måndag 29 februari 2016

Sista veckan med längdskidor

Raceweek - på söndag drar jag igen längdskidsåkandet för den här säsongen (tror jag, Sara däremot är säker på det för hon kommer att ha ett skidbål i Mora efter loppet). Avundas er alla som åkte Öppet Spår i går och i dag, vilket väder! Vilka förhållanden! Fina vännerna Boel och Monster-Linda rejsade järnet mellan Sälen och Mora och kom in på precis över 7 timmar. Monster-Lindas monstriga man kom in på 6:10 och min klubbis Ulf från triathlonklubben körde den där sträckan på 4:43. Hur är det ens möjligt?????

Mitt upplägg i veckan är något oklart, kör jag som coachen säger så är det så här:

Måndag - skierg 10 min, spinning 40 min +crosslöp 12 min
Tisdag - lätt skidåkning 60 min (med en 5 minuters intensitetsökning 30 min in i passet)
Onsdag - vilodag
Torsdag - lätt skidåkning 60 min
Fredag - spinning 60 min + crosslöp 20 min
Lördag - lätt skidåkning 30 min/vila
Söndag - Vasaloppet

Men jag börjar med att obstruera mot coachen direkt och kommer att köra skidor redan i dag på lunchen för att få lite sol på nosen. Återstående delen av dagen är något oklar men kanske, kanske kan jag få till cykel+löp efter jobbet. Kanske.

Kroppen känns seg, prognosen säger massor med snö på söndag, jag har inte sovit ordentligt på hur länge som helst och jag känner mig lite nere faktiskt. Men det är bara måndag så det vänder nog.

I dag hejar vi på Ulrika Cavallin som skidar Öppet Spår - heja, heja! Just nu är hon i Mångsbodarna och har en beräknad tid på precis under 8 timmar. Kör, kör, kör!

lördag 27 februari 2016

Kortvasan 2016 - The Story

Historien om mitt bästa skidlopp någonsin. Trots att jag inte hade någon speciell uppladdning, ingen plan, ingenting. Men vi tar det från början.

Innan loppet
Vi drog till Mora på torsdag kväll, hann träffa Dottern, äta middag och mysa lite.

Sover bra, vaknar utvilad men får knappt i mig frukost. Som vanligt alltså. Vi åker i god tid mot Oxberg då köerna kan vara hemska. Men det går bra och vi är där i så god tid att vi till och med hinner testa skidorna i lugn och ro innan första startgrupp drar iväg. Det känns bra.
Dottern är inte jättenöjd över Vasaloppsveckan, hon får nämligen jobba en hel del och att vara övergångsväktare från klockan 04:00 på morgonen är kanske inte jättekul.
Hinner ta en kopp kaffe innan vi drar oss mot startfållan jag och Sara. Men först lite mys med Pojkvännen. Vi ser något avslagna ut....
Det är något speciellt med killar i kondomer.....

Loppet
Starten går, det är trångt i början och jobbigt när vi ska över vägen i någon form av potatismjöl. Uppför backarna till Oxbergs kontroll. Men efter det flyter det på bra. Jag stakar mest hela tiden, känner att jag inte riktigt har fäste men däremot riktigt bra glid. Men lite senare har jag fäste också och världens glid, glider lätt ifrån alla. Skön känsla. Bra vallare.

När vi kört en mil frågar jag Sara om det är bra tempo. Jodå säger hon men vi skulle kunna öka lite. Va???? OK, vill hon öka så ska hon få se på ökning.... När vi passerar 15 km ser jag på klockan för första gången - den står på 1:18. Jag tänker BRA då kanske vi kommer under min hemliga gräns 3 timmar. Dotterns kompis har fångat mig på bild någonstans. Hur han lyckades med det har jag ingen aning om. Han sa att jag såg glad ut och det var jag. Verkligen.
När det är en sisådär 7 km kvar säger Sara att nu har vi skidat i 2:01, om vi inte ska dricka kaffe alltför länge så i Mora-parken så kommer vi under 3 timmar. Tittar inte på klockan förrän det är 2,5 km kvar och inser att vi faktiskt kan komma under 2:30 om vi stakar på. Och de där sista 7 km går riktigt fort. Jag har hur mycket krafter kvar som helst. Stak, stak, stak.

Plötsligt är det bara en km kvar, blir nästan lite ledsen för jag vill åka mer. Men där är målgången och jag kostar på mig en spurt. Härlig känsla! Vi är så nöjda!

Efter loppet
Så nöjd, hela Mora/Oxberg-resan får tummen upp av mig.
Nu laddar vi en vecka och så återvänder vi och gör stordåd igen. Eller hur Sara?

fredag 26 februari 2016

Kortvasan - here we come

Vissa laddar med bönor (allt för att slå sin mammas rekord på 1:48), andra är lite mer nervösa och sammanbitna. Vem är vem?

torsdag 25 februari 2016

Onsdagsnöjen

Alltså, sådana här onsdagar med solsken, glädjefyllt hjärta, fina vänner och bra glid, det är sådana jag lägger i min minnesbank för att ta fram när solen varken skiner i ansiktet eller i sinnet. Den här onsdagen kan ha gått till världshistorien som en av de bästa faktiskt.

Vaknade pigg och utvilad, jobbade effektivt hela förmiddagen och fick mycket mer gjort än jag hade förväntat mig. Tidig lunch, iväg och hämtade Guldfisk-Sara* för en tur på Edsken, en sjö med fina spår och som ligger bara fem minuter bort.

Solen sken, jag hade bra styrka i armarna, skidorna skötte sig och det var medvind åt ett håll i alla fall. 
Alltså, det är magiskt även om det inte helt framkommer av bilderna.
Och som grädde på moset så persade jag big time på det här passet. I och för sig bra spår (till viss del isiga), medvind och platt men ändå. Hade bestämt mig för att det andra varvet skulle gå snabbare än det första och det gjorde det. Och nej, det är inte löpning, det är bara i mina våta löpardrömmar som jag springer så där fort men Garmin råkade vara inställd på det.
Som man kan utläsa så ökade (minskade eller var man nu säger när det går snabbare) faktiskt kilometerfarten under andra varvet. Mål check.

Mer jobb och sen iväg till bassängen. Hade inga förhoppningar om att göra några större prestationer där men ta mig tusan om det inte gick bra där också. Inte fort för farten har jag blivit av med någonstans efter vägen. Borde kanske ha en haj som jagar mig?
Mitt pass (coachens pass):

Insim 200 m
Teknik 3 x (25 skovel, 50 drills, 25 sammansatt)
Serie
800 fr med paddlar och dolme
2 x 50 fr max
400 fr utan redskap
2 x 50 fr max
200 fr utan redskap
2 x 50 fr max
100 fr utan redskap
4 x 25 fr max
Avsim 200 m

Helt ensam i bassängen och helt underbar känsla. Mer sånt!

Fixade håret och drog sen iväg på tjejmiddag. Dagens tema var Paleo och duktiga Carola (som också fotade in action-bilden nedan) guidade oss genom trerättersmenyn som bestod av:

Förrätt - fröknäcke med avokado, baconinlindade dadlar och serranoskinka med lax
Varmrätt - kycklingbiffar med soltorkade tomater, rotsaksgratäng (med kokosmjölk) och rödkålssallad med granatäpple och apelsin
Efterrätt - chokladbakelse med bär och "kokosgrädde"
Den sötaste efterrätten av dem alla var dock lilla Elsa. Så snäll och söt så jag nästan kramade sönder henne. Tänk om man ändå hade en sån där liten. Eller inte, kanske bäst att bara låna emellanåt.
Lite mer jobb och sen drar jag mot Mora. Japp, så blev det. För länge sedan anmälde jag mig och Dottern till Kortvasan, glömde lite bort det och för Dottern är skidåkning förbjudet sedan hon skadade knäet. Men hur det än blev så bestämde jag mig för att ändå åka de där tre milen i sällskap med Sara och Pojkvännen bestämde sig också för att tillbringa sin fredag mellan Oxberg och Mora mest för att få hänga med oss. Eller hur det nu var.... Han har lovat att heja glatt när han passerar oss och hålla kaffet varmt när vi anländer till Mora. Och så har han vallat mina skidor trots att han inte riktigt törs med tanke på att om det blir ett minsta litet släpp på de där skidorna i morgon så kanske också Pojkvännen får känna på släpp.... :)

*Guldfisk-Sara - så heter hon för att hon är helt omöjlig på det här med att känna igen sig. Vi kan nöta samma runda fyra varv och hon vet ändå inte att hon varit på samma ställe tre gånger tidigare..... Hon själv påstår att hon kan komma vilse exakt var som helst, även i ett skidspår där man inte kan åka vilse om man bara är kvar i spåren hela tiden.

söndag 21 februari 2016

Lampinen for the win

I går var hon där igen, bruden med de vita Lampinen-skidorna från finska vinterkriget (typ). Irriterande snabb den här gången också, jag som trodde skidor var en materialsport?!?!? Vad hände? Här kommer jag med mina übermoderna Madshus med perfekt avvägda skidspetsar, vibrationsdämpare, snabba bindningar, carbon (eller nåt) och så svishar hon om med skidor från mitten av 1900-talet. Kanske är det så att det inte sitter i skidorna utan i den som står på dem. Hon är grym hur som helst. Det är inte jag.

I går var det långpass. Jag hann nöta ut både Sara och Pojkvännen innan jag var klar. Och skidorna också för den delen för jag körde på någon f%###%&/( sten. Två gånger. Dessutom premiärtur på mina fina Madshus. Suck. Det var tungt före, knappt något fäste och det kändes som att mina Madshus är hälften så breda som mina Atomic. Vingligt och hemskt. I en kurva hade jag alldeles för hög fart och druttade omkull. Den höga farten var ungefär 0,5 km/h. Så kan det gå. Tur att bara Sara såg. Och det här med fästet, är inte helt säker på att det var vallningen som var problemet, kanske var det fästerskan som inte hade kompetens nog (fresterskan?).  Fick i alla fall tårta av min mamma som belöning (eller var det för att hon fyllt år, vet inte). Söt är hon dock när hon berättar små anekdoter från sina föreningsuppdrag. Så efter tårtan landat i magen så kände jag mig ändå nöjd över mina 46,9 km. Trots att det gick snigelsakta.
I dag vaknade jag med grym träningsvärk i ljumskarna, fick knappt på mig strumporna och lårbenshalsen gnisslade (nä, det där hittade jag på). Men iväg skulle jag, skidor i dag igen. Nummerlapp på. Min sista etapp av företagets klassiker. Klart jag ska vara med på den, kosta vad det kosta vill. Hade bara pannben för ett varv på 6 km, sen åt jag korv.
Sonen körde skridskor samtidigt. En bra start på söndagen.
Resten av dagen ska jag köra spinning i 90 minuter, tvätta några maskiner och sen avsluta dagen med yoga. Det var ungefär hundra år sedan jag gick på yoga. Ungefär samtidigt som Lampinen-skidorna tillverkades. Jag ska försöka köpa såna för skidor är ju ändå en materialsport, eller hur?

onsdag 17 februari 2016

Vasaloppet

Japp, så kom startbeviset i mailboxen i går och allt kändes helt plötsligt lite verkligare. Eller overkligare, hur man nu väljer att se på det. Varje gång undrar jag VARFÖR gör jag detta förbanna skidlopp. Det är asjobbigt ju! Och framför allt krångligt att få till de där milen innan! Två gånger har jag dessutom blivit sjuk precis innan loppet och all träning har varit förgäves (nä, det är ju träning aldrig men ni fattar).

Två gånger har jag faktiskt skidat från Sälen till Mora, första gången med Carina 2012 och då åt vi bullar i 11 timmar och 48 minuter, hade hjärtat i halsgropen ett antal gånger för att vi höll på att missa reptiderna. Vädret var perfekt (något kallt i starten bara) och jag hade ca 35 mil på skidor innan (Engelbrektsloppet 3 mil samt Bessemerloppet 54 km inräknat).

2013 och 2014 var jag anmäld till Öppet Spår men fick slänga in handduken i sista stund.

2015 stod jag i starten igen, den här gången med Fredrik och snöstorm i sällskap och med strax över 30 mil i benen. Då kämpade jag i 10 timmar och 5 minuter.
Om exakt 18 dagar står jag förhoppningsvis där i starten igen med miljarders med andra människor. Oroar mig över om jag har rätt valla, om jag har tillräckligt med pannben och mil i bagaget. Hittills har jag knåpat ihop 34 mil (varav det längsta är fyra mil). Jag tänker ett långpass till i helgen om allt går väl, gärna kring 45 km. I dag stakade jag 11 km på en sjö, helt underbart, speciellt när vinden var i ryggen. När vi hade motvind tvingade jag Sara att lägga sig först. Smart.
Och statistiknörden i mig har förstås kollat upp Funbeat. Mycket längdskidor och mycket simning, en hel del spinning men löpningen är obefintlig. Så kan det gå.

måndag 15 februari 2016

Alla hjärtans dag

Jag har varit på fjällsemester, helt underbart och avkopplande. Och i går vaknade jag till Alla Hjärtans Dag. Dravel. Alla dagar borde vara kärleksdagar, inte bara 14:e februari bara för att någon sagt att det ska vara så. Hur som helst hade jag en helt underbar dag. Vaknade brevid honom som jag allra helst vaknar brevid.
Fortsatte sedan med stugstädning som uppvärmning inför ett helt fantastiskt skidpass i solsken. Enda gången under veckan som jag haft riktiga spår faktiskt. Hade kunnat åka en hel evighet faktiskt, om inte magen kurrat så den störde de andra skidåkarna förstås.
Efter lunch drog jag mot Mora med Dottern bakom ratten och Sonen pluggandes i baksätet. Och en godispåse som gick skytteltrafik mellan fram- och baksätet. Kvalitetstid när det är som bäst.
Lite mer plugg och sedan såg vi KAIS Moras damer krossa Malmö. Så kul att se riktigt innebandy igen. Och dricka kaffe.
Några mil till i bilen och äntligen hemma i soffan för att titta på någon meningslös, romantisk film med Pojkvännen. Tidigt i säng. En typiskt bra dag.

Summering av semestern - fick ihop en sisådär 10 mil längdskidor under veckan, såg MumsMums på väldigt nära håll, drack drinkar med Dottern.
Fikade hur mycket som helst.
Hängde med sköna killar som också gillade att fika.
Och så fick jag nästan en hjärtinfarkt när jag kom hem från skidspåret en dag och hittade hela ungdomsgänget samlat vid köksbordet - hälften pluggade och den andra halvan spelade TP. Vad hände? Varför är de inte ute och slåss och super som andra tonåringar?

fredag 12 februari 2016

Snöstormen fortsätter

Jo då, semestern fortsätter. Skidåkning på längden och tvären. Mest i snöstorm faktiskt så det är mycket pannbensbyggande. I dag körde jag fyra mil pannben, det går bara man vill.  Sen klämde jag på en gladiator, bra dag.

torsdag 4 februari 2016

Husmorstips del 2

Om ni letar efter "Husmorstips del 1" så kom det ut 2007. Typ. Haglar tätt med andra ord.

Dagens husmorstips är världens lättaste middagsmat som man slänger ihop på mindre än 30 minuter. Kolla så fint det blev! Tacorulle kallas det här och är en blandning mellan pannkaka och tacos men gudomligt god. Receptet hittar du här. Notera gärna PIGG vitlökssås. Hur smakar den trötta?
Anledningen till att jag så snabbt fick slänga ihop middag var att jag till sista dagsljuset var ute och rastade skidorna i perfekta spår med en snabb-pingla. Skidåkning när det är som bäst (minus stressen över att inte hinna till civilisationen innan mörkret och vargarna anfaller, det sker ungefär samtidigt i Hofors). Sara tyckte himlen var fantastisk, eller så var det min rumpa som var det. Kommer inte ihåg.
Skid-groupie.
Sen iväg på tjejmiddag som var fylld med skratt. Skrattade faktiskt så jag har träningsvärk i magen i dag. #whathappensinjärbostaysinjärbo