Tävling hit och tävling dit

Hade samtal med coachen tidigare, vi diskuterade tävlingar hit och dit. Vad som är bra, vad som är mindre bra. Jag har beslutat mig för att strunta i de stora tävlingarna jag kört nästan varje år - det blir varken Göteborgsvarvet, Stockholm Marathon eller Vätternrundan. Känns sorgligt, speciellt Göteborgsvarvet som jag sprungit varje år sen urminnes tider men det är lite för mycket meck för att springa en halvmara. Stockholm Marathon är trevligt men nu har jag gjort det färdigt. Vätternrundan fattade jag beslut om redan förra året, det är för många olyckor, för mycket meck och en hel helg går bort.

Nu börjar bloggarna bubbla över av tävlingar, de coolaste är ändå Queen-of-F*ing-Everything Lantto som ska köra Rockman swimrun. Och klubbisen Ulf som ska köra (om han har tur i lotteriet) Norseman (Ironman med många, många höjdmetrar och start i en fjord med alldeles för få grader i). Jaha, och så sitter man här och inte har några mål. Eller vänta, några tävlingar har jag ju faktiskt inplanerade.

1:a mars - Öppet Spår 90 km skidåkning

31:a maj - Utö Swimrun med Mannen

6:e juni - Siljan Runt 160 km cykelnjutning

21:a juni - 70.3 Kronborg halv-IM i Danmark (anmäld men vi får se)

27:e juni - Vansbro Triathlon halv-IM med förhoppningsvis bättre väder än förra året

12:e juli - Hofors Swimrun premiär för vårt eget swimrun, tjohooooo!

8:e augusti - Sälen AIM Challenge Multisport när det är som bäst

23:e augusti - Copenhagen IM (trodde ni på allvar att jag inte skulle köra någon IM nästa år, va, va?)

Ungefär så ser det ut just nu. Fokus på cykel, löpning och simning. Lite styrka på det. En mix made in heaven. Förutom det där med längdskidor som jag inte riktigt begriper varför jag håller på med.

Glad midsommar!

Underbar midsommarhelg, vaknade innan tuppen på midsommarafton och gled ut i ett somrigt och soligt Sverige med Mannen. Vi unnade oss en finåkarrunda där vi stannade för att justera, fota, känna efter och cykla. Ren njutning.

Min Geting fungerade bra, men vi känner varandra inte tillräckligt bra ännu för att det ska vara optimalt.

Efter cykelturen väntade bastubad, grillning och open water simning. Jag älskar att ha vänner som delar mina intressen (korv och bastu)! Jag hade fixat och trixat med deltagarna på det här fotot att se glada ut, posera och så men precis när jag skulle fyra av upptäckte vi att MTB-hunden höll på att käka upp alla korvar så fotot blev lite..... annorlunda.

Avslutade kvällen med en full altan, skratt, mat, köldchock. I dag är en ny dag och efter en rejäl sovmorgon har det varit lite hemmaplock och sedan fincykling till Stjärnsund för fika. Lite hårdare cykling hem som följdes av ett kort crosslöp. Är så glad över att stukningen inte ställt till det.

I morgon hoppas jag på ett lite längre löppass, sedan packar jag väskorna och drar till Tyskland. När jag kommer tillbaka väntar Vansbro Triathlon. Ooooooops.

Dagens läsarfråga

Hej Marre!

Grattis till ännu en stark prestation runt Vättern! Jag har följt dig via din blogg ett längre tag. Imponerad att du hinner och orkar så mycket. Jag cyklade VR för tredje gången på sämsta tiden hittills: 17.32. Aldrig har jag varit med om något värre. Grinade stora delar av loppet för att jag var så trött och ville skrika åt motvinden. Hjälpe föga ;) Men, jag älskar att cykla och banne mig det ska gå att cykla fortare runt diket. Har du några tips? Jag vet ju att du förbättrat dina tider rejält. Ska nämna att jag inte ligger i klunga, tycker det är skitläskigt. Kanske hela förklaringen till mina tider ligger där?

Ser fram emot att läsa om dina kommande äventyr!

Mvh, Ulrica

Hej Ulrica!

Kul att du läser min blogg! Älskar när folk mailar eller kommenterar om olika saker, jag tror ju liksom att det bara är jag själv, Mannen och några vänner på byn som läser den. :)

Ja du, hur blir man snabbare på cykel. Jag försöker ge några tips och framför allt tankar om hur jag gjort för att minska min tid från 16 timmar till 12.

1. Be någon som kan det här med cykel att kolla hur du sitter på cykeln. Om du inte får ut all kraft du vill så spelar det ingen roll hur mycket du kämpar. Kanske ska du höja/sänka/flytta sadeln, kanske ska du se över hur ditt tramptag ser ut så att du verkligen jobbar både på upp och nervägen. När det är som jobbigast för mig tänker jag bara på att dra pedalen uppåt, inte trycka alls, det finns oväntat mycket kraft att hämta där!

