Typiskt bra måndagkväll

Min dag har varit sk*t, hela dagen. Men så på kvällen vände det på något magiskt sätt. Kanske var det logotype-spelet med sonen, den goda middagen som Mannen gjort eller så var det bara menat så. När Mannen drog ut på stavgång, dottern på innebandyträning och sonen på trumlektion, bestämde jag mig för att trotsa måndagstråket och dra ut. Det fick bli så långt det ville. Framför allt så lugnt som möjligt.

Tassade iväg och räknade steg. Fortfarande 160 steg i minuten. För lågt. Tänkte på annat, njöt, tänkte framåtlut, tassande myrsteg, aktiv bål, landa med foten under kroppen. Tassade, tassade. Vägrade kika på kilometertider.

Bestämde mig för terräng, upp till punkt 222 (över havet) och tassade uppför backen med lätta ben. Rundade en skogsarbetare som bestämt sig för att slå en drill precis på stigen. Hej hej killen och hej hej grejen längre ner. Hmmmm.

Räknade steg igen när jag kom ut på asfalt, 178 steg/minut, bra där! Börjar likna något!

Landade hemma och kollade klockan för första gången - dryga 11 km på långsamma 1:18 men strunt samma. Ingen smärta någonstans. Underbara känsla!

Öppnade paket från Gainomax, en massa energi och återhämtning för en massa träning inför Lidingöloppet och NYCM. Klockers!

Soffmys med sonen och Paolo Roberto. En typiskt bra kväll.