Tävlingskalender för sommaren

Det känns som att jag gått in i denna säsong med en axelryckning och "det blir som det blir"-känsla. Någonstans efter vägen har jakten efter tävlingen utbytts till att tävla när det passar in. Har ännu inte bestämt mig för om det är bra eller dåligt.

Jag är anmäld till en massa tävlingar i sommar, det kommer säkert att bli fler, men har som sagt inte bestämt hur det blir med deltagande ännu. A står för prio 1 tävling, B för prio 2 och C prio 3. Klicka på bilderna så blir de större. Jag hoppas kunna lägga till några fler triathlontävlingar men har inte besämt vilka ännu.

Fem grejer på en tisdag

1. Tävlingar
Söndagen var den stora dagen då i stort sett alla triathlontävlingar öppnade för anmälan. Som vanligt var Vansbro Tri den mest populära och platserna sålde slut på nolltid. Men än finns det platser i andra lopp, jag och Mannen ska nog fylla på vår något tomma tävlingskalender med ytterligare lopp. Kanske kör vi Hallsta i år, kanske hittar vi något ytterligare och om inte annat så kan man ju kika vilka som anmält sig till Kalmar Ironman för att hitta inspiration.

2. Simning
Pratade med coachen om mitt dilemma att inte hålla ihop benen (MANNEN: menar i bassängen, ingen annanstans för överallt annars håller jag ihop benen jättetight, lovar). Coachen tyckte jag skulle prova en drill i dag som handlar om att simma fyra längder med fenor och två längder utan fenor direkt därpå för att bibehålla känslan av fenor på fötterna fast de är av (eller han sa 3/1 men det blev så besvärligt). Vilken känsla! Framför allt hur jag jobbar med vristen när fenorna åker av. Underbart! Och på lördag är den stora dagen då den stora Rosén ska berätta för mig hur jag simmar/inte simmar.

3. Löpning
Nja, funkar inte så bra nu. Under lördagens pass fick jag dra ner tempot rejält då piriformis bråkade. Men jag ska ge den en ny chans i dag. Någon typ av pyramidintervaller på schemat tydligen.

4. Cykel
Läser att även de stora killarna Jonas Djubäck, Carl Brümmer och KJ Danielsson kör lika samma intervaller på cykel som jag nu har inlagt en miljard gånger under vintern. Så här ser de ut:

10 min uppvärmning
6 - 8 st 8 minuters intervaller med 2 minuters vila mellan (fast jag har bara kört 4 i sträck än så länge)
10 min nedvarvning

Enkelt, genialt och galet jobbigt.

5. Jul
Ingen snö, kom igen nu då!!!!

Tack för din anmälan

Hoppsan, det blev visst ett till lopp så här på höstkanten. I team med Mannen dessutom. Hualigen. Troligtvis kommer vi att begära ut skilsmässa under eller i anslutning till tävlingen men vi testar väl. Hoppas Team Koskenkorva har överseende med att jag lånar det schyssta namnet och för in en utböling för en stund. Han får inte stanna, bara hälsa på under en dag i skogen. Jag lovar.

Det känns bara så annorlunda. När jag tävlar med Team Koskenkorva annars (någon av de två andra lagmedlemmarna Anna eller Marie) så handlar diskussionen om:

a) Hur gör vi med kaffet? Hur många termosar?
b) Hoppas vi inte går vilse.
c) Vi tar det som en skön dag i skogen.
d) Hur mycket mat har du med?
e) Cykla Marieeeeeee, cykla!

Nu med Mannen så har diskussionen hittills varit:

a) Du måste lova att inte börja hetsa i skogen och skrika på att jag ska cykla/springa fortare. (jag)
b) Vi måste testa det här med snoddning, kanske på söndag? (Mannen)
c) Jag är ju inte i toppform nu direkt (som om jag någonsin varit det). (jag)
d) Vi plockar fram kompassen och testar terränglöpning, kanske på söndag? (Mannen)
e) Hur blir det med maten tror du? (jag)
f) Då sitter jag bak och paddar utav bara h*vete och du kör så hårt du kan där framme, vi kanske ska testa på söndag. (Mannen)
g) Jag är lite rädd. (jag)

OK, vad tror ni?

1. Vi kommer aldrig till start för vi är osams innan.
2. Vi kommer att fixa det galant nästan utan skrik och gap.
3. På måndag efter tävlingen finns vi på singelmarknaden båda två.

Nya mål och tävlingar

Jag har lovat mig själv att ligga lågt med att sätta nya mål, jag vill landa i den prestation jag gjort och njuta (vilket jag gör, ligger mest på soffan och äter godis på kvällarna). Men den här tävlingssäsongen är inte riktigt över.

Närmast i tiden ligger Sverigestafetten - en kul grej som handlar om att föra en stafettpinne från Luleå till Malmö mellan 23:e augusti till 5:e september. Stafetten är uppdelad i sju etapper, dessa etapper pågår dag och natt medan det är 20 timmars "vila" mellan varje etapp då sjukvårdspersonal, supportteam mm får vila. Det finns en massa olika sträckor som görs löpande, med racer, med MTB, kajak, inlines, rullskidor och powerwalk.

Min sträcka är en racer-sträcka på dryga 10 mil från Gävle till Borlänge (nästan). Och det är tydligen redan på tisdag, ooops! Upp på racern igen alltså och börja cykla.

Nästa tävling är vår lokala multisporttävling 8:e september, till den har jag inte tränat ett dugg, dags alltså att ta fram MTB'n igen. Och tydligen ska det simmas, nedan en bild där grabbarna testar "löpsträckor".... Kom igen, anmäl dig du också! Det är kul! Tvåmannalag i två olika klasser - lång och kort där vi kör den korta.

Det blir inget Lidingölopp för mig i år, jag vill inte pressa kroppen mer än nödvändigt. Däermot är jag anmäld till Tjurruset kom jag på...

Vansbro Triathlon 2013 - the story

Jag hade två mardrömmar inför loppet och båda infriades.... Men vi tar det från början.

Innan start
Nervös, Mannen var helt galen och grinig och jag ville bara iväg. Vi var i god tid vid tävlingsområdet, skönt att kunna checka in innan massorna anlände. Vi kom vid niotiden och var bland de första att checka in våra cyklar. Hann gå en sväng och kika i försäljningstälten (tänk var mycket saker det finns som man inte vet att man behöver) och nervösprata med kompisar. Och ser ni COLTING bakom Sonen! Sonen för övrigt var bästa supportern, high-fives och hurrarop vid varje varvning, så kul!

Simning - 1930 m
Vi drar på oss våtdräkterna och går mot älven. Nervöst. Blir kissnödig precis när jag dragit på mig våtdräkten. Ingen återvändo, gick ner i vattnet och.... ja, ni fattar. Köp aldrig en begagnad våtdräkt. Just saying.

En minut till start säger speakern men blåser samtidigt av till start. Hoppas! Det är bara att köra alltså! Bestämmer mig för att hålla mig till vänster, mot kanten. Simmar relativt fritt men alltid är det någon bröstsimmare framför mig som sparkar mig. Är livrädd för sparkar men lyckas parera men det går inte jättefort. Efter 500 meter lyckas jag hitta fritt vatten och kan simma ordentligt. Fram till vändpunkten går det ganska bra, får en kallsup här och var speciellt när vi vänder upp i älven men det går bra. Ser bojen och går in för vändning och då händer första mardrömmen - jag fastnar i repet som håller i bojen och får repet runt halsen. Panik! Sprattlar, blir rädd men kommer till slut loss. Ingen märker att jag kämpar så jag får ångest på riktigt. Väljer att släppa det och simmar vidare. Mardröm nummer två en stund efter - TRE simmar simmar rätt över mig. Hallå! Visa hänsyn! Men nej då. Blir lite arg och ökar takten. Klarar av dryga 1900 meter simning på 41,14 - mycket nöjd!

Växling T1
Hysteriskt! Småsprang från älven till växlingsområdet men allt var kaos. Hittade inga strumpor, handduken var borta, fick inte på mig cykelbyxorna. Suck. Sist men inte minst lyckas jag tappa ner cykeln i asfalten medan jag pillar med handskarna. Iväg.

Cykel - 9 mil
En varvbana där vi åker ut till en vändpunkt tre gånger. Första svängen ut går fort, på vägen tillbaka är det lite tyngre. Nästa varv är tungt, riktigt tungt. Börjar få ont i ryggen rejält och får stå och trampa en del för att lätta. Sista varvet däremot går i ett huj, speciellt vägen tillbaka. Roar mig med olika saker hela tiden - t ex att räkna hur många jag möte, hur många hus som är till salu, hur många gropar det är i vägen och annat intelligensbefriat. Lyckas hålla ett snitt på dryga 28 km/h, totalt 3:08 utan något stopp alls. Kul att möta Affe, Mannen och ytterligare två hemma-triathleter på både cykel och löpning, det ger energi! Och så tjejen med nummer 24, herregud vad du hjälpte mig ur min svacka på cyklingen - vilken energi, tusen tack!

Växling T2
Lite bättre växling. Byter både tröja och byxor och unnar mig ett toabesök. Iväg.

Löpning 21,1 km
Det känns tungt från första början. Det är riktigt varmt, runt 28 grader tror jag. Känns tungt men när jag kikar på klockan får jag ändå hyfsade kilometertider, får inte riktigt ihop det. Tror att alla som jag möter är ute på sitt sista varv vilket inte stämmer. Kan inte räkna för fem öre. Tre gånger till vändpunkten här också. Första är tungt, andra är lite lättare och tredje går superbra. Såg Jörgen och vågade heja på honom och fick hejarop tillbaka varje gång vi möttes, kul! Kan till och med öka på sista varvet. Gör halvmaran på 2:08 vilket är snabbare än Göteborgsvarvet, så nöjd! Hade jag vetat att jag var inne på en så bra tid hade jag kunnat tagit i lite till.

Totaltid: 6:12

Efteråt
Kunde spurta vid målgång och fick en kram av Claes Björling - vet inte vilket som var bäst. Inte så trött, ont i huvudet en aning, smärta i ryggen men inte så farligt. Och så träffade jag Karin, starstruck men jag vågade gå fram och prata... Lite mat så var jag fit for fight igen. Även så här dagen efter känns det helt OK, lite stumt i låren men inget annat. Men vilodag förstås. Nedan vinnaren i herrklassen.

Och så Marre - vinnare i sin egen klass.

Och så återhämtning vid en camping i Falun med Sonen. Livet är härligt!

 

Men i morgon, då börjar uppladdningen inför Kalmar Ironman. Gulp.

76

Det är mitt nummer på min nästa tävling. 500 startande, jag mest nervös av alla. Blir faktiskt nervös bara av att tänka på det. Måste gå och nervöskissa.

Fokus. Börja med att simma 1920 meter - 960 meter åt ena hållet, vänd och simma tillbaka. Maxtid till vändning 40 minuter.

Världens finaste simmössa.

Växla till cykel, cykla ut 15 km, tillbaka 15 km, upprepa två gånger till. 9 mil. Klart.

 

Och så löpning på det. Närmare bestämt 21,1 km, också på en trevarvsbana.

 

 

OM jag kommer i mål får jag världens finaste medalj.

Alla bilderna från Vansbro Triathlons hemsida.

Vätternrundan 2013 - the story

Fredag morgon, fyra förväntansfulla och ideligen kissnödiga cyklister drar iväg för att avverka 30 mil i bil för att få köra 30 mil på cykel.

Solen sken när vi inackorderade oss i huset tillsammans med 7 andra cyklister i Beckers-teamet. Kul att lära känna nya cykelmänniskor. Fast första kvällen var åtminstone jag lite för nervös för att prata så mycket med de andra.... Vår serviceman fixade cyklarna.

