Tack för din anmälan

Hoppsan, det blev visst ett till lopp så här på höstkanten. I team med Mannen dessutom. Hualigen. Troligtvis kommer vi att begära ut skilsmässa under eller i anslutning till tävlingen men vi testar väl. Hoppas Team Koskenkorva har överseende med att jag lånar det schyssta namnet och för in en utböling för en stund. Han får inte stanna, bara hälsa på under en dag i skogen. Jag lovar.

Det känns bara så annorlunda. När jag tävlar med Team Koskenkorva annars (någon av de två andra lagmedlemmarna Anna eller Marie) så handlar diskussionen om:

a) Hur gör vi med kaffet? Hur många termosar?
b) Hoppas vi inte går vilse.
c) Vi tar det som en skön dag i skogen.
d) Hur mycket mat har du med?
e) Cykla Marieeeeeee, cykla!

Nu med Mannen så har diskussionen hittills varit:

a) Du måste lova att inte börja hetsa i skogen och skrika på att jag ska cykla/springa fortare. (jag)
b) Vi måste testa det här med snoddning, kanske på söndag? (Mannen)
c) Jag är ju inte i toppform nu direkt (som om jag någonsin varit det). (jag)
d) Vi plockar fram kompassen och testar terränglöpning, kanske på söndag? (Mannen)
e) Hur blir det med maten tror du? (jag)
f) Då sitter jag bak och paddar utav bara h*vete och du kör så hårt du kan där framme, vi kanske ska testa på söndag. (Mannen)
g) Jag är lite rädd. (jag)

OK, vad tror ni?

1. Vi kommer aldrig till start för vi är osams innan.
2. Vi kommer att fixa det galant nästan utan skrik och gap.
3. På måndag efter tävlingen finns vi på singelmarknaden båda två.