Precis när allt börjar kännas så himla bra, löpningen flyter på, livet leker så måste det förstås komma ett bakslag. Jajjamensan. Sitter i bilen på väg hem från storstaden, stressad som vanligt. Lunchmackan (alldeles för sent) i handen, den andra handen på ratten. Telefonen ringer och jag ska försöka lokalisera den samtidigt som jag ska göra av mackan någonstans. Knak. Det smärtar till något oerhört vid ryggraden mellan skulderbladen. Shit. Vad hände?
Sitter helt förlamad för en stund, det gör så himla ont. Sakta börja smärtan avta men det gör ont att röra på armarna, kan inte vrida på huvudet. Och sitter på E4:an. Ingen bra kombination. Efter en stund börjar jag kunna röra på mig lite sakta igen men det gör så ont, så ont. Försöker stretcha, titta åt båda sidorna, ta upp armarna mot taket. Suck. Får fram telefonen och har tur - min massör kan klämma in mig en stund om jag kör som en vettvilling. Vilket jag gör. :-)
Efter massage var det bara att glömma MTB-cyklingen med kompisen och löpningen senare under dagen. Det fick bli en stillsam promenad och en mjukglass. Mycket härligt och mumma för själen. Avslutade dagen med yoga. Även det är energi för själen.
I morse kändes det stelt och trist igen men efter flera lager liniment börjar det ge sig. Jag stretchar, försöker hålla igång blodcirkulationen och håller tummarna för att det inte blir värre. Ska ju springa lite i morgon också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar