Trångt! Herregud vad mycket kvinnor det finns! Och olika typer av kvinnor - unga, gamla, långa, korta, breda, smala, med barnvagn, med stavar, supersnabba, lite mer långsamma. Det tog aldrig slut!
Ställde mig nästan längst fram i "Spring"-fållan. Här skulle det löpas på var tanken. Hittade en marathon-kompis där framme och vi slog följe efter en stund. Till en början något ömmande benhinnor men det gick snabbt över. Takten var alldeles för hög för mig egentligen, så även för min kompis, men vi hängde på resten av gänget. Fick runda en hel del tjejer som ställt sig längst fram men tydligen tyckte att det räckte med att springa 300 meter om man stod i "Spring"-fållan.
Efter ett par kilometer började det kännas riktigt tungt men om kompisen orkade, måste jag ju hänga på. Det fanns inga andra alternativ. Hon frågade hur långt vi spungit - 1,78 km svarade jag. Inte längre suckade hon, men vi fortsatte. Ingen frågade ens om vi skulle stanna till vid vätskekontrollerna. Herregud, vi är ju vana vid maror, 5 km är väl ingenting? Fast för mig var det det. I dag i alla fall och i det tempot vi höll. Jag är van vid att hålla 6.30 tempo, nu var det 5.30....
Efter 4 km började jag känna mig mör men kompisen klippte fler och fler tjejer så jag hängde på. Hade inte riktigt ork att spurta sista hundra metrarna men hakade ändå på ganska väl. Trodde lugnorna skulle sprängas när jag äntligen såg målfållan. Tittade på klockan för första gången när jag stängde av den - 27.51 - trodde knappt mina ögon! Så snabbt har jag aldrig sprungit! Och trots trängsel dessutom. Nöjd är bara förnamnet...
Gick till filten för att byta kläder och hitta något att dricka. Fick sedan vänta på resten av laget en bra stund då de valt att promenera runt. Njöt. Mmmmmmmm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar