Personbästa

... i att springa långsamt

I morse var vädret helt OK, jag kändes mig ganska pigg och gubben skulle ändå upp. Inga ursäkter fanns för att ligga kvar i sängen. Nog för att kroppen känns lite sliten efter veckans hårdkörning men inte värre än vanligt. På med långa tights, långärmad tröja och löparjackan. Iväg i lätt duggregn på relativt lätta ben. Dessa lätta ben försvann dock efter några hundra meter. Fy och usch vilket pass! Garmin strulade så jag vet inte hur fort/sakta jag sprang men tiden visar på tydligt personbästa i långsamhet. Borta är de lätta benen från stranden på Mallis och lusten att springa försvann också lika snabbt. Jag hoppas på lite inspiration till helgen för att få till ett roligare löp-pass. Kanske om mannen följer med och underhåller mig?

Distans: 5 km lätt (eller eg är det lite kortare)
Tid: 32 minuter (brukar springa på 27 minuter)
Känsla: Nä, fy tusan!

Lite mer jobb, lunch med tjejkompisarna, jobb, packa och iväg till arbetslägret (=stugan) för en helhelg med bara gipsskivor, reglar, målning och annat booooooring. Grappar nog tag i en vinflaska på vägen för att förgylla tillvaron lite.