Skidtur

Eftersom jag verkligen börjar få dålig fantasi när det gäller att få ihop långpass, provade jag skidspår som omväxling i dag. Tanken är att få ihop så mycket terräng och kuperade slingor som möjligt inför Lidingö. Eftersom jag minns vinterns stakande och pustande uppför backarna i skidspåret så lät det som en bra idé. Dock betydligt enklare så här sommartid att komma i väg: i stället för att bylsa på med sjutton lager kläder, valla skidor, lägga in dessa i bilen och åka till skidspåret så var det bara på med löparkläderna, skor, Garmin och vätskebälte. Utanför dörren, på med klockan, vänta in satelliter och KÖR.

Det är 2,5 km upp till skidspåret, sedan följer allt från vanlig motionsslinga, grusväg, traktorväg till ganska svårsprungen och igenvuxen stig. Det är det som är charmen! Men väldigt svårt att känna igen sig, de riktmärken jag hade i vintras är borta nu när löven invaderat träden, backarna som nästan är omöjliga på skidor är inte alls så tuffa löpandes. En underbar runda helt enkelt.Fick springa några gånger fram och tillbaka på gatan för att till exakt 15.00 km. Garmin-nörd. Grannarna anmäler mig för irrationellt beteende snart.Tror jag hade en perfekt uppladdning i dag - bra med sömn, mycket energi under dagen, lunch, mer jobb och iväg. Jag behöver nog äta strax innan långpassen för att ha tillräckligt med energi till löpningen. Dessutom var det skönt att ha vatten med sig på passet, det var länge sedan. Men konstigt nog har vätskebältet... krympt. Så måste det vara. Hade nämligen problem att stänga det i dag. Tur att Mannen har ett i storleken större för då borde det också ha krympt så det passar mig perfekt.

"Hallå, här är jag, kom ner till mig och hämta mig!" Det ropar så konstigt från källaren, vad kan det vara? Jo just det, det är min älskade MTB som vill ut och röra på sig. Bäst jag lyssnar på henne och tar en tur i morgon. Nedan en underbar bild från i söndags när vi var på äventyr mitt i skogen.