måndag 23 september 2013

Måndag och fredag

Det är de enda dagarna som verkar existera nu. Tiden går så oändligt fort!
Min helg började jag i skogen med Sonen, riktigt mysigt. Lördagen var lugn och skön, lite familjemys, prova en tri-cykel (bra storlek), simning och middag med vänner. Fylla på må-bra-kontot. Söndagen började också med familjemys, en promenad till ankdammen där vi för några veckor sedan paddlade luftmadrass. Urk.
 Efter dubbelpass av Functional Moves och crossfit (det sistnämnda blev ett riktigt tufft pass så då passade jag på att bara coacha, he he) skulle jag åka hem. Men ödet ville annorlunda då min bästa kettlebells-kollega som varit och tränat med mig ramlat på sin cykel på väg hem. Riktigt illa. Ilfart dit, fixa lite med hennes son och iväg med ambulansen. Hon hade slagit i huvudet rejält och det fanns misstanke om nackskador men som tur var slutade det hela väl och det blev några stygn här och var.
Så hörrni, är ni som jag och bara använder hjälm när ni träningscyklar, sluta med det per genast. Hjälmen skall ALLTID på när du cyklar. Hör du det!

Så jag avslutade helgen med en massa timmar på akuten, timmar som faktiskt innehöll en massa skratt och fniss trots allt. Och en känsla av tacksamhet. Att se alla desssa öden som flimrar förbi på en mottagning. Att se personalen arbeta så hårt, så underbemannade, så vänliga, så effektiva. Och givetvis tacksamhet att KB-kollegan är lika hård som själva kloten. Fast hon säger att jag får köra passet själv i morgon. Vekling. :)

Inga kommentarer: