Hofors Adventure Race började 2009 på en liten fotbollsplan med 16 tvåmannalag. Team Koskenkorva var en av lagen, då i konstellationen Marre och Fröken Simfena. Vi slet och kämpade i 5 timmar och 43 minuter, tog oss 38 kilometer via löpning, MTB och paddling. Var båda förvånade hur jobbig tävlingen var (då fanns bara en klass, inte lång och kort som i dag). Fick ett fint pris (tror vi var två damlag). Race story.
2010
Året efter blev Fröken Simfena sjuk dagen innan race så Marie fick blixtinkallas. Vi kämpade i 7:52, ca 6 mil och minns paddlingen som den drygaste någonsin. Fram och tillbaka i Hammardammen plus lyft. Jag var helt slut på löpningen där ett tag men vi tog oss i mål. Så sist man någonsin kan vara men nöjda förstås. Och Fröken Simfena var med oss hela dagen och hejade. Via SMS till slut när rösten började ge vika. Pris igen (fortfarande lite dåligt med damlag). Race story.
2011
2012
Marie köper sig en MTB. Dagen innan racet. Hon hinner knappt fatta hur man växlar upp och ner på den och jag skriker mig igenom hela loppet "Cykla Marie, CYYYYYKLAAAAAA"! Vi kämpar och kämpar, det året vi tog ut oss mest tror jag. Rolig löpning i en grotta och en massa annat hinner hända under dagen. 46 km och dryga fem timmar blev det i år. Fick kämpa men kom på en tredjeplats i damklassen. Race story.
2013
Årets race. 89 lag anmälda, helt galet. Innan racet är vi ganska coola. Vi har som mål att inte gå så vilse så vi gråter och att ta oss i mål. Marie har tre löptävlingar kvar den här säsongen och vill inte riskera dem, jag har en Ironman i båda benen och en stukning i ena foten. Bra målsättning tycker vi båda. Energi som ska räcka hela dagen.
Det är något hetsigt. Jag och Mannen är på plats tidigt, installerar oss i TC och hämtar ut kartorna. Jag studerar kartor och börjar hetsringa Marie som ännu inte dykt upp. Börjar bli orolig när klockan tickar iväg men till slut är hon äntligen på plats. Vi studerar och markerar vart vi ska springa/cykla/paddla. Kartorna ser OK ut, det känns som att vi vet vart vi ska och hur vi snabbast tar oss dit utan att göra dåliga vägval som kostar oss tid. Det känns tryggt. Pre race möte med 89 lag, mäktigt.
Första delen är en paddlingsprolog där alla lagen startar från vattnet och ska runda två båtar innan vi tar oss på land igen. Det går oväntat bra för Marie och mig, vi är absolut inte sist utan hanterar det hela väl.
Första cyklingen, trist cykling på asfalt och grusväg till en början men sen in i skogen där jag numera trivs bra. Hittar kontrollerna direkt men i slutet av cyklingen skriker Marie "Nu är det kört!", jag bromsar och tänker att hon fått punktering. Hon skriker "Nu är det kört, min kedja har hoppat". Aha, jag känner lättnat och vi fixar till cykeln innan vi drar vidare.
Löpning/äventyr
I år skulle den ena i laget springa den andra paddla luftmadrass en bit. Jag paddlar först och det går riktigt bra men är oväntat jobbigt. Sen byter vi och Marie paddlar medan jag springer. Märker redan här att foten inte riktigt vill springa men jag tassar på. Springer tillsammans och tar en till kontroll. Vi känner oss starka och snygga med ankbajs i håret. Och så mycket folk som hejar på oss, underbart!
En liten tur på cykeln innan vi lämnar den på växling för löpning.
Löpning
En kort löpning men ute i obanad terräng vilket får min fot att skrika igen. Vissa genar över vatten men vi väljer att gå runt (var nog dumt så här i efterhand). Hittar kontrollerna ganska lätt och vi är sedan tillbaka vid TC igen.
Paddling
Nu väntar en paddling, vår sämsta gren. Men faktiskt går det bra även nu. Det är ett fåtal kontroller och inte alls långt i år. Skönt. Vi hinner avverka på det ena och det andra även i år. Saknar Fröken Simfena som är i Storstaden. Synd.
Löpning
Nu börjar den tuffaste löpningen. Obanad terräng första delen, vi ska följa en sjökant och leta efter en sten. Hmmmm. Det finns några stenar. Vi tror att vi missat den och överväger att gå tillbaka men fortsätter och hittar till slut kontrollen som är väl synlig bara man letar på rätt ställe. Jag klarar inte att springa alls här utan får gå. Sen använder kompass för första gången i Team Koskenkorvas historia. TVÅ gånger. Vi känner oss mycket stola över detta faktum. Tror igen att vi gått för långt men vågar fortsätta och går rätt på kontrollen. Här kan vi äntligen springa vilket känns skönt. Vi har ett damlag nosandes alldeles bakom oss men väljer att inte få panik utan vill de gå om så får de göra det (vilket de inte gör för de gör en orienteringsmiss på slutet). Vi håller oss till vår plan att ta oss i mål hyfsat pigga och glada.
MTB
Nu är det bara yttepyttelite cykling kvar. Jag vet exakt vart vi ska då MTB-räven visat oss denna cykling några dagar tidigare. Hon visste förstås inte att cyklingen skulle gå här så det var ju bara himla tur. Ni vet turen med älglopporna. Vi kämpar på och Marie cyklar bättre än någonsin. In i måååål!
Vi är glada men det känns som att vi är toksist. Knappt några människor eller cyklar kvar i TC. Vi köper kaffe och chit-chattar. Tills vi hör några ropa på oss. Va? Vi har tydligen kommit trea i damklassen. I år igen. Galet. Får ett fint pris, en väska och en Craft jacka.
Summering
Vi kan bli snabbare på både löpning och cykel, kanot borde vi väl träna på lite innan kanske. Orienteringen fixar vi numera galant, humöret håller vi på topp och i år lyckades vi med vätskebalansen också. Ingen av oss var helt slut i mål utan vi hade krafter kvar. Ett bra år!
1 kommentar:
Ha, ha - vi såg verkligen ut som två häxor på bilden ;)
Skicka en kommentar