Cykelhelg

Men äntligen! Från att bara ha sprungit och sprungit och sprungit kunde jag på söndagen plocka fram cykeln igen. Stod och valde en stund (medan jag grälade med Mannen om att han inte fixat kaffe åt mig, jag som var så trött efter en helg som personlig assistent åt 16 st 15-åriga tjejer) men valet föll på snygg-racern. Ja, den skulle få följa med mig ut på en tur.

Började något försiktigt, lite, lite tungt, lite för lite sömn och alldeles för hård säng. Men sen började benen pinna på, hörde mig själv mumla fram ett förslag på 4 mil sisådär. Mannen som varit ute några mil på förmiddagen också var väl inte jätteglad. Antar att han hellre velat ligga i soffan och mysa med sin arga fru (jo, fick brygga min egen kaffe så sen blev jag glad igen). Men vem vann? Jag förstås. Fast grejen var den att rundan som jag trodde var ca 4 mil inte var det. Den visade sig vara en bra bit över 5 mil. Måste erkänna att sista biten var något dryg. Men solen sken. Motvind åt vilket håll man än cyklade, typiskt landsvägscykling alltså.

Valborg firade jag in genom att hoppa upp på cykeln igen, den här gången fick jag cykla själv och det blev racer igen. Otroligt nog lätta ben och även att sitta på sadeln gick bra. :) Dryga fyra mil fast med ett stopp hos världens bästa fikamakare efter vägen. Go´fika tackar man ju inte nej till.

När jag kom hem väntade sonen ivrigt på mig, hade lovat en MTB-tur med honom också. Hoppsan hejsan. Det var bara att byta cykel och iväg. Som tur var gick hans kedja av efter dryga sex km så vi fick gå hem. Har ju inte en chans att hänga på honom i skogen. Speciellt inte där det går nerför. Hörde hur han tvekade när jag sturskt sa "Men visst har jag blivit modigare i nerförsbackarna nu va?", "Öh, jämfört med vad då, tanter med rullator eller?" blev hans svar. OK, jag vet, jag har lite att jobba på. Hittade ett coolt omkullvält träd också, alltid nåt. Annars såg jag mest bara hans rumpa skumpa iväg på stigarna.

Eftersom vårt Valborgsfirande blev väldigt, väldigt lugnt (prova själv att slappna av när du har en 15-årig dotter på fest några mil bort får du se) så kunde vi redan vid 10-snåret dra iväg på en långrunda på racer. Hade lagt ut en öppen inbjudan på Facebook så jag förväntade mig givetvis en STOR klunga med ivriga cyklister. Det blev EN. Förutom jag och Mannen. Men trevligt var det i alla fall. Nedan obligatorisk fika i Stjärnsund.

Grabbarna jag cyklade med (Mannen och MTB-galningen) var otroligt starka och jag fick verkligen jobba big time för att hänga med. Så fort det blev lite uppför fick jag kämpa och släppa men nerför, ja då susade jag lätt om MTB-galningen som fick jobba som besatt med sina breda däck. Sista backarna hade jag dock bestämt mig, jag ska hänga kvar. Så det enda jag tänkte på var "släpp inte bakhjulet, släpp inte bakhjulet" och bara malde på. Bra gjort där, Marre!

Hemma igen, sex och en halv mil senare. Helt OK i kroppen trots 16 mils cykling på tre dagar. Oh yes, Vätternrundan here I come!