Innan lunch kände jag mig helt nere, noll energi, noll inspiration, noll av allting. Behövdes många övertalningsförskök för att få mig ner för trappan och in i omklädningsrummet. Fortfarande när jag sprang iväg de första stegen övervägde jag att vända tillbaka och strunta i allt. Benen tunga, huvudet ännu tyngre men solen sken och hösten visade upp sig från sin allra vackraste sida. Så jag fortsatte. Det tog både en och två kilometerpip innan kroppen fattade vad som var på gång och jag kunde slappna av och bara låta benen mata. Någon backe blev det inte, glad att jag fick ihop 5 långsamma kilometrar i dag. Det blev som en deal, mötas halvvägs.
Nu däremot känner jag mig som en Million Dollar Baby tillbaka vid arbetsplatsen. Fast bara de bilder där Hillary Swank ser cool ut, inte de där blodiga scenerna. Och Million Dollar Baby är en kanonfilm, måste se den igen snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar