måndag 24 maj 2010

2.27.36

Så besviken. Så less. Så fluffig. Så tungt. Men en medalj blev det i alla fall!

Årets Göteborgsvarv är över. Vet inte vad jag ska tycka om det. Tyckte jag att jag var ordentligt förberedd med massor av sömn, bra träning, bra mat och laddad. Men ibland har man fel. Har dock gjort ett viktigt fynd i alla fall - jag är nog pollenallergiker. Mannen likaså. Men, vi tar det i rätt ordning som vanligt. Varning för långt inlägg.

Fredagen började med stress, var på jobbet vid sex för att hinna med allt som skulle göras. Allt gick i ett rasande tempo fram till lunch då jag åkte hem. Packade de sista sakerna, mannen kom hem, vi packade bilen och äntligen på väg! Även vårt resesällskap, A och L var på gott humör och taggade trots en urusel uppladdning i form av tråkigheter i familjen tidigare i veckan. Men nu så! Ett glatt gäng på väg till Götet och solen sken, det kunde inte bli bättre!

Stannade som vanligt till i Örebro för obligatoriska Max med rejäl efterrätt (deras lyx-milkshake med jordgubbar går inte av för hackor, har testat två i helgen....).

I Göteborg fick vi sova hos A's släktingar, de hade också förberett pastaladd åt oss. Efter den sov vi tungt.

Lördag morgon, regn. Ooops! Inga andra kläder än korta tights och linne med.... Men det löste sig för efter frukosten hade alla moln skingrat sig. Vi förberedde lunch och gav oss iväg. Jag kände mig stressad över att inte riktigt ha kontroll över situationen/tidplanen och fick därför väldigt ont i huvudet och illamående på spårvagnen. Det gick dock över ungefär vid Centralstationen för där klev nämligen MUSSE på och satte sig brevid MIG. Fick total tunghäfta och förmådde mig inte ens att knäppa kort! Men hello folks - jag har suttit brevid MUSSE! Bild lånad från Musses hemsida.

Nu kunde inget gå fel - det måste vara ett tecken! Så fort jag fått kissa i skogen kändes livet så enkelt och så underbart. En sväng vid montrarna, några nyinköpta löparplagg (får visa dem senare), lunch, ladd.
Loppet började bra, jag och L stod sida vid sida tillsammans med det nygifta paret som skulle springa en halvmara mellan sitt bröllop och före festen.... Det gick sakta i Slottsskogen vilket passade mig perfekt. Ingen stress, inget jäkt. Bara lunkande. Jag och L följdes åt ganska bra hela vägen. Hade som ursprunglig plan att göra PB, under 2.15 skulle jag springa. Därför skulle jag inte stanna förrän precis innan bro nummer 2, dvs vid 12 km ungefär. Den planen sprack direkt på grund av värmen. Jag bestämde mig för att strunta i PB och bara köra på med stopp vid varje vätskekontroll. Därför tog jag tid på mig redan efter Slottsskogen och drack en hel del. Det var det många som inte gjorde...

På andra sidan bron, tyckte jag att det gick riktigt bra. Det var inte förrän alldeles innan bro nr 2 (jag lär mig aldrig vad broarna heter) som det var en aningens tungt. Men jag hade positiva tankar hela tiden och fokusera framåt. Nu började löpare ramla omkull, det låt löpare i tälten och brevid banan som fick dropp. Det får mig att tänka till lite extra och dra ner på takten. Ibland är jag bara fööööör försiktig....

Över bro 2, in på avenyn som känns ovanligt lätt. Som om den gick nerför! Inga problem alls att runda längst upp och sedan svänga av. Men sen. Jisses. Råkade titta på klockan och insåg att här skulle det absolut inte bli något PB, snarare det värdelösaste lopp jag någonsin gjort. Inte så smart att tänka så. Blev helt knäck och nu gick allt tungt. Fick kämpa med mig själv ända till 19 km. Då bestämde jag mig för att springa resten, det fick kosta vad det kosta ville. Nu skulle den här damen i mål utan att feg-gå en massa! Då lossnade det väl någotsånär och jag fick upp tempot. Men den spurten jag brukar göra från efter gångbron uteblev totalt. Dels var jag seg men det var också så förbaskat mycket folk i vägen som trängdes och var allmänt otrevliga. Nä, jag hakade på tempot som var då och tog mig i mål. På 2.27.38. Mitt sämsta lopp någonsin. Nåväl. Hörde från speakern precis när jag gick i mål att den vanlige motionären fick lägga till mellan 8 och 10 minuter på sin vanliga tid pga hettan. OK då. Men ändå....
Distans: 21,1
Tid: 2.27.36
Känsla: Tungt, var aldrig slut under passet men mentalt tungt och tunga ben på slutet.
Vi ser dock ganka nöjda ut, jag, L och Mannen efter målgång.
Även A tog sig i mål med bravur och ser mäkta nöjd ut över sin medalj. Eller var det kexchokladen? ;-) Loppet var över, dusch i ishallen (varför måste tjejerna alltid duscha i en kall ishall, denna gång var även isen kvar, brrrrr), smink på och iväg på en date med en massa andra löparnördar hemifrån. Den första ölen, den var god den...
Nu ska jag smälta Varvet några dagar och sedan ta nya tag mot maran som närmar sig med stormsteg. Vad har jag nu lärt mig?
1. Ingen stress innan loppet - planera allt noggrannt och följ planeringen
2. Ladda ordentligt med mat och dricka hela veckan och speciellt dagen innan. Inte FÖR mycket mat heller, lagom.
3. Gör ditt eget lopp, strunta i tider, andra människor. Jag är ingen tävlingsmänniska och kommer inte bli det. Jag gör det här för MIN skull.
4. Njut mer under loppet, titta på folk, lyssna på musik, fokusera bara på att vara där inte på att vara någon annanstans.
Planeringen får kommande två veckor pågår för fullt.

4 kommentarer:

Andréa sa...

Jag tycker det var bra gjort ändå! Värmen tar mer på krafterna än man tror.. kul med Musse! :)

Silverscreen sa...

Åh, Musse. Så häftigt :) Jag kändisspottade Carolina Klüft istället.
Du ska vara nöjd med din tid. Det var otroligt varmt ute och väldigt läskigt att se folk ligga längs vägen :/ Jag hällde två muggar vatten över mig själv vid varje vätskekontroll och jag tror det hjälpte iaf mig att hålla nere värmen lite. Nu är det bara att ladda om till maran (och hoppas på typ 17 grader och lite småmulet) :) Hejja!

Marre sa...

Tack Andrea och Silverscreen! Jag får vara nöjd med min insats ändå. Kunde lika gärna ha blivit ett DNF! Bort med allt negativt och dags att börja fokusera på en underbar mara!

Anna (Orka mera) sa...

Det första jag tänkte när jag gick i mål var: Tur att jag inte ska springa maran! Men nu har jag ångrat mig och är grymme-avis på dig som får göra det :) Bra jobbat i den hemska hettan! Och kul med kändis-spottingen. Själv såg jag Stefan Holm.