Och jag fick klistra på mitt fjärde Vätternrunda-klistermärke på cykeln. Fint.

Brudarna piffar med cyklarna.

På väg att hämta ut nummerlapparna gick vi över startbron. Galet fint och mäktigt.

Jag och Mannen hann också in på världens coolaste triathlonbutik, LeWa sport, och fick hjälp av Lena att välja simglasögon. Jag har ju så svårt att hitta några bra och det visade sig att jag behöver juniorglasögon för att det ska funka. Ser så fram emot att testa mina nya, fina glasögon. Och nu ska de väl ändå inte läcka in vatten.

 Coolt när det står en sån här buss utanför våra hus. Det är danskarna i vårt team som åker flott.

 Pirrig inför start förstås.

 

Några ur Team Beckers (VD'n, MTB-räven, C och Mannen).

Och så själva loppet då. Jag och C bestämde oss i sista stund för att hänga ihop så länge det gick. Vi drog iväg i ett lagom tempo, körde med Team Beckers hela vägen till första depån efter fem mil. Där drog de vidare medan vi sträckte lite på ryggen. Hittade lite ryggar här och var till nästa depå i Gränna där vi också fann våra Beckers-vänner igen. Kul! Ganska slitigt därifrån till Jönköping. Hade glömt bort jättebacken vid Kaxholmen och så denna vind. Herregud vad det blåste! Jag fick en dipp innan Jönköping och bad C lämna mig men hon envisades att vi skulle köra ihop. Tryckte i mig köttbullar, GT-tabletter och gel för att kunna komma igen.

 Efter Jönköping kommer Bankerud och även den backen hade jag förträngt. Men det gick ganska bra och nu började köttbullarna trilla ner i benen och jag kunde köra igen. C fick problem med knäet och fick stanna till för omplåstring i Fagerhult medan jag drack min sjuttonde kopp kaffe. :)

Vi stannade förstås i Hjo där C körde sin taktik att ligga ner och äta. Verkade funka bra för pigg var hon hela tiden. Galet pigg.

På andra sidan sjön hade vi också skön medvind och livet lekte mest hela tiden. Vi trampade på, hade ibland bra ryggar och ibland turades vi om att dra. Skönt att ha en kompis med sig! Jag hade bestämt att jag inte egentligen skulle stanna på varje depå för jag har ju så svårt att slita mig därifrån men med C's hjälp så tog vi snabba stopp och vi räknade ut att det lönade sig för oss att sträcka på ryggen för att kunna köra på lite extra efter stoppet. Bra taktik!

När det var fem mil kvar hände något med mina ben. Jag orkade inte längre trycka till och hjärnan orkade inte motivera kroppen att köra hårt så jag bad C dra iväg så hon skulle hinna in på sub 12. Hon velade och velade men till slut drog hon. Jag tappade lite fart, tog det lugnt. försökte hitta ryggar men hittade inte så många (förutom Beckers-ryggarna innan Medevi). Hoppade över Medevi-stoppet då jag inte litade på mig själv längre; hade nog kunnat stanna kvar där för evigt, ligga och sola, ha det bra....

Mannen stod vid mål och hejade, jag blev så glad! Hade ont i stortårna så jag slängde av mig skorna till honom och traskade iväg för att hämta min medalj. Sluttiden 12:09 är jag riktigt glad över, persade med 1 timme och 20 minuter!

Blev glad när jag såg att C också hängt kvar på området så vi fick äta mat (igen) ihop. Hon kom en bra bit under Sub 12 (11:43), heja vad bra! Och Mannen körde på en helt fantastisk tid, 9:25, pers på nästan en timme!

Även MTB-räven kom i mål på sin måltid, hon som inte ens gillar landsvägscykling.... Hon konstaterade att det var många backar. :) Bra jobbat tjejen! Från att ha köpt cykel i våras, aldrig cyklat landsväg, nött som en galning under hela våren för att få ihop 100 mil och sedan köra in i mål med ett leende på läpparna. Jag är imponerad!

Summan av kardemumman var att det gick riktigt bra. En dipp strax innan Jönköping, för övrigt ett behagligt och skönt lopp med många sköna skratt. Inga skavanker någonstans, pigg kropp även dagen efter. Tusen tack för all pepp på Facebook och sms vänner, ni är ovärderliga! Och så världens största tack till C som var stark, snäll, peppande och bara helt underbar hela vägen runt sjön. Puss på dig!

Nu väntar uppladdning inför Vansbro halvironman. Gulp.

Stockholm Marathon 2013 - The Story

Då så, dags att summera på riktigt. Ni som inte orkar läsa hela historien, läs inlägget nedan så får ni kortversionen.

Christian har kommit på att han kan hälla Loka direkt i tuben med brustabletten. En kemisk reaktion som inte liknar något annat.....

  Innan start
Jag var väldigt lugn innan start, nästan inga pirrande känslor i magen alls, ingen ångest, bara förväntan att få komma ut och springa och njuta (så mycket man nu njuter 32 km in i loppet).

Första 10 km
Startskottet går och det är väldigt trångt. Upplever att hela Valhallavägen är som en stor gröt, väljer att inte sick-sacka utan håller mig på min högra kant och bara följer strömmen. Känns ganska jobbigt i benen men jag vet att det blir bättre när jag kommit igång. Kommer ner på Strandvägen och har innan loppet bestämt mig för att dricka vid varje kontroll oavsett väder. Just här är det väldigt varmt så vatten känns som en bra idé. Förbi Kungsträdgården och benen börjar hitta en bra rytm. Har lite känningar i vänster rumpa redan här men tänker inte så mycket på det. Känningarna kommer och går under ett långt lopp. Det börjar dugga lite lätt nu och då.

Underbart mycket folk vid Slussen, susar ner i tunneln och vidare ut på Söder Mälarstrand där jag plötsligt får ont i vänster fot. Eller rättare sagt, snörningen trycker rejält på samma ställe som på Göteborgsvarvet och det gör riktigt ont. Stannar till vid vätskekontrollern och lättar rejält på snörningen och hoppas att det går att springa ändå. Upp på Västerbron och över som om ingenting har hänt. Klockar första 10 km på ganska precis timmen och är förvånad. Har också fått pepp av värsta triathlonproffset Joel Evertsson så jag har energi till tusen!

Andra 10 km
Norr Mälarstrand är lite halvtråkigt men sen kommer Stadshuset och Centralstationen vilket livar upp. Springer på och tänker inte på kilometertider alls, det bara flyter på. Börjar längta efter andra varvet och försöker räkna ut hur långt det är dit. Stannar fortfarande bara vid vätskekontrollerna en liten stund för att dricka. När jag äntligen kommer ut på Valhallavägen igen känns det riktigt bra. Som vanligt möter jag en massa löpare med nummerlapparna i handen, trist. Svänger ner mot Gärdet och får ta en kisspaus för första gången. Passar också på att stretcha för första gången då rumpan börjar ilskna till. Passerar 20 km 2:05 vilket är långt över godkänt det också. Nöjd.

Tredje 10 km
Vid halvmaran (passerade på 2:12:18) tar jag en längre paus, äter saltgurka och gläds åt att jag kommit så långt. Skrattar åt en farthållare som får en publik som står och hänger och väntar medan han kissar i diket. En farthållare som för övrigt är helt underbar. Han hejar, peppar, skojar och ser till att alla har roligt. Jag följde flera farthållare under loppet, först 4-timmars, sedan 4:15 och nu var det 4:30 (tror jag). Ut på Djurgården börjar det lite tyngre, mitt tempo har fallit men jag springer fortfarande hela tiden. Rumpan skriker men jag säger åt den att vara tyst. Vid Gröna Lunds vätskestation tar jag en paus igen för stretch. Det regnar riktigt ordentligt nu. Börjar bli riktigt blöt. In på Strandvägen där min viktigaste markering, 28 km, finns. Det är nu det börjar på riktigt. Passerar 30 km på 3:16:02. Sista milen på 1:11 alltså, godkänt med betydligt långsammare.

Fjärde 10 km
Nu börjar det ta emot lite men kämpar hela Söder Mälarstrand och över hela Västerbron utan paus. Stannar till efter Västerbron under en bro för att stretcha, det regnar som besatt nu. Norr Mälarstrand blir en kamp mot rumpan och i slutet av den börjar det från ingenstans att göra ont i knäet! Ett ställe som aldrig smärtat tidigare (baksidan/insidan). Det gör väldigt, väldigt ont och vid Stadshuset får jag stanna till och fundera över hur jag ska göra. Bästa Kicki susar förbi pigg och glad på sin första mara, underbar syn!

Stannar vid sjukvårdstältet vid Centralen och får låna en bänk för att stretcha ut. Fortsätter långsammare och inser att jag faktiskt hinner gå i mål om jag behöver. Börjar dock jogga lite igen. det gör väldigt ont.

På Odengatan stannar jag vid ett sjukvårdstält igen, stretchar och får en tejpbit under knäet. Känns lite bättre så jag bestämmer mig för att satsa. Det får gå eller inte! Börjar öka på stegen lite, öka takten för varje meter. Kommer äntligen fram till 40 km på tiden 4:33:08, miltid på 1:17 vilket inte känns helt käpprätt. Ser att jag nog får svårt att komma under 4:45 men jag spurtar allt jag har.

Sista 2 195 m
Nu är det spurt som gäller. Springer som aldrig förr, struntar i både rumpa och knä trots att jag ser att det inte kommer att gå med sub 4:45. Är så nöjd ändå. Hela Stadion jublar och jag springer om alla där inne och in i mål. Ser Kicki det första jag gör och är så glad att hon är där, att jag är där och så fryyyyyyser jag något fruktansvärt. Är helt dyblöt exakt överallt efter att ha sprungit i tokregn nästan halva loppet. Men glad. Och ont i knäet.

Efter loppet
Vi hämtar ut våra t-shirts och beger oss direkt till duschen för att värma oss. Och det är ingen kö, det är varmvatten i duschen och allt är underbart. Vi kramas med våra kära, dricker kaffe, äter bulle, äter korv och bara njuter innan bilfärden hemåt börjar. Min sjunde mara är över. Och nedan alla marahjältarna från min by. Christian var lite besviken över att ingen gjorde kaninöron på honom men en riktigt karl reder sig själv.

Kort summering av dagen - bilder kommer senare

Har sovit ganska bra, ingen oro som vanligt. Svårt med frukost, snabb bilresa ner (Mannen slog rekord och skulle bara kissa EN endaste gång, PB med råge), bilen full sladdade vi in på Valhallavägen men fick inte parkera där vi ville. Det råder delade meningar om varför men vi går inte in på det mer för det kan orsaka skilsmässor och annat otrevligt.

Trevligt att hänga i mässan, köpte två tuber vaselin men inget annat. Folk undrade nog vad jag gör på fritiden. Sen mat, ladd, pepp och vips var det tävlingsstart.

Först kilometrarna kändes tunga som alltid, fokuserar lite för mycket på distansen i början innan jag vågar slappna av. Gick ruskigt bra och sprang första milen på en timme, hade lite tråkigt i väntatn på att andra varvet skulle börja, halvmaran gick på 2:12 vilket jag aldrig tidigare gjort på en mara. Har känningar till och från i vänster höft/säte men ignorerar det. Får stretcha någon gång här och var men följer fortfarande min taktik att springa mellan vätskekontrollerna och sedan gå några steg när jag dricker. Trist blir det inte förrän ute på Gärdet och en del av Djurgården - det händer INGENTING där. Förutom att Marathon-Mia hejade på oss löpare förstås, det gav energi! Och läs hennes historia om de finska bajskorvsmännen, hysteriskt roligt!

Ut på strandvägen och jag brukar säga att min mara börjar ungefär där, 28 km gjorde och 14 kvar. Men den här gången bara rullade det på. Inga känningar, var inte trött, visst gick det lite långsammare men helt OK. Vid 37 km säger det PANG och mitt knä börjar göra riktigt ont. Så ont att jag måste stanna omedelbart. Vid Stadshuset gråter jag nästan och vet inte om jag ska kliva av eller inte. Bestämmer mig för att ta det lite lugnare en stund medan jag bestämmer mig för om jag ska köra vidare eller kliva av. Vid fyra km kvar ber jag om en tejp under trilskande knäet och det hjälper faktiskt. Börjar öka takten igen och känner att jag kommer att fixa det trots smärtan.

Ser på klockan att det är möjligt att komma under 4:45 (!) men eftersom höften/sätet/knäet är överdjävliga mot mig så spurtar jag bara sista två kilometrarna och nöjer mig med 4:46:27 vilket är en putsning med 25 minuter jämfört med mitt förra PB. Sjukt nöjd!

Också stolt över att min adept tog sig i mål några minuter innan mig, pigg, glad och full av energi mötte jag upp henne på Stadion. Mannen gjorde också PB och rusade in sub 3:30, galet bra! Ja, faktiskt alla som vi gjorde sällskap med persade i dag, trots väderförhållandena som var milt sagt blöta.

Min uppladdning

Den här veckan då det bara ska tänkas positiva tankar, laddas mentalt, vilas i form har inte börjat så bra. Har sovit dåligt, stressat mer än nödvändigt, ätit dåligt, mår konstant lite halvkasst och känner efter för mycket. Som en vanlig maravecka alltså. Men priset tas nog av min kära vän och kettlebell-kollega som jag fick påminna precis när passet skulle börja att det nog var lämpligt att ta av sig spinningskorna och byta till ett par träningsskor.....

Min middag i går - ett halvt paket polkaglass och en liten chipspåse. Bra? Kolhydrater? Nä, i dag skärper jag till mig och fixar riktig mat. Basta.

I kväll kör jag en kort sväng löpning, i morgon simning, på fredag en kort sväng racer + crosslöp och sen vilar jag. Nu är träningen gjord, dags att inkassera.

Vädret ser nice ut, lite för varmt men helt OK.

Jag kommer att springa i tights och en t-shirt (en rosa för att sticka ut). På Jubileumsmaran gjorde jag misstaget att springa i linne vilket resulterade i vansinniga skavsår på undersidan av överarmarna. Ouch!

Jag kommer heller inte att ha på mig solbrillor eller något annat som stör. Så lite som möjligt. Eventuellt, om jag får med mig, tar jag en gel som jag kan svepa som belöning efter halvmaran.

Min plan är annars att gå ut lugnt, försöka springa hela första milen utan stopp och sedan börja fylla på vid varje vätskekontroll med en mugg sportdryck och en mugg vatten. Och njuta så gott det går. Även på slutet. Jag ser riktigt mycket fram emot att få springa långt på lördag!

Mitt första triathlon - the story

Dagen började med att dottern skulle skjutsas till bussen för vidare transport till klassresa (London OMG!). Sen var det bara att packa bilen och dra till Gävle. Pirrigt.

Väl på plats mötte vi direkt några trevliga Gävle-killar som vi pratade med. Den ena hade kört några race innan men hade ryggskott och den andra var en gröngöling precis som vi. Kändes skönt. Sen kom också Stina från min håla som kört sju Ironmen och påstod att även hon var nervös.....

Innan start förberedde vi oss så gott vi kunde, fixade vår växlingsplats, bestämde vad vi skulle ha på oss under våtdräkten, om nummerlappen skulle på från start eller inte. Och så var vi nervösa förstås.

En kvart innan var det tävlingsgenomgång, en bra sådan då vi var många nybörjare. Det var två klasser, en kort och en längre och totalt nästan 50 deltagare. Kul!

Jag bestämde mig för att köra hela racet i tights, sport-BH och en tunn tröja så det satte jag på mig under våtdräkten. Jag lämnade nummerlappen vid växlingsstället.

Starten för korta klassen gick först, när de simmat klart körde jag lite drygt 100 meter som uppvärmning. Råkade dessutom simma krock med väggen rätt rejält och fick en konstig blick från en av funktionärerna. De funderade nog på att fiska upp mig innan racet ens hade börjat. Det är något annorlunda att simma i en 50-metersbassäng men bara positivt tycker jag.

Starten gick och jag startade sist av de sex personerna som fanns på min bana. Hade problem med en tant som envisades att köra en masssa konstiga simstilar exakt brevid mig. Hon körde allt från hundsim till rygg- och bröstsim. Och var i vägen för mig vid varje vändning. Och så sparkade hon till mig så fort hon hann. Drygt. Konstaterade att jag inte var sist upp ur bassängen, hann till och med upp före någon från snabb-banan (jag valde mellan). Kom på 19:e plats av 29 (både herrar och damer). Nöjd! Tror jag simmade ganska bra men var något seg i växlingen. Tid 9:01.

I väg på cykel, först en sträcka för att komma till själva varvbanan som skulle avverkas tre varv. Det var oväntat tungt i cykelbenen, kanske beror det på långpass dagen innan. Men jag pinnade på och cyklade faktiskt om några också. Försökte ligga i tempobågen så mycket som möjligt för det var en grym motvind vissa partier. Drack en hel del sportdryck och försökte undvika alla gupp - hade ju inga cykelbyxor på mig..... Tror att cyklingen var 17,7 km och det tog 35:41 (dvs snitt på 29,76 km/h) vilket jag i efterhand är galet nöjd med! Kom på 18:e plats på cyklingen (av 29) så det var helt godkänt även om jag inte kände det när jag cyklade för då kände jag mig långsammast av alla.

Växling från cykel till löpning. Krånglade ganska länge med skorna, måste köpa snabbsnörning men kom iväg på 1:57, näst sämsta tiden av alla (snabbast hade 0:47). Tunga ben iväg, kände knappt benen till en början vilket var oroväckande och till stor del berodde på att tightsen var blöta och kalla efter cyklingen. Men blev ruskigt förvånad när klockan pep för kilometern och jag låg på 5:45. Vet inte riktigt hur lång löpningen var eftersom jag glömde starta klockan men jag gissar på 5,7 km som någon sa innan. Tiden blev 30:47 vilket ger en snitthastighet på 5:24 per kilometer, galet bra! Men banan kan också ha varit 5,5 km vilket ger 5:35 men också det är jag riktigt nöjd med. Plats 25 av 29. Ja jag vet, är ju inte en gasell direkt..... Ser ni spurten in mot mål - ser galet snabb ut. Eller bara galen.

Nöjd efter målgång!

Mannen gjorde också en fin insats, han kom på plats 10 av 20 i klassen herrar, jag på plats 6 av 9 i klassen damer. Inget att skämmas för! Och så hade vi världens bästa supporter med oss, han hejade mest av alla och gick runt och fotade oss. Han har tagit alla fotona i dagens inlägg och hade dessutom en filt med sig under hela tiden han hejade, utifall vi skulle bli trötta och behöva vila lite...

Mannen är söt, han har sin älskling under ena armen och en filt under den andra. Kanske planerar han för ett romantiskt möte i skogen som återhämtning?

 

Så vad drar vi för lärdomar av det här?

1. Träna växlingar! Det är svårt att springa i kapp 1 minut på löpningen om den är kort.
2. Fundera över kläder innan, inte på plats (dvs vad du har på dig under våtdräkten).
3. Fixa racebelt och snabbsnörning till skorna. NU!
4. Delta på fler tävlingar, det är otroligt nyttigt och lärorikt.
5. Gävle Triathlon ska ha en stor eloge för en väl genomförd tävling, vilka funktionärer! De hejade sig hesa runt banan!