fredag 18 januari 2019

Marre testar - Aruba

Jag tog mina två små söta barn (?) och drog till Aruba. Hur roligt var det? Jätteroligt. Häng med!

Jag har haft Aruba på min bucketlist länge och nu när Ving har direktflyg och båda barnen var tillgängliga för semester så slog vi till. Vi satte oss på flyget på Arlanda och 10 timmar senare klev vi av på Aruba. Det regnade, barnen bråkade och var allmänt dryga. Jisses, vad blir det av det här då....

Vi hade bokat all inclusive vilket jag tror är det vanligaste när man åker till Aruba. Vårt hotell (Diva All Inclusive) var stort och satt dessutom ihop med Tamarjin så det var fritt fram att använda båda hotellens stränder, pooler, restauranger och annat. Smidigt!

Första kvällen var det mer att packa upp, ut och spana in området och äta lite. Men redan nästa morgon tog jag en första morgonjogg i värmen. Underbart!
Sen vaknade sötnosarna och vi åt frukost. Utan att bråka.

Dagarna tillbringade vi vid stranden eller vid poolen. Båda ställena var helt fantastiska.
Alla dagar (i stort sett) såg likadana ut. Jag och Sonen gick upp för att äta frukost vid 7, sedan gick vi till gymmet (som ligger i byggnaden nedan). Vi tränade 45 minuter eller så (varannan dag sprang jag och varannan lyfte jag tunga vikter), duschade och gick sedan och åt frukost nummer 2.
Sen hängde vi vid poolen eller stranden, åt lunch, hängde på strandbaren framåt eftermiddagen, duschade och drog iväg på middag. Tidigt i säng (senast kl 22 tror jag).
Första dagen vi var där var det också nyårsafton. Sonen hade klätt upp sig.
Och alla dessa solnedgångar. Omöjliga att fånga på bild men så oerhört vackra.
Maten var fiffigt ordnat så antingen gick man på buffé eller så bokade man bord på någon av de fem restaurangerna som fanns (grill, italiensk, asiatisk, fine dining och mexikansk). Vi provade alla två gånger (utom fine dining för vi orkade inte klä upp oss). På grill fick man göra sin egen mat.
Vi var iväg på en utflykt och det var jeep runt ön. Det var häftigt att få se hur varierande landskapet var - vår sida av ön med dess kritvita sandstränder till andra sidan med klippor och öken.
Det finns inte jättemycket att göra på Aruba. Man åker dit för att sola och bada. Det finns några båtutflykter men jag är inte så bekväm med att åka båt så vi skippade dem. Men de rosa flamingorna då kanske du undrar? Jo, det finns rosa flamingos på Aruba men de finns på en privat ö som ägs av det största hotellet på ön. Dit går det båtar för de som bor på hotellet men man kan också köpa sig en biljett dit (för 1000 kr/person). Vi läste på om ön och när Dottern insåg att dessa flamingos vingklipptes för att turisterna ska ha något fint att se på så vägrade hon åka dit. Vi stöttade henne i det så inga flamingos blev det.

Däremot var vi till de båda större städerna - Oranjestad och Palm (någonting). Väldigt lite shopping, det mesta är dyrt på Aruba och det finns inte så många affärer heller (förutom de allra dyraste såsom Cartier och så). Aruba är en gammal holländsk koloni så husen var väldigt vackra och färgglada.
Sprang till Oranjestad en morgon och en annan morgon tog vi taxi och ett glas vin där.
 Mysig bar.
Alla gatunamn i Oranjestad är holländska.
Ibland bråkade ungarna.
Ibland bar de runt på varandra.
Men oftast hade vi det bara hemskt mysigt.
Så om du vill ha bad, extremt fina ständer och fint vatten, palmer, lugn och ro så åk till Aruba. Vill du att det ska hända saker hela tiden (iofs fanns det vattengympa nästan varje dag om det räknas) så kanske Aruba inte är rätt för dig.

Den största skillnaden mellan Dominikanska och Aruba är att på Dominikanska stannade vi kvar på hotellområdet hela tiden pga osäkert utanför. Det var också snäppet "lyxigare" på Dominikanska - bättre hotell, bättre mat osv men Aruba vinner ändå då alla var så vänliga, det gick att ta sig lätt och smidigt vart man än ville och allt var rent och fint. Nackdelen är ändå att det är väldigt dyrt - både att åka dit men också att handla där. Även om vi hade all inclusive så handlar man lite småsaker här och där, utflykterna är dyra också. Det som också är typiskt för ön är att det blåser väldigt mycket. Det var ungefär 10 m/s hela tiden (utom kanske 3 - 4 dagar). Jag tycker inte det stör men däremot tycker jag att det är läskigt att simma i havet då.

Men allt som allt - jag älskar Aruba och åker väldigt gärna tillbaka!

fredag 28 december 2018

Julen 2018

Wow så fort den är över den där julen. Man pysslar och donar och stressar och planerar och fixar och trixar och vips så är det över. I vårt fall varade själva julafton ungefär mellan 14 och 18. Sen satte jag mig med Dottern i soffan med ett alldeles för dyrt vin och bara softade innan en god vän kom över för babbel. Typiskt bra.
Men som vanligt tar vi allt i fel ordning då jag förlitar mig helt på bilder och inte mitt minne.

Jag och Marie peppar varandra och följer ett träningsprogram för Stockholm Marathon. Det är 26 veckor och nu är vi på vecka 4. Jag har följt det på en höft, i alla fall försökt så gott det går men det var några för många resor innan jul som gjorde att det blev annat som prioriterades i Marre Marängs liv. Den här veckan är det fyra pass - ett lugnt på 5 km på julafton (som jag hoppade över pga anledning), ett tröskelpass (check och även check på att det var mitt första kvalitetspass), ett pass med korta intervaller (söndag morgon) och ett långpass som jag gjorde i dag. Det stod 14 km och jag genomförde exakt 14 km. Fick springa fram och tillbaka på gatan några vändor för att få ihop det sista. Löparnörd. Solen sken och det var underbart.
Rosiga kinder, iskall rumpa och varmt hjärta.
I går simmade jag, också första intervallerna på länge vilket jag är glad för. Jag har bara fått till en simning i veckan nu ett tag men men, nya tag nästa år.

På annandagen blev det tröskelpass och sen ett kettlebellspass bara för att jag var så sjukt sugen att svinga igen. Kul! Sen åt jag mat i typ 4 timmar i sträck. Det här med att dejta en bagarson är inte det smartaste drag jag gjort.... Den efterrättts- och kakbuffén var inte att leka med. Hann inte ens fota för jag blev så till mig.

Juldagen blev RPM, också det otroligt roligt.
Sen softade jag typ hela dagen och laddade med ny energi genom att träffa några vänner. Här är en av dem.
Julafton vaknade jag i Hans famn, lång frukost och sen firande med barn och föräldrar. Mysigt. Finaste tomten. Hjärta, hjärta, hjärta.
Nu är det fredag, jag jobbar och fixar hemma. I kväll blir det dejt med hjärtat och i morgon är det lördag igen och dags för nya äventyr. Längtar.

torsdag 13 december 2018

En Luciaberättelse - eller män som söker bekräftelse

I dag ska jag berätta en sann julhistoria. Ja en Lucia-historia faktiskt.

Efter min arbetsdag i Helsinki, tog jag bilen och körde typ en timme norrut till nästa finska stad. När jag checkat in på hotellet begav jag mig för att hitta ett badhus vilket jag också gjorde efter lite letande. Uimahalli heter det utifall du också vill hitta ett badhus i en finsk stad.
Jag bytte om, duschade och sånt där man gör innan det är dags att hoppa i. Det var en stor 25-metersbassäng med många banor så jag valde en tom bana. Det fanns många tomma banor men jag tog den som jag ansåg vara snabbast. Började sedan simma. Hade ingen plan ty Simpis var inte med mig så jag simmade planlöst, monotont och utan egentligen syfte eller annat vettigt. Hade också tidsnöd i vanlig ordning.

När jag simmat en sisådär 20 längder dyker en man upp på samma bana. Jag fortsätter att simma utan att stanna men noterar vid en vändning att det finns väldigt många tomma banor brevid. Väldigt många. Han vill ändå simma på samma bana som jag. Eftersom jag är där för att simma och inte ragga så struntar jag helt i honom och fortsätter att simma. Som Doris - fortsätt simma, fortsätt simma.

Efter några längder tycker han att jag är tråkigt så han ställer sig vid ena kortändan och väntar in att jag ska simma dit och PRECIS innan jag ska vända så drar han iväg med sitt bröstsim. Jag måste simma om. Men jag bryr mig inte.

Nästa gång försöker han möta mig så att vi måste krocka. Vi krockar men jag bryr men jag bryr mig inte utan fortsätter simma (tänk Doris igen). Nu börjar han bli fundersam - vad är det med den här bruden som är så svårfångad? Allvarligt! Så nu tar han till de mer sofistikerade knepen. Läs och lär ty detta har jag inte varit med om förut:

1. Han simmar UNDER mig - ja han liksom glider iväg precis när jag vänt så att han är under mig en bra bit.

2. Han stannar mitt i längden precis när jag kommit i fatt honom och ska simma om, som om han vill snicksnacka lite.

3. Han tar så breda bröstsimsarmtag att han "råkar" smeka hela min undersida (läs tuttar och mage).

Jag ger mig inte, jag simmar mina 60 längder ändå och går sedan upp. Då skyndar han sig också upp och vill inleda ett samtal om julen. Jag säger fnys och låtsas att jag inte kan finska. Vad är det med dessa män som till vilket pris som helst vill ha bekräftelse (SE PÅ MIG) och uppmärksamhet? Kan nämna att det här är långt ifrån första gången och det händer inte bara i Finland och inte bara i juletid.

Snipp snapp snut så var sagan slut.

Årets julklapp 2018

Blev glad när jag läste att årets julklapp är det återvunna plagget, då kan Dottern få en gammal avdankad klänning från min garderob och Sonen kanske en toppluva eller något annat fint. De kommer att bli såååå glada. De kommer förresten få en upplevelseresa i julklapp så granen kommer att eka tom. Nästan. Jag är helt säker på att dessa barn vill ha tips på vad Mamman önskar sig så här är några exempel (vissa saker är utanför budget men man vet ju aldrig):

Tekanna, handskar, sällskapsspel, smycke, biokväll, fina kaffemuggar, bok, snälla barn.

Årets julklapp de tidigare åren har varit (skriver inte vad jag fick de olika åren, mest pga taskigt minne):

2017 Elcykeln (hmm, vet inte vad jag ska tycka om det)
2016 VR-glasögon (testade en digtal twin factory på jobbet den här veckan, coolt)
2015 Robotdammsugaren (önskar jag hade en men jag tycker ju om att dammsuga också)
2014 Aktivitetsarmbandet (har ff inget)
2013 Råsaftcentrifugen (japp, det har jag och använder den periodvis)
2012 Hörlurarna (japp, flera varianter)
2011 Matkassen (testat och älskar den men svårt att få till med detta varannanveckasliv)
2010 Surfplattan (shit, har det gått 8 år sedan det?)

Hittade ett gammalt inlägg på bloggen från 2009 på samma tema så ovan har jag fyllt på med det som hänt sedan 2009:

2009 Spikmatta (jepp, har två, använder ingen)
2008 En upplevelse (fick ingen, jo, kanske den att Tomten var tokfull och svarade i mobilen med sitt "egna" namn inför barnen)
2007 GPS-mottagare (näää, har en i telefonen, räknas det?)
2006 Ljudbok (inte det heller)
2005 Pokerset (??????)
2004 Platt TV (CHECK! Fast jag köpte min typ förra året.....)
2003 Mössa (Massor med mössor)
2002 Kokbok (Bok? Typ laddar man ner en e-bok på iPad eller nu fattar jag inte. :-) )
2001 Verktyg (no comments)
2000 Dvd-spelare (tänk att de fanns redan då)
1999 Böcker
1998 Datorspel (tänk att de fanns redan då, alltså, hur gammal är jag egentligen?)
1997 Elektroniska husdjur typ Tamagotchi (som skulle matas mitt i natten, I don't think so)
1996 Internetpaket (tänk att det.... jag ger mig)
1995 Cd-skiva
1994 Mobiltelefon
1993 Parfym
1992 Tv-Spel
1991 Cd-Spelare (konstigt att köpa cd-spelare 1991 och vänta med cd-skiva till 1995 men vad vet jag, man kanske hade den som prydnad)
1990 Wok
1989 Videokamera (har aldrig haft)
1988 Bakmaskin (det är väl hippt igen va?)

tisdag 11 december 2018

Party, träning och urringning

Laddar för jul! I går levererade min söta mamma julstjärnor till mig, denna lycka! Åt fyra stycken innan jag ens hunnit sätta mig ner. Fyra till när jag satt mig i soffan efter RPM relase (nr 81, cool).
Andra advent firade jag på annan ort men tände ändå två ljus på måndag morgon för att känna in julen ordentligt.
Ordentlig lunchträning blev den med den här bruttan också. Älskar lunchträning men just den här lunchen var jag inte speciellt stark. Och håret var inte speciellt snyggt heller. Men annars så!
Jag har också blivit med gran, en fin kungsgran blev det.
Han bar hem den och sågade i den. Helst ville han hämta motorsågen för att såga av 2 cm men jag sa bestämt nej. Det fick duga med en vanlig ickeautomatisk såg. Jag lovade att han ändå såg manlig ut och så.
Jag, Han och min urringning var och förlustade oss i Stockholm hela helgen. Väldigt mysigt och så.
Sen har jag hunnit varit på party med den här söta gossen också. Han vet hur man skapar feststämning han.
Det är väl ungefär vad som hänt sedan sist. Ni kära läsare får nöja er med lite gluttar här och var och lita på att jag ändå tränar, vilar, äter, sover, myser, kramas och sånt. Deal? Nu har jag inte tid att skriva mer för jag ska på julbord. Hej hopp igelkott.


onsdag 5 december 2018

Stresscember

December! Månaden som jag känner hatkärlek för. Å ena sidan älskar jag att julpynta, älskar tända ljus, älskar glögg och pepparkakor, älskar myspysandet, kärleken som flödar. Å andra sidan all denna stress, allt som ska hinnas med både på jobbet och hemma, allt som ska bli färdigt FÖRDETFINNSINGETLIVEFTERJUL. 


I går firade jag min son som fyllde Snarton (har lärt mig uttrycket av min coola Dotter). Han tyckte vi sjöng oerhört vackert och så.
Sen drog jag till Finland igen, kom hit på eftermiddagen och hann med föreläsningar och cocktailparty. Något slirig rasade jag ner i sängen alldeles för sent. Men hur som helst tog jag mig upp till gymmet innan en ny dag startade, satt ensam på en spinningcykel på ett gym, försöker lära mig RPM 81 och råkade vid ett flertal tillfällen "coacha" högt. På riktigt skrek jag "kom igen - 15 sekunder kvar" till några löpband. Man börjar ju undra hur det står till....
För övrigt är hjärtat något bråkigt - det fick frispel i måndags efter spinningen och i förmiddags rumlade det också runt. En påminnelse att inte ens Miss Marre Maräng är odödlig fast hon verkar tro det.


Just nu sitter jag på vårt Helsingfors-kontor och ser snöflingorna sakta passera fönstret. Väntar in ett spännande möte, sedan fika med några kollegor, ännu några möten och sen tillbaka till hotellet. Eller flyget hem beroende på hur det hela utvecklar sig. Omöjligt att ta sig hem från Finland i dag, det är Finska Självständighetsdagen i morgon så alla ska ut och resa. Stannar jag kvar blir det nog ännu en runda på gymmet, kommer jag hem slipper jag somna ensam. Båda sakerna är bra för hjärtat på sitt sätt. I morgon Stockholms-race med massor av spännande möten. Globetrotter, det är jag det.

onsdag 28 november 2018

Det går bra nu

Jag har återgått till ett mer träningsplanerande liv. Förra veckan gick nästan enligt plan, det var det där söndagspasset som jag bytte ut till mys i soffan men Honom. Klart värt. Vi reser, flänger och far båda två vilket innebär att vi i perioder inte ses så ofta. Då får vi ta tillvara på de stunder vi har tillsammans. Som att ta en promenad i ett krispigt väder (sen behöver jag inte avslöja att jag "råkade" ta en powernap på 2 timmar och det enda sättet för honom att få mig ur soffan var att hälla ner kaffe i min strupe medan jag låg ner i sängen och sedan med våld dra mig ut i friska luften).
Just den här veckan har det hunnit bli onsdag och jag har hunnit med en dag i Finland och två dagar i Stockholm. Har precis landat i sängen i Nyköping och laddar för en ny dag. 

Träningen den här veckan 

Måndag: Löpning 1 mil runt Kungsholmen
Tisdag: 30 minuter på en kasst hotellgym (10 min löpband och 20 min styrka)
Onsdag: Morgonjogg i Stockholm och RPM 81 premiär i Nyköping
Torsdag: vila
Fredag: morgonsim + spinning
Lördag: styrka + sim
Söndag: Adventsloppet 10 km

När jag klev in på hotellet här i Nyköping såg jag världens finaste julgran, nu längtar jag efter julen! Ska adventspynta häcken av mig i helgen.

måndag 19 november 2018

Perfect is boring och träningsplanering

I går samtalade jag länge med en god vän. Ni vet en sån där som man kan längta efter så hjärtat nästan gör ont och när vi ses så är världen lite mer komplett. Tiden rinner iväg och helt plötsligt är det dags att tänka på kvällsmat fast det där mötet började precis när lunchen var uppäten. Ni fattar. Sonen fick vara med och fika också, ja det är han fast man knappt ser det ty han är förtäckt.
Vi pratade skyltfönster. Ni vet det där som du och jag visar utåt i olika sammanhang. Det kan vara instagram, det kan vara i det personliga mötet, en blogg eller vad som helst. Jag var på en föreläsning för ett tag sedan och fick med mig "vad vill du att människor ska prata bakom ryggen om dig om". Det har gått och grott i mig, det och den tanken att jag numera lägger ut mycket mer på instagram än jag tidigare gjort. För vem? Och varför? Det finns inget rätt och fel, du gör som du vill, jag gör som jag vill men ibland tänker jag att skyltfönstret som läggs ut inte bottnar i det verkliga livet. Det är klart att varken du eller jag lägger ut det där kassaste fotot av de 23 som togs för att hitta den perfekta selfien. Eller på löpturen när världen var dimmig och regnig när det finns en solig bild att lägga ut. Men ibland känns det som att skyltfönstret bara är fejk, det bottnar ingenstans och det blir konstgjort. Kanske är det ännu mer så om du känner personen bakom skyltfönstret. Perfect is boring och mitt liv är långt ifrån perfekt (om du nu trodde det). Jag försöker tänka miljömedvetet men kör ändå en dieselbil många mil och allt i mitt kylskåp är inte eko-märkt trots att jag strävar efter det. Jag tränar och lever sunt men kan lika gärna sitta i soffan en hel söndagkväll tittandes på en serie (Bron, måste vara sist ut) och äter chips utan att ens tänka träning. Jag försöker leva i nuet men bläddrar förtvivlat i kalendern för att se vad som händer SEN när livet verkligen ska börja. Försöker vara den där moderliga mamman som är härvarande, lugn och pedagogisk men finner mig själv skrika på ungarna för att HALLEN ÄR SKRÄPIG OCH ÄR DET BARA JAG SOM KAN DAMMSUGA I DET HÄR HUSET. Fuck perfect, jag gör så gott jag kan och jag är nöjd med det.

Men så handlar ju denna blogg om träning och det pratade vi också om. Vi har båda en ultradröm som vi vill förverkliga nästa år och då bör vi börja planera. Jag älskar att planera (härvarande, ja eller hur), sätta upp mål, bocka av, genomföra. Så från första december kör vi på riktigt. Till dess är det lite manjana över min träning och det är OK. Jag är nöjd med min förra träningsvecka då jag tränade strukturerat och varierat, inte alls på den nivån jag har legat men utan att stressa och med en bra känsla. Jag gör så gott jag kan och jag är nöjd med det.
Nu tar jag tag i den här veckans träningsplanering som ser ut enligt nedan:
Måndag - styrketräning + RPM
Tisdag - vilodag
Onsdag - morgonjogg
Torsdag - löpning kvalitet + styrka
Fredag - morgonsim + spinning
Lördag - simning + styrka
Söndag - löpning

tisdag 13 november 2018

Marre testar - Jag AB 2.0

I går var jag och Sara på föreläsning med Kjell Enhager. Vi var båda trötta och sega när vi åt middag, vi hoppades i kör att det skulle vara en föreläsning där man lutade sig tillbaka, lyssnade och tog emot, gick sedan hem och fortsatte som om inget hade hänt. Så blev det inte. Du som inte har koll på Kjell Enhager, lyssna på sommarprat, vinterprat och Framgångspodden. Fantastiska avsnitt. Kjell är en ledare av rang, det lyser om honom, han ger energi, han är enormt underhållande och framför allt vet han vad han pratar om. Han har arbetat med toppledare och toppatleter över hela världen men han har också samtalat med den där 18-åriga pojken som inte ville leva längre. Han har ett spektra och ett djup som gör honom trovärdig men också erfarenhetsbredd som gör att oavsett vem du är så blir du träffad.
Kjell började föreläsa för 20 år sedan (därav namnet 2.0), då handlade det om Jag AB. Att jag skulle sig mig själv som ett företag som erbjöd tjänster. Vem skulle vilja köpa mig? Skulle jag vilja jobba med mig själv? Sett från ett utifrånperspektiv. Komma hemsläntrande efter jobbet och sucka "fyyyy tusan vilket jobbig dag, jag är helt slut" två månader i följd och tänka WOW, jag är den bästa flickvännen på hela jorden! Han kommer aldrig att vilja ha någon annan! Eller kanske är det så att det finns någon annan flickvän som erbjuder bättre tjänster än så....

Kjell slår an en sträng hos mig handlar om att rycka av sig offerkoftan. Att inte tänka "men det är ju så här jag är" för nej, det är ju inte sant. Jag kan vara den jag vill vara men det är förstår ett jobb dit. I den här föreläsningen får vi ett gäng verktyg för att ta oss från nuläge till önskat läge. Vi får lära oss att se bortom hinder, se vad vi behöver för resurser, hur vi ska agera och framför allt - hur och när ska vi följa upp att det vi önskat verkligen är uppnått? Men det handlar också om att förstå sig själv, att veta vilka mina drivkrafter är, hur jag agerar och tänker, om jag tänker i helheter eller delar/detaljer. Allt för att säkerställa att min väg mot önskat läge blir så lyckad som möjligt.

Vi fick göra ett livshjul för att se vart just min sko klämmer, vilken del av mitt liv vill jag ändra på (hälsa, relationer, ekonomi, arbete), borra ner där och hitta enskilda mål. Men också lära mig att utvärdera mina mål på olika sätt - inte bara med frågan "hur gick det" (resultat) utan också "hur kändes det" (upplevelse) och "vad lärde jag mig" (utveckling).

Och så det där viktiga - fake it till you make it. Du kan lura hjärnan till stordåd, du kan tänka dig till det tillstånd du vill ha. Vill du vara glad i dag? Se till att fyll din tanke, din känsla och din kroppshållning/röst med just det tillståndet. Flummigt? Kanske, men det finns faktiskt forskning på området som bekräftar detta.

Så vad tar jag med mig? Tre timmars föreläsning en måndagkväll är något mastigt, sista halvtimmen sjönk jag ner i någon dvala trots att det var väldigt spännande. Men det jag tar med mig är att sätta nya mål igen. Sedan förra höstens mörker har jag lite tappat det men nu är jag taggad igen. Jag vet precis vad jag vill, jag har formulerat dem, nu ska jag fundera över mina drivkrafter, eliminera hinder och sedan sätta datum. För att jag vill.

Jag ska också tänka på vad mitt företag Maarit AB levererar - på jobbet, till barnen, i relationen, till vänner osv, är det kvalitet, är det leveranssäkerhet, är det med hjärta?

Jag rekommenderar verkligen att gå på den här föreläsningen, den var magiskt. Jag rekommenderar också att gå med någon som är en total motpol till dig själv, det är otroligt lärorikt. Sara och jag är sådana motpoler så det nästan är skrattretande. Jag utåtagerande, hon inåt, jag hatar detaljer, hon älskar dem, jag känsloknarkar, hon resultatknarkar, jag beskriver saker svävande och som helheter, hon precist och detaljerat. Också intressant att se hur väl vi känner varandra, vi kunde genast gissa rätt på de andras drivkrafter, på hur vi är och hur vi tänker. Så även om tesen "great minds thinks alike" stämmer ofta så tror jag ändå att olikheter gör så att 1 + 1 blir 3. "Great minds thinks opposite".

måndag 12 november 2018

Drömmar

Hur har du det med dina drömmar? Har du en bucket-list med saker du vill uppleva? Eller tar du det som det kommer, när du hör om plats, ett äventyr eller vad det nu är så bara gör du det?

Jag har tidigare haft en lång bucket-lista med många saker jag vill uppleva. Många saker har jag bockat av, några är kvar, det har tillkommit nya med åren. Några exempel är träningsrelaterade såsom att genomföra ett marathon, en klassiker, ett triathlon, en Ironman. Andra är en blandning mellan upplevelse och träning - New York Marathon (som fortfarande är kvar trots tappert försök 2012), Medoc marathon som jag gjort 2016 och 2017, bestiga Kebnekaise som jag nog kanske inte tänkt själv från början men blev taggad som bara den när det väl började planeras, cykelresa till Mallis (dock har jag den där backen kvar). Många är resor som att glam-packa i Thailand under många veckor, strosa i Paris, se vackra byggnader i Prag, kyrkorna i Barcelona, sköldpaddorna på Zakynthos, kulturen på Kap Verde, uppleva Island, New York, Dominikanska Republiken mm. Jag älskar själva planerandet innan resan lika mycket som själva resan. Älskar pirret när jag räknar ner, älskar känslan att sitta på flyget mot det nya äventyret. Just nu har jag två resor planerade och jag ser fram emot dem båda lika mycket men på olika sätt.
Jag tänker att drömmar är till för att uppfyllas (om det går), skjut inte upp på saker, tänk inte "sen", bara gört. Kanske kommer dessa filosofiska tankar upp då jag i helgen var på begravning som fick min värld att vändas upp och ner för en stund. Mattan ryckte bort under mig och jag föll handlöst. Jag hade inte förberett mig på det alls men kanske var det dags för mig att ramla en stund, att släppa taget, att gråta och sörja för att sedan gå vidare i mitt liv. Fundera på mina val och vad jag vill. Renande men jobbigt.
Drömmar kan också vara jobbiga. I natt hade jag en fruktansvärd dröm som gjorde att jag vaknade kallsvettig och skrikande. Kan inte minnas att jag någonsin varit så rädd och ensam som när jag vaknade ur den där drömmen. Tyvärr var jag också helt ensam hemma så det tog länge innan jag kunde lägga mig ner och sova igen. Fortfarande när jag tänker på den mår jag fysiskt dåligt. Det handlar om svek och känslan av vanmakt. Att vara ensam och inte kunna påverka det. Jag vill aldrig uppleva det i verkliga livet.

måndag 5 november 2018

Uppdatering från livet

Har ni sett? Det är tydligen november nu! Hur hände det och varför har jag inte märkt något? Jag ska dock guida er igenom de senaste veckornas äventyr. I bakvänd ordning som vanligt eftersom bilderna råkade hamna så.

Förra veckan startade här kl 05:45. Galet ändå, att gå upp mitt i natten för att cykla. Men så blev det och bra blev det.
Sen åkte jag till Raahe (Brahestad), en stad i norra Finland. Jag hade packat med badkläder, gymkläder samt löpkläder. Tisdag kväll tog jag mig till deras badhus där det fanns hela TVÅ 25-metersbassänger. så himla fint. Jag fick också erfara att i Finland är vattenlöpning stort, två dubbelbanor var avsedda för detta och det var säkert ett 20-tal personer som sprang fram och tillbaka i intervaller och annat. Det ska jag prova nästa gång. Ville också prova vanlig löpning på onsdag morgon men vädret slog om och det blev blixthalka, kunde knappt stå på benen.

Efter en heldags möten i min chefs ledningsgrupp på onsdagen, tyckte hon att jag skulle hänga med till gymmet innan middagen. Vågade inte göra annat än att säga JA då det chefen säger är lag. Det var mycket trevligt. Hon ville avsluta passet med en massa bicepscurl och jag gjorde givetvis som hon sa. Dagen efter kunde jag inte sträcka ut armarna....
Det är mycket fikande också, alltid är det något att fira och är det inte något att fira så hittar man på något att fira.
Sen fick jag åka hem igen. Först flyg från Oulu till Helsinki och sedan vidare till Arlanda där mina barn väntade på mig. Myyyyyysigt.
Jag har också hunnit springa med den här Pinglan. Sköna samtal och härligt solsken.
 Vilka vyer!
Jag var på konsert med Honom, en artist som jag aldrig hört talas om och det kanske inte var den musik jag hade valt men vad gör man.... Nästa gång får jag bestämma.
Och så några roligheter från internet som avslutning.
Den här veckan är ingen vanlig vecka för det är Dotterns födelsedagsvecka! Hon skickar önskemål om både det ena och det andra mest hela tiden. På söndag smäller det! Men innan det ska jag köra en vecka på hemmaplan men avsluta den i Finland för att begrava en farbror. Sorgligt förstås men han blev 88 år och fick ett fint liv och ett fint avslut. Krama om dem du älskar!