söndag 5 juni 2011

Historien om Siljan Runt

I dag en ny dag. Lite öm i låren om jag går ner på huk (vilket jag inte behöver göra). Lite sveda i.... ja, de nedre regionerna. Kan tala om att det inte var skönt att kissa i går. :-) Min andra cykeltävling ever började med en orolig natt. Av någon konstig anledning fick jag för mig att däcken på min kära Merida skulle ha exploderat under natten. Varför vet jag inte. Sprang också på toaletten tre hundra gånger ungefär. Inte mycket till sömn.

Gick upp vid sex-tiden, pressade i mig kaffe och en smörgås, toabesök, fyllde vattenflaskorna och väntade in min Klassikerkompis. Hela campingen här på Sollerön sjöd av cyklister som diskuterade taktik inför loppet. Mest hur man skulle hitta en lämplig klunga att ligga i och om man skulle stanna och äta varmkorv i Garsås eller inte. Vilka val. Klart man ska äta varmkorv i Garsås!

Strax innan sju cyklade vi upp för den hiskeliga backen till starten vid Solleröns kyrka. Kön ringlade sig lång av ivriga cyklister. Killarna brevid oss diskuterade måltider de också (typiskt killar?), de sa att det inte spelade någon roll om de kom in på 4 timmar eller 4:10. OK, stora marginaler....

Strax efter 07:00 drog vi iväg. Kändes lååååångt med 16 mil och alla andra såg så proffsiga ut. Fast det gjorde ju vi också....

Första etappmålet var depån vid Orsasjön, Bäcka, det gick snabbt och lätt dit. Inga större backar, bara trampa på. Där fick vi härliga hurrarop, en farbror knäppte kort på oss och vi fick i oss sportdryck, vatten och bananer. 32 km avverkade. Vidare, vidare. Vi hade en plan om att dra en mil var, sedan byta. Och om vi hittade några snygga killar vi kunde ligga bakom så gjorde vi det (observera - ligga BAKOM, inte ligga MED).

Nästa etappmål var att ta sig runt hela Orsasjön för att äntligen påbörja Siljan Runt på riktigt. Jag hade lite jobbigt vid Orsa, motvind och en aningens sega ben men när vi väl kom tillbaka till Mora lättade allt och vi började cykla på allvar. Rätt som det var kom vi till Nusnäs för ännu en vätskekontroll. 6 mil avverkade "bara" en Tjejvättern kvar.
En massa småväg, underbara vyer och två starka killar som hjälpte oss att dra. Rätt som det var kom nästa kontroll, Garsås. Där åt vi varmkorv så det hette duga! Har både senap och ketchup på cykeltröjan nuförtiden. Classy.

Efter Garsås började jag känna segervittring. Det skulle jag inte gjort. Vägen till Rättvik var OK men sedan var det en backe som heter duga uppför, flera kilometers segning. Vi stannade till för att vila och stretcha mitt i backen innan färden gick vidare från stora vägen in på en charmig liten väg till Tällberg. Även här uppför, uppför, uppför. Var till och med tvungen att kliva av cykeln en gång utanför hotell Åkerblads. Jisses vilken mjölksyra. Men sen bara nerför ända till Leksands Sommarland där rundans mest kaotiska kontroll fanns. Där skulle också Mannen möta upp (som blivit förkyld och inte kunde starta) men ingen Man eller barn så långt ögat nådde. När vi svängt ut från kontrollen dök han upp, det var så dags. Ett extra stopp för att få pepp från dem innan vi drog vidare.

Tog ett extra stopp vid Siljansnäs. Det var lite väl lång mellan kontrollerna här, 4 mil i stekande solsken är långt. Och kontrollen mellan Leksand och sista kontrollen (Björka) kändes oändlig. Kanske för att vi fick bli vittnen till att man i diket försökte återuppliva en man med hjärträddning. Hemskt, hoppas det gick bra för honom. Vid sista kontrollen var det riktigt gemytligt, en fäbod mitt ute i ingenstans, glada människor, dragspel och KAFFE. Himmelriket. Här stannade vi en stund och sträckte ut oss i gröngräset och bara njöt. Vi insåg att vi skulle klara vårt mål att cykla in på under 8 timmar.


Nu, sista gången upp och trampa. Helt underbar känsla att veta att det bara återstår 14 km. Det gick fort, vi trampade om många på vägen. I sista backen upp mot målet drog Klassikerkompisen till med en rejäl spurt. Vi spurtade så fort att vi missade att svänga in mot mål. Typiskt. Men i mål kom vi, superglada. Fick äta mat vid skolan och prata med andra cyklister om deras lopp.I stället för medalj får alla en handmålad Dalahäst, mycket vacker! Efter att ha klarat av 16 mil relativt lätt känns Vätternrundan just nu inte helt omöjlig. Det är förstås betydligt lättare att cykla 16 mil i solsken på dagen och att cykla 30 mil på natten i ösregn. Men just nu njuter jag....

3 kommentarer:

Carina sa...

Ja vilken härlig resa vi gjorde och betydligt snabbare än jag hoppats på. Den gör jag gärna om igen.

Jessica sa...

Superbra! Ni är så duktiga :)

Andréa sa...

Imponerande! Min rumpa hade nog dött nånstans halvvägs :) grattis till fin prestation!