Osäker prognos och osäker form

I morse gjorde jag det sista passet innan maran. En kort racertur med snabba vännen i solsken och sedan en kort löptur i mina nya snabbskor. Snygga är de också. Nu är det klart, bara att invänta morgondagen.

Väderprogsnoserna för morgondagen varierar kraftigt. Från åska till regn till solsken. Det kan bli hur som helst. Jag hoppas på att åskan inte infinner sig för då blir jag rädd, regnet bryr jag mig inte så mycket om så länge det inte hällregnar. Kan vara skönt att få några stänk här och var precis som på Göteborgsvarvet.

I går kväll började jag nysa som bara den och näsan rinner som aldrig förr. Jag hoppas det bara är maranerver och pollen i kombination men för säkerhets skull gick jag bärsäkagång efter Echinagard så nu knaparar jag det för fullt och hoppas att det bara är inbillning.

Marabubblan

Kollegan glömmer byta från spinningskor till vanliga skor på kettlebellspasset. Jag gnider in mina händer med sprit så mina arbetskollegor tror jag börjat smygsupa. Går igenom vad jag ska ha med mig för sjuttionde gången. Tänker positiva tankar och försöker skjuta undan tanken som gnager, nämligen vad som hände sist jag sprang en mara. Vill inte hamna där igen. Påminner mig själv om att det inte är en viktig tävling, det är en tävling för att njuta, att uppleva Stockholm, att ta mig runt utan att behöva återhämta mig alltför länge efteråt. Och mitt i allt detta kommer Dottern hem från klassresan och är så förkyld att hon knappt kan andas. Kanske ska vara kvar här på jobbet till på lördag morgon?

Vädret ser fortfarande bra ut - 19 grader som peak vid start men sedan svalare och moln på eftermiddagen. Mer perfekt än så kan det inte bli!

Det här med simning

I vår simhall är det ganska givet hur/vart olika personer simmar - om det är vuxensim och alla banor används av vuxna människor kan det bli lite knepigt men annars gäller regeln barn/lek på bana 1och 2, snabbare sim/crawl på bana 3 och 4, bröstsim på bana 5 och 6. När jag var i Falun sist och simmade (eftersom vår simhall stängde 1:a maj, grrrrrr) var det lite annorlunda. Där var det hopp och lek på tre banor, dykare på en bana, snabbsim på en bana och motionssim på tre banor. Där stod det klart och tydligt att du INTE fick simma frisim eller fjäril på motionssimsbanan och på snabbsimsbanan simmade toksnabba simmare med snygga voltvändningar. Inte lätt...

Såg att någon mer än jag har problem med andra simmare, lär här. Instämmer till fullo!

För övrigt simmade jag i går, hade en urusel start där allt kändes fel men kom in i det efter en stund. Mitt pass bestod i insim (100 meter bröst, 2 x 100 meter frisim lugnt) och sedan en serie med olika intervalllängder och intensitet. Den längsta var 400 meter och jag passade på att ta tiden på ett ungefär, hamnade under 10 minuter vilket är klart godkänt trots att kroppen kändes seg.

Hela serien (parantes anger intensitet där 1 är lågt och 5 är det allra högsta du kan prestera):
400 m (4)
100 m (3)
200 m (5)
50 m (2)
100 m (5)
30 sekunders vila mellan varje intervall.

Nedvarvning med 200 m frisim.

Skönt pass!

Min uppladdning

Den här veckan då det bara ska tänkas positiva tankar, laddas mentalt, vilas i form har inte börjat så bra. Har sovit dåligt, stressat mer än nödvändigt, ätit dåligt, mår konstant lite halvkasst och känner efter för mycket. Som en vanlig maravecka alltså. Men priset tas nog av min kära vän och kettlebell-kollega som jag fick påminna precis när passet skulle börja att det nog var lämpligt att ta av sig spinningskorna och byta till ett par träningsskor.....

Min middag i går - ett halvt paket polkaglass och en liten chipspåse. Bra? Kolhydrater? Nä, i dag skärper jag till mig och fixar riktig mat. Basta.

I kväll kör jag en kort sväng löpning, i morgon simning, på fredag en kort sväng racer + crosslöp och sen vilar jag. Nu är träningen gjord, dags att inkassera.

Vädret ser nice ut, lite för varmt men helt OK.

Jag kommer att springa i tights och en t-shirt (en rosa för att sticka ut). På Jubileumsmaran gjorde jag misstaget att springa i linne vilket resulterade i vansinniga skavsår på undersidan av överarmarna. Ouch!

Jag kommer heller inte att ha på mig solbrillor eller något annat som stör. Så lite som möjligt. Eventuellt, om jag får med mig, tar jag en gel som jag kan svepa som belöning efter halvmaran.

Min plan är annars att gå ut lugnt, försöka springa hela första milen utan stopp och sedan börja fylla på vid varje vätskekontroll med en mugg sportdryck och en mugg vatten. Och njuta så gott det går. Även på slutet. Jag ser riktigt mycket fram emot att få springa långt på lördag!

Radiokändis

Hade helt glömt bort att jag numera är radiokändis. Hittade klippet inbäddat i sportsändningen. Jag finns med om du spolar fram till 27:55 och berättar om Stockholm Marathon och min satsning mot Ironman. Det underlättar om du kan finska.

Det var en gång en pojke

Han hette Filip och var en glad, sprudlande kille som älskade att sjunga, spela innebandy, lira fotboll, hänga med kompisar, fiska och annat som killar 11-års ålder gör. En dag i september rycktes Filip hastigt bort och en stol i Sonens klassrum har stått tom sedan dess.

Filips mamma har startat en minnesfond där du kan köpa fina änglar till hans minne eller bara skänka en slant till fonden. I dag har jag skänkt en slant, gör det du också.

Långa Lugnet

OM jag hade haft lite mer fritid, OM jag inte bara körde på asfalt just nu, OM jag inte hade sprungit ett marathon dagen innan, hade jag lätt anmält mig till Långa Lugnet. Speciellt nu när Öijer delar med sig av bilder från banan. Så underbart vackert! Och det är inte för sent att anmäla sig, det går nämligen bra att efteranmäla sig på plats, kolla här.

Längtar efter sällskap

... så att jag kan öppna den här flaskan som legat i kylskåpet på kylning sedan i fredags. Nä, man kan inte direkt säga att jag är en seriös motionär.

Men man kan säga att jag är en motionär med rejäl träningsvärk i magen, det kan man. För i går efter vi triathletat, ätit tårta hos min mor och packat ur bilen så var det Crossfit dags. Någon (läs jag) hade satt ihop ett mördarpass för just magen. Började passet med teknikfokus på double unders, gick sedan raskt över till en av de där härliga Crossfit-tjejerna nämligen Annie. Hon innebär en stege på 50-40-30-20-10 av double unders och sit-ups. Så bara så där i första WOD:en brände vi av 150 sit-ups. Ouch.

Nästa grej var 3 varv av 10 marklyft (tung), 10 boxhopp, 10 sit-ups med avbrott för 3 burpees på varje minut.

Och så avslutade vi lite lätt med "on-the-minute" 10 minuter av 2 boxhopp, 3 "vikt-från-golv-till-tak" och 4 hand-release-push-ups. Första fem minutrarna fick vi vila fram till nästa minut, sen la vi till hopprep i stället för vila. Jo då, det gick att bli trött på det också.

Även detta pass var Sonen med på och jag imponerades av kämparviljan när hopprepet inte riktigt ville som han och snabbheten i de andra grenarna. Han konstaterade två saker i duschen:

1. Tänk att folk tävlar i det här, galningar.
2. Välkommen träningsvärk!

Skön typ den där sonen.

Simrörlighet

Att simma är så annorlunda mot all annan träning - dels ska den helst bedrivas på ett annat sätt än annan träning, du ska också ha en helt annan rörlighet i kroppen än du är van vid och så är det ju en massa attiraljer som ska på såsom våtdräkt som stryper och hämmar dig.

Queen-of-f*cking-everything har fixat en video för att öka simrörligheten men den är nog kalasbra öven för dig som bara är lite Svensson-stel efter timmar framför datorn. Testa! Det ska jag göra i kväll.

Mitt första triathlon - the story

Dagen började med att dottern skulle skjutsas till bussen för vidare transport till klassresa (London OMG!). Sen var det bara att packa bilen och dra till Gävle. Pirrigt.

Väl på plats mötte vi direkt några trevliga Gävle-killar som vi pratade med. Den ena hade kört några race innan men hade ryggskott och den andra var en gröngöling precis som vi. Kändes skönt. Sen kom också Stina från min håla som kört sju Ironmen och påstod att även hon var nervös.....

Innan start förberedde vi oss så gott vi kunde, fixade vår växlingsplats, bestämde vad vi skulle ha på oss under våtdräkten, om nummerlappen skulle på från start eller inte. Och så var vi nervösa förstås.

En kvart innan var det tävlingsgenomgång, en bra sådan då vi var många nybörjare. Det var två klasser, en kort och en längre och totalt nästan 50 deltagare. Kul!

Jag bestämde mig för att köra hela racet i tights, sport-BH och en tunn tröja så det satte jag på mig under våtdräkten. Jag lämnade nummerlappen vid växlingsstället.

Starten för korta klassen gick först, när de simmat klart körde jag lite drygt 100 meter som uppvärmning. Råkade dessutom simma krock med väggen rätt rejält och fick en konstig blick från en av funktionärerna. De funderade nog på att fiska upp mig innan racet ens hade börjat. Det är något annorlunda att simma i en 50-metersbassäng men bara positivt tycker jag.

Starten gick och jag startade sist av de sex personerna som fanns på min bana. Hade problem med en tant som envisades att köra en masssa konstiga simstilar exakt brevid mig. Hon körde allt från hundsim till rygg- och bröstsim. Och var i vägen för mig vid varje vändning. Och så sparkade hon till mig så fort hon hann. Drygt. Konstaterade att jag inte var sist upp ur bassängen, hann till och med upp före någon från snabb-banan (jag valde mellan). Kom på 19:e plats av 29 (både herrar och damer). Nöjd! Tror jag simmade ganska bra men var något seg i växlingen. Tid 9:01.

I väg på cykel, först en sträcka för att komma till själva varvbanan som skulle avverkas tre varv. Det var oväntat tungt i cykelbenen, kanske beror det på långpass dagen innan. Men jag pinnade på och cyklade faktiskt om några också. Försökte ligga i tempobågen så mycket som möjligt för det var en grym motvind vissa partier. Drack en hel del sportdryck och försökte undvika alla gupp - hade ju inga cykelbyxor på mig..... Tror att cyklingen var 17,7 km och det tog 35:41 (dvs snitt på 29,76 km/h) vilket jag i efterhand är galet nöjd med! Kom på 18:e plats på cyklingen (av 29) så det var helt godkänt även om jag inte kände det när jag cyklade för då kände jag mig långsammast av alla.

Växling från cykel till löpning. Krånglade ganska länge med skorna, måste köpa snabbsnörning men kom iväg på 1:57, näst sämsta tiden av alla (snabbast hade 0:47). Tunga ben iväg, kände knappt benen till en början vilket var oroväckande och till stor del berodde på att tightsen var blöta och kalla efter cyklingen. Men blev ruskigt förvånad när klockan pep för kilometern och jag låg på 5:45. Vet inte riktigt hur lång löpningen var eftersom jag glömde starta klockan men jag gissar på 5,7 km som någon sa innan. Tiden blev 30:47 vilket ger en snitthastighet på 5:24 per kilometer, galet bra! Men banan kan också ha varit 5,5 km vilket ger 5:35 men också det är jag riktigt nöjd med. Plats 25 av 29. Ja jag vet, är ju inte en gasell direkt..... Ser ni spurten in mot mål - ser galet snabb ut. Eller bara galen.

Nöjd efter målgång!

Mannen gjorde också en fin insats, han kom på plats 10 av 20 i klassen herrar, jag på plats 6 av 9 i klassen damer. Inget att skämmas för! Och så hade vi världens bästa supporter med oss, han hejade mest av alla och gick runt och fotade oss. Han har tagit alla fotona i dagens inlägg och hade dessutom en filt med sig under hela tiden han hejade, utifall vi skulle bli trötta och behöva vila lite...

Mannen är söt, han har sin älskling under ena armen och en filt under den andra. Kanske planerar han för ett romantiskt möte i skogen som återhämtning?

 

Så vad drar vi för lärdomar av det här?

1. Träna växlingar! Det är svårt att springa i kapp 1 minut på löpningen om den är kort.
2. Fundera över kläder innan, inte på plats (dvs vad du har på dig under våtdräkten).
3. Fixa racebelt och snabbsnörning till skorna. NU!
4. Delta på fler tävlingar, det är otroligt nyttigt och lärorikt.
5. Gävle Triathlon ska ha en stor eloge för en väl genomförd tävling, vilka funktionärer! De hejade sig hesa runt banan!

Kvittot på första triathlontävlingen

Stockholm Marathon - sistaminutentips

Om exakt en vecka har jag förhoppningsvis kommit i mål på Stockholm Marathon, ätit det största målet med extra allt på McDonalds på vägen hem och närmar mig dusch och säng (så fort jag vecklat ur mig ur bilen vill säga). I går blev jag intervjuad av radio och då var en av frågorna hur jag förbereder mig nu så här sista veckan. Jag hur gör jag?

OM jag hade haft marathon som en A-tävling, hade jag troligtvis sprungit 10 - 12 km i dag lite snabbare. Bara fyllt på självförtroendekontot lite. Sedan återstår några kortare löppass - kanske ett på tisdag och ett på torsdag. Lite snabbare men korta.

För övrigt brukar jag inte fylla på med så mycket extra mat. Kanske försöker jag dricka lite extra vätska under hela veckan och en pastaladdning på fredag kväll. Inte så mycket för att jag tror att jag presterar mer utan för att det hör till. Jag brukar ALDRIG köra en kolhydrattömning, det fungerar inte för mig. Om du inte testat det innan, skippa det helt. Det är inte värt att stå på startlinjen helt uppsvälld, trust me.

I veckan försöker jag också ta det lite extra lugnt, ladda mentalt, inte stressa, tänka positiva tankar och så förstås uppdatera yr's sida en miljard gånger.

På lördag morgon äter jag frukost, inte så mycket för jag är lite för nervös. Tar med mig en liten pastasallad som jag äter vid 10:30 sisådär. Vi försöker nog vara på plats vid senast 10:00 för att hämta ut nummerlapp och insupa stämningen. Sen är det bara att dricka, ladda och se fram emot starten.

Hoppas på att vara lika glad som förra gången när jag sprang Stockholm Marathon och gjorde PB.

12 mil på cykel

Solen sken hela vägen, benen var pigga. Fast första fem milen körde Mannen någon ny typ drafting-regel - antingen var han en km före mig eller en km efter mig. Märkligt. Vi måste nog komma överens om reglerna innan start nästa gång.

Nu laddar jag för triathlon-premiär i morgon! Med rosevin.....

Vann en tröja och en kram av Hamren

Hann inte nypa honom i rumpan dock.

Morgonpass

Nu händer det grejer!

Började dagen med att lyssna till Göran Persson, en rolig prick. Gick sen till en TV-intervju och precis när jag avslutat den ringde telefonen och jag bokades in på en radio-intervju. Jag är så HET och kommer att bli så DRYG! Och till råga på allt står Heidi från Ensamheten och småsnackar träning med mig. Vilken dag!

Våtdräktspremiär

Då har jag krängt på mig gummidräkten för första gången. Höll på att få värmeslag redan under påklädnaden. Väl i vattnet kändes det lite ovant, varmt, simmade typ 20 sekunder snabbare på 100 m, ok premiär med andra ord. Tur att jag har rosa naglar nu så jag matchar dräkten fint.

Stark brud

Vem är DU?

OK, fram med det nu då, jag vet att det finns många som läser min blogg men jag har ta mig tusan inte en aning om vilka ni är. Kan ni inte vara schyssta att skriva en liten kommentar om vem just DU är? Vore himla kul! Ser att jag har läsare (eller robotar) från Sverige, Finland, USA, Indien, Förenade Arabemiraten, Tykland, Mexico, Ukraina, Kina, Ryssland mm. Blir sjukt nyfiken!

Premiärdopp och premiärtävling

I kväll ska jag bli grodkvinnan. Jag drar på mig min snygga Orca (förhoppningvis passar den för jag har inte testat den än), typ svettas ihjälp i bassängen medan jag kör Andreas Special - 3 x 100 meter med 3 minuters vila mellan intervallerna, lite benspark och så 3 x 100 meter igen. Typ dödsjobbigt men ack så effektivt.

I helgen ska jag också göra triathlonpremiär. Hualigen! Det blir i Gävle, en liten tävling som anordnas av Gävle Triathlon Klubb. Den består av 300 meter simning i bassäng, 18 km cykel och 6 km löpning. Jag har ingen aning om hur jag ska lägga upp loppet, hur jag ska fixa växlingarna, vad jag ska ha på mig eller rättare sagt - jag har inte koll på någonting alls. Tur att det är en Prova På-tävling så funktionärerna kan stoppa mig när jag drar iväg på cykeln i våtdräkt och simmössa.

Göteborgsvarvet 2013 - the story

Årets varv var inte en A-tävling för mig utan snarare ett helt vanligt långpass. Min tanke när vi susade ner mot Göteborg på fredagen var att njuta, vinka till publiken, springa mest hela tiden och inte sjåpa mig/känna efter så jädra mycket. Vi checkade in på Lisebergs hotell, bra ställe med bra läge.

Det var varmt i Göteborg. Tokvarmt. Jag och Mannen satt ute på hotellpuben länge (betyder till klockan 22 i Marres värld) och drack faktiskt rosévin/öl. Innan det hade vi hunnit gå en sväng på mässan och hittade cykelbyxor, strumpor, set med tights och t-shirt.

Lördagen var lugn och skön, vi var ute i god tid, fick tag i en OK sallad, råkade stöta på två vänner på spårvagnen och hittade ytterligare några vänner från vår håla när vi kom fram till starten. Bra uppladdning! Men varmt. Försökte hålla mig i skuggan och fasade för starten. Mindes 2010 då det tyvärr var någon/några som avled under loppet.

När jag gick mot min startfålla bestämde jag mig för att om jag gör ett bra lopp och känner mig i form, borde jag kunna springa på mitt PB (2:06) + 3 minuter (vilket var skillnaden i minuter för eliten jämfört med föregående år). Men jag satte inga krav på mig själv. Spring så bra det går helt enkelt.

Blev förvånad när jag kom till Majorna och kände att benen bara flög fram, varje kilometer (utom den första) gick på under 6 min/km. En kort drickapaus vid Majorna och iväg över bron som tog slut supersnabbt. Bestämde mig att stanna på de kontroller som hade sportdryck, inga andra. Vid sju kilometer kändes allt plättlätt och kilometrarna bara flög förbi. Hittade hela tiden en rygg som jag bestämde att jag skulle om. Så har jag aldrig resonerat tidigare!

Strax innan andra bron fick jag en liten mental dipp men det gick över så fort jag kom till bron. Över, flög fram, passerade många där på bron. Tyvärr bevittnade jag också en tjej som föll ihop och som fick HLR av en läkare som sprang loppet. Läskigt....

Avenyn var något segare än tidigare men jag höll mig springande hela vägen och försökte öka där det blev luckor. Efter 18 km måste jag knyta om skon. Sk*t också. Det tar 3 minuter. Men jag bryr mig inte, har i alla fall ingen chans att slå PB tänker jag. Ökar lite sista tre km och känner mig pigg och fräsch när jag kommer i mål. Inser precis då att om jag INTE hade knytit om skon hade jag faktiskt slagit PB. Trots den enorma värmen, trängseln och klena uppladdningen. Helt otroligt! Smakade bra med öl, god mat och en helt fantastik chokladkaka med cocostäcke och mangosorbet. Schlurp!

Jag är mycket nöjd med mitt lopp och känner att jag har mer att ge. Om mindre än två veckor är det tävlingsdags igen, jag hoppas jag har samma känsla i kroppen då och att temperaturen ligger lite lägre (dock INTE lika lågt som förra årets mara).

Blånaglar

Första åren som löpar hade jag konstant blånaglar och besvär med mina fötter så fort jag sprang över 15 km. Många av mina naglar är fortfarande krokiga och hemska sedan den tiden, de växer liksom aldrig till sig riktigt. Men nuförtiden har jag gått upp en storlek i skor och slipper besvären. Tills nu. Vad hände?

Jo, den jobbiga åkomman hotelldöden attackerade och innan jag visste ordet av hade jag råkat köpa nagellack när jag skulle inhandla läppsmörja och öronpluttar på apoteket. Och så blev det så här. Förstora INTE upp bilden för då ser ni att min målning mer liknar en treårings teckning. Får se vad mina internationella kollegor säger vid middagen i kväll. Eller vänta, jag kanske inte ska vifta med tårna på middagsbordet.

Råkade dessutom måla naglarna på händerna också. Nu vågar jag knappt röra något och sitter här som en primadonna och försöker jobba det sista (och blogga). Och äta glass. Multitasking.

Så till dig som mailade mig häromdagen om jag aldrig utför andra sysslor på fritiden än sådana som går att regga på Funbeat - ser du väl att jag gör! :)



Sviter efter Varvet

Måndag morgon och jag har hunnit avverka 51 km på cykel, skvallrat, sett att liljekonvaljerna redan slagit ut, kört 20 mil med bil, två möten, snabb lunch och klockan är 13. Härlig dag!

Helgens Göteborgsvarv gick ganska obemärkt förbi, kanske beror det på härligt sällskap och den sedvanliga lyxshaken från Max i Örebro på vägen hem. Orkade faktiskt köra mitt Crossfit-pass också utan större anmärkningar. Och styra upp allt från skolavslutningsklänning, London-resa, språkval till sexan, krama barnen extra mycket, klappa katten, sura över att Finland bara blev fyra i hockey och kika på finalen i Mästarnas Mästare innan söndagen var över.

Nu väntar en resvecka, först en natt i storstaden, en natt hemma följt av två nätter på Västkusten (igen). Det är inte helt lätt att utöva triathlon med dessa förutsättningar. TUR att jag har en lättövertalad/lättlurad kompis som följer med mig och cyklar 5 mil tidigt en måndag morgon. Hur skulle det annars gå?

Note: Vi var inte så där hoptryckta på riktigt, det bara ser ut så på fotot.....

I mål

Glada, svettiga, 50 % av oss är nöjda (ungefär som vanligt alltså). Det var tokvarmt, åskade, regnade, haglade och så var det också underbart.

Varvethotellet

Nummerlapparna hämtade

Kolhydratuppladdning

Ironmanträning hittills

Antal km på racern: 573,8 km, 1290 minuter (förra året samma tid 318,8 km) + 1025 minuter spinning
Antal km löpning: 302,84 km, 2036 minuter (förra året samma tid 439,5 inkl Göteborgsvarvet)
Antal minuter simning: 1490 minuter (reggar inte distans varje gång), förra året inget alls

Procentuellt fördelat ligger mina 5841 triathlonminuter (av totalt 10 459 träningsminter) på:
40 % cykel/spinning
35 % löpning
25 % simning

Ganska OK fördelning kan jag tycka. Visst märker jag att jag sprungit mindre i år jämfört med de andra åren men jag tycker ändå att jag är i hyfsad löparform. När jag tränar triathlon måste jag fördela tiden på ett annat sätt jämfört med om jag bara springer.

Fördelningen för långdistanstriathleter är lite lurig, vissa säger att man bör fördela träningstiden lika som du presterar på loppet; om du tror att simningen kommer att ta 2 timmar, cykeln 7:30, löpningen 6 timmar så ska du alltså lägga 13 % på simning, 48 % på cykel och 39 % på löpning. Men å andra sidan säger andra råd att du ska lägga mest tid på den gren du är svagast på (läs simning för mig).

