Kristi flygare

Helgdag igen, känns som att det var en hel evighet sen jag jobbade en hel vecka. Tufft det här. :)

Upp i morse, Mannen muttrade lite för det har regnat i natt och då skulle han minsann bli blöt om rumpestumpen på långpasset som vi planerat in sedan länge. Lilla killen då..... Men vi kom iväg, lite senare än planerat och så ser jag till min fasa att mekanikern tydligen monterat på tempostyre på Meridan. Gulp.

Otroligt tunga ben första milen, jag kom ingen vart hur jag än trampade. Misstänkte att Mannen med flit lagt på bromsvätska i stället för smörjvätska när han fixade med cykeln dagen innan. Och Mannen som brukar dra så snällt låg mest och krånglade med sina nya spd-landsvägsmojänger som satt snett. Ingen hjälp där att få. Bit ihop, bit ihop.

Efter fyra-fem mil tog vi ett stopp, då hade äntligen benen blivit lite snällare. Björnen ser INTE snäll ut.

Efter ytterligare ett par mil väntade Statoil och korv förstås (ordinarie fikastället var stängt).

Vi matade på och stannade sedan vid en sjö för att a) stretcha rukken b) kissa. Gissa vem som gjorde vad? Mannen hade också funderingar på att hoppa i sjön men avstod då jag bjöd på Snickers (btw, fy tusan vad GOTT det är med Snickers!).

Benen började bli piggare och piggare och jag låg på i mitt tempostyre och tänkte helt normala tankar:

a) Undrar hur masken som låg på Mannens ram hade kommit dit?
b) Nu när vi släppte av masken vid Statoil i Sandviken, hur långt har den hem? Hittar den nya kompisar?
c) Vad gör vanliga människor när de inte cyklar en röd dag?
d) Vad ska göra med all tid jag får över när jag helt slutar träna efter Ironman?
e) Vad är det bruna på Mannens sadel? Uuuuuurrrrrkkkkkkk!

Det var min dag, vad gör du i dag?