Att vaska en dusch

Ni vet de där back-slick-killarna vid Stureplan som vaskar champagne? Vi brukar skoja om det vecka 30 som är vår Ålandsvecka som alltid tillbringas på samma camping med ungefär samma upplägg (eller ja, precis samma upplägg). Förändringsbenägna? Japp, det är vi det. Hur som, på campingen har man ett kort som man laddar med duschar, ibland när vi känner oss så där kaxiga och rika (?) så skojar vi om att vi ska gå och vaska en dusch - hålla kortet mot mojängen och inte duscha. Coolt. Kanske inte men som ett internskämt.

De andra veckorna på året, 1 - 29 samt 31 - 52 är vaska en dusch samma sak som att duscha fast man inte tränat. Wasted time and effort. Hela familjen tränar mycket och därför duschas det efter träning. Punkt. Emellanåt blir det dock krock på något sätt med träning/jobb och jag måste vaska en dusch. I morse var en sån dag och då vet hela min avdelning om det. Man skulle kunna tro att det beror på att jag de andra dagarna luktar illa och just i morse när jag vaskade en dusch så spred jag i stället en blommig doft kring mig. Nej, så enkelt är det inte (hoppas jag). Mina kollegor blir nämligen chockade när jag har håret fluffigt.

Problemet med mina efter-träning-duschar på kvällarna är att mitt bästa sätt att vakna till liv på morgonen är att se mig själv i spegeln. Då ryser hela kroppen. Det är nämligen ingen vacker syn som möter mig. Tänk dig själv - jag går och lägger mig med blött hår, jag har naturligt krulligt hår av de där fulare slaget, inte det där fina självfallet, håret ligger huller om buller på kudden eftersom jag är en rastlös typ och voilá, du har en frisyr som gud glömde när du vaknar upp. Det innebär att jag måste använda allt hårkladd som finns i skåpet och därtill dra ihop håret i en hästsvans. Typ 99 % av alla dagar på jobbet. Men inte i dag. Då var jag så här fluffig och kollegor stod och gapade vid kaffemaskinen. Eller så var det för att jag glömt att knäppa knapparna i skjortan ser jag nu.

Sonen har en lite annorlunda frisyr också. Fast snygg ändå.