MTB drottning

Seg var bara förnamnet när jag rasslade hem efter jobb och handlande. Mannen hade förberett mat, haken var att vi alla skulle hjälpas åt att fylla ytterligare ett släp med bråte. Vart kommer allt i från? Varför har män en inbyggd gen som tvingar dem att spara varenda brädbit, skruv, skrot som "kan-vara-bra-att-ha"? Funderade över detta medan jag och barnen jobbade funktionellt med att slänga saker. Funderade också över varför Mannen förvandlas till ett monster så fort vi kommer till returstationen - det ska vara manligt, gå snabbt, inte snackas, det ska slängas HÅRT ner i containern, inte tvekas, inte frågas om vart sakerna hör hemma. Bara gör't! Manligt!

När ändå testesteron-nivån var på topp, basrösten i gång, vågade jag mig på en fråga om en MTB-tur. Visst, ska bara fälla några träd, laga några bilar, fixa dotterns cykel, slakta en älg. Sen så. Eller ja, han fixade bara dotterns cykel, men ändå.Vi kom iväg till slut, susandes på grusvägar, in på en halkig stig, låg på rygg en gång (med cykeln över mig inget annat, det här är en träningsblogg - ingen relationsblogg). Så underbart! En timme njutning. Och ben som stockar, mjölksyra direkt när jag försökte trampa på. Jobbade också hårt på att köra igenom ALLA vattenpölar jag såg. Bra där. Blev prickig och snygg. MTB-rävarna säger att ett MTB-pass inte är fullbordat förrän man har prickar på sig. Lyckades.