Min helg

Dagarna svischar iväg, ena stunden är det torsdag och nästa gång jag tittar i almanackan är det tydligen måndag. Vad hände?

I fredags hann jag vara med på fredagsspinningen, det var partykänsla de lux. Lördag morgon löpning med jobbets "Klassiker" (bra grej med löpning, skidor, cykel och siming i hanterbara längder). Jag valde bara ett varv och kasserade in 5 (för mig) snabba kilometrar.

Joggade sedan upp till simhallen för att delta i Saras Swim of Hope. Bra initativ. Körde att gammalt kompispass och drack kaffe efter det. Typiskt bra förmiddag.

Eftermiddag och kväll med mina små sötnosar och alldeles för mycket mat.

Söndag trampade vi Pråmledstrampet i härligt solsken. Vi skulle ta det lugnt då Sonen inte är riktigt kry men jag vet inte vad som hände, jag fick köra på rejält för att hänga på killarna.

Fika med gänget förstås.

Toppade söndagen med innebandyhäng med dottern och sedan simning med klubbisarna i Gävle. Fokus på teknik och feedback i går. Så välbehövligt. Gurun Patric tipsade mig om min vänsterhand som inte håller sig på rälsen i draget och högerhanden som är ineffektivt i isättningsfasen. Jobba, jobba, jobba.´När jag blir stor ska jag kunna simma på riktigt.

Ironman-bubblan

I går gick jag in i bubblan. Totalt. Det känns konstigt i halsen, huvudet bultar, jag är nervös, har inte packat en pryl än, ställde in lunchträningsdejten. Ångest.....

Som tur var fick jag sällskap av Sonen på en MTB-tur. Glad som en lärka då jag för första gången lyckades ta mördarbacken. Sonen konstaterade dock att han tog den redan andra gången han cyklade MTB. Glädjedödare.

Men för övrigt kvittrade både han och fåglarna, solen sken och det var en helt perfekt kväll. Som också Kalle Zackari Wahlström är. Vilken lirare.

Japp, kanske ska dricka öl i Köpenhamn i stället....

Men ser man på....

Noterar att jag och Sonen finns med i resultatlistan för 15 km MTB i Orsabajk'n. Bra där Sonen!

Midsommar 2015

Redan på torsdag åkte jag och Sonen till Orsa för att tjuvstarta midsommarfirandet. Ett stort gäng från vår by invaderade i stort sett hela campingen. Många i gänget tävlade i Orsakajt'n eller Orsabajk'n, jag och Sonen körde 15 km MTB (han var sur över att han var för liten för att få köra 25 km) och jag fick bita i för att hänga med i svängarna. Ramlade i en uppförsbacke och fick gå nerför en nedförsbacke. Feg morsa tyckte Sonen. Han tyckte också att jag var otroligt pinsam och jobbig som skulle heja på alla funktionärer "kan du prata när du cyklar så cyklar du för långsamt". Här är grabbarna från HAIF Cykel uppradade inför loppet.

 Ögonblicksbild när Sonen susar fram i skogen.

Och så målspurten som jag förlorade.

Efter det traditionell midsommarlunch. Sonen drog i sig en hel flaska bubbel själv.

Långbord och alltid lika hysteriskt innan alla fått upp sillen och nubben på bordet.

Barnen aktiverade sig, Sonen tyckte han hade jobbat färdigt för dagen så han intog viloposition.

Sen var det traditionellt midsommarfirande i Orsa-parken. Fotade inte för firandet har ju sett lika ut i typ 2245 år.

Midsommardagen startade vi brudar med ett landsvägspass i solsken. Stannade till på Sollerön och fick go'fika. Jag hann givetvis inte fota innan jag högg in på min, Monster-Linda är inte lika hetsig så hon hann föreviga konstverket.

Vi var väldigt nöjda och glada över att få KAFFE. Även Monster-Linda.

Till slut fick vi slita oss ifrån den härliga fikan och cykla tillbaka till Orsa. 8 mil solskenscykel blev det.

Jag avslutade med dryga 8 km crosslöp i extrem värme men det gick.

Vårt fina boende under helgen.

På söndag hade jag, SSSSara och Sonen anmält oss till Runn Open Water, när vi anlände till Falun var det 11 grader i luften och regn. Omysigt. Men lagom till starten sken det upp som tur var. Vi som simmade 2500 meter fick springa över udden så lite swrimrun har jag ju övat på nu.... :)

Sonen simmade 200 meter och var oändligt sur över att jag inte anmält honom till 500 meter.

Här simmar han som tvåa in mot mål (fast han vann sin klass).

I mål! Sur för han ville simma mer.

Och jag lyckades faktiskt också simma i mål fast jag inte trodde det ett tag. Det var en otroligt jobbig känsla att tro att man är sist hela loppet, från början till slut. Kände för att hoppa av efter halva men jag kämpade på. Nöjd. Mindre nöjd över min navigering som var urusel. På riktigt.

Det var i stort sett bara "riktiga" simmare med, sådana där supersnabba som Sara. Sara simmade på 47 min, jag på 58 minuter och så här i efterhand är jag väldigt nöjd. Sara säger att jag tappar 30 sekunder på 100 meter (i bassäng) på henne och det var ju ungefär där jag landade i simningen.

En mycket bra helg, många skratt, många härliga vänner. Stort tack och en stor puss till alla som förgyllde helgen!

Semesterfeeling

Första semesterdagen, axlarna har sjunkit ner från öronen några millimeter och mer blir det. Vi har landat i mökki i Finland. Stället där jag tillbringat vareviga sommar sedan jag föddes - det vill säga 25 år (ha, ha, gick ni på den?). Det är här det blir sommar på riktigt, långt in i själen. Dagarna består av sovmorgon, lång frukost, träning, kaffe, mat, utflykt någonstans, badminton/fotbollsmatch, bastu, korv, kortspel. Ungefär så. Nedan stretch efter 3 mil på MTB med vackra ängar, skog och grusväg.

 På båten unnade vi oss en tapas-middag. Tradition varje år.

Brolle junior fick hänga med oss i år, Dottern är hemma och arbetar stackarn.

Innan vi drog iväg hann vi också med en MTB-tur där hemma, tvillingarna MTB-räven och Sonen, lika tröjor, lika strumpor. När MTB-räven konstaterade att de var väldigt mycket likisar, nästan som tvillingar, tittade Sonen skeptiskt på hennes löpartights med rosa revärer och skakade försiktigt på huvudet. Enough said.

Nämen dags för lite kaffe igen då. Kanske ladda för simning i havet på eftermiddagen, kanske. Gårdagens simning gick oväntat bra men det var i en sjö utan hajar och döda människor. I havet vet man inte aldrig.

Påskvecka!

Tydligen är vintern typ slut nu och det är dags för påsk. Är det någon som driver med mig eller? Så efter jag jobbat tokmycket i veckan drar jag på fjällsemester med familjen. Som jag längtar efter att åka skidor, sitta i solen, gå på afterski och lulla runt i raggsockor och omatchande underställ.

Lite vårkänslor fick jag redan i helgen. Började som sig bör med ett långpass på fredag eftermiddag och cashade in en halvmara. På lördagen fick föräldrarna råstryk av barnen i årets innebandyhappening men faktiskt tyckte Sonen att jag skötte mig. Fortsatte sedan lördagen med en racertur. En hemsk sådan i värsta vinden och lite regn på det. Några romantiska stopp blev det under vägen. Dryga fem mil till racerkontot.

Söndag och dags att lufta MTB'n med coola grabbarna. Jag hänger med när det är slätt, är det stenigt alternativt utför så får grabbarna hjälpa mig att veckla ut händerna från bromsarna när jag till slut anländer till dem. Fegmorsan.

Hann med jobb, kort racertur och simning också bara för att jag kan. Och katten sitter på bordet bara för att hon kan. Någon som frivilligt kan åta sig uppgiften att lära henne vett och etikett?

 

Det kom ett mail från chefen....

.... ni vet, man studsar upp, sätter sig i givakt, kammar till håret som om chefen verkligen skulle se dig in real life. Slappna av, det är ju bara ett mail....

Läser och tänker att när chefen frågar om något så vågar man väl inte säga annat än JA så jag sa ja. Konstigt. Men nu blev det så. Och så bekräftade chefen att allt var klart. Så nu ska jag tydligen cykla Lidingö MTB. Tack chefen Tomas Borgå, chefredaktör på världens starkaste (och bästa) tidning STARK. Tack. Tror jag.

 

Dagens första JAHA - jaha, loppet är redan 4:e maj. Låt mig räkna. TRETTIOEN DAGAR från i dag.

Dagens andra JAHA - jaha, det är är en SJUJÄKLA MASSA HÖJDMETRAR.

Dagens tredje JAHA - jaha, varför har de skrivit en spaltmeter om vad man ska göra när man möter en häst? Kommer det att samtidigt som de släpper iväg 2500 cyklister och släppa iväg TVÅTUSENFEMHUNDRA HÄSTAR? Jag är RÄDD för hästar.

Dagens fjärde JAHA - jaha, men jag har ju cyklat Cykelvasan en gång i forntiden, hur svårt kan det vara? Hmmm, förnekelse är min bästa vän.

Det är VÅÅÅÅÅR!

Nästan så jag var tvungen att skrika ut mitt vårskrik i fredags på långpasset. Såg inte bara en utan TVÅ citronfjärilar. Magiskt solsken, hyfsat lätta ben, trevligt sällskap och nära 19 km in på löparkontot för senare uttag. Katjing! Avslutade dagen med simning (eller snarare kamp mot kramp) och finmiddag med bästa daten.

Lördag - lekte färghandlare hela dagen. Fattar fortfarande inte varför det ska finnas så många olika fast lika färger och dessutom i olika glanser. Men jag vet att Bas B är utgående är i alla fall. Och i Beckers sortiment finns det ingen Bas B. Tro mig, jag har letat.

Söndag lekte jag färghandlare fast då fixade jag en tapetletardator, piffade, städade, frontade och andra coola saker man gör i en färghandel. Men när jag och Mannen tyckte att det inte längre fanns något för oss att göra drog vi ut på första cykelturen utomhus. MTB, lerigt som tusan men så skönt. Avslutade dagen med yin yoga och sen soffan resten av kvällen.

 

En typiskt bra helg! Fast i dag är jag trött som aldrig förr. Det är nog jobbigt att vara färghandlare....

Hackmora lopp

Det laddas för Lidingöloppet både här och var. Jag brukar ju också ladda och springa, känns något tomt. Men nu är det som det är och som min coach sa "klokt att inte köra Lidingöloppet. Du har tävlat väldigt mycket i år. Och det är inte Knattens 4 km stavgång du kört heller. Du har verkligen valt att köra de längsta och tuffaste tävlingarna.". Ja, så är det nog. Så jag skippar väl då.

Om jag inte skulle åka på Bollnäs Ess eller Tjurruset för den delen, skulle jag överväga att åka till Hackmora för där händer det grejer kommande helg. Det är både ett MTB-lopp och ett terränglopp löpning med den gemensamma nämnaren att i slutet ska en backe bekämpas. En ganska rejäl sådan.

MTB-loppet är på lördagen den 5:e, start 13:00. 8 km varav de sista 3 km innehåller en nätt backe med en nivåskillnad på 203 meter.

Hackmora Bergslopp går på söndagen den 6:e, start 11:00. Upp i samma backe som ovan.

Det är så coolt med sådana här smålopp som poppar upp här och var! Vart Hackmora ligger? Vet ni inte det? Då ska jag berätta att det ligger i Sågmyra, Faluns kommun.

På tal om hösten

Hittade några underbara bilder från tävlingen i söndags där Mannen och Sonen deltog och jag mest stod och hängde med en ledsen MTB-hund (han ville ju också vara med i skogen). Älskar hösten!

ps. Sonen var så snäll, han bestämde sig för att hänga bakom lillkillen så han inte skulle köra vilse och ha någon att snacka med under deras runda. Mammas lilla söta kille. ds.

Ladda, ladda, ladda och loppor

I dag smäller det - då ska jag, racern och kollegan cykla dryga 10 mil. Solen skiner och benen känns helt OK så jag ser verkligen fram emot det.

I går laddade jag med en MTB-tur bara så där. Inget planerat men ett gäng skulle ut och cykla på stigar så jag hakade på. Innan passet lyckades jag, förutom middag, äta fyra plommon och ett halv paket Läkerol så lite spännande var det....

I övrigt hade vi en mysig kväll, MTB-räven gjorde värsta hoppet i minst 100 km/h och landade i en lerpöl, vi andra blev bitna av älgloppor (mitt första möte med sådana kryp), vi hittade en mysig stuga, jag var vilse och solen sken. Magiska sommar!

En loppa saknas på bilden. Jag menar cyklist.

Ovan en bild på loppan som biter sig fast rejält på huden. Och jag kan lova att det kliar rejält på kroppen nu.....

Älgloppan eller älgflugan är en blodsugande parasit som främst lever på stora hjortdjur såsom älg, hjort och rådjur, men kan också förekomma på hästar. Vuxna älgflugor är vanligen 5 till 7 millimeter långa. De vuxna insekterna börjar söka värddjur efter kläckningen i augusti-oktober. Den till kroppsformen platta flugan landar på sitt värddjur och bryter av sina vingar för att leva resten av sitt liv på värddjuret. Därefter kryper den in i pälsen och suger blod.

 

Den släpper sina larver till marken och dessa blir flugor på hösten. Den kan lätt ta miste på sina värddjur och människor, som även kan bli bitna, men den kan inte använda människoblod för sin utveckling. Flugorna tros inte bära med sig några farliga virussjukdomar; dock kan betten ge klåda och svullnad, och flugorna kan varabärare av bakterien Bartonella schoenbuchensis, som kan ge upphov till hudinfektioner, även hos människor.

 

Älgflugan är svår att bli kvitt när den väl landat eftersom den är både flat, tjockhudad och försedd med rejäla klor på sina fötter som den kan hålla sig fast med. Den kilar snabbt in under kläderna och gömmer sig, och den är nästan omöjlig att slå ihjäl med handen. Hamnar den i håret kan det krävas en kam för att få bort den.

Sista rycket

Sista rycket nu, både inför Vansbro Triathlon och inför semester. För Vansbro firade jag det hela med att dra iväg på en lunchjogg i går. Var väldigt osugen innan och känslan släppte inte under passet heller. Det var tungt, hög puls, kändes som att jag sprang superfort fast det gick så sakta så myggorna hann ikapp och lyckades bita mig. Då är det inte sprint direkt....

På kvällen däremot fick jag sällskap av MTB-räven och Fröken Simfena då vi gav oss ut i stora skogen. Lurades ut på värsta kalhygget när stigen "helt plötsligt försvann" (kan tilläggas att tydligen hade samma stig helt plötsligt försvunnit även förra gången de här tjejerna varit på samma ställe). Roligt var det och nya skrubbsår fick jag, vilka jag för övrigt måste dölja på alla sätt och vis så att de coola landsvägscyklisterna på lördag inte tror att jag sysslar med dirty saker på fritiden. Däremot lika feg som vanligt och vågar inte vara iklickad där det är stökigt, dvs på alla ställen utom asfalt- och grusväg. :)

Ovan: MTB-räven funderar över om hon ska våga cykla ner för monsterstupet eller inte. Jag behövde inte fundera. Släppte ner cykeln och gick baklänges ner på typiskt kärringmanér.

Och så starka Fröken Simfena. Baddräkten skymtas under den rosa t-shirten.

 

Nu jobbar jag några timmar till, sen åker jag hem och fyller husvagnen med vin och sprit och drar till Vansbro för en hejdundrande spritfest! Eller vänta, kanske var det lite annat som skulle styras med där också innan fyllan på lördag kväll. Och temperaturen just nu är hela 16 grader.

Midsommarträning

Dagen innan midsommar var jag och simmade en sväng. Tänkte knäppa ett sånt där typiskt Instagram-foto, ni vet "kolla-på-mig-jag-ser-så-söt-sportig-och-härligt-spontan-ut". Försök nummer ett slutade så där.

Försök nummer två ska vi inte ens prata om. Lite "jag-är-sponsrad-av-Michelin-varning" på den.

Min simpis blir dock alltid käck och fin på fotona.

 

Började min midsommar med 45 minuter riktigt hård, slitig crossfit med ett gäng andra "dårar" som också tyckte det var en bra uppvärmning inför midsommardansen. I dag är det lördag kväll och mina ben håller på att döda mig. Tack för den. Hade en mysig, söt, hårig men trött kompis vid midsommarbordet. Nej, inte Mannen.

Jag har hunnit med att MTB-orientera med Sonen i dag, hur mysigt som helst. Om det inte vore för de förbenade myggen. Jisses vilket anfall jag var med om mitt ute i skogen när Sonen letade efter en klurig kontroll. Men vi hittade flera stycken och åkte nöjda hem för att äta. Efter det slocknade jag två timmar på soffan. Tydligen mycket ansträngande med MTB-orientering. Eller så var det drycken i går kväll som gjorde mamsen trött. Det var Sonens teori i alla fall. Fast han var besviken över att vi inte drack snaps som alla andra, normala vuxna. Så vi är nog lite onormala då.

Trodde aldrig att jag skulle orka ladda om till dagens huvudpass - distans cykel 2 timmar + 30 minuter löp. Det kändes helt övermäktigt om jag ska vara ärlig. Men några koppar kaffe och en helt oräknelig mängd Dumle-kolor senare var jag ganska fit for fight. Ganska. Benen skrek om nåd när jag gick ner i trappan för att hämta upp cykeln. Vinden skrek i träden och det låg regn i luften när vi gav oss av.

Men jag förhandlade med mig själv och körde en sväng i alla fall. Fick söka skydd bakom Mannens rygg emellanåt för att orka. Finn-rukken gav upp efter några mil men jag pinnade på i dryga 4 mil ändå. Satt på mig löpardojjorna och körde några kilometer i blöjbyxorna. Nice syn tyckte gänget tonårsgrabbar som hade många slagord i förrådet. Mest "öööh, kolla tanten", "moooaaaahhhhh" och sånt. Uppmuntrande. Vickade lite extra på blöjbyxerumpan.