2. Hitta en kompis! Finns det någon du kan träna med, kanske till och med en cykelklubb? Då kan du sakta men säkert lära dig att det inte är farligt att cykla bakom varandra och därigenom komma upp i hastigheter utan att bli trötta. Ni behöver inte ligga däck mot däck, det blir ändå en bra hjälp även om avståndet är lite längre. För jo, det är omöjligt att komma runt väldigt, väldigt snabbt om du inte har en kompis. Fast då pratar vi kanske sub 9, sub 8 och så.

3. Många mil i benen men inte vilka mil som helst. Jag försöker få ihop 100 mil innan VR; korta pass, snabba pass, intervaller, långpass på mellan 7 och 16 mil. Du måste vänja kroppen att sitta och nöta många timmar. Och återigen - om du har en kompis så blir långpassen betydligt roligare.

4. Hur långa stopp gör du? Där kan du hämta oändligt med tid genom att korta ner dem. Kroppen blir inte gladar om du vilar 30 minuter, det räcker att kliva av cykeln, sträcka på sig, äta något och iväg innan du stelnar. Här hämtade jag mycket tid från år 1 till år 2.

5. Våga cyklar med någon som är bättre än du. Det har varit mitt mantra i år, tacka ja till cykelpass som ligger utanför bekvämlighetszonen. Vad är det värsta som kan hända? Att du måste haka av, so what?

6. Ha rätt grejer, cykelbyxor, cykelskor mm. Behöver inte vara fancy, dyra grejer men rätt.

7. Se till att beställa bra väder. :) Vädret påverkar givetvis VR otroligt mycket, i år var det drygt på "andra sidan", riktigt drygt. Jag var också grinfärdig men då hade jag ändå en stark rygg att lägga mig bakom. Det är ett absolut måste om det är vind. Kanske inte behöver lägga dig i mitten av en klunga men åtminstone längst bak som en svans där du kan styra själv hur långt bak du vill vara.

8. Börja inte från noll när säsongen drar igång, se till att ha många kvalitetspass med dig från spinning/trainer hela vintern. Där kan du verkligen köra hårda intervallpass för att bygga cykelmuskler, ovärderligt inför riktiga säsongen!

9. Man blir bra på det man tränar så fortsätt att cykla hela sommaren/hösten, varva gärna med MTB om du har möjlighet för där arbetar du mycket mer med hjärta och får naturliga intervaller i terrängen.

Ja, ingen säger att det är lätt men det är klart du fixar det! Kör hårt nu och berätta hur det går!

Vätternrundan 2014 - The Story

Då var den över, resan runt sjön. Den korta versionen lyder JA vi kom i mål, vill du veta detaljerna så läs hela storyn.

Innan loppet
Cirkusen drog iväg vid niosnåret på morgonen. Som vanligt stopp i Örebro för hamburgare, bra laddmat. Glada miner, väderleksrapporterna kollades av varje mil, blåsigt på "andra sidan" och regn i Jönköpingstrakten löd prognosen. Suck. Men lika för alla.Vi kom överens om att det fick blåsa hur mycket det ville bara det inte regnade. Som vi ångrade det sen....

I Motala släppte vi av husvagnen och åkte sedan för att hämta ut startbevis och shoppa i tältet. Blev inte så mycket shoppande då det är så sjukt mycket folk. Sponsrade dock Enervit med alldeles för mycket pengar igen.

Dock blev min mail hackad ungefär här. Panik! Alla mina mail var borta och det hade också skickats något märkligt mail till alla mina kontakter. Massor med pling i telefonen om mail som inkommit. Lyckades med hjälp av en kompis byta lösenord och försökte lägga det hela åt sidan.

Tillbaka till husvagnen, fika, promenad, mat och sedan i säng vid åtta. Kunde givetvis inte somna men det var skönt att cyklarna var klara, kläderna framlagda och nu var det bara vila fram till 01:30.

Loppet
Jag och Carola skulle köra ihop, jag skulle starta 02:34 och sedan vänta in Carola på första bästa ställe.

Det gick bra, hon kom susande och jag hakade på. Vi hittade en klunga och ett bra flyt. Tills det gått EN MIL. Jag hör "flapp, flapp" så vi stannar men ser inget konstigt. Kör iväg igen och jag ser att jag fått punka på bakhjulet. Åh nej. Men vi vänder upp och ner på cykeln och lyckas faktiskt ganska enkelt byta slang tillsammans. Hurra! Vi kan ju! Frågar hur många slang Carola har med sig, kan ju bli en lång resa.... Visar sig vara en säkerhetsnål som sitter rätt in i däcket. Suck.

Nåväl, vi har redan innan sagt att vi inte har något tidsmål i år, vi ska bara i mål. Det går oförskämt lätt ner till Jönköping, inga backar känns någonstans, det är medvind, solen går upp och livet leker. Förra året slet jag som ett djur i alla de här backarna men då hade vi motvind hela vägen ner.

 

I Jönköping äter vi förstås köttbullar innan vi rullar vidare (Carola ser alltid relaxed ut när hon äter). Får en chock när vi är längst ner på Vättern och cykeln håller på att kränga av vägen. Vad är det här??? Och värre blir det. Från Jönköping till Fagerhult är det ca 3 mil och alla de milen körde vi i runt 15 km/h fast vi trampade allt vi hade. Carola gjorde ett fantastiskt jobb här och bara malde på. Jag ville bara grina.

I Fagerhult fick Carola gå in i sjukvårdstältet och få sitt knä fixat. Jag passade på att stretcha och dricka kaffe, saker jag är bra på helt enkelt.

Vidare mot Hjo, fortfarande hemsk motvind men jag kände mig något bättre nu. Räknade ut att när vi kom till Hjo hade vi fixat halva motvinden, bara halva kvar.... Lasagnen var god som vanligt. Mellan Hjo och Karlsborg hade vi ett helt koppel killar med fina cyklar och dischjul bakom oss, de vägrade göra något jobb men till slut sa Carola ifrån och vi fick faktiskt till en bra klungkörning en liten stund. Jädra killar att åka snålskjuts! Hela tiden! Vi hade i stort sett aldrig några ryggar att följa utan fick göra hela jobbet själva.

I Karlsborg fortsatte killarna vi kört med och vi tog en fika igen. Härifrån var det tungt att komma iväg, vi drog på det in i det längsta. Men det gick ganska bra fram till Boviken, nu började det tunga mentala hindret att släppa. Snart medvind och Medevi var vårt mantra.

Jag tycker nog att vi ökade tempot från Boviken, svängde in mot Hammarsundet och där på vägen fick jag en rejäl svacka. Jag blev helt tom och höll på att vingla in i en klunga så vi stannade så jag fick peta i mig allt syntetiskt sk*t jag hade med mig för att komma ur svackan. Det är ju så nära nu!

Energin hjälpte och när vi svängade in på "hemvägen" kunde vi äntligen känna vinden i ryggen. Vilken befrielse! Och vad tyst det blev! Tyvärr kom vi mitt i en läskig olycka här, två cyklister med nack-krage fick föras in i ambulans. Hoppas det gick bra. Vi cyklade vidare till Hammarsundet för en sista fika innan vi laddade för målgång.

Sista milen var så lätta, så lätta, jag bara matade på som om det inte fanns en morgondag. Kikade på klockan men orkade inte räkna på några tider, hade knappt tittat på klockan alls under dagen. Skippade Medevi-stoppet (fast vi hade sagt att vi skulle stanna överallt) och öste in i mål på 12:53 (och sex minuter snabbare för Carola). Skön känsla!

Efter loppet
Lång, lång kö till maten, hittade några andra kompisar och Mannen, underbara Mannen, som kommit för att möta upp efter att ha varit och duschat på campingen. Åt mat tillsammans och gick igenom loppet igen.

Konstaterade att det här loppet var betydligt jobbigare än förra årets, vi fick kämpa mycket, mycket mer och var hela tiden ensamma. Inet en endaste gång nämnde vi något om de mörka känslorna och tankarna för varandra, inte en enda gång. Vi pratade bara om mjukglass med noisette, solsken, såg husvagnar som Carola kan köpa, kommenterade cyklar och cykelstilar, vad vi skulle göra när vi kom i mål, hur braiga vi var och annat positivt. Kände mig "susig" i huvudet när jag kom i mål, säkert av all motvind men inte supertrött men rastlös som alltid. En pizza, ett glas vin och jag var färdig för sängen igen.

Dagen efter
Kunde sova nästan 12 timmar och vaknade som en ny människa till den här utsikten från husvagnsfönstret. Inga skavanker, inte ont, inte trött i kroppen utan mer laddad för nästa äventyr..... Läser också att min Stark-kollega Magnus tagit sig i mål trots betydligt färre mil i benen än jag, bra jobbat Magnus!

Statistik

Läser att snabbaste tjej runt Vättern är Louise från Mora på 7:40, jag känner ju Louise! Jag har pratat om den här makalösa tjejen tidigare, hon är bra på exakt ALLT. Coolt och grattis Louise! Louise försöker för övrigt slå rekordet för En Svensk Klassiker (rekordet för tjejer är 20:44 för alla grenar tillsammans, 14:09 är motsvarande för killar). Just nu har hon 14:33 med Vasaloppet (6:53) och Vättern. Ser ut att bli plättlätt för henne. Lycka till!

 

Snabbaste gruppen i år runt Vättern fick tiden 6:55 med bland annat Oskar Svärd som också ska slå Klassiker-rekordet och SVT (?) gör dessutom en dokumentär om detta.

Allt du behöver veta om Vätternrundan

OK, vart börjar vi? Jo vi börjar med en disclaimer som alltid, även jag kan ha fel och dessa tips är utifrån min egen erfarenhet vilket betyder tre avklarade Vätternrundor, 2011 (16:19), 2012 (13:29) och 2013 (12:09).

Innan loppet
Som vanligt säger jag - tagga ner. Träningen är gjord. Försök sova, äta, ladda mentalt. Du ska INTE ge dig ut på några längre turer nu, kanske en kort-kort tur i dag bara för att känna på benen och att cykeln känns OK. Se till att packa, fixa på reflexer och cykellyse (om du ska cykla på natten) och sånt där småpill. Och ni vet ju vad jag tycker om hysterin med tömningar, laddning och annat så det tar jag inte ens. Vill du komma runt sjön på en speciell tid rekommenderar jag att använda den här kalkylatorn, mycket fiffig.

Packa
Ja vad packar man då? Oändligt mycket om man är lagd som Marre (kontrollfreak). Välj och vraka nedan, framför allt stryk....

Kläder: cykelbyxor, strumpor, BH (ja, kanske inte om du är kille), cykeltröja, armvärmare, cykelväst, vindjacka/regnjacka. Jag startar ca halv tre på natten och då kan det vara riktigt kallt, skönt att kunna ta av något lager när solen (förhoppningsvis) börjar värma.

Utrustning: cykel (mmmm), sadelväska med bra att ha saker såsom slang, däckavtagare och verktyg, hjälm, cykelhandskar, cykelskor, Garmin, vaselin. Jag har också en ramväska att lägga lätt-tillgänglig energi i. Och som sagt, startar du när det är mörkt måste du har reflxer och cykellyse (lyse vill du ha då, första gången cyklade jag hela natten med ett yttepytelitet lyse och det var inte trevligt). Glasögon - dock svårt när man startar på natten, ska jag ta mörka eller ljusa eller får jag med mig båda så jag kan byta glas?

Energi: Jag jagar inte tid, alltså stannar jag på alla depåer. Alla. Men jag tar ändå med mig en stor flaska med sportdryck och en liten flaska med vatten, dessa fyller jag på vid behov. Jag har också med mig Snickers i stället för bars mest för att det är gott och jag kan äta det trots att jag är less på allt annat. Några gel men framför allt GT, har ni inte testat, gör det! Perfekt att pilla i sig en tablett nu och då. Ibland har jag också en macka i bakfickan då jag har svårt att äta på morgonen.

Själva loppet inklusive de jobbigaste backarna
Som ni nog har koll på börjar loppet i Motala och är 300 km långt. I år är tydligen bansträckningen något förändrad längst uppe på Vättern då vi inte längre kan använda "genvägen" som för övrigt var väldigt fin trots att den var knögglig (ja, betyder typ durrig).

Trampa iväg från Motala och ha Ödeshög som första delmål. Att ha delmål är för övrigt ett bra sätt att fixa Vätternrundan, se aldrig på utflykten som 30 mil utan max till nästa kontroll. Nästa depå är också ny, den ersätter Gränna-depån men innan du kommer dit är det kullersten genom hela Gränna och en lång backe på vägen ut från Gränna (1,84 km lång, lutning 2 procent) så ta det lugnt! Sen är det bara 2 mil kvar så är du i Jönköping, tyvärr är det en backe här också värd att nämnas. Det är vid Kaxholmen (0,93 km, 5 procents lutning). Just den här backen glömmer jag ALLTID. Jönköping är det första stora delmålet. Här kan du äta frukost eller köttbullar. Här har jag tillbringat en kall och blöt natt med att sms:a en vän.

Efter Jönköping är det tufft en stund, du har Habo-backen som suger rejält (1,97 km, 3 procents lutning) men det är också en härlig nerförsluta efter den som dock slutar i en rondell så var försiktig! Fagerhult är nästa depå, fira att du cyklat 133 km. Vidare till Hjo och lasagne som är fantastiskt god. Enda nackdelen med Hjo är att det tar lite längre tid här att äta för du måste över vägen och in i en annan byggnad men å andra sidan är det skönt att få sträcka på benen.

Karlsborg är vackert och lätt att missa. Du måste nämligen svänga höger vid sjön för att komma till depån och vänster om du inte ska till depån. Tänk på att många cyklister börjar bli yra i bollen så ta det lugnt och krocka inte. Efter Karlsborg har vi backen som kallas Prästbacken (1 km, 4 procents lutning), det står en präst längst upp och välsignar oss, mycket charmigt. Och nu har du ju mindre än 10 mil kvar! Vidare till Boviken som är liten söt rastplats där det kan vara stökigt med cyklister överallt men charmigt.

Du börjar äntligen ana ett slut, vi är längst uppe på Vättern och nästa mål är att ta sig över de två broarna. Håll i cykeln för här kan det blåsa rejält och visst, det lutar uppåt då det är en bro. Väl i depån vid Hammarsundet råder alltid trevlig stämning, alla är glada och börjar se ett slut på utflykten. Tyvärr har jag en lite dålig nyhet för efter depån finns också en backe som är värd att nämnas när man suttit på sadeln i 27 mil, Brattebro (0,94 km, 4,5 procents lutning). Bit dig igenom den och sväng så småningom in mot Medevi, det bästa på hela loppet! Ja, förutom backen upp till kontrollen då (0,54 km, 5 procents lutning) men det är så mycket folk här som hejar så man tar kortbacken i ett huj. Välj om du stannar eller om du susar vidare på de små, härliga vägarna (kanske finaste på hela sträckan eller så tycker man det bara för att man bara har 2 mil kvar) ända in i Motala. Mest nerför, en härlig känsla, trampa in i mål och ta emot folkets jubel.

Efter loppet
Ja, då kan du ställa din cykel på en bevakad parkering, gå och hämta mat och dryck och bara ligga ner i gräset en stund och njuta av din insats tillsammans med alla andra cyklister. Få snabbt i dig mat, byt om till torra kläder och kanske slumra en stund om du varit vaken hela natten. Och vad du än gör, sätt dig inte bakom ratten! Det är som tur många poliskontroller på väg ut från Motala som kollar när du gått i mål och att du vilat minst 6 timmar efter loppet. Varför chansa och riskera ditt och andras liv?

Men tagga Vättern nu då!

Cykeln är i stort sett fixad, kanske att hjulet är snett åt "andra ledden" också, det måste min mekaniker aka Mannen titta på. Så i kväll på cykelturen tar jag tri-hojjen. Läskigt!

Status just nu, förutom att jag är något rädd för att krascha igen (en till som var med om samma krasch, läs här), är lugnt. Jag har fått ihop 1018,53 km. Stabilt. Känslan i helgen var magisk, jag hade pigga cykelben och kunde cykla en hel evighet. Visst ömmade finn-rukken som vanligt men jag kan hantera det.

På fredag åker jag ner med hela cirkusen (dvs husvagnen och cyklar på taket), jag lastar också på snabb-Carola men hon får sitta i bilen tror jag. Om hon skärper sig. Åker ner, spontanshoppar onödiga saker i tältet, nervöskissar, går och lägger mig vid 20:00, kommer inte att kunna sova, studsar upp alldeles för tidigt, rullar till starten, startar men väntar in snabb-Carola och sen cyklar vi. Ungefär så. Vi har båda släppt alla tidsmål och kommer bara att ta oss runt, dagen för visa vilken form vi har.

I går premiärdoppade jag mig, det var mycket varmare än jag trodde och jag såg varken döda människor eller hajar under mina 22 minuter i plurret. Mannen tyckte dock (efter att ha känt på vattnet med tårna) att vi bara skulle "skolas in" så här första gången, kanske dra på oss våtdräkterna och sitta och prata en stund på bryggan innan vi åkte hem igen. Nja, det är nog inte så man blir en bättre simmare resonerade jag och hoppade (gled ner i vattnet med fingrarna för näsan) gladeligen i. Visst, första gångerna ansiktet ska ner under vattnet är något utmanande men sen går det över. Jag kunde simma hyfsat obehindrat även om våtdräktskänslan inte är helt bekväm ännu.

Mannen då? Jo, det gick überbra för honom! Han krålade och krålade som om det inte fanns en morgondag. Stor lycka! Han har tidigare haft lätt att simma i bassäng men så fort han kommit i öppet vatten har han inte kunnat frisimma alls men nu verkar det alltså ha släppt, hurra för Mannen!

Siljan runt 2014 - The Story

Jag har cyklat Siljan Runt två gånger tidigare - en gång med Klassikerkompisen och en gång ensam i hällregn och +2 grader. Den här gången tog jag det säkra före det osäkra och skickade en invit till Monster-Linda och undrade om vi kunde teama runt pölarna. Jag fick ett ja men började fundera över vad jag gett mig in på när hon "väl kunde eventuellt tänka sig att stanna EN gång och käka korv". Oooops, Marre goes utanför komfortboxen. Tillbaka till loppet.

Innan loppet

Räknar matte helt hysteriskt med Dottern som har en komplettering att fixa innan hon avslutar termninen (vilket hon fixade galant, jag är sååååå glad och stolt!). Är allmänt irriterad och stressad, får en racervända med Mannen på fredag kväll för att lufta hjärnan mitt i allt procenträknande. Skönt.

Sover bra hela natten och när klockan ringer 05:30 är jag ganska pigg och får i mig hyfsat med frukost. Och så tre koppar kaffe vilket visar sig behövas.... Jag innan start.

Själva loppet
Jag och Mannen cyklar upp till starten och väntar in våra vänner, starten går 07:00 och vädret är underbart. Ingen vind, lätta moln, inget regn. Jag och Monster-Linda trampar på mot Orsa, kör förbi den första depån och hänger på klungor där det verkar fungera. Vissa klungor är alldeles för ryckiga för att det ska kännas bekvämt för oss.

Det är pigga ben när vi tar ett kort stopp i Nusnäs för saft och en macka. Sedan trampar vi lätt mot Garsås där jag äntligen får mina två korvar. Det är något tungt mot Rättvik, backarna i Tällberg men sedan glider vi lätt ner till Leksand. Monster-Linda är grymt stark, hon bara trampar och trampar. Jag har inte alls samma tryck i benen och Linda drar det mesta. Vi ser någon olycka här och var men vi är hela tiden på rätt sida, på den säkra sidan.

Efter Leksand är det ganska tråkig väg en stund, jag försöker få in Linda i en extra kaffedepå men tittar frågande på mig och jag inser att det inte är någon idé att tjata. :) Vi trampar och bestämmer att vi inte stannar någon mer gång. På slutet erbjuder sig en kille som hängt efter oss att dra oss som tack och vi säger givetvis ja. Det går lätt och bra och jag njuter.

När vi äntligen ser bron över till Sollerön är jag glad, vi cyklar och pratar om livet. Utanför campingen kikar jag extra mycket på publiken för att se om familjen är där och då - PANG. En mötande bil gör en vänstersväng och vi cyklister faller som käglor. Jag ligger underst och får den ena efter den andra cyklisten över mig. Vågar inte känna efter hur det känns, ligger bara still och blundar. Till slut får publiken stopp på bakomvarande cyklister och kan börja plocka bort cyklarna som hamnat på mig. När min cykel lyfts bort reser jag mig försiktigt upp och konstaterar att jag mår ganska OK ändå. Jag får hjälp att fixa min cykel så att den rullar igen och bestämmer mig för att ta mig till mål. En backe kvar. Det går bra och jag når äntligen mål, omtumlad och vet knappt vad jag heter när jag säger hej då till Monster-Linda och tackar för hennes starka ben.

Efter loppet

Lyckas ta upp telefonen och ringer Mannen som lovar komma med bil och hämta mig. Vinglar mot maten och bloggläsaren Greg kommer fram och hejar, vad glad jag blir! Vi diskuterar träning, träning, träning och Ironman. Inspirerande! Mannen hämtar upp mig och min sneda cykel. Jag går och duschar och konstaterar att jag fått skrapsår och blåmärken men inte så mycket mer. Så här ett par dagar efter loppet har jag lite känningar i ryggen, höften och benet men det är helt OK. Mannen har gått igenom cykeln och det mesta är helt, det är bara framhjulet som är snett men det är också riktat nu.

Men hur gick det?

Mina tider på Siljan Runt tidigare (16 mil) har varit 7:20 respektive 6:53. Nu lyckades Monster-Linda dra mig till en tid (inklusive krasch) på magiska 5:44! Helt galet! Hon är grym den där Linda! Och ja, lite grym är jag också. :)

Tävlingskalender för sommaren

Det känns som att jag gått in i denna säsong med en axelryckning och "det blir som det blir"-känsla. Någonstans efter vägen har jakten efter tävlingen utbytts till att tävla när det passar in. Har ännu inte bestämt mig för om det är bra eller dåligt.

Jag är anmäld till en massa tävlingar i sommar, det kommer säkert att bli fler, men har som sagt inte bestämt hur det blir med deltagande ännu. A står för prio 1 tävling, B för prio 2 och C prio 3. Klicka på bilderna så blir de större. Jag hoppas kunna lägga till några fler triathlontävlingar men har inte besämt vilka ännu.

Valborg och sånt

Bloggtorka i nästan en vecka, jag förstår att ni (två) läsare som är kvar måste ha bitit naglarna av er och funderat över vad jag pysslat med. Då ska jag stilla er nyfikenhet. Det har varit en mycket händelserik Valborg, det kan jag lova. Det hände en grej på tisdag kväll som gjorde att det inte blev riktigt som det var tänkt. Dottern ringde från sjukhuset långt-bort-i-stan och hade blivit inlagd så onsdag morgon var det jag som checkade in på sjukhuset vid sju. Fann då denna söta tjej, hennes kaninis och tigern.

Efter en miljard läskiga prover fick hon åka hem framåt eftermiddagen och då checkade jag in som logivärd på Buster Cup. Annorlunda men kul. Jobbade till midnatt innan vi drog oss hem i snöstorm.

Torsdag morgon, snabbt i med packning, cyklar och svärmor i bilen för vi skulle till havet. Minus svärmor för hon skulle till annan adress.

Vi välkomnas av kramar, sol, hagel, storm, snö och kaffe. Ungefär i den ordningen. Var ute på båttur och njöt av livet. Fram till 22 för då var alla partypinglor alldeles trötta och gick och la sig.

Fredag morgon sken solen och grabbarna drog iväg på cyklar medan jag och Kicki drog på oss löparskorna för en lugn runda. Jag hade det jättetufft hela vägen, kunde inte begripa varför pulsen gick upp så. Hade glömt min klocka hemma så vi litade helt på Kickis. När jag reggade tiden på Funbeat insåg jag att vi hållit en hastighet som jag nästan aldrig håller på "myspass", dessutom var dessa vägar som en berg- och dalbana. Mmmmm.

Hem, städa och piffa i den nyinköpta husvagnen, krama på Dottern som kommit hem till oss igen, mys. Upp tidigt på lördag morgon för att cykla 11 mil på racer. Kallt som tusan men solen sken. Som vanligt motvind vart vi än cyklade. Gott fika dock¨.

På kvällen grillning med kompisar, mycket att ta igen.

Söndag morgon, något tung i huvudet efter vin och bubbel men på med skorna och ut med Kicki igen. Gick ganska bra och lyckades dra ihop 25 km bara sådär. Kanske tack vare att MTB-räven guidade oss via telefon och vilken sträcka vi än frågade om längd på så delade hon med två när hon angav avståndet. Då blir det lätt 25 km till slut.....

Nu är det måndag och mitt måndagslöfte är att blogga VARJE dag den här veckan. Det ni.

Tråkig trend

Det verkar ha blivit en tråkig trend att jag inte skriver ett endaste inlägg på hela helgen förrän söndag kväll eller tidigt måndag morgon. Men så kan det vara. Kan bero på att jag sällan sitter mer än en sekund i soffan på helgen.

Kan dock återberätta att helgen påbörjades på bästa sätt på fredagen med långpass löpning (2 mil)med tjejgänget och avslutades i en av tjejernas bubbel med öl och senare middag. Bästa fredagen på länge.

Lördag morgon drog vi iväg ett gäng på cykellångpass, den där jobbiga rundan med en miljard backar. Mina ben var tunga som cement till en början men tack vare Mannen och en viss Magnus så ordnade det till sig. Dessa två män härjade nämligen på klungan när de såg att trött-Marre inte hängde med. Så skönt när någon annan ryter till när tröttern inte ens orkar säga pip. Men när jag fått kaffe och korv så förändrades allt - benen blev pigga som aldrig förr och jag hade kunnat cykla hur länge som helst.

Resten av lördagen kikade vi på handboll, hade ledarmöte på gymmet och åt på restaurang.

Söndagen var helt oplanerad. Tänkte kanske städa altanen, kanske hänga med på cykeltur men det blev inget av det. Vi drog iväg en massa mil i bilen för att kika på husvagn och hämta svärmor. Nästan hela dagen i bilen. Inte helt optimalt kanske när solen sken.... Avslutade med att köra Functional Moves och crossfit. Och så middag med rödvin. Hur ofta händer det en söndag?

Påsklov

Vilken påsk! Jag har varit helt av- och urkopplad från onsdag kväll fram till måndag kväll. Lycka! Att umgås med familjen, åka skidor i Åre, ta en morgonjogg, hitta ett litet gym att känna sig stark i, äventyrsbada med Sonen (nåja, feg som jag är så blev det inte så mycket äventyrsbad mest plask), Sauna World, god mat, massor med godis, soliga dagar. Nu har jag fyllt på med energi till själen och alldles för mycket kolhydratsenergi också, fick knappt igen byxorna i morse. Tur att allt godis nu är slut. Eller?

Några bilder från helgen, som ni ser hann jag faktiskt med ett racerpass i solskenet i går. Och för att ni ska öka på rörlighet i nacke har jag lagt några bilder på sniskan.

Solsken i blick. Innan passet i alla fall.

Började ta emot lite, tur att det fanns iskall cola och Snickers.

Afterski i backen.

Dahlboms på Åre Torg, det är där det händer.

Coola Sonen.

Utsikt över Åresjön.

 Coola Sonen som tyckte att han mest fick vänta på mamsen.

 Vinbaren i Åre, magiskt

Dottern på bräda och stela vader.

