upp vart jag skulle befinna mig, när och med vem och så fick han försöka hålla sig undan hela fredagen på mitt jobb då Sverige förlorade mot Finland och finnarna var helt galna av lycka.
Och söndagen som skulle bli en långcyklingsdag blev i stället en dag med kramar, långfrukost, löpning i regn och ännu mer kramar. Sen åkte jag hem och blev kungligt uppvaktad av mina små barn, fixade middag till min mamma och kikade på när Finland blev världsmästare i hockey (OK, det sistnämnda hittade jag på för jag somnade efter första perioden).

I skrivande stund är jag i Polen och väntar på att nästa möte ska börja. Sen hoppas jag komma ut på kort löprunda innan middagen. Så den här veckan blir också träningsmässigt lugn - några korta löppass, en kort racerrunda men på lördag väntar Siljan Runt 16 mil. Har inte ens rört cykeln sedan den där Björn smekte mitt lår. Men det blir nog bra i alla fall. Jag äter bullar 80 % av tiden och cyklar 20 % av tiden.

fredag 17 maj 2019

Huvudet och själen

Solen skiner ute, när jag slår igen datorn i dag ska jag belöna mig med löpning. Långt eller kort beroende på hur det känns, hur spännande boken är, hur pigga benen känns men framför allt hur huvudet mår.

Sista dagarna har mitt huvud tvingat mig tillbaka i tiden, fundera över saker som varit, reflektera, fundera, minnas. Som om allt framåtspanande och planerande på något sätt måste balanseras upp med backspegel-tittande. Som om huvudet försöker säga - spring inte så snabbt, själen hinner inte med! Eller något annat yogiskt. Det är inget farligt men jag blir något nedstämd av det. Mörka minnen som kommer ikapp men också glada minnen som trängs om uppmärksamhet. Jag läste min dagbok från den tiden i mitt liv som var väldigt tuff och blir häpen över att jag ändå kan vara där jag är nu, att jag förträngt och bearbetat mycket av det som hände runtomkring mig då. Det gör mig glad!
Den här veckan har jag hittills haft en bra träningsvecka - måndag blev löpning (16 km) och RPM. Tisdag välbehövlig vilodag. Onsdag härlig kvällscykel 45 km. Torsdag morgonfys och sen en kort stund i simbassängen (30 minuters plaskande). I dag som sagt löpning, i morgon cykel och sen på söndag kanske vila, kanske styrka, kanske löpning, kanske sim, kanske något helt annat eller inget.

Hoppas du får en fin helg!

måndag 13 maj 2019

Plan - Do - Check - Act

Erkänner - saknar den uppstyrda träningen. Saknar en plan. Saknar att avvika från planen pga livet. Saknar min coach. Saknar, saknar, saknar.

Nästa lopp som infinner sig i kalendern är Siljan runt 16 mil, direkt efter det Vätternrundan 30 mil. Mitt mål brukar vara att få ihop 100 mil innan Vättern och nu när jag ska kika hur många mil jag fått ihop är bara det himla svårt för tydligen har jag inte så bra koll längre på en punkten.

Garmin säger om ämnet cykel:
April 587 km
Maj 206 km

Garmin säger om ämnet spinning:
Inget ty jag vet inte hur jag ska söka (saknar min blåa vän Sara som kan sådant här).

Så läge kanske att öka mitt cyklande. Vad som är kul är att jag på söndag ska göra Bikefit med självaste Björn Andersson (starstuck redan nu). Vad som är dåligt är att det är lite för få hemmadagar kvar för att få ihop någon mängdcykling. Först Plan (totalt ca 68 mil):

Vecka 20
Onsdag: Kort kvällstur ca 4 mil
Torsdag: Ev kort kvällstur ca 4 mil
Lördag: Långpass ca 13 - 15 mil

Vecka 21
Onsdag: Kort morgonpass om vädergudarna är med mig
Söndag: Långpass 13 - 15 mil

Vecka 22
Torsdag: Kortare pass 5 - 7 mil
Lördag: Siljan runt 16 mil

Vecka 23
Onsdag: Kort pass 5 mil

Vecka 24
Tisdag: Kort pass 4 mil
Lördag: Vätternrundan

I helgen var team M och M ut på en fintur. Lite kallt till en början men sedan sken solen. Totalt 11 mil, kanske borde vi förlängt till 13 mil men nu blev det inte så. Vi åt lunch på Gysinge Bruk och döm om min glädje när mitt vänstra öga skådade efterrätt! Kalle sa att det gnisslade om mina klossar när jag gjorde en helomvändning från kaffet mot smulpajen. Halva restaurangen vände sig om pga gnisslande och klampande mot kladdkakan.