Dag 4 började med att vi förundrat konstaterade att vädret slagit om från minus 15 grader till fem minusgrader och regn (!). Otroligt vilken växling! Vår Mästare beslöt att ta med oss till hans vallabod och sedan fixade han alla våra skidor med en imponerande hastighet. Ni ser ju hur imponerade vi ser ut medan vi studerar honom. Det som också var imponerande var att han beslöt att ta bort all fästvalla och rugga skidorna, dvs vi skulle köra helt utan glid. Han sandpapprade dem ordentligt och gjorde sedan "fiskbensmönster" med sandpappret som avslut.
När skidorna var färdiga, blev vi skjutsade med buss till Gopshus i stället för Oxberg då vår Mästare tänkte att vi hade bäst förutsättningar att få någorlunda bra spår därifrån. Vi var rätt skeptiska när vi tog fram våra ruggade skidor och skulle testa dem.
Här är första backen vi skulle besegra på vår väg mot Mora.
Första fem kilometrarna var riktigt jobbiga för mig, jag hade fäste men inget glid. Efter blåbärssoppa och pepp i Risberg fortsatte vi mot Läde, vår enda chans att kliva av. Det var riktigt lockande att kliva av efter 10 km, det kan jag erkänna, men jag och en annan tjej, Marie, peppade varandra att fortsätta och lovade att hålla sällskap på myrarna. Nu fick vi dessutom tipset att åka i det vänstra spåret så mycket som möjligt, dvs när vi inte fick möte. Och jisses vilken skillnad! Här gled det fram då spåret var isigt, hade i och för sig inget fäste men med tanke på alla stakpartier så gjorde det inget.I Eldris gjorde vi en kort paus igen och berömde oss själva för att vi fortsatte. Coole att vara i Eldris!
Nu återstod bara en mil, men det var tungt i vissa partier. Vi såg fram emot en vätskekontroll i Hemus, sju kilometer bort, men tyvärr uppstod något missförstånd och vi blev utan blåbärssoppa. Nu körde vi bara på rus så det gjorde inget.24 kilometer på 2 timmar och 20 minuter. Min nya teknik försökte jag använda så gott jag kunde men det var svårt att diagonala med hög höft när det inte gled. Stakningen däremot gick otroligt bra och jag såg vilken fördel det var att staka med rätt teknik, jag kunde verkligen spara energi på det sättet.
Nu har jag precis kommit hem, helt slut i kroppen, laddar inför ny arbetsvecka med hjälp av tjejmiddag och sedan Solsidan. Skänker Mästaren en tacksamhetstanke - kanske kan det bli en skidåkare av mig också. Kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar