Stockholm Marathon 2009 del 2

Starten gick och jag började sakta lunka tillsammans med en massa andra, härliga löpnördar. Vilket härligt ögonblick! Bara att få vara där och kunna starta! Det fick hålla så länge det håller.
Som första mål hade jag 10 km, då skulle jag ha uppnått mitt mål med att springa 600 km när maj var slut. Det gick ganska bra hela den vägen. Till och med Söder Mälarstrand, Västerbron och Norr Mälarstrand gick bra. Det brukar annars vara mina jobbiga sträckor! Dock började jag känna av höger knä (eller strax nedanför) när jag sprang utför Västerbron. Shit! Vad är det här?

Fortsatte att kämpa på med korta gångpauser enbart vid vätskestationerna. Funkade kanonbra hela vägen till halvmaran, som var mitt andra mål. Jippiieee! Startade andra varvet lite förundrad över alla som hoppade av vid halvmaran, varför är det alltid så många som gör det?

Vid Gärdet andra varvet blev jag trött i uppförsbacken så det blev lite gående där också för att spara på krafterna men ack vad krafterna återkom när jag såg bandet spela i bar överkropp. Me like!

Djurgården, ja vad ska man säga. Det är alltid lika tungt. Träffade dock på en tant på 60 bast som sprang sin 12:e mara i Stockholm och då tyckte jag liksom inte att jag hade rätt att klaga... Vi slog följe ända till Strandvägen, sedan skulle hon lugna ner tempot. Jag hade som tredje mål att komma till 28 km för att sedan slå av på tempot. Jag kom dit och slog ner på takten. Det började göra rejält ont i knäet och dessutom höger höft. Gick mest hela vägen fram till Slussen, Söder Mälarstrand och Västerbron, sedan halvlunkade jag Norr Mälarstrand för jag kände att höften kändes bättre av det. Nu gjorde det dessutom ont i vänster höft också plus att magen började bråka någonstans på Västerbron så baja-majjorna efter det var välanvända....

Men, nu började det ju ta slut snart! Herregud! Nu var det bara mål som gällde, inget annat fanns i bilden. Men vid Centralstationen kändes det jobbigt. Jag visste att mannan lagt av vid 35 km förra året och jag har hånat honom ända sen dess om att ge upp så pass nära mål. Nu började jag fundera på att lägga av jag också.... Men NEJ! Finne som jag är knep jag ihop och försökte ändra löpsteget något för att ta mig vidare. Ömsom linkandes, ömsom lätt joggande. När det var 2 km kvar, fick jag nya krafter och kunde springa resten, ökade dessutom tempot undan för undan och avslutade det hela snyggt på 5 timmar 26 minuter och 33 sekunder. Härligt och jag är grymt nöjd över att ha genomfört!

Linkade tillbaka för att hämta ut tröja och äta korv, lite orolig för att mannen inte synts till (förra året möttes jag av ett sms i telefonen om att han låg i sjukvårdstältet). Slog på telefonen fort som tusan och såg sms:et om att även mannen kommit i mål. Efter okulärbesiktning kunde jag dock konstatera att han inte var i bäst skicket; han hade kräkts under hela den timmen han väntat på mig. Ja se karlar....

På väg hem började också jag må riktigt illa, det rumlade runt i magen, resulterade i några stopp på toaletter under vägen.

I dag mår jag oförskämt bra! Höften ömmar lite, framsida lår är lite stelt om jag suttit stilla men annars helt OK. Vi har firat mor, jobbat i trädgården och packat inför vår resa på tisdag. Och njutit. Herregud vad vi har njutit! Ser redan fram emot nästa år och Stockholm Marathon. Not. Men snart kanske?

Stockholm Marathon 2009 del 1

Dagen D hade kommit! Jag hade svårt att sova, tankarna snurrade runt. Läste en artikel i Runners World om riskerna med att träna hårt när man äter antiinflammatorisk medicin. Just bra kvällslektyr.... Vid fem kunde jag inte stanna kvar i sängen mer så jag tog en snabb dusch och påbörjade frukost och matsäck. Så småningom letade sig också mannen ner för trappan, han hade sovit som ett barn. Orättvist.

Vi påbörjade resan mot Stockholm vid halv åtta. En härligt bilresa som jag passade på att ägna åt att plugga BodyCombat 40. Så att någon nytta gjordes under dagen om jag inte skulle starta/genomföra.

Väl framme vid Stadion, kunde jag inte låta bli att knäppa ett kort på mitt stora mål för dagen; att komma in på arenan och njuta:

OK, sluta dagdröm och kom tillbaka till verkligheten. Hämtade ut nummerlapparna, det var spöklikt tomt.

Gick och kikade på lite saker på mässan, intog sedan lunchen i solskenet. Allt kändes bra! Åter till starten och då var det betydligt mer fart där.

Lyckades se skymten av Barnmorskan men på håll så jag kunde inte hälsa. Inga andra bloggare såg jag, konstigt. Men jag var väl så nervös antar.

Fortsätter i nästa inlägg....

Doktorn sa lätt motion....

.... Marre körde en lätt mara. Sak samma. Rapport kommer first thing tumörröw!

Nu är det bara att vänta....

..... på domen. Själva passet gick OK. Det är klart att det känns lite stelt och ovant att springa igen. Jag har ju trots allt inte sprungit på en hel vecka. Jag tog det lugnt, kroppen kändes lite "trött" men det var inte jobbigt på något sätt. Å andra sidan sprang jag bara 2,5 km och det i en "lätt" runda. Men ändå! Nu ska jag vänta och se på resultatet. Mannen fick noggrant inspektera foten innan och får sedan ge sitt utlåtande i kväll och i morgon bitti. Troligtvis kommer jag inte att kunna bestämma mig förrän precis innan start hur jag gör. Från och med nu laddar jag som om jag skulle springa. Det är ju jobbigt att heja på också så även det kräver uppladdning.....

Distans: 2,5 km lätt

Tid: 15:30 minuter

Känsla: Lätt, skönt, kände efter hela tiden

Nu väntar den lokala "cityfesten", karuseller - here we come!

Nu gäller det

Det får bära eller brista. Nu drar jag iväg på en kort runda. Håll tummarna!

Coachen har svarat

Skickade iväg en fråga till coachen Peter Lindberg på www.marathon.se i går mitt i all förtvivlan. Döm om min förvåning när han svarade i går kväll!

Min fråga:
Jag har tränat hårt för att springa min fjärde mara på lördag. I måndags fick jag ont i fot/vrist och var till doktorn. Han konstaterade (gissade?) att det var en muskel- och ledbandsinflammation. I dag (torsdag) känner jag mig helt återställd men äter medicin mot inflammation.

Tycker du att det är vansinnigt att ställa upp på maran på lördag? Tänkte försöka springa någon kilometer i morgon vid lunch om allt känns bra, om det inte blir värre tänkte jag försöka starta ändå och kliva av i värsta fall. Tänker jag dumt?

Peders svar:
Hej!

Tveksamt om det var en muskelinflammation, eftersom den gick över så pass snabbt. Det kan vara så att de tabletter som du fick innehåller både antiinflammationshämmande medel och smärtstillande och då kan de finnas en lite risk att du inte har ont - fast skadan inte är läkt.
Då bör du inte ställa upp. Gör som du säjer, jogga lite lätt. Känner du ingenting så var det, förmodligen, inte någon inflammation och då kan du ställa upp.

Men du kanske får vara beredd på att kliva av om smärtan skulle komma tillbaka.
Hälsningar Peder

Vad säger nu detta? Att jag trots allt ska springa en kort sväng om en stund och sedan avvakta. Så får det bli!

Vad nu då?

Precis när jag ställt in mig på att det inte blir någon mara för mig, springandes i alla fall, har foten blivit snäll igen! Varför, varför? Jag hade räknat med att ha lika ont som i går i minst några dagar till och sedan pytteont i några dagar till. I dag känns foten helt som vanligt. Och då menar jag verkligen som vanligt. Inte ens stel eller konstig. Kanske yttepytelite svullen men man måste nästan ha förstoringsglas för att se det. Jaha?

OK, hur gör jag nu? Ska jag vara "duktig" och tänka på framtiden och därmed stryka alla planer på en start i alla fall. Eller ska jag testa en kort runda på ett par kilometer i morgon vid lunch och sedan avvakta utfallet? Varför ska det vara så grymt svårt!!!!

För övrigt är jag hungrig precis hela tiden. Det är som att kroppen ställt in sig på att det blir en mara på lördag och vill ha mat hela tiden. Trots att jag inte tränat alls som jag brukar. Vad konstigt..... Men mat får den i alla fall, mara eller inte!

Glädjedödaren....

.... så här ser den alltså ut. Att en liten bula kan göra så ont och förstöra så mycket.

En mara sedd från sidan

OK, jag ger upp. Doktorn konstaterade muskel- och ledinflammation. ABSOLUT ingen mara på lördag. I stället knaprande på anti-inflammatoriska piller och lagom promenader. Jahapp, vad gör jag nu? Det känns trist att ha laddat i ett halvår, haft en perfekt vinter och vår med bra träning och så slutar det så här. Och jag vet fortfarande inte vad jag gjort för fel. Blev det för mycket träning i söndags? Var det för att jag gick runt med flip-floppar hela lördagen? Allmänt för mycket träning? För lite löpning? Eller alltihop tillsammans kanske.

Nåväl, det är bara att inse faktum och stå vid sidan om och heja på mannen som springer. Det blir en ny upplevelse för mig och träningen fram till nu är ju inte på något sätt förgäves. Det har varit en härlig vår utan så mycket ångest utan bara härliga träningspass.

Nu ska jag deppa en liten stund till, sen ska jag fokusera på att bli bra i foten och hitta nya mål. Först en bulle och kaffe. Behöver ju inte tänka på uppladdning nu..... ;-)

Core på kvällskvisten

Det är grymt synd om mig nu. Foten tokvärker och jag känns ungefär lika stabil som dynamit. Familjen håller sig undan och det är nog lika bra det. Pendlar mellan hysteri, utbrott och gråt. Till slut bestämde jag mig för att gå på core i alla fall, som planerat. Men skippa löpningen innan förstås. Mest för att tänka på något annat en stund. Och för att familjen ska slippa mig en stund. Hoppade dock över alla övningar som inkluderade benen på något sätt, såsom uppvärmningen med benböj och balansövningar på en fot. Dumt att riskera något i onödan.

Nu sitter jag i soffan med en isklump på foten (eller vristen rättare sagt) och hoppas på mirakel. Har lyckats bli av med de två timmar BodyCombat som jag lovat ut i morgon bitti, skönt. Nu ska jag bara vila mig ända till lördag. Håll tummarna!

Skit-fot

Vad hände? Kände av fotleden på måndag morgon, kändes mer som benhinnorna krånglade. Tränade på under kvällen med både BodyPump och BodyCombat, kände dock av det lite under BodyCombat-passet men inte så farligt. Tog det lugnare än vanligt och föröskte undvika hopp. Men i går kväll började det att värka ordentligt. Inte bra. I natt har jag vaknat några av värk och i morse hade jag svårt att gå. Hoppas att det bara är morgonstelhet och inget annat. Hoppas, hoppas. Känns bara när jag böjer foten, precis mitt uppe på fotleden. Det är inte svullet och det syns inte överhuvudtaget. Bara ont. Grrrrrr.

Nu är det äntligen dags för mara-veckan. Eller äntligen och äntligen, ångesten kommer krypande lika snabbt som timmarna och dagarna går mot lördagen. Jag börjar känna efter lite mer i kroppen (som känns alldeles för tung och orkeslös just nu), börjar planera för dagarna som återstår, planerar klädsel, ska strax detaljstudera kartan och räkna tider (som alltid) och framför allt; börja fokusera.

Min träning den här veckan blir lugn; börjar med lätt pump och combat i kväll, lätt jogg och core i morgon, lätt jogg på onsdag och sedan vila ända till på lördag.

Summering av veckan innan maran

Det är liksom tiden före och tiden efter i min värld nu och har varit ett tag. Det gör jag innan och det gör jag efter. Maran är på något sätt min nyårsafton. Det är då det smäller. Det är efter det livet börjar på nytt igen. Inför nästa års mara. Kanske.

Veckan som gick var alltså den näst sista veckan i tideräkningen. Den var lugn och skön.

Löpning: 18,9 km (tre pass varav ett var Vårruset där jag persade rejält)
BodyCombat: 2 gånger
BodyPump: 2 gånger
BodyJam: 1 gång
Core: 1 gång (äntligen!)
Känsla: En vilodag med rust, men det känns som att jag vilat mer. Kanske för att löpningen nu är nere i väldigt få kilometrar.

OK, det är nu maraveckan börjar.

Får jag lov?

Nej tack, jag avstår. Förklaring följer nedan.

I går blev det en vilodag, från träning i alla fall. Vila för kroppen blev det däremot inte. Knäppte några kort på eländet men kameran vill inte riktigt som jag vill så jag sparar väl på dem. Vi påbörjade ett projekt med att dela vårt enda stora rum i sommarstugan till tre rum; ett stort och två mindre till barnen. Det är barnens rum som vi nu rivit innerväggarna i, satt i ny isolering, reglat upp och skruvat upp gipsväggar på. Här snackar vi alternativ träning! Jösses vad min kontorsråttekropp var trött efter 10 timmars hårt, riktigt, arbete (min mans definition på arbete i alla fall).

I morse var det dags för central kvartalsutbildning i Stockholm. Efter diverse felkörningar och faktiskt en gång också mot enkelriktat, hittade vi fram till KTH-hallen. Grymt! Började med min klass i BodyCombat 40, det är 10 års jubileum på BodyCombat (nästa år för Sverige), otroligt härligt pass. Testa det inom kort på ett gym nära dig!


Sedan lite vila och mat, shopping, diskussion om senaste träningstrenderna osv innan nästa klass stod på tur; BodyPump release 70. Grymt jobbig axellåt och utfallslåt. Men bra musik rätt igenom. Jag blev väldigt glad av passet och lyckade krama ur det sista ur mina muskler som bara ville ge upp efter en timmes BodyCombat.

OK, det är nu det kommer. Jag fick för mig att testa BodyJam, jag menar ALLA kan väl dansa och vicka lite på höfterna. Hur svårt kan det va'? Har dessutom sett att flera andra löpare också går på BodyJam. Så det så. Kunde dock ganska snabbt konstatera att dans på krogen efter tolvslaget och med ganska mycket rödvin innanför västen är något helt skilt från dans i mer strikta miljöer och med koreografi. Inte en endaste Pulp Fiction-move fanns det. Inte ens "dykaren". Besviken. Jag kunde med nöd och näppe hänga med i koreografin men så mycket svett lyckades jag inte tränga ut. Det var lite för svårt för mig. Men kul! Får jag chansen provar jag det gärna igen och kanske kan ta ut stegen lite mer då. Åsa som instruerade var superbra och härlig på alla sätt!

Nu är jag hemma igen. Har laddat på med chili-con-carne och nu väntar filmen "Allt flyter". Kanske lite godis och chips till. Ska ju springa en mara på lördag, då behövs mycket energi....

Det är svettigt överallt

Vi fick besök nyss, hon frågade varför det hänger så otroligt mycket kläder överallt. Men, det är ju träningskläder! Helt självklart ju! Inte fräscht tyckte hon, svettiga träningskläder överallt....

Så här ser det ut på WC-dörrens insida där mina kläder hänger:

Så här ser det ut i källartrappen där mannen hänger sina kläder:

Man har ju minst två olika uppsättningar av löpkläder beroende på vilket väder det är. Sedan tillkommer BodyCombat-kläder och BodyPump-kläder som inte behöver vara samma uppsättning utan ofta olika. Sen kanske man har lite överdragskläder för färd mellan hemmet och gymmet. Och kanske någon extra tröja som blivit använd bara en gång. Plus kepsar och annat som hör till. Det blir lite kläder det..... Svettigt och äckligt? Näääää, tur att mannen och jag har samma intressen.

I dag blev det ett pass på förmiddagen. Tur det för nu på eftermiddagen har molnen dragit ihop sig och det ser ut att bli regen. Men jag fick springa i härligt solsken hela tiden. Fartlek stod på schemat men benen höll inte riktigt med. Det blev att masa sig runt bara och eventuellt någon lite fartökning när jag sprang om några som var ute och gick. Måste ju försöka SE lite hurtig ut åtminstone.

Distans: 7,5 km ganska jämn löpning

Tid: 47:06

Känsla: tungt, ont i benhinnor, ont i höften, svårt att öka

Känslan i dag var ganska jobbig, inga lätta ben som igår utan tvärtom. Det var segt och jobbigt. Nästan så jag inte orkade runt, fick pusha mig själv hela vägen. Tror det beror på att det är femte dagen med träning i rad och dessutom bara 12 timmar sedan intervallerna körde i går. I morgon blir det vila, på söndag kvartalen i BodyCombat så löpning blir det inte förrän på måndag eller tisdag. Hoppas benen fått vila tillräckligt då!

Pizza och korta intervaller

Efter en heldag i stugan med städning, rivning inför rust och pizza (urk) var det dags för dagens pass. Problemet var bara att vädret var helt opålitligt - störtregn och sol i korta intervaller (ha, ha, vad jag är rolig....). Ute eller inne? Nej, ut i friska luften konstaterade jag och mannen, det får bära eller brista.

Uppvärmningen gick tungt, pizzan åkte jojo. Mätte upp 300 meter och började köra. Ganska OK känsla hela vägen, lite tungt kanske i benen. Beror på träningsverken som sitter i sedan pumpen häromdagen. Snabbare än Szalkai ordinerar i alla fall. Nedvarvningen gick väldigt tungt. Vi lyckades välja en sträcka med väldigt många backar.

Distans: 2 km uppvärmning, 8 x 300 meter (ca 80 sekunder per intervall, Szalkai säger 100 sekunder *nöjd*), nedvarvning på 2 km.

Tid: totalt 37 minuter

Känsla: Skönt att komma ut, intervallerna kändes helt OK, nedvarvningen något tung

Nu är det inte långt kvar! Återstår tre träningspass innan maran. Gulp!

BodyCombat och resa

OK, jag erkänner. Jag är inget vidare på att längta. Och jag är riktigt bra på att övertala.... Har nu bokat en resa för hela familjen till Mallis direkt efter maran (eller nästan i alla fall, den 2:a juni). Fick ge med mig lite eftersom barnen ville komma hem till skolavslutningen så blev tidsfönstret en aning snävt - mellan maran och skolavslutningen fanns inte många dagar kvar... Jihaaaa, jag längtar!

Men innan jag bokade resa hann jag med ett pass BodyCombat också. Tack gode Gud att det är kvartalsutbildning på söndag så att jag snart slipper detta upplägg! Passet var kul med bara instruktörer + min man med. Vi körde järnet!

I morgon väntar intervaller - jag längtar!

Drömmar och magvärk

Jag drömmer mig bort, långt bort. Väldigt många runtomkring har på något magiskt sätt bokat resor till solen och försvinner nu en och en. Utom jag. Jag har aldrig längtat så mycket efter en solsemester som nu. Nu gäller det att övertyga resten av familjen att det är det rätta. Helst vill jag åka direkt efter Stockholm Marathon. Tänk vad härligt! Men som sagt var, både mannen och de två barnen ska övertygas (och chefen förstås). Vi får väl se....

För övrigt lider jag av svår magvärk fast av det positiva slaget. Det blev både core och BodyPump i går. Jag har toklängtat efter att få köra core, det var väldigt länge sedan sist. Och det var helt magiskt. Jag älskar core! Lite tveksam var jag att köra ett pass BodyPump direkt efter, jag var ju helt slut i magen och visste inte om jag skulle kunna utföra korrekta övningar på nästa pass, men med lite finskt sisu gick det vägen! Även det passet var riktigt roligt. Dessutom en instruktör som jag inte brukar gå för, extra roligt.

Nu sitter jag här och känner hur träningsvärken sakta men säkert smyger sig på. Mellan skulderbladen är den redan här (axellyft på core), rumpan börjar kännas, triceps känns stela. Härligt, härligt!

Laddar för BodyCombat i kväll med favvis-team-kompisen!

Reflektioner Vårruset

Trångt! Herregud vad mycket kvinnor det finns! Och olika typer av kvinnor - unga, gamla, långa, korta, breda, smala, med barnvagn, med stavar, supersnabba, lite mer långsamma. Det tog aldrig slut!

Ställde mig nästan längst fram i "Spring"-fållan. Här skulle det löpas på var tanken. Hittade en marathon-kompis där framme och vi slog följe efter en stund. Till en början något ömmande benhinnor men det gick snabbt över. Takten var alldeles för hög för mig egentligen, så även för min kompis, men vi hängde på resten av gänget. Fick runda en hel del tjejer som ställt sig längst fram men tydligen tyckte att det räckte med att springa 300 meter om man stod i "Spring"-fållan.

Efter ett par kilometer började det kännas riktigt tungt men om kompisen orkade, måste jag ju hänga på. Det fanns inga andra alternativ. Hon frågade hur långt vi spungit - 1,78 km svarade jag. Inte längre suckade hon, men vi fortsatte. Ingen frågade ens om vi skulle stanna till vid vätskekontrollerna. Herregud, vi är ju vana vid maror, 5 km är väl ingenting? Fast för mig var det det. I dag i alla fall och i det tempot vi höll. Jag är van vid att hålla 6.30 tempo, nu var det 5.30....

Efter 4 km började jag känna mig mör men kompisen klippte fler och fler tjejer så jag hängde på. Hade inte riktigt ork att spurta sista hundra metrarna men hakade ändå på ganska väl. Trodde lugnorna skulle sprängas när jag äntligen såg målfållan. Tittade på klockan för första gången när jag stängde av den - 27.51 - trodde knappt mina ögon! Så snabbt har jag aldrig sprungit! Och trots trängsel dessutom. Nöjd är bara förnamnet...

Gick till filten för att byta kläder och hitta något att dricka. Fick sedan vänta på resten av laget en bra stund då de valt att promenera runt. Njöt. Mmmmmmmm.

Persade!

Fixade Vårruset på 27.51 trots trängsel. Mycket nöjd! Fryser.....

Regnet öser ner....

... och jag försöker ladda för Vårruset som går av stapeln i kväll. Det går så där.... ;-)

Sammanfattning av Varvet-veckan

Hittills min jobbigaste vecka sett ur mental synvinkel. Pendlat mellan hopp och förtvivlan hela veckan. Ena dagen är kroppen OK, nästa så långt ifrån OK man kan komma. Ska jag, ska jag inte. Suck. En bra avslutning dock med Varvet som kronan på verket!

Löpning: 30,1 km (mot planerade 35 km) fördelat på 3 tillfällen
BodyCombat: 1 gång (skippade den andra pga konstig kropp)
BodyPump: 1 gång
Känsla: JOBBIGT VELANDE

Nu återstår bara en "vanlig" veckan innan maran. Grymt!

Belöning

Beviset och resan dit

Resan
Ungefär 50 mil har vi till Göteborg. Enkel väg. Bara för att springa 21,1 km tillsammans med 50 000 andra, dvs trängas. Min mamma fattar ingenting. Varför inte bara springa vanliga långpassrundan hemma? Vi var av annan åsikt; jag, mannen, kompisen och hennes man (som vi lurat med en mörk höstkväll på en blöt fest). Iväg vid 11-snåret, sen lunch på EuroStop i Örebro. Max förstås. Sedan gasen i botten för att hinna hämta ut startlapparna innan middag hos några bekanta väntade. Vi hade dock sån tur att middagsvärden erbjöd sig att hämta ut våra lappar så att vi kunde ta det lugnt. Skönt!

Vandrarhem
Vi checkade in på vandrarhemmet i Öjesjön vid Partille. Det ser ut som ett ålderdomshem men var helt OK. Sedan iväg och pastaladdade hos våra bekanta, mums! De hade dessutom lyckats få autograf från Mustafa Mohammed, lycka!

Dagen D
Nu var det dags! Vi tog bussen in till Göteborg, förväntansfulla och lite pirriga. Med alldeles för mycket packning. Utifallomatt. Vi packade upp filten, gick på kikade på mässan och laddade sedan med pastalunch.

Koll på läget
Kollade kartan förstås för att få ett hum över var vi skulle starta; jag i startgrupp 10, min man i startgrupp 5 och kompisarna i startgrupp 18. Notera hur alerta och intresserade alla ser ut....

Mitt lopp
Jag hade tänkt ta det lugnt i och med att kroppen känts konstig hela veckan. När startskottet gick för min grupp drogs jag med i tempot och gjorde de första kilometrarna alldeles för fort. Kändes mig sugen på att stanna vid första vätskekontrollen för det var varmt, men jag lyckades hålla mig till min strategi och kämpade mig uppför bron. Kämpa är nog inte rätt ord förresten för det gick lekande lätt! Efter bron studsade jag ner för bajamaja-besök och lite påfyllning av vätska.

Andra sidan brukar vara ganska tråkig men den här gången gick det över förväntan. Höll mig till planen att bara dricka vid varannan eller var tredje kontroll. 1 mil passerades vid 1.03, mycket över förväntan. Rätt vad det var hade jag kommit till andra bron!

Andra bron var inte jobbig men jag frös och höll på att blåsa omkull. Ångrade att jag inte tog med jackan i alla fall. Fast när jag väl kommit ner från bron och in på Avenyn var det lä och det kändes bra igen. Hade tokmycket krafter kvar hela Avenyn, men precis som förra året fick jag magknip. Det är den där j***a sportdrycken som jag inte tål!

Vid 18 km blev det tungt, riktigt tungt. Men jag kämpade på bra och kunde kosta på mig en spurt sista kilometern. Sluttiden blev 2:16:29 och jag är mycket nöjd!

Mål
Väl i mål träffade jag mannen som gjorde PB på 1:44:51, grymt jobbat! Sedan dusch och tillbaka till mötesplatsen där vi mötte kompisens man som gjorde sin första halvmara på 2.15. Nu var det nervöst! Kompisen var nervös för repet då hon visste att det krävdes nästan mirakel för att hinna passera innan 17.40. Vi höll tummarna och var glada över att det inte kommit något sms om bussfärd. Plötsligt ser vi henne komma springandes vid mål och mina tårar sprutade när jag mötte henne vid målet. Tiden blev 2:48, vid repet hade hon 3 minuter tillgodo.....

Fira
Nu var det dags att fira ordentligt! Iväg till Avenyn för att äta mat och ta någon öl. Här är mannen, grymt nöjd när första ölen kommer in.

Jag fixade det!

Startade trots allt och genomförde på ca 2.16. Supernöjd! Mer information kommer!

En härlig morgon

I dag känns det faktiskt mycket bättre, hurra! Solen skiner, cyklade för en stund sedan med sonen till skolan, fixar det sista på jobbet, strax date med kompisen för att handla mat inför resan, packat det allra sista, lugnat ner nerverna. Börjar helt enkelt få alla saker på plats inför Varvet! Fortfarande är kroppen inte hundra, tyvärr, men känslan i dag är faktiskt mindre jobbig men fortfarande "konstig".

Nu lägger jag alla negativa och jobbiga tankar åt sidan, gläds åt att få en weekend med goda vänner och förhoppningsvis över att på något sätt ta mig runt 21,1 km i morgon med massor av andra glada människor som delar min passion för löpning. Livet är underbart!

Bära eller brista

Efter packning drog iväg en kort sväng i alla fall, trots mina känningar i kroppen. Det får helt enkelt bära eller brista! Jag kände att jag måste kolla hur det känns att springa och faktiskt kändes det helt OK. Kroppen är ganska tung iofs men det beror nog på all träning senaste tiden. Det känns som att jag har skavanker både här och var men inget som gör jätteont. Lite smärta i knäet, lite i ländryggen, lite rossligt i luftrören, smärta i benhinnorna. Ja, ni fattar. Nojjande......

Distans: ca 3 km utan klocka och krav
Tid: ca 20 minuter
Känsla: Härligt väder, lite känningar här och var, ganska lätt

Nu ska jag slappa och tanka vatten. Och energi i form av choklad. Mmmmmm. Måste vara bra för formtoppning!

Ingen träning - bara nojjande

Hoppade över BodyCombat-träningen i går morse då jag kände mig sliten och "konstig" i kroppen. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men det känns underligt i bröstet och halsen. Inte ont men konstigt. Svettas ena stunden, fryser andra men ingen feber. Är det nerverna eller är det på riktigt? Vet inte. Men det är dumt att chansa och köra på för hårt. Då vilar jag hellre.

Frågan är bara hur jag gör i dag? Träning eller inte? Absolut inte planerade passet på 8 km med snabb distans, eventuellt ett kortare pass på 4 km för at hålla igång benen. Well, well, får se hur det känns i eftermiddag. Annars packar jag bara och tar det lugnt och drar iväg till Göteborg i morgon förmiddag. Jag får väl heja på de andra annars! Men det vill jag ju förstås inte….

I går kom startbeviset till Stockholm Marathon……

Dagens vintips

Cool flaska dessutom som är fyrkantig i botten och rund upptill. Och som ni ser på mitt vinglas är det rykande åtgång! ;-)

En annorlunda sport

Provade frisbee-golf, svårt men kul! Fick lära mig en massa nytt.

Kontorsråtta

Jag gör faktiskt annat än tränar också, i dag ska jag hålla i anställningsintervjuer till exempel.

BodyCombat, sova, backe

Ibland är det svårt att vara en löpare med Mäster Szalkais schema, egna pass och dessutom gärna jobba heltid med en massa resor. Då kan det blir konstiga tider, konstiga upplägg och konstig planering. I går körde jag BodyPump 17 - 18, vila, BodyCombat 19.15 - 20.15, sova, backe 06.15 - 07.00. Inte optimalt, inte speciellt skönt men ett "måste"-pass för att få ihop livet.

Combat var riktigt kul att köra, fick en sån härlig kommentar efter passet från en deltagare: "Du är så hård när du kör". Det tar jag som en komplimang och kan leva länge på!

Backen i morse då:
Distans: 2 km uppvärmning, 2 km backe (5 - 7 % lutning, 1 minut upp, 1 minuter ner, 8,5 "backar" avverkades, 2 km nedvarvning)
Tid: 45:30 minuter
Känsla: Tungt, uppvärmningen gick bra, backarna var tunga, fick gå i vilan, t o m nedvarvningen kändes tung.

I kväll är det tjejkväll med frisbee-golf (lovar att visa bildbevis) och middag. Skönt att få lämna tankarna på löpning och träning för en stund. I morgon troligtvis BodyCombat och sedan sista löppasset innan varvet. Ryyyyyyys.

Stark efter pump

Första passet för dagen avklarat! Skönt, tungt pass med BodyPump. Tänkte fega med benvikterna men gjorde det inte, varvet är ju inte förrän på lördag....

Tankar energi, en halvtimme kvar till BodyCombat! Kiiiiaaaahhhh!

Att tillverka en egen mara

Jag skulle aldrig komma på tanken att tillverka en egen mara, dvs bara komma på att jag ska springa en mara för mig själv en dag. Utan supportrar, utan västkekontroller, utan orkestrar, utan chip, utan stadion som väntar. Men det gjorde Sara i helgen, och dokumenterade dessutom loppet bland kossor och annat. Hon är GRYM! Jag är imponerad.

Veckosammanfattning

Den här veckan var enligt plan den tyngsta löpmässigt. Till det har jag också lyckats pressa in lite annan träning trots hela två vilodagar. Något annat jag lyckats pressa in är en stooooor portion ananaspaj med vaniljglass. Mmmmmmm.

Summering:
Löpning: 4 gånger, 50 km!
BodyPump: 1 gång
BodyCombat: 2 gånger
Känsla: Känns att det varit mängdmässigt en jobbig vecka och att kroppen nu är trött.

Nästa vecka väntar varvet, annars en ganska lugn vecka.

Lugn återhämtning

Och det var precis det jag behövde i dag. Kroppen känns halvseg, det ömmar rejält i benhinnorna, höften är lite stel, kroppen allmänt seg. Men 6 km inomhus på löpband och en massa gymmänniskor som utsikt var en bra eftermiddagsaktivitet. Jag tog det lugnt första 4,5 km och sedan öste jag på resten. Mannen hade för ovanligheten skull gjort mig sällskap på gymmet - nu har han också sett tjusningen och ville inte kliva av bandet efter Mäster Szalkais beordrade 6 km. Fick nästan tvinga av honom.

Distans: 6 km lätt distans på band
Tid: 38 minuter
Känsla: Skönt, avslappnat, härligt

Nu har mannen bjudit hem mina föräldrar på middag. Jag hade nog sett en pizzamiddag framför mig som kanske toppas med en påse chips eller så. Men det blir potatisgratäng, fläskfilégryta och ananaspaj i stället. Mums! Fast sen blir det nog chips. Någon som gissar att jag har den speciella veckan i månaden? ;-)

Soppatorsk

Så här vackert kan det se ut när man springer långpass med sin man. Trots att jag rent mentalt inte kände mig så vacker. Bilden är tagen vid 20 km och då var jag helt slut och jag menar verkligen helt slut. Trodde inte att jag skulle orka hem, nästan så jag satte mig ner på en stubbe och började gråta. Tur att min man fanns där och kunde ta mitt vätskebälte, trycka i mig lite sportdryck och vatten, peppa, stötta och bara finnas där. I love!

Från början då; gårdagen var en seg dag när allt kändes fel. Kroppen var vresig, jag hade ont både här och var, trötthet både i sinne och kropp. Jag låg mest i soffan och klagade om jag ska vara riktigt ärlig. Efter middagen började jag gaska upp mig något och lyckades trycka i mig en hel påse chips till filmen. Inte så bra med tanke på efterföljande magknip. Tidigt i säng, tankarna virvlade runt - skulle jag kunna genomföra långpasset med tanke på den risiga känslan jag hade i kroppen? Ska jag skjuta upp till söndagen?

Till slut somnade jag och efter en natt med mycket vridande, funderande och alternativa planer vaknade jag med ganska OK känsla. Ont i huvudet, mensvärk som börja tillta men annars OK. Frukosten var svår att få ner och med facit i hand alldeles för tunn. En macka med ägg, en halv drickyoghurt och kaffe. Nej, mannen var smart nog att tanka mer ägg och dessutom gröt.

Iväg vid 9-snåret (en lördagmorgon, vi var helt ensamma ute och fick konstiga blickar av några partynissar som säkert var på väg hem efter partyt), benen lätta som fjädrar ända fram till 10 km då första pausen var. Från att ha varit ganska sur, vresig och inåtvänd, börjar jag nu kunna konversera med stackars mannen (som är van att ha med en kompis på långpassen och lösa världsproblem tillsammans). Fram till 15 km är känslan ganska OK, men jag börjar frysa och det blåser mer. En känsla av att energin är slut börjar smyga sig på. Kämpar mig till 18 km, nästa paus och inser att nu är väggen nära. Tar det lugnt till 20 km och då är det nära-döden. Vid 21 km snubblar jag till och vrickar foten. Just snyggt!

Här någonstans börjar det vända. Jag dricker mer, tar det lugnt och inser att det inte är långt kvar. I sakta mak rör vi oss hemåt och tar en extra repa hemma på gatan för att få in exakt 25,0 km i Garmin. Härliga tider!

Nu är lunchen avklarad, ungarna har dragit iväg på aktiviteter och jag njuter vid datorn och en kopp kaffe. Mmmmmm. Snart tårta hos kompisen som fyller år (grattis Lotta).

Distans: 25,0 km
Tid: 2 timmar, 54 minuter
Känsla: Se ovan, summerat ganska tungt.

Taktik för varvet

Nu är det 8 dagar kvar EXAKT till starten av årets varv. Men jag startar förstår lite senare... Det är hög tid att ha en taktik nu.

Målsättningen är att springa på 2.15, det borde inte vara helt omöjligt trots att förra årets varv slutade på 2.22.07. Men i år är jag mer taggad och har betydligt fler mil i benen.
Hur ska då detta göras? Mottot är ingen-rast-ingen-ro. I praktiken innebär det så lite stopp som möjligt. Jag måste alltså negligera de första vätskekontrollerna och ha tilltro till att jag klarar att springa länge än så innan stopp.

Stopp 1: Vätskekontroll efter första bron; 6,7 km
Stopp 2: Vid 12,2 alternativt 13,3
Stopp 3: Vid 18,1

Enbart 3 stopp på 21,1 km, kan det fungera? Ja, om det inte är alldeles för varmt förstås. Men inget stopp innan 6,7 km i alla fall. Det är min ståndpunkt (innebär att jag måste blunda hårt vid 4,3 km så att jag inte faller för frestelsen).

Jag räknar inte på några tider eftersom jag denna gång inte behöver vara rädd för några rep. Härligt!

Målet denna gång, förutom en tid på 2.15, är att peppa fram mina nya löparkompisar att lyckas och sedan fira ordentligt med dem när vi kommer i mål.

Göteborg - visa dig återigen från din bästa sida när vi ses om 8 dagar!

42 marathontips

42 tips inför marathon från I Form sida hitar du här.

Backe som tog emot

Backträning på schemat. Lite ångest innan som sig bör. Molnen drog ihop sig, blåsten ökade, regnet började smattra mer och mer ju närmare hemmet jag kom. Modet och viljan att prestera skönk för varje kilometer. Tanken på att ställa in alternativt hitta ett löpband smög sig in bland mina tankar. Tröttheten började smyga sig in efter 250 km i bil och med bara en big toast och kaffe från en Shell-mack i magen som lunch. Inte optimalt. Telefonen ringer. Det är mannen som jg planerat att genomföra kvällens pass med. Hoppades på att även han kommit på andra tankar. Nix pix. Han tyckte tvärtemot att vi också måste vänja oss vid hård vind, rå kyla och regn och inte alltid gömma oss på ett varmt, skönt och jämnt underlag som bandet ger. Klok man!

Inte så mycket att göra, fokusera, genomföra, prestera! Nu känns det riktigt skönt att höra vinden vina, regnet smattra och ligga nerkrupen i soffan under en filt med makaroner och köttbullar i magen. Livet är härligt och jag älskar min man som pushar mig när jag behöver det!

Distans: 4,3 km uppvärmning (26 minuter), 2,7 km 100-meters backe x 10 gånger (20 minuter), 2 km nerjogg (15 minuter). Totalt ca 9 km.
Tid: 60 minuter
Känsla: Första minutrarna av uppvärmningen kändes helt ärligt sk*t! Sedan började jag mjukna upp av mannens småprat (tack älskling). Fem första backarna gick bra, sedan kom mjölksyran smygandes. Nerjoggen gjordes med riktigt tunga och stela ben. Skönt, tungt pass!

Nu väntar en härligt vila i morgon och planering av sista långpasset på lördag. Härliga tider!

Solen skiner

Vilken härlig morgon! Tidigt iväg på tjänsteresa för att hinna hem i ganska OK tid då back-passet väntar. Utomhus blir det. Första gången....

I går avslutade jag kvällen med BodyCombat, det var planerat men när jag kom hem hade lill-grabben stukat foten så jag trodde att den planen fick göras om. Efter ett ovanligt snabbt läkarbesök, middag, städning så sneglade jag på klockan och insåg att jag skulle hinna om mannen kunde tänka sig att sitt pass på löpbandet i källaren så att någon var hemma med killen. Och det gick! Passet gick bra och det kändes skönt att bara få flyta med igen som deltagare.

Det är dags att börja fokusera

Det sägs att det bara är 10 dagar kvar till Varvet! 10 dagar - det är ju ingenting! Sedan återstår bara två veckor till maran. OK, fokus nu Marre! Planera, fokusera, prestera!

Jag har 4 roliga delmål framför mig just nu:
1. Helg 1 (denna helg) - Sista långpasset på lördag, nästan all träning är nu gjord och hittills har det gått galant!
2. Helg 2 - Varvet, rolig upplevelse med några kompisar och barnfritt. Fest!
3. Helg 3 - Inget långpass, på söndagen väntar kvartalen för BodyCombat 40, jiiihhhhhaaaaa!
4. Helg 4 - Stockholm Marathon - äntligen!

Undrar vad jag ska göra helg 5 för att toppa det hela? Kanske ska jag boka in mig och gubben på spa?

OK, fokus var det! Helg 1's långpass finns det inte så mycket att fundera på. En runda på 23 - 25 km (helst kring 25) i lugnt takt och helst ensam. Helg 2, varvet. Separat inlägg om plan och taktik. Helg 3, kan släppa fokus på löpning för en stund och bara njuta av ett nytt combat-program med kompisarna. Helg 4, ja, vad ska man säga......

10 km lätt och smörgåstårta - perfekt kombo

Fast då gäller de förstås att de intas i rätt ordning. Kan tänka mig att den andra ordningen med tårtan först och 10 km sedan inte är så lyckad.

I morse var det segt, jag var hemma sent efter tjänsteresan och skulle mentalt ladda om för att köra backar på gymmet tidigt på morgonen efter. Hade svårt att sova, maramardrömmarna börjar sakta men säkert att infinna sig. När klockan ringde 06.15 kändes det som att jag knappt sovit alls.

Upp med barnen och mannen, i med lite drick-yoghurt (tack gode gud att det finns!) och iväg för backar. Men när jag kom till gymmet kändes det inte alls som en back-dag. Långt därifrån. Det blev ett snabbt byte till plan B nämligen 10 km lätt distans. Ett pass som just där och då kändes "enklare" än backar.

Och med facit i hand valde jag alldeles rätt. Skönt pass där jag drog igång med 9 km/h första 30 minutrarna och sedan körde någon typ av hitte-på-ökningar där jag ökade 0,2 km/h vid varje 5 minuter. På slutet av första timmen (då bandet stänger av) var jag alltså uppe i 10,2 km/h. Med en helt OK känsla! Då hade jag kommit 9,2 km, återstod lätta 0,8 km som jag brände av i 10,5 km/h - 11 km/h.

Distans: 10 km lätt på band
Tid: 1 timme, 5 minuter
Känsla: Lätta ben, lite svårt att hitta tekniken när jag ökade på hastigheten, ingen tillstymmelse till trötthet.

När jag kom till jobbet, något försenad eftersom jag njöt av en lååååååång dusch, väntade överraskande nog smörgåstårta! Den här dagen hade inte kunnat börja bättre. Mums!

Sofy inspirerar

Läste ett inlägg som Sofy skrev där hon ville ha tips om hur andra lägger upp sin mara. Det finns ju lika många strategier som deltagare, eller ja, många har nog inte ens en strategi mer än att bara köra. Men vad intressant det är att läsa allas kommentarer och tankar!

Min strategi har varit under de tre föregående marorna och även den kommande att
1. Varje 5 km är ett delmål
2. Komma till halvmaran innan repet
3. Komma till 28 km innan repet
4. Vid 28 km kan jag slappna av och ta det lugnt, oftast har jag tid så jag vet att jag klarar 6-timmarsgränsen

I år känner jag att jag är i bättre form än ex förra året, ska jag då ändra strategin och gå ut lite hårdare eller ska jag bara fokusera på att ta mig runt precis som förut? Ja inte vet jag, men jag ska följa kommentarerna på hennes blogg för att få ny inspriation!

Härliga måndag!

När jag klev in på gymmet vid kvart i fem i går sken solen och jag började fundera på att snabbt planera om träningsplanerna och skippa ego-måndagen för lite löpning. Men nej, en plan är en plan och det finns en tanke bakom. Jag fullföljde den första delen av ego-kvällen med BodyPump och var grymt stark genom hela passet. Nu kan jag börja öka igen, jihhhhaaaa!

Sedan följde lite mat och BodyCombat där jag instruerade 5 första låtarna och team-kompisen resten. Jag tog i för kung och fosterland under mina låtar och var därför ganska seg under resten. Styrkan gick bra utom mage då jag under plankan blev nedtvingad på knäna pga träningsverken jag dragit på mig efter coren i söndags.

Marafeber

Nu börjar marafebern lägga sig som ett tungt täcke över Sverige. Hittade en hel sajt på SVD i dag om maran, mycket intressant läsning!

Även jag börjar drabbas så smått av marafeber, har planerat in min träning för hela maj, strykit en tjänsteresa onsdag - fredag precis innan maran och på annat sätt sett över min kalender. Herregud, det är ju snart dags!

Fick frågan från en kollega i dag vilken bit som är jobbigast, för mig är det helt klart Söder Mälarstrand. Fattar inte att jag varje år tycker att den är så extremt jobbig. Förra året grät jag hela vägen under andra varvet på just den sträckan.... Men inte i år, så det så!

Barnvakt sökes

Ibland kör det bara ihop sig. Som i går när det skulle vankas långa intervaller. Fast innan det var det shopping på det stora köpcentrat då bl a examenskläder skulle införskaffas åt två trilskande barn som hatar att handla/prova kläder. Bit ihop, bit ihop....

Vi hade tur som tokar! En ny affär hade öppnat som visade sig ha ALLT vad de små juvelerna önskade. EN ENDA AFFÄR! Jag var i himmelriket. Vi hann med att investera i vår sommar också, men mer om det senare.

När vi äntligen kommer hem inser jag:

1. Mannen ska dra iväg på långpass med en kompis

2. Äldsta dottern (min bästa barnvakt) ska dra till en kompis

3. Om jag ska hinna med löpning + middag + core måste jag springa NU

Efter lite tankeverksamhet kommer jag på en briljant idé - jag sätter sjuåringen på cykel, vi kör uppvärming runt en 2,5 km slinga, sedan sätter jag honom på läktaren vid friidrottsplatsen med nyinköpt tidning, fika, och Nintendo DS och jag springer intervaller medan han tittar på (och jag håller ett öga på honom). Briljant plan! OK, erkänner att jag fick muta med lite godis också. Sedan hem och fixa middag och även core hann jag med. Jag är en superwoman! ;-)

Distans: 3 km uppvärmning, 5 x 800 m på 4 - 4,5 minuter, 2 km nedvarvning

Tid totalt: 50 minuter aktiv tid

Känsla: Tråkigt att springa intervaller på bana - dessutom en bana som Gud glömde, lös sand som det var svårt att få grepp om, inga stiliga gummibanor här inte á la Stadion - men ändå så härligt med brännande känsla i låren och tårar i ögonen av all motvind

Nu väntar en superdupervecka med mycket löpning och bara fokus på det. Det andra får bli som det blir.

Maj, sköna maj - men först summering av april

Ännu en månad är slut! Tiden går så enormt fort och speciellt april. Och bara tanken på att maj snart är slut också gör mig lite ledsen eftersom det betyder att två av mina delmål då är över... Men förhoppningsvis har jag haft massor av roliga stunder och härliga känslor!

Summering då:
Totalt: 31 träningspass, 2010 minuter
Löpning: 155,5 km (75,94 km april förra året) på 15 träningspass
BodyCombat: 8 gånger
BodyPump: 4 gånger
Core: 2 gånger (vad lite?)
Functional moves: 1 gång
Step-up: 1 gång
Känsla: Härligt, härligt!

Fokus framåt i en månads tid blir LÖPNING, bara löpning. Ska verkligen fokusera och prestera bra på mina maj-pass. I morgon är det lång intervall på schemat, sedan väntar den tuffaste träningsveckan innan maran. Jag kan knappt bärga mig!

Startbevis

Nu är det nära.... Det är bara två veckor kvar till varvet. Den här gången har jag ingen ångest utan det känns bara riktigt roligt. Hittade den här roliga bilden hos Sara som i sin tur tagit den från River som tillverkat den. Inspiration!!!!!

BodyCombat på morgonen

Shit vad jag längtar efter nästa release av BodyCombat! Jag är sjukt trött på 39:an nu efter att ha nött den så länge. I morse var det dags igen för lite hårdkörning, t o m mannen hängde med! Det var en hel del deltagare trots vackert väder och helg och jag körde järnet i dag! Men nu känner jag nog att jag vill ta med lite gammalt smått och gott i blandningen när jag kör nästa gång.

Nästa release åker vi på central kvartal i Stockholm, det ser jag verkligen fram emot. Fast det är fortfarande 3 veckor kvar.... Suck.

Långpass med mannen

Hej och hå vad det tog emot att dra sig iväg på långpass. Laddade ordentligt med massor av jordgubbsbellinis (supergod drink och enkel) dagen innan, storstädning på morgonen och sedan iväg efter lunch i 20 gradig värme. Inte optimalt kanske.... Men på något sätt lyckades vi ändå köra ett bra pass som faktiskt gick snabbare än mina andra långpass. Härligt! Hade velat köra 5 km till men mannen ville hem, var nog bakis...

Distans: 16,3 km

Tid: 1 timme, 52 minuter

Känsla: Solen skiner, bra sällskap, pigga ben, härligt!

Nu återstår bara ett långpass och Göteborgsvarvet, sedan är det dags. I dag exakt 4 veckor kvar. Hualigen!