I dag har jag en konstig vilodag. Det är mer förberedelse än för långpass, mer puls än under backpass och psykiskt är det likvärdigt med en mara. Släktmiddag. Hemma hos oss. 20 personer som (helst) samtidigt ska ha någon typ av mat. Och Marres hjärna går bananas enbart på MTB just nu. Ingen bra kombination insåg jag i går eftermiddag.
Men, planering var det väl? Därför en snabb glutt på lämplig receptsida på lunchen, hittade inspiration till grillad lax och en varm potatissallad med godsaker som honung, gräslök och västerbottenost. En kall sås med creme fraiche, majonnäs och dill. Fryst cheesecake till efterrätt (funkar alltid, mina gäster är nog ruskigt trötta på det vid det här laget men släkten har jag inte träffat på typ 20 år så då funkar det).
Förena nytta med nöje efter jobbet - snabb tur till Cykelbyggar´n för att köpa vändbara pedaler (spd/vanliga), in på Ica Maxi för shopping. Hem, middag, hälsa på släktingarna som anlänt hos päronen, snabbt klädbyte för hela familjen och iväg på terränglöpning typ halv nio (=annars läggtid för Marre). 6,5 km terrängtugg med Maken och cyklande sonen. Dottern körde något kortare variant så hon kunde titta på välformade killar som spelade fotboll. Smart drag, borde hängt med där.
Hem igen (katten hade huvudbry över dessa snabba vändor hemma), rumplyft, stretch, dusch och schmacka ihop två cheesecakes. Mellis, softa, anmälan till Cykelvasan (hoppsan), sova.
Så nu återstår bara intervaller på lunchen (handla det jag glömde på Ica, in och köpa vin), titta till min underbara MTB i källaren, duka, fuskstäda (dammsuga intervallsnabbt, torka av toaletten), förbereda sås, sallad, potatissallad. 60 st armhävningar passar jag på att göra medan jag dammsuger under bordet. Snabbdusch, glid in i något "släktmiddag-fordral" och ställ in dig på ett "lopp" som kan gå exakt hur som helst. Hälften av gästerna talar bara finska, hur mycket hinner jag intervallöversätta under en middag?
Och jo, terränglöpningen gick över föräntan med tanke på uppladdningen. Det är höst i luften, träden börjar så smått spraka loss, luften är syrerik och löpningen börjar sakta men säkert komma tillbaka till mig. Hoppas att långpasset på fredag känns lika underbart!
Förresten, ni är väl med och tävlar om ett par coola brillor hos Marathon-Mia?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar