Banan var 2,4 km, lite för lätt tyckte han när han pinnade på mellan kontrollerna. Eftersom det regnade riktigt rejält fick jag ta av mig glasögonen. Inte så bra i terräng. Snubblade, trampade i alla vattenhål och gick på två grenar.
I mål kom vi efter en genomtänkt genväg genom en tisteläng (sonen i långa byxor, jag i korta förstås). Kameralinsen är något regnig och immig, precis som vi orienterare.
Efter en varm dusch för att värma kroppen åkte jag på yoga för att värma själen. Fick lära mig att Namaste (det man säger på slutet för att tacka sin kropp för yogan) betyder "Det goda i mig tackar/bugar för det goda i dig" (eller gudomliga, kan betyda både ock kanske?). Yogalärarinnan skickade också med oss yoga-budskap, bland annat för att vara tacksamma för det vackra som finns runt omkring oss. Hon avslutade med "Med det sagt släpper jag er nu". Det var så fint på något sätt. Som att hon vårdat oss under en timme, haft sina vingar över oss, skyddat oss. Nu skulle vi klara oss själva. Lämna den trygga zonen på vår matta.
Nä, kanske jag ska röka på lite till? :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar