Ibland hamnar man bara i dåligt sällskap, hur man än försöker undvika det. Man försöker planera, pejla läget osv men i dag räckte det inte. Ursäka mig min dubbeldäckare från 90-talet (som var det coolaste man kunde äga då, fatta att man kan kopiera band från den ena stationen till den enda i dubbel hastighet, det ni!), du är inte speciellt bra som sällskap när jag springer. Speciellt inte när den enda radiokanalen jag lyckas få in är P4 och får lyssna på en lång intervju om katthem i 45 minuter. Gäsp. Försökte få in Mix Megapol eller någon annan lite mer upplyftande kanal men nej. Snart byter jag ut dig, bara så du vet!
Dagens pass var ungefär lika upplyftande som intvervjun om katthemmet. Inte alls. Det gick tungt från allra första början men om det ska vara någon tröst så var det huvudet som var tungt, inte kroppen. Jag kunde verkligen inte motivera mig själv till att ta i, fingret gick automatiskt till stopp-knappen hela tiden. Fick vila efter 2,4 km (svepskäl pilla på radion), vid 5 km (svepskäl håll) men sen var pjoskeriet slut och jag ökade tempot till 9,6 km/h (från fjuttiga 8,6 km/h som jag hållt hela tiden) och på slutet enliten spurt i 10 och 11 km/h. Booooring.
Tid: 43:15
Distans: 6 km lätt
Känsla: TRIST! Huvudet behöver sysselsättning i källaren, ge mig Sex And The City!
Känns ändå skönt att jag fick till det här passet i dag så jag inte behöver knöla in några pass i helgen då det är fullt upp ändå. Nu återstår Snabb Distans i morgon och 10 km lätt distans på fredag. Jag hoppas jag kommit ur svackan då.
1 kommentar:
Hahaha, vilken nostalgi! Jag var lyckligast i världen när jag fick min första dubbelbandspelare :)
Skicka en kommentar