Nästa steg är att packa upp våtdräkten som anlände förra veckan (Orca S4). Och så anmälde jag mig nyss till den tävling som kommer att bli min första triathlontävling. Den äger rum nästa helg. Gulp. Just ja, har som lördagsunderhållning tittat igenom DVD:n som följde med boken "Triathlon för dig" också. Verkligen bra och innehållande mängder av ovärderliga tips. Som sagt, den boken kan vara den bästa träningsboken jag någonsin köpt. Läs den!

Tävlingsvecka

I helgen går min första tävling i år av stapeln (Öppet Spår blev det ju inget med), Göteborgsvarvet. Det ser jag fram emot. Det är ett supertrevligt lopp men glad stämning från början till slut. Jag hoppas dock på glad stämning även i bilen för jag har nämligen slarvat bort Mannens startbevis. Hmmmm. Får försöka fixa det på något sätt.....

Här kan du hitta några goda råd och en checklista för varvet.

Vi åker som vanligt vid fredag lunch, direkt till mässan för att hämta ut nummerlapp och kika på erbjudanden. I år sover vi inte hos bästa coacherna som vi brukar utan på hotell minsann. Ser fram emot ensamtid med Mannen, långa hotellfrukostar och bli lite ompysslad (läser du Mannen?).

Och så var det ju själva loppet. Även om det är ett roligt jippo så är det ändå 21,1 km asfalt att springa. Förra året hade jag Göteborgsvarvet som ett A-lopp dvs ett lopp där jag ville prestera. I år är det inte så utan det blir ett träningspass. Jag kommer inte att försöka slå PB, men mitt mål är att få till ett så bra långpass som möjligt. Inga onödiga stopp, jämn fart, bra känsla. Och så håller jag tummarna för att Frälsningsarmén sjunger Pärlaporten när jag kommer dit. Då ska ni få höra på skönsång!

Min tävlingsvecka består av Björgenintervaller för att få fart på benen (troligtvis inte i dag eftersom mina ben är döda), lite simning och lite cykel. Och en massa jobb och resor. Ska till Italien en sväng tydligen. Ciao Bella!

Håll-käften-trött

I dag är en sån dag. Måndag. Tjafs med de jag älskar mest på morgonen. Om onödiga saker. Samtal om att de som jag älskar mest fortsatt sitt tjafs (den ena kör på den andra med cykeln, den andra säger "lipsill" och så är kriget i full gång). Och helt enkelt så där håll-käften-trött så att jag borde låsa in mig i ett mörkt rum och bara vara ensam i dag. I stället är agendan späckad med möten fram till 16:30 i storstaden, snabb bilfärd hem för att fortsätta med föräldramöte hemma hos oss. Tankar om dammråttor, smutskläder, gårdagens disk på diskbänden virvlar förbi men jag orkar inte. Är ju håll-käften-trött idag.

Coachen hade bestämt en tuff helg. Fast å andra sidan hade coachen också sagt vila på fredagen vilket jag inte lydde för jag ville ju fredagsmysa och jag fick till ett simpass lite oväntat (svåra att få till i maj månad kan jag meddela).

Lördag sprang jag ett härligt långpass som var lätt och glatt och varade i 26,9 km. Fick sällskap med en farbror på cykel en stund som pratade om ditt och datt och framför allt om när man bör så (?) sin potatis. Sprang "lite" vilse och fick fråga några coola grabbar på MTB om vägen. De utbytte blickar som betydde typ "vad är det här för galning och hur hanterar vi henne" när jag lite lätt frågade "var är jag" där mitt ute på åkern. Nåväl, hittade hem. Skönt.

Söndag skulle det tuffa cykelpasset göras men som tur var hade jag redan gjort det på torsdagen så jag kunde dra ut på en kortrunda i solskenet. Benen var trötta och ville inte alls samarbeta men efter övertalning kunde de väl tänka sig en runda på en sisådär 36,7 km. Efter det bricklöpning i 15 minuter. Och då var benen HELT kaputt. Lägg till releasefest på Functional Moves 15 samt coacha coola crossfit-deltagare så var den söndagen träningsklar.

Resultatet är håll-käften-trött. Och coachen har lagt in pass 1.1 i dag, vet ni vad det betyder? Det betyder Björgenintervaller. Tack och gonatt. Håll-käften-trött.

99 dagar kvar.....

Bild från Kalmar Ironman.