Hej!
Jag har kommit på: om vi springer maran nästa år och sedan börjar med klassikern och tar i tur och ordning:
1. Vansbrosimmet
2. Lidingö (medan vi fortfarande har löpningen i benen)
3. Vasaloppet
4. Vätterrundan
Jag tror det kan bli bra. Vad säger du; Offer you can't refuse???
Vi hade precis sprungit vårt fjärde marathon och hade "bara" ett kvar innan vi fick medalj. Ja, varför inte?
I december 2009 köpte vi våra längdskidor, precis innan kompisen skulle iväg på en tre veckors Thailandsresa. När vi nu ändå hade skidor, kanske vi skulle passa på att köra Kristinaloppet i februari? Ja, varför inte? Jag började träna lite lätt, det var kallt. Fick med några underbara tjejer till. Tyvärr kunde inte Klassikerkompisen köra något Kristinalopp då hon halkat i sina förb**** träskor men vi andra skidade för glatta livet. Nu började vi dessutom fundera på att under 2010 samtidigt göra Tjejklassikern eftersom vi ändå gjort Kristinaloppet. Ja, varför inte?
Samtidigt med skidträningen började vi alltså morgonsimma. En ny rutin, lite svår för mig att få in. För Klassikerkompisen gick det hur lätt som helst, hon hade ju dessutom tjuvtränat vändningar och andning i Thailand (speciellt vändningar är ju vanligt förekommande i Vansbrosimmet) och var vrålsnabb.
I april åkte jag också till världens bästa cykelaffär och köpte mig en underbar racer. Kärlek! Även kompisen gjordet detsamma. Coola var vi.
I maj hade vi ett träningsläger i tjejgänget där vi cyklade som bara tusan och sov över på platsen som Gud glömde..... Kommer vi aldrig att glömma.
I juni var det så dags för Tjejvättern. Jag och Klassikerkompisen cyklade som bara den i motvind, lagade en punktering för första gången i vårt liv och kom i mål. Firade med potatisbullar tillsammans med de andra coola tjejerna. Mums! Skulle bli en helkväll och göra stan osäker men vid nio var vi tillbaka vid hotellet igen.
Sedan åkte vi iväg hela tjejgänget och provade våtdräkter. Det var en syn för gudarna! Vågar inte lägga ut bilderna vi tog.... Men till slut hittade vi några snabba dräkter på Clas Ohlson och kunde börja träna i öppet vatten. Shit vad läskigt! Jag skulle nu påbörja min Klassiker på riktigt, Tjejsimmet på lördag och långa simmet på söndag. Kan i efterhand säga att det var tur att det blev lite "uppvärmning" på lördag för annars vette tusan om jag vågat kliva i vattnet på söndagen. Men vi gjorde det! Fick också en helkväll i Dala-Järna där emellan.... Nu var Klassikern startad på riktigt!
Nästa fokus var löpning - lätt som en plätt. Hemmamarker för mig. Tränade som vanligt, körde en multisporttävling på 8 timmar men fortsatte ändå med långpass direkt efter (hur tänkte jag?) och åkte på ryggskott samma vecka som Lidingö. Så less. Tog mig ändå igenom Tjejlidingö gåendes och var därmed klar med Tjejklassikern. Lycka! Däremot avbröts stora Klassikern. Trist.
Men nu var det dags för den riktiga premiären för mig - Vasaloppet! Som jag fasade, var helt säker på att jag inte skulle fixa det. Att jag skulle kliva av spåret i skogarna och elda upp skidorna. Visst var det tufft vissa bitar. Att hänga i första backen i en timme och börja räkna på reptider ganska tidigt var inte så kul. Att längta till bussen redan i andra vätskekontrollen var inte optimalt. Att kompisen lyckas knäppa kort på mig när jag ramlar från helt stillastående var ju inte så proffsigt. Men ta mig tusan - vi fixade det också! Kunde inte riktigt njuta när vi kom i mål, var så himla trött och sliten. Ville bara gå och lägga mig, inte prata med någon, inte göra något annat än sova.
Vasaloppet: Tiden 11:48, träning innan ca 35 mil på skidor
Jag vilade ordentligt efter Vasaloppet för nog kändes det att kroppen hade fått jobba. Men mest var det bara underbart. Det här var den delen av Klassikern som jag fruktat mest för. Dags att börja ladda för cykling! Gick på många spinningpass hela vintern, minst två i veckan. Och så fort det blev cykelbart utomhus tog jag fram cykeln. Det cyklades ganska mycket, så fort jag fick chansen. Eftersom jag inte hade en mara att träna till, blev det inte så mycket löpning under våren utan mest cykling. I ur och skur. Vi lade till en mellantävling för att kolla formen, Siljan runt 16 mil. Och den gick som en dans i solsken! Rekommenderar verkligen detta lopp som en sista finputsning inför Vätternrundan.Men nu så, nu var det dags. Kompisen och jag var riktigt nervösa. Det känns ju aldrig som att man får till de mil man vill få till. Jag kände att jag hade behövt fler långpass. Riktigt, riktigt långa pass. Men nu var det färdigtränat. Vi startade på fredag kväll vid 20:00, det var ganska kallt och lite motvind. Första delmålet var Jönköping med köttbullar. Sedan betade vi av lasagne i Hjo och rätt som det var, var vi över på rätt sidan om Vättern igen. Visst, det var jobbigt periodvis men inte alls så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Många skratt och härliga minnen. Vi fixade det! Glad väl i mål men orkade inte ens äta mat, ville bara sova men kunde inte det heller. Hade några riktigt jobbiga dagar efter Vättern där kroppen gick på helvarv och inte kunde slappna av. Nu var kompisen färdig med sin Klassiker, underbart!
Vätternrundan: 16:19, träning innan 100 mil på racer + spinning
Nu började jag slappna av, det värsta var över. Någon simning hade jag inte kört över huvudtaget, ett par halvhjärtade försök i bassäng och några pass i sjön med min Simpis. Ville bara bli av med min rädsla för vatten egentligen. Men Vansbro är inte så jobbigt, speciellt inte när temperaturen är strax över 19 grader i vattnet. Det är bara att simma på. Hade tur att kompisen ville simma trots att hon redan var klar med Klassikern. Körde på lite snabbare än jag gjort tidigare och kom i mål, nöjd och glad!Vansbrosimningen: 1:14, träning innan 7 km i bassäng, 7,5 km i öppet vatten
Men nu då! Inte ska jag väl få ryggskott igen på Lidingö så jag missar sista grenen! Var noga med träningen, stretchen, vilan. Sprang inte alls så mycket som jag brukar men fick till några långpass, längsta på 17 km. Strök det sista långpasset på 2 mil eftersom jag körde multisporttävling igen. Men så blir jag förkyld veckan innan Lidingö. Så typiskt! Gissa om jag ojar mig. Räknar på reptider, hinner jag gå runt? Nej, det gör jag inte. Förtvivlan. Vilar, vilar, vilar. Känner ett par dagar innan om jag är hyfsat OK, löpning känns ganska bra, pulsen OK. Går till start och tar mig runt på under fyra timmar, så nöjd! Och jag är KLAR!Lidingöloppet: 3:57, träning innan (juli - september) 27 mil löpning (mest i terräng)
Total Klassikertid: 33 timmar och 28 minuterJag är stolt, glad och nöjd över att vara i mål nu. Största behållningen är den mångsidiga träningen som Klassikern inneburit, att jag vågat prova på nya saker och hittat några favoriter (framför allt cykling). Jag har omvärderat Klassikern från att vara omöjlig att till att faktiskt vara realistisk men med rätt träning och framför allt planering. Sen gäller det att hålla sig frisk och skadefri vid rätt dagar också.... Jobbigast tyckte jag att Vasaloppet var, lättast Vansbrosimningen, roligast Vätternrundan.Ett tips är att ha en kompis att genomföra detta äventyr med, det blir så mycket roligare med träning och lopp då. Inte alla kan ha en sån perfekt träningskompis som jag då förstås; vi är väldigt lika, samma ambitionsnivå, hyfsat jämnstarka och jäkligt sega båda två. Och vi vågar vara tysta, sura, babbliga, dryga mot varandra under träning och tävling. Otroligt viktigt!
Det är också bra att planera in andra tävlingar inför de stora, kanske göra en halv- eller tjejklassiker innan. Alltid bra med tävlingsvana.
Ett annat tips är att försöka träna så mångsidigt som möjligt och absolut planera in styrka på olika sätt. Det är också bra att få teknikträning i skidåkning, då kan man få till skidåkning åtminstone lite bättre. När det gäller utrustning, se till att få hjälp av proffs. Lyssna inte på första bästa säljare utan hitta någon som du verkligen känner förtroende för. När man har riktiga grejor i rätt storlek blir det så mycket roligare. Jag köpte skidpaket för kring 3 000:- och en s k instegsracer (billigaste modell) för ca 7 000:- (rea). Våtdräkten köpte vi på Clas Ohlson för ca 400:-, lite tjock (våtdräkten alltså, inte Marre) men helt OK. Bra flytkraft (både på Marre och våtdräkt).
Kommer jag att köra fler Klassiker? Ja, varför inte? Är du med Klassikerkompisen? Är anmäld till Öppet Spår och Vätternrundan. Hur gick det till? Kanske lika bra att simma och springa också....
Nu var det ändå lördag och dags att ge sig av. Mannen var hispig som vanligt och jag helt inåtvänd, tyst, grubblande. Allt som vanligt alltså. Vi kom till Lidingö strax innan 10 och fick en bra parkering. In och hämta nummerlappar. Det är då det börjar, jag börjar inse att jag snart ska springa 3 mil. 3 mil är långt. Så långt har jag inte sprungit sedan maran 2010. Gulp!
Det gick snabbt att hämta lapparna, in på mässan och till Klassikerbordet. Vågar jag? Hittar en fin jacka som jag efter mycket övervägande hit och dit bestämmer mig för att köpa. Mannen köper också en. Nu finns ingen återvändo, det är bara att leverera. 
Vi äter mat, strosar runt, tar det lugnt, drar oss mot starten där vi träffar några vi känner. Mannen och kompisen drar till sin startgrupp 3, jag sätter mig utanför min, nummer 6. Det känns overkligt, ska jag springa i dag? Solen skiner, det är varmt och skönt. Dags att gå in i startfållan. Måste in i skogen och nervöskissa. Sätter mig i brännässlor, vaknar till liv i alla fall.
Vid 27 km tittar jag på klockan och inser att jag kan komma under 4 timmar om jag lägger på ett kol. Och det gör jag. Jisses vad jag springer. Håller mig till vänster och springer om den ena efter den andra. Har hur mycket kraft som helst kvar. Vid 2 km har jag 15 minuter till godo men jag vet att det är en jobbig backe kvar. Men det ska väl ändå gå? Springer, ökar, springer, ökar, hör att det är 700 meter kvar, ökar ännu mer. Ser målrakan och då spurtar jag.
Direkt hem till vännerna som fixat Klassikermiddag, underbart! Några glas vin och hemåt. Får en jobbig natt med värk i låren och framför allt ljumsken som bråkade under loppet. Kan knappt vända mig i sängen. Aj. Den planerade sovmorgonen är inställd, det går inte att sova. Åker i stället och agerar tidtagare på ett mycket lokalt MTB-lopp där även Mannen deltar (27 km MTB dagen efter Lidingö-PB, det är respekt). Sedan iväg på shopping med hela familjen. Och fika. Fika igen. Ska vi fika, någon?
Så här sen söndagkväll känner jag mig nöjd, stel, glad och trycker i mig chips som om det vore en tävling det med. Så stolt över kompisen som sprang Tjejlidingö på 45 minuter! Jisses! Och alla ni andra kompisar som blev klara med er Tjejklassiker i går, grattis! Ni är grymma!
När jag kommer kom hem kände jag mig "urren" en stund men det gick över. Gick också på yoga på kvällen för att ladda riktigt ordentligt. Tyvärr gick inte yogan alls bra, hade svårt att fokusera, kroppen kändes motvillig. Nåväl, det kan inte vara solsken jämnt!
Har precis ätit världens största lunchlåda, ska ladda med pasta i kväll och kanske bjuder Mannen mig på film i kväll då Jägarna 2 går i byhålans biograf (=Folkets hus). Kan nog bli en bra kväll det här!
Och så den ständigt återkommande väderfrågan - och hurra, det ser ut att bli sol på Lidingö. Det gillas!
En skön promenad tillbaka till hotellet (kanske ett depåstopp på en pub, kanske). I morse packade jag upp kassarna (tre kassar efter 25 minuters shopping = kort intervallshopping), BLUNDA MANNEN.
Men när vi gjort det sista och jag pluggade in den sista koreografin inför BodyCombat-passet, kände jag mig ännu tröttare. Åt mat, åkte upp på Functional Moves men "slapp" vara med på passet då mina underbara kollegor körde järnet med deltagarna. BodyCombat körde jag och det kändes ganska bra, dock svettades jag enormt mycket. Var också enormt nöjd över team-kompisen som fixade en halvmara i går och ändå stod där brevid mig och körde som om ingenting hänt. Respekt!
Har ställt in hela veckans pass också, bäst att vara förutseende. Nu SKA jag bli frisk till på lördag, så det så! Tror att det får bli ett gäng Polly, det är mirakelmedicin när inget annat hjälper.
Bestämmer mig för att springa en mil om allt går som det ska. Väljer en runda där jag tror det är lä eftersom det nästan är stormvarning ute. Får börja första kilometrarna i uppförsbacke och motvind. Men känslan är ändå bra. Ser att jag håller lite dryga 6 km-fart.
På tal om Funbeat, den har ju fått en ny design. Alla verkar lyriska över den, inte jag. Kanske är det en vanesak men jag tycker det är svårt att regga, svårt att få översyn över kompisars träning. Någon som är bra däremot är att man kan se alla kommentarer direkt utan att behöva klicka på passen. Känns också fräschare med det ljusblåa än förra. Jag kanske vänjer mig jag också. Bakåtsträvare.
Glömde säga något viktigt i går i min tävlingsberättelse - vi kom ju faktiskt TREA i damklassen på kort distans och fick PRIS. Det ni. I och för sig var det bara tre damlag men det behöver vi inte säga något om. Så stolt över min väska, en Craft underställströja och en funktionskeps. Ska gå och stoltsera med dem hela vintern. Kanske sätter jag på ett par gamla byxor också så det inte blir kallt om rumpan.
Lördag morgon var jag återigen riktigt stel och ryggen sade i från. Men jag lyssnade inte. Tänkte att om jag bara ser till att jag blir varm så kan jag stretcha ut det värsta.
Vid 8:30 hämtade vi ut kartorna och började lägga upp dagens strategi. Som vanligt är säkerhet vårt motto. Inga chansningar, inga genvägar som känns osäkra, lämna cykeln om vi kan för vi är bättre på att löpa i terräng än cykla i terräng. Tävlingsgenomgång nedan, seriösa ledare, mycket information.
Starten, med 46 lag (2 i varje) gick klockan 11:00. Prologen var 5 kontroller nära tävlingscentrum löpandes. Det gick snabbt, ca 1 km's löpning. Alla var ivriga att komma igång. Detta år fanns det två klasser - en lång och en kort. Vi valde den korta med beräknad vinnartid på 2,5 timmar, den långa hade 4,5 timmar.
Tiden blev 5:40 och när vi fick veta att vinnartiden blev 3:30 och inte 2:30 kändes det mycket bra. Firade stort på restaurang med en hel del tävlande och tävlingsledningen. Bea och rödvin, mmmm.
Totalt blev sträckorna enligt nedan:
Jag hade egentligen planerat ett BodyPump-pass senare på kvällen. Som ni vet har vi skaffat oss en fin vallgrav runt huset. Vallgraven skulle nu förlängas med ett spår till vägen för att kunna byta ut avlopps- och vattenrör (eller what ever, har ingen aning, vill bara låta som jag har koll). Då råkade farbror Grävling upptäcka att något rör (?) var trasigt även på gatan. Suck. Inkallande av lokala vattenbolaget, stänga av allt vatten till alla grannar (poppis?) och vi hade varken vatten eller avlopp. Gissa om jag blev törstig precis hela tiden? Tur att mamsen lånade ut bastu och dusch till mig och sonen efter orienteringen.
I kväll kör jag kollegans BodyCombat, det blir en mix från nummer 40 (min favorit!) och nummer 48.
Sen följde BodyCombat release med Rachel. The Rachel. Och min lärare från utbildningen, Pernilla. Dessutom hunken snygg-Fredrik. OMG vilken release sedan. Den var grym. Har fått några favoritlåtar redan nu.
Häftig känsla också att se alla dessa människor (flera hundra) göra bänkpress samtidigt. Gillade Bon Jovi-dängan till biceps allra bäst.
Direkt efter var det dags för den andra premiären, CXWorks (tidigare CX30). Kort och intensiv coreträning blev vi lovade. Väntar med premiärnerver och gummiband runt halsen.
Men nja, inget himlastormande direkt. Inte så mycket nytt under solen direkt. Killarna hade bar över vilket var ett plus förstås men själva övningarna var så där. Ett himla tjat om "vill vi ha sexpack, vill vi det, i så fall kom igen". Blir allergisk mot det där tjatet, jag tränar inte core för att få sexpack, jag tränar för att få en hållbar kropp och kunna prestera optimalt i ex löpning.
Så nej, CXWorks var ingen hit. Inte första gången i alla fall.