Påskvecka!

Tydligen är vintern typ slut nu och det är dags för påsk. Är det någon som driver med mig eller? Så efter jag jobbat tokmycket i veckan drar jag på fjällsemester med familjen. Som jag längtar efter att åka skidor, sitta i solen, gå på afterski och lulla runt i raggsockor och omatchande underställ.

Lite vårkänslor fick jag redan i helgen. Började som sig bör med ett långpass på fredag eftermiddag och cashade in en halvmara. På lördagen fick föräldrarna råstryk av barnen i årets innebandyhappening men faktiskt tyckte Sonen att jag skötte mig. Fortsatte sedan lördagen med en racertur. En hemsk sådan i värsta vinden och lite regn på det. Några romantiska stopp blev det under vägen. Dryga fem mil till racerkontot.

Söndag och dags att lufta MTB'n med coola grabbarna. Jag hänger med när det är slätt, är det stenigt alternativt utför så får grabbarna hjälpa mig att veckla ut händerna från bromsarna när jag till slut anländer till dem. Fegmorsan.

Hann med jobb, kort racertur och simning också bara för att jag kan. Och katten sitter på bordet bara för att hon kan. Någon som frivilligt kan åta sig uppgiften att lära henne vett och etikett?

 

Vätternrundan - en skräckis

Förut var tanken på att cykla en Vätternrunda väldigt främmande och skräckinjagande. Nu efter tre rundor så känns det inte lika läskigt längre. Däremot är själva anmälningsproceduren väldigt lik en thriller med reklampauser när det är som mest spänande.

Först ska du göra en intresseanmälan med dina kompisar. Där talar du om när du helst startar, näst helst startar och tredje helst startar. OK, inte så komplicerat.

Sedan väntar du många veckor tills det blir måndagen den 4:e november. Då sätter du dig tillsammans med resten av familjen runt köksbordet klockan 18:30. Alla har en dator/padda framför sig och stämningen är hysterisk. Mamman skriker ut order, skriver ut koder hit och dit, skriker hysteriskt åt den familjemedlemmen som för en sekund tittar åt ett annat håll än datorn/paddan. Och då är det 30 minuter kvar. Sonen blir kissnödig. Glöm det säger mamman. End och discussion.

Klockan tickar sakta. Till slut är det bara fem minuter kvar. Till och med katten står blick stilla, spänningen går att ta på.

19:00 - mamman lyckas först med att få upp anmälningslänken och har givetvis redan kopierat koden så det bara är att trycka ctrl-V och enter. Vänta, vänta, vänta och PLING:

Resten av familjen är snopna och vill också trycka in koden för säkerhets skull nu när de suttit på helspänn i 30 minuter. Men NEJ, mamman säger "RÖR INGET" med lite för hög röst. Katten flyr.

Sedan ska det väntas i 24 timmar står det. TJUGOFYRATIMMAR! Fatta vad mycket tid!

Men i morse när jag kom till jobbet hade jag fått mailet med konfirmationen så nu är det klart och betalt - vi ska få cykla 30 mil i sommar med start 02:34. Hurra vad kul! Eller vad säger du Mannen? Och ni läsare, ni ska få följa med på min resa dit. Det kan också bli som en thriller.

 

Sverigestafetten

I går kväll lämnade vi över stafettpinnen till nästa gäng någonstans utanför Falun vid en vacker sjö. Vi hade tagit emot den på eftermiddagen i Gävle och transporterat den värdigt i 103 km innan dess. Det var en otroligt rolig grej att få delta på!

Vi var hela 14 cyklister men jag tror att några fick ge sig innan målet. En fick punktering efter ett par mil och fick därför åka cykelambulans till närmaste cykelaffär då ingen hade en pump som passade (?). För övrigt hade vi ambulansen som följebil hela vägen och kunde när som helst vifta fram dem för att få massage, liniment, dextrosol, dryck, turkisk peppar eller något annat de hade med sig. Och vid varje korsning satt de på blåljuset och spärrade trafiken åt oss. Så borde man ha det varje gång man cyklar.

Måste dock erkänna att jag kände mig nästan mer sliten efter det här passet än efter en Ironman. Det kan bero på att det var många ovana cyklister med så klungan jag och kollegan hakade på i början gick alldeles för ryckigt och därför slukade energi. Sen hade vi några smågrabbar med i vår lilla klunga som minsann skulle visa hur starka de var när de hade en förning..... Inte undra på att jag fick dra det mesta mot slutet. Det gjorde mig inget alls, skönt att känna sig stark. Och som en parantes var ju grabbarna bara tvungna att dra om mig när det var en kilometer kvar, de kunde ju inte ligga bakom en tjej in på växling. Suck. :)

Tack för ett bra arrangemang!