fredag 6 juli 2018

Matresan

Jag älskar att landa i min semester i Finland. Det finns inget att göra, bara läsa böcker, träna och ÄTA. Hela tiden och ideligen. Det mesta kretsar kring mat - vad som ska ätas till lunch, till middag, till fika, när det ska ätas och om någon är hungrig.

Som alltid bestämmer Sonen menyn och då är plättar ett måste.
Vi har också ätit glass i mängder.
Men faktiskt har jag tränat också. I går cyklade jag 95 km och fick några tårar i ögonen pga nostalgiska minnen. Exempelvis vid den här kyrkan som jag inte sett på många, många år.
Jag tvättade också cykeln efter jag cyklat. Bara en sån sak.
Nu är den redo för nya äventyr, kanske i morgon.

Jag och Sonen besökte ett gym i förrgår.
Och innan det hade jag sprungit 17 km samtidigt som jag lyssnade på En mörk historia och Arboga-kvinnan. Hua!
Men mest ligger vi så här.
Och så här.
Och spelar kort.
Nu ska jag fortsätta med att göra ingenting. Heippa!

Statistik-Marre delårsrapport

Sara ville ha koll på mig så jag inte bara latar mig här i de finska skogarna så jag förde in min träning i Funbeat. Min riktiga planering och uppdatering kör jag i TrainingPeaks nu när jag har en sträng coach som detaljgranskar varje liten pulskurva och varje liten eventuell fika jag tar när jag cyklar (smakade fikat bra i Gammelstilla eller?). 

Pratade precis med en annan triathlet i telefonen och vi ojjade oss över träning och framför allt utebliven träning. Eller mest jag, han var ganska lugn ändå. Därför bestämde jag mig för att göra ett mellanbokslut. Hur har det egentligen gått för Marre under sommarmånaderna hittills? Har hon mest druckit rosé och rest runt eller har hon också tränat?

Den som är särskilt intresserad kan också läsa motsvarande blogginlägg från 2016 (2017 var ju som bekant ett mellanår). Så här är vad jag tränat 1:a maj till i går 5:e juli.
Ser ju fint ut att cykling är halva kakan, det som inte ser så bra ut är att simning är så lite och det är just det som bekymrar mig. Men nu ska vi nörda ner oss lite till.

Cykel
2015 (perioden 1/5 - 8/8) 1599 km - 5 pass över 10 mil
2016 (perioden 1/5 - 8/8) 2289 km - 8 pass över 10 mil (inkl Siljan Runt och Vätternrundan)
2018 (perioden 1/5 - 5/7) 1328 km - 5 pass över 10 mil (ytterligare 4 pass mellan 9 och 10 mil)
2018 (april månad) 681,7 km med ett pass över 10 mil

Summering - bättre än jag trodde! Känns som jag knappt varit över 10 mil på cyklingen men det har jag tydligen. Och ännu bättre - Sara och jag ska på cykeläventyr så nästa vecka blir det nog ytterligare två pass över 10 mil. Jag skulle nog vilja ha ett pass på 15 mil innan jag är nöjd här. Ska jag upp i kring 2000 km så behöver jag cykla 170 km per vecka och det låter ju inte orimligt. 

Löpning
2015 (perioden 1/5 - 8/8) 354 km - 7 pass över 15 km varav längsta 25 km (2 gånger)
2016 (perioden 1/5 - 8/8) 237 km - 6 pass över 15 km varav längsta 21 km
2018 (perioden 1/5 - 5/7) 227 km - 5 pass över 15 km varav längsta är 17,1 km

Summering - ja, det är ju här som jag har haft det jobbigt pga skada. Min coach har inte lagt in några längre pass utan mer satsat på mängd vilket syns i antalet kilometer. Jag har kört många pass kring timmen och lite över men nu är det dags att köra några längre pass. Återstår ett på 20 km, ett på 23 och gärna två på 25 km.

Simning
2015 (perioden 1/5 - 8/8) 51 km
2016 (perioden 1/5 - 8/8) 48 km
2018 (perioden 1/5 - 5/7)  23 km

Summering - hoppsan. Jag vet ju att jag inte fått till någon vettig simning i sommar men så här illa? Behöver verkligen lägga i en högre växel. Målet är att simma 3 pass i veckan (2 denna vecka), 2+2+3 km. 

Plan framåt
OK Marre Maräng. I morgon är det 6 veckor kvar till Ironman Kalmar. Coachen har inte lagt in hela min träningsplanering ännu men så här tänker jag:

Den korta versionen - SIMMA FÖR I HELVETE! SARA HJÄLP TILL HÄR! Fyra hela veckor med mängd kvar att göra.

Vecka 27 (den här veckan)
Simning i dag och på söndag. Ett av passen 3000 meter (troligtvis söndag). 

Vecka 28
Cykelfokus pga minisemester med Sara. Ev långpass löpning på måndag (kring 20 km) beroende på vad coach säger, definitivt simning. Kortare cykel på tisdag, längre på onsdag, 13 mil på torsdag. Simning fredag och sen Säter triathlon Olympisk distans på lördag. Nice!

Vecka 29
Semester även denna vecka på annan ort. Tänker cykel, löp (långpass 23 km) och simning.

Vecka 30 + 31
Slut på semester men ska ändå försöka få till fina mängdveckor. Långpass löpning 25 km x 2, Å-simmet 6,3 km.

Vecka 32
Tapering.

Vecka 33 
Race-vecka.

Nu kör vi! Eller vänta, ska "låtsasjobba" en stund till då några tydligen tagit tag i min lortiga bil....

tisdag 3 juli 2018

Kärlekshelg

Kärlekshelgen startade med 95 km landsväg med SuperSnabbaSilverSara. Det gick gudomligt bra första halvan men sen drabbades vi av THE MOTVIND. Jisses vad det blåste. Sara hade läst att det skulle blåsa 10 m/s och det tror jag det gjorde. Öronen susade, vi stretade i vinden. Men Sara, det lilla cykelproffset, har tydligen lärt sig att äta i farten så hon knaprade Sportlunch för brinnande livet där bakom mig och drog mig hem sen. Uppmärksamma läsare kanske sätter kaffet i vrångstrupen nu ty Sara kunde inte släppa styret för en sekund tidigare, hon kunde inte peka riktning eller något annat heller för den delen (såsom stora kratrar som jag åkte ner i ty hon inte vågade släppa styret och medan hon funderade på vad hon skulle skrika så var jag redan nere i kratern och behövde bärgning upp medelst stor bil), inte dricka vatten och definitivt inte trolla upp något ätbart ur fickorna. Imponerande. Stilstudie nedan (hon säger att hon har genomskinliga byxor så kolla noga).
På mig fanns det tydligen ingen bild men jag kan bjuda på bild från torsdagen då jag körde intervaller. Hårt. Det var också mycket varmt. Mycket.
Men sen på fredagen så åkte vi ett gäng glada och förväntansfulle människor mot Härnösand. Vi började med att kivas om vart det skulle ätas. Till slut blev det Pinchos, mest för att den här mannen skulle få sin Kinder-äggs-efterrätt. Han var nöjd ända tills hand öppnade ägget och det var en dålig leksak. Då var den kvällen förstörd. Vi var också nöjda men mycket mätta. Alldeles för mätta.
Nästa dag åt vi frukost och drog sedan mot trailspåret. 
Det var väldigt upp-och-nerigt. Mycket. Jag och Camilla hamnade också i ett träsk. Mysigt. Snabbt ombyte och iväg för att utföra fasteruppdrag. Lyckades bara fånga en av de sex barnen på foto ty en hade låst in sig i en duschkabin och var därför något stött, en låg och sov ty hon är tonåring och mycket trött, en satt och skrev viktiga saker på sin mobil, två småkillar sprang så fort så det gick inte att fånga dem på bild. "Hallå - kan någon bara torka bort det här kladdet från mina händer så att jag slipper torka av det på håret för där har jag torkat bort något annat och nu har jag konstig frisyr".
En korv på Sibylla och vi var laddade för vigsel vid havet. Härifrån är minnet något suddigt för jag grät mig igenom hela vigseln. Det var så fantastiskt vackert. När ungdomarna spelade och sjöng "Utan dina andetag" så dog jag nästan. Det är den låten jag tar till både när jag har djupa kärlekstrubbel och när jag är riktigt kär. Den låten är kärlek för mig. Och den spelades i den här miljön. Gråt. Snörvel.
Och så de vackra två.
Magiskt.
Jag och Pinglan.
Middag som var underbar.
Hem på småtimmarna.
Och på söndagen tvingade jag de andra att gå upp tidigt för jag hade en ny resa att dra iväg på.
Så nu är jag har här och har tagit den första bastujoggen. I dag ska jag cykla till Kristinestad. Hörs! Hej!

torsdag 28 juni 2018

Det perfekta dygnet

Sista konferensen för året på ett magiskt ställe, magisk middag med magiskt sällskap. Kommer att sakna den här bönan så mycket.
Så det var något tungt huvud när jag vaknade på onsdag morgon för att ta tag i en ny jobbdag. Andades några andetag, drog ner axlarna och sen körde jag järnet.
Dagen blev inte riktigt som jag hade planerat den men den blev bra ändå. Åkte hem till de här två lite så där spontant.
Vi bestämde att vi skulle springa "en sväng" så han gjorde en karta till oss. Den lilla svängen blev mycket längre än vad jag tänkt men ack så härlig. Hon - den här bönan som alltid ser ett ljus i tunneln oavsett vad. Jag vill vara som hon.
Vi pratade, vi skuttade bland stenar, ibland var det mer dans än löpning och det gick väldigt sakta då ingen av oss är så bra på att springa på små stigar som ibland är obefintliga. Jag ramlade först.
Sen ramlade hon.
Men vi var ändå glada.
Till slut kom vi fram till han som ritat kartan.
Och kunde åka tillbaka för att hämta min bil. Klockan hade blivit väldigt mycket och jag höll på att dö av hunger när jag kom hem till mina små barn. Mysig middag och sen drog jag och Sonen iväg på äventyr.
Efter det var mamman helt trött och behövde sova. Men dessa ljuva, varma, ljusa sommarkvällar!!!! Älskar det!

I dag är det jobb (sista dagen på kontoret innan semestern), cykling på lunchen hoppas jag, glassätning på eftermiddagen och sen några glas rosé med en fin vän jag inte träffat på väldigt länge. Bra dag!

måndag 25 juni 2018

Min midsommar

Jag anlände från Finland sent onsdag kväll, spinnade torsdag morgon, jobbade och sen åkte jag mot Finland igen. Den här gången kryssning till Helsingfors. Jag och Han ville bryta våra respektive midsommartraditioner och göra något helt annat så det fick bli kryssning. Vi checkade in, bytte om och gick sedan loss på en fantastisk middag. Hann också med att besöka karaokebaren innan jag tyckte det var mitt i natten och ville gå och sova.

Väderprognosen för midsommarafton var något kylslagen. När jag lyssnade på morgon-TV i Imatra på onsdag morgon lät väderpresentatören extremt positiv "det som kommer ner från himlen är regn och inte snö".... Men vi hade spanat in att det fanns ett ställe som hette Allas Sea Pool mitt i Helsingfors och dit styrde vi stegen. Vi checkade in, bytte om till löparkläder och drog iväg på sightseeing. Jag skulle mest fokusera på att hålla ihop löpningen ty det var en sådan dag, Han skulle ansvara för att vi skulle springa mellan 60 och 75 minuter (fast det sa jag inte till en början utan det fick liksom växa fram). Till sin hjälp hade han den finska versionen av Google Maps - Kookli Mapsi. Bra grej det där.

Det regnade på tvären till en början. Men man kan ju bara bli blöt en gång. Dock avvek vi från planen att springa vid havet ty om vi gjort det hade vi blåst omkull.
In action. Kan noteras också att bloggfotografen blev extremt ängslig när han insåg att hela ansvaret avseende detta blogginlägg låg på honom. Han fotade i tid och otid. Försökte skynda sig att fota när solen var framme två sekunder och sprang också i förväg för att fota actionbilder. Han kommer att bli sjukt besviken när han inser att jag bara använt 1 % av hans bilder.
En ljusglimt i regnet. 
Till slut började jag få nog av löpning och ville ha kaffe. Då stod vi på ett torg och jag ville ju till den där kyrkan innan vi kom tillbaka till badstället. Problemet var att jag inte visste vad kyrkan hette eller vilken riktning den var i. Och jag ville ha kaffe. Sa jag att jag ville ha kaffe? Han fick försöka lirka med mig och försöka få ur mig vilken riktning som kyrkan rimligen bör finnas i men man kan väl säga att jag var rätt körd i vägg. Lite lätt grinig kan man också säga. Lite. Inte så mycket samarbetsvillig kunde vi konstatera.

Till slut fann vi kyrkan i alla fall (den finns vid 9 km passeringen), jag var nöjd och efter det var han noga med att konsultera Kookli Mapsi så att vi hittade raka vägen tillbaka till badstället. Dryga milen avklarad alltså. Tips förresten, där vid 5 km finns det en helt fantastisk badstrand, testa!
Jag frös när vi kom tillbaka så det fick bastubad. Länge och väl. Och dopp i poolerna också.
Lunch på stan, shopping och sen tillbaka till badstället för en kilometers simning. Efter det var jag nöjd och vi drog oss tillbaka mot båten. Blåsigt men ville absolut fota med finska flaggan i bakgrunden. Tyvärr var just flaggan rätt bråkig.
Ett glas champagne för att fira midsommaren blev det.
Sen åt vi fin middag, hängde i puben och pratade om livet. Typiskt bra midsommar. Till och med midsommarstång fanns det.
Nu väntar en veckas jobb, bröllop och sen Finland igen. Älskar mitt liv.

