Vansbro Triathlon 2015 - The Story

Innan loppet
Jag var konstigt lugn hela veckan. Kollade vädret och vattentemperatur som vanligt men annars var det ett konstigt lugn. Packade, packade om några gånger men det brukar jag göra. Sista cykelpasset på torsdagen kändes magiskt bra, visste att jag hade tryck i cykelbenen. Bra uppladdning på fredag med bra mat, tidigt i säng men som vanligt urkass sömn.

Gänget från stan drog iväg vid sex-snåret, lite tryckande stämning i bilen men ändå OK. Kom fram till Vansbro innan åtta, studerade fascinerat raggarna som stod vid macken och hinkade öl. Konstraster.

Gjorde i ordning växlingsplatsen, lyssnade på pre-race mötet, hängde med klubbisarna. Avslappnat. Kicki poserar något mindre avslappnat (?).

Full simning förkunnade Claes, 1930 meter i 14,3 gradigt vatten. Burr.

Bäst att fota målrakan innan utifall jag inte tar mig dit....

Fina klubbisen Ulrica Cavallin trashtalkade sig själv innan loppet, skrällde och kom sedan FYRA i motionsklasser. Alltså totalt av brudarna. Hon är amazing. Men hon gick ju också och vann Åre Extreme Challenge förra året. Bara så där. Powerkvinna!

Glada, nervösa brudar.

Delar av klubbisgänget, vi var hela 22 från klubben på plats. Kul!

Affe var där och tävlade, fast innan det förvarnade han Claes om kommande rumpnyp. Dåligt, jag vill ju ha överraskningsmomentet på min sida.

Det kokade i växlingsområdet innan start.

Loppet
Vi skulle självseeda oss inför simningen, jag valde slutet av 35 - 40 minuters gruppen. Det blev dock kaotiskt när alla började röra sig mot starten så jag vet inte vart jag hamnade till slut. Kom i och kände direkt köldchocken, hade lite svårt att lägga i ansiktet till en början men det gav sig. Upplevde starten kaotiskt, hittade aldrig fritt utrymme. Först skulle vi uppströms 80 meter innan vi vände nedströms. Kaos, kaos, kaos. Folk simmade på mig, jag fick sparkar, tyvärr stannar jag alltid upp då vilket gör att det kommer 10 ytterligare triathleter som simmar över mig. Måste bli bättre på att slåss i vattnet.

Nedströms gick det riktigt bra, jag njöt av varje minut. Vände uppströms och det blev lite mer trångt igen, många som sick-sack-simmade och ett antal liggningsförsök igen. Ser jag lätt-liggad ut?

Simningen gick på 44 minuter, hade kanske hoppats på bättre tid då jag simmade på 41 minuter 2013. Nu är i och för sig banan annorlunda, jag tror det är mer strömt här än där vi simmade då. Eller är jag kassare på att simma?

I T1 strulade jag en del då jag var rädd för att frysa på cykeln och därför valde att inte ha cykelbyxorna på under våtdräkten. Big mistake. Korvade, korvade och tjorvade. Till slut, efter 6:39 var de på och jag kom iväg.

Cykel - det var här jag skulle pressa. Först knölig väg (men den där bron, hjälp, cykeln höll på att skaka sönder) men sedan kunde jag börja trampa. Medvind i ryggen och lätta ben. Snittade första timmen långt över 30 km/h men sedan kom värmen och jag fick sänka något. Hade positiva tankar i stort sett hela tiden, ryggen började gnälla redan efter första milen men jag kunde hantera det genom att sätta mig upp nu och då. Jag märkte hur jag körde om folk ideligen vilket var skönt för självförtroendet. 9 mil på 2:58, jag är nöjd!Ville snitta 30 km/h och det gjorde jag. (3:16 förra året och 3:08 2013).

T2 - bytte cykelbyxor mot tights, tryckte en gel och iväg. 4:20 tog det.

Löpningen gick bra till en början, fick dock stanna på första bajamajan en stund men sedan hade jag som strategi att springa mellan vätskekontrollerna oavsett hur långsamt det gick. Första milen gick på 1:06 så jag var hyfsad nöjd för det kändes som att det gick långsammare. Sen började värmen ta ut sin rätt, jag kan verkligen inte springa när det är varmt! Magen gnällde lite, håll, ska jag fortsätta dricka eller inte. Kunde ändå vända de negativa tankarna efter en stund och sluta tänka på tider och bara njuta. Hejade på alla jag mötte, fick hejarop från publik och funktionärer. Fantastisk stämning!

Vid 4 km kvar hittar jag en klubbis som inte mådde så bra. Jag hade längtat efter någon att prata med så vi slog följe. Kanske pratade vi inte jättemycket men det var ändå skönt att springa med honom. Piggnade till och kände att jag kunde springa hela vägen in i mål med ett leende på läpparna.  Totalt 2:25. 2:15 förra året, 2:08 2013 (galet bra för att vara jag!).

Totalt 6:19:52, förra året 6:28:31 (sim ersatt med 6 km terränglöp) och 2013 6:12:46.

Efter loppet
Fina Kicki gjorde ett helt fantastiskt lopp! Hurra vad du är stark!

Åt med klubbisarna, njöt en stund och åkte sedan hemåt för att packa upp stinkande lådan. Fina minnena kvar, gummibanden vi samlade på löpningen (känslan att få det andra bandet och bara ha 3 km kvar är oslagbar!), fina guldtackan (för visst är det riktigt guld?), racebelt med nummerlappen (sjukt smart att namnet stod där, många som skrek mitt namn vilket är skönt då jag inte hade någon supporter med) och så en ny skopåse. Bra. Fick också en solskärm en ärligt talat, vem använder sådana?

Kroppen kändes pigg efter loppet, bara ryggen som ömmade något. Vätskebalansen något störd men efter lite resorb blev det bättre. På söndagen var kroppen fortfarande OK, tog det lugnt hela dagen men kunde köra crossfit med mycket lätta vikter. Avslutade dagen med yoga vilket var precis vad min kropp (och hjärna) behövde.

Summering
Supernöjd över cyklingen, att det gick så fort trots att jag aldrig gick på rött. Besviken över tiden på simningen, kändes som att det gick snabbare. Löpningen har gått tungt i vår, måste springa mer. Men min vår har också varit strulig på andra plan så jag får nog vara glad över att det gick så pass bra, att kroppen höll och att jag valde glädje under hela loppet. Men nu ska det löpas, banne mig!

Allt är klart - nu kör vi!

Börjat packa, fixat med logistik, cykel, vädret ser hoppfullt ut, vattnet är kallt (ja för 14,3 grader är ju inte tokvarmt direkt) och sista passet är gjort. Eller egentligen säger coachen att jag ska köra kort sim, cykel och löp i dag också men jag vilar. I går körde jag sista cykelpasset, 5 mil med (för mig) snabbt tempo och det kändes riktigt bra. Skönt att ha med mig det i bagaget till i morgon. Gänget exkl snabb-Kalle innan passet.

Boel tyckte hon skulle räta upp en stolpe på en fin äng. Alternativ träning tror jag visst det kallas.

I morgon vid sextiden åker cirkusen iväg. Jag hoppas att jag inte fryser ihjäl på cykeln, jag hoppas också pressa min cykeltid något då jag tycker att det hänt saker där i år. Sen får det bli som det blir. Har inte bestämt om jag ska försöka trycka på eller om jag ska se tävlingen som ett känna på distansen. Myspys eller hard core. Dagsformen får avgöra. Och hur jag sover i natt för den här natten var helt bedrövlig.

Hepp! Nu kör vi!

Race week

Det kokar rejält i triathlonvärlden, i helgen är det VM i Motala och medeldistans i både Vansbro och Halmstad. Galet.

I VM (långdistans med 4 km simning, 12 mil cykel och 3 mil löpning) deltar 11 svenskar i elit och 360 age groupers, bland annat Janne från min klubb och så fina Lina.

Elitteamet består av:

Eva Nyström

Lena Holmgren

Emma Graaf

Camilla Lindholm

Annie Thorén

George Bjälkemo

Fredrik Carlén

Karl-Johan Danielsson

Pontus Lindberg

Patrik Nilsson

David Näsvik

 

Jag önskar jag kunde vara på plats och heja i Motala men jag får tänka på dessa fantastiska atleter när jag själv tävlar. Min tävlingsplan är väldigt osäker, jag åker upp över dagen men resten har jag inte funderat på. Energi måste införskaffas, racebelt hittas, klädval göras, logistik till/från Vansbro bestämmas, flaskhållarna måste på cykeln, cykeln måste finputsas, jag har inga slangar, pump måste sättas på. Pust. Jag hoppas jag får hjälp med några av sakerna.... Och så hoppas jag på bättre väder än förra året..... Just nu 14,2 grader i vattnet, kliver vi över 15 grader så blir det "hel" simning. Hoppas, hoppas.

 

Uppladdning hittills har varit att högaktigt strunta i coachens plan (no goooooood), jogga i går kväll (6,5 km med superpigga ben) och i morse (tokdöd, ingen speed, ingen lust), dricka drinkar och äta en trerätters med Sonen i går. Ooooops, skärpning. I dag lovar jag att simma det där passet som står på schemat coachen, jag lovar.

Midsommar 2015

Redan på torsdag åkte jag och Sonen till Orsa för att tjuvstarta midsommarfirandet. Ett stort gäng från vår by invaderade i stort sett hela campingen. Många i gänget tävlade i Orsakajt'n eller Orsabajk'n, jag och Sonen körde 15 km MTB (han var sur över att han var för liten för att få köra 25 km) och jag fick bita i för att hänga med i svängarna. Ramlade i en uppförsbacke och fick gå nerför en nedförsbacke. Feg morsa tyckte Sonen. Han tyckte också att jag var otroligt pinsam och jobbig som skulle heja på alla funktionärer "kan du prata när du cyklar så cyklar du för långsamt". Här är grabbarna från HAIF Cykel uppradade inför loppet.

 Ögonblicksbild när Sonen susar fram i skogen.

Och så målspurten som jag förlorade.

Efter det traditionell midsommarlunch. Sonen drog i sig en hel flaska bubbel själv.

Långbord och alltid lika hysteriskt innan alla fått upp sillen och nubben på bordet.

Barnen aktiverade sig, Sonen tyckte han hade jobbat färdigt för dagen så han intog viloposition.

Sen var det traditionellt midsommarfirande i Orsa-parken. Fotade inte för firandet har ju sett lika ut i typ 2245 år.

Midsommardagen startade vi brudar med ett landsvägspass i solsken. Stannade till på Sollerön och fick go'fika. Jag hann givetvis inte fota innan jag högg in på min, Monster-Linda är inte lika hetsig så hon hann föreviga konstverket.

Vi var väldigt nöjda och glada över att få KAFFE. Även Monster-Linda.

Till slut fick vi slita oss ifrån den härliga fikan och cykla tillbaka till Orsa. 8 mil solskenscykel blev det.

Jag avslutade med dryga 8 km crosslöp i extrem värme men det gick.

Vårt fina boende under helgen.

På söndag hade jag, SSSSara och Sonen anmält oss till Runn Open Water, när vi anlände till Falun var det 11 grader i luften och regn. Omysigt. Men lagom till starten sken det upp som tur var. Vi som simmade 2500 meter fick springa över udden så lite swrimrun har jag ju övat på nu.... :)

Sonen simmade 200 meter och var oändligt sur över att jag inte anmält honom till 500 meter.

Här simmar han som tvåa in mot mål (fast han vann sin klass).

I mål! Sur för han ville simma mer.

Och jag lyckades faktiskt också simma i mål fast jag inte trodde det ett tag. Det var en otroligt jobbig känsla att tro att man är sist hela loppet, från början till slut. Kände för att hoppa av efter halva men jag kämpade på. Nöjd. Mindre nöjd över min navigering som var urusel. På riktigt.

Det var i stort sett bara "riktiga" simmare med, sådana där supersnabba som Sara. Sara simmade på 47 min, jag på 58 minuter och så här i efterhand är jag väldigt nöjd. Sara säger att jag tappar 30 sekunder på 100 meter (i bassäng) på henne och det var ju ungefär där jag landade i simningen.

En mycket bra helg, många skratt, många härliga vänner. Stort tack och en stor puss till alla som förgyllde helgen!

Jönköpingshelg

Jag hann med ett lite längre löppass i Jönköping också. Började med att springa efter Vättern i fem kilometer och vek sedan in mot land igen för att hitta den slingan som garanterat gav flest höjdmetrar av de alla. Jisses. Uppförsbackarna tog aldrig slut. Men det var vackert. Hamnde vid en sjö där det fanns en miljard bojar också, perfekt simställe om det inte var för att det blåste så hemskt att jag fick luta mig åt sidan när det var kantvind. På riktigt höll jag på att blåsa av cykelbanan ett tag. 15 km på kontot.

Hade ställt en fråga på FB's grupp för triathlontjejer om var man lämpligast simmar och fick givetvis svar blixtsnabbt - det är vid Axamo-sjön du ska vara. Hittade dit till slut och det var helt fantastiskt - tre olika banor i olika distanser för triathlon (sim, cykel och löp). Simbanan var 375 meter, utgick från bryggan, runt en boj, till nästa boj och tillbaka till bryggan. Jag simmade dock från boj till boj och har ingen aning om hur många gånger heller men skönt med simning i solsken. Hade varit kul att få vara med på en triathlonträning.

Hämtade upp några trötta killar och sedan hem igen. Bra helg!

Dags för hårdträning

Nu börjar min hårda träningsperiod. Det som varit hittills har varit relativt lätt att hantera men det är nu de verkliga träningspassen skall utföras, de som ska ta mig i mål på min tredje Ironman i Köpenhamn 23:e augusti. Jag ser fram emot det men är också livrädd. Jag vet att det är jobbigt, det kräver planering, det kräver att jag är disciplinerad (skippar en rosékväll här och var), att jag prioriterar smart och framför allt att jag har viljan. Och det har jag. Jag är sjukt träningspeppad nu, jag vill det här så mycket trots att jag vet vad som krävs. Det som peppar mig extra mycket är att jag har vänner som jag kan "lura" med på olika saker. Så i stället för att ha "ångest" över att cykla 3 timmar på lördag (ja, dagen efter midsommarafton, det är ingen glamorös sport det här) så skickar jag ut en fråga till några vänner och får snabbt svar. Jag älskar mina vänner.

Coachen har snickrat ihop ett schema som jag bestämt mig för att följa in i minsta detalj. Enda "extra" grejen är Swimrun-tävlingen som jag ska göra, för övrigt bara triathlon. För övrigt har han skrivit in i planen på Swimrun-dagen "stöttar arrangören genom att delta", det tyckte Andreas var sjukt roligt när jag berättade. Andra kanske ställer upp som funkisar för att stötta, jag funkar inte rikigt så.... Och Andreas tog förresten hem segern i Borås triathlon för en dryg vecka sen, grattis! Bild från hans blogg.

På tal om tävlingar så gjorde mina fina klubbisar från Gävle Triathlon också en bra insats i ett regnigt Uppsala i helgen, heja Anton och Camilla!

Den här veckan är formtoppning (som avslutas med en OW-tävling på söndag), nästa vecka Vansbro Triathlon, veckan efter återhämtning samt Swimrun-träning och så till slut Swimrun-tävlingsvecka.

Äntligen sommar!

I vanliga fall brukar jag så här års googla alla vädersajter jag kan. Om och om igen. Det är ju Vätternrundan i helgen. Det här året blir det ingen VR för mig vilket känns märkligt. Och just i år verkar vädergudarna fått fnatt - det blir en varm och skön runda utan vind. What???!!!! Bara för att jag inte ska åka. Känner faktiskt suget....

Men jag kommer att vara i Jönköping på lördag förmiddag och heja på snabbgrupperna som far förbi. Det ska bli kul!

För övrigt körde jag ett riktigt bra pass i går. Först cykel i 4 mil med ett gäng glada cyklister och utan arm- och benvärmare för första gången i år! Nedan saknas två cyklister som tydligen hade bråttom hem.

Direkt efter var det crosslöp 9 km. Nöjd även om det inte gick fort.

I tisdags hade SSSSara komponerat ihop ett längre bassängpass som gick riktigt, riktigt bra. 3000 meter in på simkontot. Katching! Tyvärr hann jag då inte med mitt kettlebellsgäng som dagen till ära höll till utanför min dörr. Sommarfeeling de lux!

I dag väntar distanspass OpenWater. Ser faktiskt riktigt mycket fram emot det. Avslutar sedan kvällen med crossfit och kanske en solig kvällspromenad. Sommaren är här.

Fjärran Triathlon 2015 - The Story

Förra året körde jag Fjärran Triathlon dagen efter marathon, i år dagen efter Siljan Runt. Varför ändra på ett vinnande koncept?

Så återigen stod klockan på ringning tiiiidigt. Blev alldeles för få timmars sömn men det kostar att ligga på topp. Tydligen. Jag och Sonen packade bilen och drog till Gävle, molnen hängde tunga och det såg ut att kunna bli regn när som helst. Detta sommarväder dödar mig snart....

Som vanligt trevlig stämning bland alla klubbisar, det kramades och hejades och peppades. Sara var med och skulle debutera, kul! Vi hade också Janne med, han ska representera Sverige i VM i Motala i sommar, coolt!

Pre-race möte innan, jag ser fundersam ut, Sara ser livrädd ut.

Äntligen dags för start! Korta klassen och ungdomarna startade först, sedan vi som skulle köra lite längre.

Simningen är 300 meter och i tempererad bassäng, jag hade ändå valt att ta på mig våtdräkt för att kunna få med alla växlingsmoment. Fick panik efter 50 meter, total panik. Kunde inte andas, det var trångt överallt och jag funderade på allvar att bryta. Sen tog jag mig samman och lugnade ner simningen. Totalt 9:08 (9:21 förra året) inklusive en ganska strulig växling till cykel.

Jag hade ganska jobbiga cykelben, de ville inte trampa och så fort jag tog i så fick jag mjölksyra. Men det är ju inte så konstigt.... Till slut fick jag väl lite fart på dem i alla fall och cyklade på 35:31 (35:39), har inte helt koll på cykelsträckan men tror den är 18 km.

T2 tog en evighet 2:03 (2:08) och på löpningen hade till en början ingen känsel i fötterna. Oskön känsla. Pinnade på vad jag kunde och gjorde en för mig bra löpning trots allt, 5,7 km på 32:01 (30:37).

Totalt sett är jag nöjd, jag är glad att kroppen höll hela vägen men jag hade väldigt hög puls under löpningen. Fick nästan krampkänning i magen. Jag hade inga som helst ambitioner för dagen utan ville bara komma i mål.

Grymma Sara kom i mål dryga minuten före mig tack vare en superlöpning, bra jobbat!

Och faktiskt kom vi två på en andra och tredje placering totalt så vi var väldigt nöjda med dagen båda två. Nu ska jag lura med Sara på fler triathlon-tävlingar....

Sonen då? Ja herrejösses vad han körde. Han vann ungdomsklassen den lilla parveln.

Ilpo vann herrklassen med över fem minuters marginal....

Japp, nu är tri-säsongen officiellt startad, nu kör vi! Ska bara dö en stund i soffan först.