I morse trotsade jag blykepsen och drog ut på en morgonjogg för att skaka ner mastodontmiddagen från i går som intogs väldigt sent och innehöll väldigt mycket vitlök. Och för att samla kraft för en heldag i konferensrummet med vetskapen om att solen skiner där ute.
Det vid sådana här tillfällen, när jag trotsar tröttheten och baksmällan, när jag har förmånen att få resa till vackra platser, när jag har förmånen att vara en löpare - det är då jag blir så lycklig så jag ryser. Enda nackdelen med denna löptur var att det var så förbaskat vackert att jag bara måste stanna till, dra efter andan och njuta. Titta på svanfamiljen jag träffade på, så vackert! Ska också vara ärlig och tala om att sekunden efter jag knäppt kortet blev det intervall-löpning av högsta klass med en arg svan-pappa i hälarna.... Kanske skulle jag behöva svan-pappan varje dag för att komma ur komfortzonen lite oftare?
Distans: 5.3 km lätt
Tid: 36.38
Känsla: Livet leker och benen är fjäderlätta!
1 kommentar:
Lät som en njutbar runda! Och perfekt sätt att se nya platser! Kul att du fick lite intervallhjälp av svanarna också :)
Skicka en kommentar