Dagen då jag nästan gjorde slut

Midsommarhelgen har varit underbar, det kommer ett eget inlägg om det men jag börjar med att berätta om min söndag, annandag midsommar om det finns något som heter så. Sara och jag hade bestämt oss för att cykla och tanken var att cykla mot Svärdsjö. Jag övertygade också henne om jag vill börja på ett annat ställe än Hofors så vi drog till Kungsgården.

Mitt huvud var lite jobbigt och bråkigt när vi cyklade iväg. Lite problem som Meckis orsakat (enligt Sara) störde i början men sen cyklade vi. Långsamt. Galet långsamt. Hon försökte övertyga mig om att det berodde på att det var uppför. Jag var inte så säker på det, jag tänkte mest att jag var kass.

Vi kom till Svärdsjö, där skulle vi ta en första paus. Hon kissade.
Vi cyklade vidare. Hon hade läst på en blogg om den här rundan och då stod det att han cyklade "ner till Svartnäs". Detta sa hon precis när vi svängde av mot Svartnäs. Jag blev glad. Det var jag inte jättelänge. Inte alls. Här började klättringen. Det var helt galet. Jag trodde inte det fanns sådana backar i mitt närområde. En backe var så brant att jag nästan inte kunde trampa uppför. Jag höll alltså på att kliva av cykeln och gå upp. Det har aldrig hänt tidigare. Kolla här.
Så hon hade rätt att det bara var uppför första timmen, sen lite nerför och härligt ny asfalt till Svärdsjö men sedan BARA uppför. När jag trodde att backarna var över så kom det en ny backe. Hela tiden och ideligen. Jag höll på att ge upp. Jag förbannade Sara över hennes val av runda. Jag skrek A L L V A R L I G T så många gånger att jag tappade räkningen. Jag ropade högt att nästa gång (om det blir en nästa gång ty jag ville göra slut) MÅSTE hon kolla på mammografin innan hon väljer runda.

Hon började nervöst prata om en kopp kaffe i det där förbannade Svartnäs men inte ens det gav mig hopp. Hjärtat pumpade och slog som en vettvilling och mina tankar gick till förra årets midsommardag då jag också cyklade uppför väldigt mycket och detta resulterade i en trolig hjärtattack. Inte en så mysig känsla. Då var kurvan så här.
Nåväl, vi kom till Svartnäs. Tror ni att det fanns fika där? Har det någonsin funnits fika på Folkets Hus i Svartnäs? Allvarligt?
Hon sa att hon letade efter rätt väg men jag tror hon desperat googlade på fik i Svartnäs. Jag la ut en annons på blocket om att cykel-vän bortskänkes mot en kopp kaffe. Inget napp och jag förstår dem.
Den där vägen från Svärdsjö till Svartnäs och lite till, vem vill bo där? Ingen tydligen för det stod övergivna och fallfärdiga hus överallt. Jag råkade säga någonstans under denna rutt:

"Jag vet inte var jag är, jag har aldrig varit här förut och jag kommer ALDRIG vara här igen. NÅGONSIN."    

Det var exakt så det kändes. Miserabelt. Men går det uppför så går det sen nerför. Det var tur för Sara det. Jisses vad vi körde. Så härligt! Men vågade inte riktigt tro på att backarna var slut så jag kunde inte njuta fullt ut. Men vet ni? Helt plötsligt börjar hon prata om kaffe igen! Vet inte vad som hänt med jäntan men jag fick kaffe! Hurra! Och bara 3 mil kvar när detta kaffe intogs (på typ 3 sekunder).
Sen cyklade vi som drottningar igen.
Och hon kissade igen.
Ni förstår att jag lägger in dessa kissbilder som lite hämnd va? Skulle ju aldrig komma på tanken att lägga ut kissbilder annars. Eller?

Till slut svängde vi in vid Coop i Kungsgården och åt go'fika. De nästa två bilderna fick jag ABSOLUT inte publicera enligt henne. Verkar det som att jag bryr mig?
OK, avslutar med en sötisbild.
Så här efteråt är jag grymt nöjd. 13 mil och 800 höjdmeter. Lite trött i ryggen men annars härlig känsla. Bra jobbat kompis! Du får vara kvar en stund till. Se bara till att nästa pass enbart innehåller nerförsbackar. Deal?