Pratade med pepp-kompisen i bilen på vägen hem och beklagade mig. Fick inget medhåll direkt. Vi pratade om livet, svåra val och hur lyckliga vi är att vi nått så långt att vi prioriterar träningen så att vi kan reflektera och söka svar under löprundorna. Hon är klok den där kvinnan.
Hur blev det då? Jo men visst, Mannen kom hem och vi gav oss iväg. Tog med vätskebältet men lät benen välja. Första kilometrarna var något styltiga men sen bara pinnade benen på så jag glömde ens överväga att svänga för att "bara" springa 11 km. Sprang hela tiden till 1 mil och insåg att tiden blev 59 minuter, hurra! Lite tyngre en stund men kom igång igen. Totalt strax över 18 km på tiden 1 timme och 50 minuter. Hurra! Och så har det snöat hos oss, usch.
Nu laddar jag för Kettlebellsutbildning med Spartan i dagarna två. Gissar att jag kommer att vara något justerad i kroppen måndag och tisdag....
På tal om fredagsmys, när vi kom hem tände Mannen grillen, jag sneglade på vinflaskan och undrade om vi inte skulle ta ett glas var. Han grymtade och fortsatte att äta så jag antog att det var uteslutet. När blev han en sån här tråkig renlevnadsmänniska?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar