Home alone

Alltså, det här vuxenlivet när barnen börjar bli stora, när ska man vänja sig vid det? Dottern bor ju som bekant inte längre hemma så henne får man åka till någon svettig innebandyhall för att få krama. I dag låg denna innebandyhall i Krylbo. Charmigt. Så där har vi varit. Vi har också lämnat av Sonen på innebandyläger hela helgen. Var dock dit springandes för att tjuvkika att allt var OK. Det var det. Än så länge.

Mysjoggen dit var gudomlig. Tassande steg, mycket sten, löv, solsken, ganska OK ben men en puls som stack iväg så fort det kom ett uppförslut. Dryga milen fick vi ihop och en härlig känsla att landa hemma och dricka eftermiddagskaffe med surdegsbröd.

Tur att det var pilat så vi visste åt vilket håll vi skulle.

Men när man gjort allt det där? Tja, då bestämde sig Mannen för att sno ihop en äppelpaj medan jag slöar i soffan. Alltså, jag är verkligen helt kass på att göra ingenting. Helt kass.

Så om du är i närheten av vår gata, kom över på äppelpaj. Mannen är en hejare på att baka.