Första "riktiga" MTB-passet avklarat. Denna gång med Mannen, Mannens kompis och två riktiga MTB-rävar som hittar bra stigar överallt. Vi skulle starta snällt hade rävarna lovat, asfaltsråtta som jag är. Pyttsan. I regn upp till den högsta punkten i trakten, den fruktade punkt 222. Sedan vidare nerför stup, uppför värstingbackar, på grusvägar, smala stigar, vattengravar (minst 3 meter djupa) och hem. Totalt genomblöt, hade ingen syn den sista milen (av två) eftersom glasögonen immade igen och jag fick ta av dem. Lite spännande att cykla småstigar då. Onödigt spännande. Slog trampan mot smalbenet och fick blodvite, ramlade på rygg med cykeln över mig, skrubbade mig här och var, halkade runt på hala stenar men det är så förbaskat roligt. Ja, inte då när jag låg på rygg. Då fundera jag över hur Blocket-annonsen skulle se ut - nästan ny MTB säljes pga felköp, BVSA.
Men, vem har sagt att man kan omvandla en asfaltsråtta på en tur? Nä, en av rävarna har lovat mig ytterligare turer i veckan. Kanske med sol. Värre än så här kan det väl inte bli eller?Note to myself - att shoppa: vändbara pedaler (click/vanliga), plåster och nya ögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar