Sköna maj är över

Ännu en månad ska läggas till handlingarna i dag. Innan summeringen hann jag med en 3 mils rund på racern i solsken.

Löpning: 132,21 km på 13 pass (168,5 km inkl maran)
Racer: 289,5 km på 8 pass
BodyCombat: 8 pass
BodyPump: 5 pass
Spinning: 2,5 timmar 3 pass
Simning: 3,3 km (2 pass)

Totalt: 2 647 minuter, 6 vilodagar

Och i morgon är det juni och juni = Stockholm Marathon + Tjejvättern!

Nostalgi

Lånade toaletten på Nautilus i Solna i helgen, hittade denna godbit på väggen. Svettiga tankar. Kloka rörelser. Jajjamensan!

Vilken härlig lunch!

Började lunchen med att få massage. Hade dock glömt bort att jag även beställt genomgång av taxbenen, om båda var lika korta eller hur det nu var. Efter en massa stretch, drag, jämförande och annat kunde duktiga Maja konstatera att musklerna var ganska OK längdmässigt (hon kunde dock inte förlänga benen). Däremot var jag väldigt stel på vänster sida (konstigt, det är på höger sida jag har problem) och jag behöver stretcha rumpan ännu mer. Rumpstretch på heltid från och med nu alltså!

Efter massagen drog jag på mig maratröjan från 2008 för att återskapa känsla inför ett av de sista passen innan lördag. Drog iväg till slingan och körde runt för att få ihop 6 km. 6 lätta, härliga, soliga kilometrar. Äntligen börjar benen pinna på igen!

Distans: 6 km lätt
Tid: 39 minuter
Känsla: Bara härligt!

När jag kom hem dukade jag upp rester sedan lördagens fest - grillad lax och ugnsstekt timjanspotatis. Och så lyxig romsås till. Mmmmmm. Som sällskap hade jag katten (som vägrade ställa upp på bild) och tidningen Kadens. I kväll blir det en kort runda med C och racern. Och orientering med sonen förstås!

Massage och väder

Inser att jag har massage-tid i morgon, jihaaa! Härligt! Tänk att jag ibland förvånar mig själv genom att vara så planerande och smart. :D

Råkade kika på http://www.yr.no/ också, vädret i Stockholm på lördag ser helt OK ut!

Helgsummering

Oj, söndag kväll igen! Vart tar tiden vägen? Dags att summera alltså....

I fredags åkte jag hem, nöjd och glad över att äntligen få komma hem till mina älsklingar. Valde att ta en vilodag och hålla på med alternativ träning - fixa till altanen som nu blivit inglasad. Det blev mysigt!

Lördag morgon hade jag dejt med C för en cykeltur. Hon bestämde att vi skulle ta en lång runda, 7 mil. Hmmm. Jag hade inte laddat ordentligt och dessutom började regnet ösa ner efter ett par mil. Även hennes ben var tunga så det det blev en vändning långt innan vi nått de där 7 milen. Totalt blev det 46 kilometer, en bra insats och troligtvis det sista längre passet innan Tjejvättern.

Efter cykelturen var jag helt slut. Kroppen hade ingen energi kvar alls, ingen ork för den korta löprundan jag planerat. Det fick bli shopping i stället för det orkar man ju alltid med....

I dag är det söndag och jag hunnit med två BodyCombat pass, första var kvartalsutbildning i Solna för BodyCombat 44 och sedan mitt vanliga söndagspass. Nu sitter jag och slötittar på en otroligt seg och tråkig Meg Ryan film. Gäsp. Men jag har hunnit bli firad på mors dag också av mina små älsklingar. De vet minsann hur mamsen blir glad!

Dags för marathonveckan! I veckan kommer jag att ladda med positiva tankar, lagom mycket träning och bra mat.

A la carte

Här på Hotell Tylösand har de ett bra koncept på torsdag eftermiddag/kväll, det är som en a la carte meny där man kan välja sina pass och sätta ihop till en egen meny. Jag valde att börja med en egen rätt - löpning 30 minuter på gymmets löpband. Vilken utsikt va? Hade också koll på två tappra surfare i det kalla vattnet.

Menyn fortsatte med 30 minuter Upper BodyPump, dvs uppvärmning, bröst, rygg, triceps och biceps. Valde länge mellan step och spinning men spinningen vann. En fartfylld, högpuls spinning som orsakade floder av svett hos mig. Översvämnning.

Hade också kunnat fortsätta med 30 minuter core men min tidtabell höll inte riktigt för det. Synd.

Nöjd och glad kunde jag sedan tillbringa kvällen med god mat och kollegor.

I dag är jag på väg hem. Laddar för att kanske springa en sväng. Vi får väl se.

Distans: 4.6 km löpband
Tid: 30 minuter
Känsla: Extremt lätta steg, ökade hela tiden farten och det fanns inget stopp!

Utsikt

Fortfarande kvar i Tylösand, vaknade till denna utsikt. I dag ska jag försöka smita iväg en stund och testa gymmet. Önskar också att jag hade tid att springa på stranden men det får vänta till en annan gång.

Mod

Sitter i vackra Tylösand på konferens, tyvärr ser jag inte det vackra havet just nu. Däremot har en härlig föreläsare precis definierat mod enligt Mumintrollet: "Det är ingen konst att vara modig så länge man inte är rädd". Så sant det är sagt! Och det är så jag från och med nu ska tänka när det gäller maran; det är klart att jag inte är rädd utan bara förväntansfull! Over and out.

Morgonpasset

Varför kör jag inte morgonpass oftare? Det är så otroligt skönt att komma iväg när fåglarna kvittrar, luften är krispig och man vet att hela dagen ligger framför en alldeles orörd. Lycka! Fast hela natten är lite ångest av och till, man kollar extra på klockan, ska jag hinna springa innan barnen ska iväg, packningen ska färdigställas osv. Men när klockan väl ringer och kläderna är på, känns allt så bra. I dag fick jag bonus också i form av härligt väder och lätta ben. Livet leker!

Distans: 4,8 km lätt

Tid: 30 minuter

Känsla: Så vacker, så lätt, inga problem att bara tugga på.

I går kväll körde jag mitt hatpass. Tog med mig maken bara för att jag inte skulle kunna fega ur. Det var nämligen intervaller på schemat. Alla andra av vårens intervaller har jag med stor skicklighet lyckas slingra mig ur men det var dags att ta tag i det här nu!

Jag jäktade hem via mataffären (varför är kylskåpet alltid tomt?), snabbt fixade jag ihop middag (kycklingkebab) till barnen + två kompisar till dem och sedan iväg. Uppvärmning i 2,5 km, sedan till löparbanan. Då är det ju liksom på "riktigt". Började med en 400-hundring. Jisses vad tungt, det skrek i benen! Känslan blir inte bättre när jag ser att mannen drar iväg i dubbelt så snabbt tempo som jag (varför tog jag med honom överhuvudtaget?). Planen var egentligen 8x300 meter men jag orkade inte mäta ut 300 meter så det blev fyrahundringar i stället. Körde 4 st till och avslutade sedan med två tvåhundringar som gick riktigt snabbt. Kände fartvinden vina i ögonbrynen.

Distans: 2,4 km uppvärmning, 5 x 400 m, 2 x 200 m, 1 km nedvarvning

Tid: Effektiv tid 32.32

Känsla: Oj vad jobbigt det är med intervaller, känns dock skönt att jag genomförde

Avslutade kvällen med en timmes BodyPump.

Nu drar jag iväg till Tylösand på konferens. Ska försöka hinna med ett kort löppass också för att insupa atmosfären där, det är ju så underbart!

Ha en bra dag!

Jomenvisstdethärmedvarvet

Ja, nu lägger jag Varvet definitivt bakom mig. Läser på de bloggar jag följer om fler som känner precis som jag, ett jäkla skit-Varv helt enkelt. Dags att glömma och gå vidare. Inget mer ältande. Till och med mannen (sprang i år på ca 1:46, förra året på 1:44) lyckades hitta en solglimt i eländet - han hade klättrat massor med placeringar i år trots en sämre tid. Sådetså.

Svåra beslut...

.... simma eller cykla på kvällskvisten. Det är lyxliv det!

Började kvällen med att följa med sonen på orientering - måste ju träna inför höstens Multisporttävling. Han var som vanligt säker på kartan och visste exakt var kontrollerna fanns. Jag var som vanligt helt virrig. Skön orientering i skogen, snacka om kvalitetstid med sonen!
Lämpade av honom hos hans mormor, åkte hem för att byta om till nästa träningspass som blev cykling. Tack vare att klassiker-C föreslagit en racerdejt. Naturen visade sig från sin bästa sida - ingen vind, solsken, vackra vyer, hästar, katter, doften av vår (och lite skit). Hjärtat slog dubbelslag av glädje. Det är så här det ska vara!

Distans: 31 km
Tid: 1:12
Känsla: Så härligt och så pigga ben

I morgon väntar dubbelpass igen, då får det vara slutvilat! Ett löppass med fart, trehundringar (jag vet, läskigt) står på schemat. Senare på kvällen pumpare jag muskler på BodyPump.

2.27.36

Så besviken. Så less. Så fluffig. Så tungt. Men en medalj blev det i alla fall!

Årets Göteborgsvarv är över. Vet inte vad jag ska tycka om det. Tyckte jag att jag var ordentligt förberedd med massor av sömn, bra träning, bra mat och laddad. Men ibland har man fel. Har dock gjort ett viktigt fynd i alla fall - jag är nog pollenallergiker. Mannen likaså. Men, vi tar det i rätt ordning som vanligt. Varning för långt inlägg.

Fredagen började med stress, var på jobbet vid sex för att hinna med allt som skulle göras. Allt gick i ett rasande tempo fram till lunch då jag åkte hem. Packade de sista sakerna, mannen kom hem, vi packade bilen och äntligen på väg! Även vårt resesällskap, A och L var på gott humör och taggade trots en urusel uppladdning i form av tråkigheter i familjen tidigare i veckan. Men nu så! Ett glatt gäng på väg till Götet och solen sken, det kunde inte bli bättre!

Stannade som vanligt till i Örebro för obligatoriska Max med rejäl efterrätt (deras lyx-milkshake med jordgubbar går inte av för hackor, har testat två i helgen....).

I Göteborg fick vi sova hos A's släktingar, de hade också förberett pastaladd åt oss. Efter den sov vi tungt.

Lördag morgon, regn. Ooops! Inga andra kläder än korta tights och linne med.... Men det löste sig för efter frukosten hade alla moln skingrat sig. Vi förberedde lunch och gav oss iväg. Jag kände mig stressad över att inte riktigt ha kontroll över situationen/tidplanen och fick därför väldigt ont i huvudet och illamående på spårvagnen. Det gick dock över ungefär vid Centralstationen för där klev nämligen MUSSE på och satte sig brevid MIG. Fick total tunghäfta och förmådde mig inte ens att knäppa kort! Men hello folks - jag har suttit brevid MUSSE! Bild lånad från Musses hemsida.

Nu kunde inget gå fel - det måste vara ett tecken! Så fort jag fått kissa i skogen kändes livet så enkelt och så underbart. En sväng vid montrarna, några nyinköpta löparplagg (får visa dem senare), lunch, ladd.

Loppet började bra, jag och L stod sida vid sida tillsammans med det nygifta paret som skulle springa en halvmara mellan sitt bröllop och före festen.... Det gick sakta i Slottsskogen vilket passade mig perfekt. Ingen stress, inget jäkt. Bara lunkande. Jag och L följdes åt ganska bra hela vägen. Hade som ursprunglig plan att göra PB, under 2.15 skulle jag springa. Därför skulle jag inte stanna förrän precis innan bro nummer 2, dvs vid 12 km ungefär. Den planen sprack direkt på grund av värmen. Jag bestämde mig för att strunta i PB och bara köra på med stopp vid varje vätskekontroll. Därför tog jag tid på mig redan efter Slottsskogen och drack en hel del. Det var det många som inte gjorde...

På andra sidan bron, tyckte jag att det gick riktigt bra. Det var inte förrän alldeles innan bro nr 2 (jag lär mig aldrig vad broarna heter) som det var en aningens tungt. Men jag hade positiva tankar hela tiden och fokusera framåt. Nu började löpare ramla omkull, det låt löpare i tälten och brevid banan som fick dropp. Det får mig att tänka till lite extra och dra ner på takten. Ibland är jag bara fööööör försiktig....

Över bro 2, in på avenyn som känns ovanligt lätt. Som om den gick nerför! Inga problem alls att runda längst upp och sedan svänga av. Men sen. Jisses. Råkade titta på klockan och insåg att här skulle det absolut inte bli något PB, snarare det värdelösaste lopp jag någonsin gjort. Inte så smart att tänka så. Blev helt knäck och nu gick allt tungt. Fick kämpa med mig själv ända till 19 km. Då bestämde jag mig för att springa resten, det fick kosta vad det kosta ville. Nu skulle den här damen i mål utan att feg-gå en massa! Då lossnade det väl någotsånär och jag fick upp tempot. Men den spurten jag brukar göra från efter gångbron uteblev totalt. Dels var jag seg men det var också så förbaskat mycket folk i vägen som trängdes och var allmänt otrevliga. Nä, jag hakade på tempot som var då och tog mig i mål. På 2.27.38. Mitt sämsta lopp någonsin. Nåväl. Hörde från speakern precis när jag gick i mål att den vanlige motionären fick lägga till mellan 8 och 10 minuter på sin vanliga tid pga hettan. OK då. Men ändå....

Distans: 21,1

Tid: 2.27.36

Känsla: Tungt, var aldrig slut under passet men mentalt tungt och tunga ben på slutet.

Vi ser dock ganka nöjda ut, jag, L och Mannen efter målgång.

Även A tog sig i mål med bravur och ser mäkta nöjd ut över sin medalj. Eller var det kexchokladen? ;-) Loppet var över, dusch i ishallen (varför måste tjejerna alltid duscha i en kall ishall, denna gång var även isen kvar, brrrrr), smink på och iväg på en date med en massa andra löparnördar hemifrån. Den första ölen, den var god den...

Nu ska jag smälta Varvet några dagar och sedan ta nya tag mot maran som närmar sig med stormsteg. Vad har jag nu lärt mig?

1. Ingen stress innan loppet - planera allt noggrannt och följ planeringen

2. Ladda ordentligt med mat och dricka hela veckan och speciellt dagen innan. Inte FÖR mycket mat heller, lagom.

3. Gör ditt eget lopp, strunta i tider, andra människor. Jag är ingen tävlingsmänniska och kommer inte bli det. Jag gör det här för MIN skull.

4. Njut mer under loppet, titta på folk, lyssna på musik, fokusera bara på att vara där inte på att vara någon annanstans.

Planeringen får kommande två veckor pågår för fullt.

Soffläge

Ja här händer inte mycket. I går avslutade jag en bra dag med BodyCombat, tjejerna körde en härligt mix med massor med gamla låtar. Så mycket energi och svett!

Sedan bums i säng, sjukt trött i hela kroppen. I morse kände jag mig fortfarande ganska slut i kroppen men på ett härligt sätt. Därför bestämde jag mig för att ta en extra vilodag, vila både i dag och i morgon. Det förtjänar jag! Tror inte benen hinner softa till sig....

I morgon är det dags att dra iväg till Götet då. Jag ser så mycket fram emot det! Vårt resesällskap har fått oväntade tråkigheter och inte vetat om de kan följa med men nu har även de bestämt sig för att släppa tråkigheterna för en stund och hänga med på ett soligt Varv. Jag blev så glad över det beslutet! Ingenting kan stoppa mig nu - wow!

Sista löpningen innan Varvet avklarad

Då var det sista passet innan Göteborgsvarvet avklarat. Hade tänkt mig 1,5 km uppjogg, 5 km snabbt och sedan 1,5 km nedvarvning. Det blev mer 2 km slöjogg, stanna för att fixa håret, 1 km slöjogg igen, skicka och läsa sms... Men sen sprang jag i alla fall resten. Inte fort men jag försökte väl mig på några fartökningar. Benen kändes pigga och glada, det var mest bara hjärnan som var mosig och trött.

Distans: 9,4 km lätt
Tid: 1:02
Känsla: Lätta ben, härligt väder, förvirrat huvud

Nu laddar jag hemma en liten stund och sedan drar jag iväg på en timmes Best-of-BC!

Inför Tjejvättern

Satt och fundera under gårdagens cykelpass hur mycket man ska cykla egentligen för att kunna genomföra Tjejvättern på en behagligt sätt. Någonstans har jag läst att man bör ha 100 mil i benen inför Vättern, om då Tjejvättern är 1/3 av det så borde 33 mil sisådär vara bra att ha.

Underbara Funbeat ger mig facit på antalet mil i benen - just nu 25,8. Helt OK alltså! Om jag till detta lägger till de 420 minutrar jag suttit på en spinningcykel och räknar om de i mil (låt oss säga att jag avverkar 2 mil på en timme så tar jag absolut inte i) så kan jag lägga till ytterligare 14 mil. Summa 39,8 mil alltså.

Men sen har vi det här med långpass som jag inte utövat nästan alls. Kan tänka mig att man egentligen bör vara ute på ett par längre sådana i alla fall, mitt tänkta långpass förra helgen försvann så det har bara blivit cykeläventyret som å andra sidan blev väldigt många timmar på cykeln.

Summa: Jo, jag känner mig redo!

I cykelväg blir det inte så mycket mer nu, jag börjar i stället fokusera på maran och att vara pigg då. Om benen känns OK och orken finns där, kan det eventuellt bli ett längre pass på cykel lördagen innan maran. Men som sagt, bara om det känns OK.

Tuff tisdag

Det börjar kännas i kroppen nu att det varit mycket träning. Förr satsade jag stenhårt bara på löpning i april och maj men nu har löpningen varvats med en massa annan träning (cykling, simning mm). Hittills i maj har jag sprungit 80,64 km, förra årets maj innehöll 168,5 (inklusive maran och Varvet). Innebär att om jag springer 25 km till i maj (utöver loppen), hamnar jag på samma nivå.

I går åkte jag hem och gjorde riktigt mumsig middag med klyftpotatis och feta/soltorkade tomater-fyllda färsbiffar. Mums! Mätta och belåtna drog maken och jag iväg på racern i solsken. Vilket väder! Vilken känsla! Tryckte på rejält och försökte göra fartökningar och hålla kadensen även i uppförsbackarna. Samma runda som i lördags (bakis) fast åt andra hållet och 7 minuter snabbare. Kändes rejält i låren. Efter kort återhämtning i form av blomplantering, tog vi också ett pass BodyPump. Ett svettigt sådant.

I dag är kroppen helt seg. Jag hoppas det går över inom kort. Det står löpning och BodyCombat på schemat. Sista hårda träningsdagen innan varvet. I morgon simmar jag nog en kort sväng och sedan vilar jag på fredag. Och laddar förstås.

Lattelöpare

Jag älskar Petras blogg som blandar träningstips, hennes resultat, små vardagliga iakttagelser med humor. Hittade för en tag sedan hennes inlägg om Lattelöpare och tycker det är så passande, så JAG. Så, får jag presentera, Marre (fast Petras beskrivning och med eventuella "rättningar"):

1. En lattelöpare springer i första hand för att det är kul, jaga tider kan också vara kul men är sekundärt. CHECK

2. En lattelöpare ser inget motsatsförhållande i att bära en Garmin runt handleden och en latte i handen. CHECK

3. En lattelöpare köper gärna löparskor och löparkläder som är både snygga och funktionella. De får gärna ha det där lilla extra som gör att vederbörande syns extra bra i spåret. CHECK

4. En lattelöpare tar gärna en pralin (eller två) efter maten. CHECK (eller tre)

5. En lattelöpare tycker att Dean Karnazes är något av det läckraste som skådats i ett par löparskor. För att inte tala om ultrakungen Rune Larsson - Clark Gables okände tvillingbror! CHECK - oh yes!

6. En lattelöpare tar gärna ett glas vin till maten. Men bara ett! Hmmm, kanske fler än ett....

7. En lattelöpare missar aldrig ett träningspass om det inte finns en giltig anledning - men missar inte heller ett avsnitt av Top Model och Kalla fakta. Nja.... Men Färjan/Håkans Bar däremot!

8. En lattelöpare tycker att ”mjölksyratröskel” är ett lika vackert ord som ”Gucci”. CHECK

9. En lattelöpare springer gärna i grupp och tvekar inte att ta hjälp av en coach under träningspassen och en hare vid tävlingar. Ibland kan coachen och haren vara samma person. Nja, så långt har jag inte kommit.

10. En lattelöpare blandar aldrig privatliv och träningsliv. Med andra ord: välj en annan hare än din eventuella partner! Nja, ibland slinker han med på passen.

Lägger till:
11. Älskar "träningsläger" som kombinerar kompisar, god mat och några glas vin. Mmmmm.

Vårruset 2010

Vilken kväll vi fick i Gävle! Solen sken, humöret på topp! Redan innan vi kommit iväg, stod jag och dottern utanför och njöt av solen.

Väl på plats (i god tid den här gången) hann vi gå runt och kika på folk och ladda. Sedan uppvärmning och start. Vilken känsla när närmare 600 tjejer samtidigt värmer upp med något sånär koordinerade rörelser!Mitt mål var att komma under 30 minuter men kanske inte springa lika snabbt som förra gången då jag hade rejäl draghjälp av Carina som älgade på. Det gick ändå fort första kilometern och även andra. Gick i kok där någonstans och fick gå i några hundra meter för att kunna ta av mig jackan. Typiskt. Men benen kändes ärligt talat lite tunga, kanske beroende på massagen tidigare på dagen.

Jag lättade på takten när det var 1,5 km kvar, råkade snegla på klockan och såg att trots att jag själv tyckte att jag börjat springa sakta låg jag i betydligt snabbare fart än jag brukar.

Kom i mål på ganska exakt 28 minuter - nöjd! Tjejerna var mer än nöjda med sin insats (min dotter längst till höger).Härlig picknick i solskenet, njuta av att se andra tjejer komma i mål, eftersnack. Årets Vårrus är över, lika härlig varje gång! Det bästa är att se alla tjejer i olika åldrar, olika förutsättningar, olika storlekar, olika målsättningar kämpa på sida vid sida och ha kul. Det är hälsoliv det!Distans: 5 km snabb
Tid: 28:30 minuter (27:51 förra året)
Känsla: Benen kändes tunga bitvis men tiden visar på att det gick bra ändå!

Min rumpa är falsk

Jag hade det på känn, rumpan ljuger. Den säger att den inte gör ont längre men jag visste det, den mörkade hela tiden. Ovan bild på innan jag fick reda på att min rumpa är falsk, fortfarande glad som ni ser...

I morse hastade jag till jobbet en stund, tog en kopp kaffe, visade upp mig. Sedan hastade jag iväg igen. Till en ny massör jag hittat, Maja heter hon. Och Maja, hon hittar grejer hon. Jajjamensan. Trodde det skulle bli en skön upplevelse att ligga där och starta måndagen med massage men Maja, hon är inte en vanlig massör. Ryggen gick OK, vid skuldrorna och nacken började jag ana oråd. Rumpan, då förstördes make-up'en. Jisses! Hon knådade först och sedan tryckte hon på ömma punkter med ARMBÅGEN. Jomenvisst. Nu har jag riktigt ont i rumpan. Och hon hittade punkten där jag skadade mig också, ni vet den där gången jag gjorde utfall på pumpen och samtidigt skulle vrida mig lite åt sidan (nyfiken i en strut)? Det är tydligen rumpan som orsakar problemet jag har i foten (och jag har visst problem med skenbenet på höger sida också utan att veta om det). Det är falsk ischias, en rumpmuskel som spänner sig (tror att den är något kanske) och klämmer till några nerver.

Nu ska jag bli som min idol MarathonMia och sitta på tennisbollar. Så får det bli i väntan på bättre tider. Men innan jag sätter mig på tennisbollen ska jag på något sätt, tillsammans med min falska rumpa, köra ett Vårrus.

Solen skiner...

... och jag börjar återhämta mig från partajande och den hårda träningen senaste veckan. Bestämde mig för att ta bort ett löppass och "bara" köra tre den här veckan. Därför hade jag en kvar i morse när jag vaknade. Regnet öste ner. Suck. Men efter inhandlande av altanmöbler kom jag iväg på en snabb runda i alla fall. Och sken solen, helt underbart!

Distans: 6 km
Tid: 38 minuter
Känsla: Vacker väder men något tunga ben.

Efter löpturen tog jag nästa pass - snabbt slänga ihop en lasagne. När den stod i ugnen smet jag iväg för mitt BodyCombat-pass. Utan mat i magen. Urk. Gick dock vägen och nu ligger lasagnen tryggt i magen. Mums! Det ligger en hel del mandelkrokantglass där också som sällskap.

I morgon - VÅRRUSET i Gävle! Ladda, ladda, ladda....

Party igen

Min uppladdning för Stockholm Marathon är.... annorlunda. I stället för vit månad som jag brukar ha, tränar jag mer än någonsin och partajar mer än någonsin. Vi får se vart det här slutar. Men nu får det ändå vara slut på partajandet, så dags när det är 3 veckor kvar.

I fredags hade vi fest på gymmet - alla ledare drog iväg till storstaden för relax, mat och party. Och party blev det, jisses vad kul vi hade. Utgång och dans in på småtimmarna. Vi sov kvar allihopa och åt hotellfrukost ihop. För min del blev det en sparsam frukost då jag inte mådde helt hundra. Som man bäddar får man ligga. Nog blev det ett och annat glas för mycket men det är främst bristen på sömn som ställer till det för mig. Jag måste ha mina 8 timmar per natt, annars fungerar jag inte. Innan relaxen hann jag med simning i alla fall, 60 längder (1,5 km). Kul att testa ett annat badhus! Vi spanade också in utomhusbanan som öppnar 21/5, den är dessutom 50 mete lång. Lyx!

I dag kom jag hem, pussade på familjen, solade, handlade och drog sedan med mig maken på en racertur i solen. Vilket väder! Dock inte världens bästa pass, brukar inte bli det med vätskebrist och sömnbrist i bagaget. Men skönt ändå att för en gångs skull slippa frysa.

Nu laddar jag med glass och jordgubbar inför morgondagens löppass och kvällens BodyCombat.

Och så ett pass till

BodyPumpen gick över förväntan trots att det inte var så många timmar efter långpasset. Valde att skona benen, köra lugnt men för övrigt hade jag samma vikter som vanligt. Massor med härliga deltagare med massor med energi, som det ska vara! Dock funderade vi över dagen - vad firar man egentligen på Kristi Himmelfärd? Nu har jag läst på, den infaller nämligen den 40:e dagen efter påskdagen (därför alltid på torsdag) och är dagen då Jesus lämnade jorden och fördes upp till himlen. Då vet vi det.

Sista långpasset ever?

Chockade sonen och mannen vid lunchen i dag och sa att det i dag var dags för sista långpasset någonsin. Alltså inför en mara. Just nu känner jag faktiskt så, det blir inga fler marathon efter det här. Jag kan fortfarande tänka mig Göteborgsvarvet och kanske någon annan halvmara, även Lidingöloppet känns roligt men marathon, nä, det får nog vara. I ett år i alla fall....

Från och med 6/6 ligger mitt fokus på att genomföra Klassikern på ett bra sätt!

Men, nu ska jag inte gå händelserna i förväg. I dag var det ju långpass-dag. Vi åt en härlig långfrukost hela familjen, skjutsade iväg dottern till bussen som skulle föra henne till klassresan (hallå, är hon aldrig hemma?), hem igen för lunch. Och regnet bara öste ner. Oavbrutet. Men jag är ju envis som en gris så ut skulle jag trots att mannen började fundera över ett kortare pass. Det fick stå för honom....

Efter första halvtimmen var vi dyblöta men stegen var lätta och härliga. Testade också en ny slinga vilket alltid piggar upp. Dessutom är det trevligt med sällskap trots att vi kanske inte sa så mycket. Jag bestämde mig för att försöka springa så länge som möjligt och det blev faktiskt 12 km den här gången också. Kanske hade det gått längre också men jag kände mig sugen på en gel och vatten. Fick samtidigt njuta av ängar (och får men de syns inte) och också av älsklingens rumpa...

Som vanligt fick jag en dipp vid 15 km ungefär, det kändes som att jag aldrig skulle orka hem. Men som vanligt klev jag ur svackan och kunde springa på igen. När vi nästan var hemma, tog vi en omväg för att få ihop närmare 23 km, som var dagens mål.

Skönt att komma hem! Det blev stretch, snack med lill-killen och sedan återhämtning enligt den bästa metoden - badkar och menyn nedan. Mmmmm. Kvalitetstid med mannen med andra ord.

Distans: 22,24 km
Tid: 2:31
Känsla: Ett bra pass, ganska lätt trots/tack vare regn i början.

Nu har jag ätit (igen) och laddar för att köra ett pass BodyPump. Inte så optimalt, jag vet, men ingen annan kunde i dag så jag hoppas in utan att tänka mig för riktigt. Men jag får köra med lätta vikter och jobba med att peppa i stället.

Och startbevisen haglar in

Först kom Varvets, sedan Stockholm Marathons. I dag skrev jag ut Vansbro tjejsim och Vansbrosimmet. Tidigare fick jag Tjejvätterns. Herregud vad det ska köras lopp i år!

Nördiga detaljer om gårdagens pass

Behöver man bara vara snygg...

... för att klara Vansbrosimmet så går det här galant.

Carina har varit och shoppat våtdräkter åt oss alla simmare. Det blev från Clas Ohlson och jag blev positivt överraskad över hur snygg den var, betydligt snyggare än den vi provade för några veckor sedan på Jula. Då fick jag inte ens ner armarna....

Ännu en detalj som fallit på plats alltså, tack för det Carina! Kolla också detaljern på dräkten, gulligt!

Tisdag i solsken

Dagen började hur jobbigt som helst, värsta grälet med dottern som börjar bli tonåring. Drygt. Det gick och gnagde hela dagen i magen och hjärtat, kände mig ledsen. När jag kom hem, föreslog jag en försoningsrunda och hon nappade. Jag springandes, hon på cykel fram till roliga slingan. Sedan hoppade hon av cykeln och vi sprang tillsammans i 3 km tillbaka till cykeln och hem igen. Bråket var borta och det var bara underbart. Snacka om konfliktlösning!

Distans: 10,5 km lätt
Tid: 1:08
Känsla: Lätta, studsiga ben och ett sprudlande hjärta

Provade också att springa med pulsband då jag även kört det på spinningen i går. Det är spännande att se hur pulsen reagerar. I går på spinningen stannade pulsen på max 160, i dag när jag tog de första stegen hamnade den genast på 170 men när jag kom in i andra andningen föll den till 150 och höll sig där och lite till. För flera år sedan när jag sprang med pulsband hade jag stadigt mellan 165 och 175 så kanske har jag ändå blivit en något bättre löpare med åren? Eller bara lat så jag inte jobbar upp pulsen....

Jag har tur som en tok

I går tränade jag två pass - spinning och BodyCombat. Vädret ute var rent ut sagt katastrofalt. Det regnade, var kallt, blåste. I dag står det löpning 10 km på schemat och hur är vädret? Helt underbart! Snacka om tur alltså! Ser fram emot att få beta av 10 km i lugnt och skönt tempo. Men först födelsedagslunch hos en kompis. Ladda, ladda, ladda.

Annars då?

Jo men visst, måndag igen!

En summering av förra veckan ger:

Löpning: 32,8 (3 pass)

Racer: 89,5 km (cykelhelg)

Spinning: 1 gång

Simning: 1,8 km (1 gång)

BodyCombat: 1 gång

BodyPump: 1 gång

Totalt: 761 minuter (nästan 13 timmar), 1 vilodag

I veckan är det fortfarande fokus på löpning även om jag ska hinna med ett simpass och ett racerpass också. Sista långpasset nu innan Varvet! Hoppas verkligen att foten håller, den känns OK i dag men jag vilar ändå från löpningen tills morgondagens mil (undrar var jag ska springa). I dag kör jag spinning (om jag hinner från jobbet) och sedan mitt BodyCombat-pass senare i kväll. Härligt!

Kroppen känns helt OK, kanske lite trött men med tanke på jag kört långpass (25 km) i fredags och massor med racer lördag och söndag är det kanske inte konstigt....

Just nu funderar jag över våtdräkt till Vansbro, vi har enats om att köpa en på Clas Ohlson. Det ska bil spännande att få testa den i bassäng! Sen ska man ju ut i sjön och köra också. Brrr, fryser bara jag tänker på det. Läser på Vansbrosimmets hemsida att det i dag är 6 grader i vattnet. Tur att det är en stund kvar.

Blev också påmind om Vårruset, hade nästan glömt bort att vi ska springa det. 17:e maj smäller det, perfekt uppladdning inför Varvet!

Cykeläventyr - the story

Nu är helgens äventyr över. Det blir nog ett långt inlägg så om du inte orkar läsa är det helt OK. ;-)

Jag startade hemifrån pigg och glad som synes på bilden ovan. Träff hos Anna lördag morgon 11.00, cyklarna redo och jag fick dessutom psykologiskt stöd från min son som hängde på till första stoppet. Solen sken, humöret på topp!

Vår första etapp var på drygt en mil, sedan hade vi kaffestopp i Annas stuga. Man kan ju inte förta sig det första man gör. Dessutom är vi kaffetunnor allihopa.

När vi fått i oss kaffe och choklad (mums), fick vi ihop ett gruppfoto innan vi trampade iväg igen.

Nu hägrade lunchen hos en kompis i Stjärnsund, ungefär 1,5 mil bort. Vägen dit var helt underbar med massor av vackra stugor och vyer att titta på. Dessutom kändes det som att det var nerförsbacke hela tiden. Vi hade ett ganska bra tempo hela tiden men ändå med respekt för att vi hade låååååångt kvar.

Lunchen blev både god och lång. Vi stannade och pratade om livet, träning, kriser och annat i närmare en timme innan vi klev på cyklarna igen. En mil senare var första vägvalet - hur lång skull dagens tripp vara? Anna vek av mot Långshyttan för att bli upphämtad där, totalt fick hon ihop 43 kilometerar (edit: det var 48 km, rätt ska vara rätt!). En härlig prestation då hon hittills inte tränat cykling alls! Vi andra valde att ta en lite längre väg och fortsatte trampa på.

Efter en stund var vi i Husby, dags för nästa vägval, valet föll på alterantiv 3, cirka 66 kilometrar totalt. Vi hade nu lyckats knapra ihop ca 45 kilometrar och än så länge var benen fräscha. Hade problem med kartan och försökte fråga om hjälp på en bensinmack mitt ute i ingenstans. Hon tyckte vi var helt galna och orkade inte ens peka ut vägen till Arkhyttan för det var såååååå långt dit och nästan omöjligt att cykla.... Vi litade på vår egen instinkt, fick vända en gång då vi valde fel väg, kom på rätt väg men insåg att den övergick till grusväg. Inget för våra racercyklar. Enda problemet var att vi precis kört förbi några mysko killar vid ett mysko bilmek mitt ute på åkrarna, "killer-hundar" hade de också på gården. Det tog emot att cykla förbi där ännu en gång....

Ett till problem dök upp, kissnödig och ingen skog att kissa i. Vi struntade i eventuella tjuvkikare och kissade med Dalälven som utsikt. Carina nedan håller koll efter bilar....

Vi cyklade och cyklade, fler och fler vägar, härliga små byar och härlig utsikt. Men det började kännas i låren. Orken började tryta i de sista uppförsbackarna mot Långshyttan. Till slut, mitt i en jobbig uppförsbacke, såg vi äntligen Långshyttan-skylten. Jag skrek rätt ut av lycka! Vi lokaliserade också Brukshotellet och sladdade in i vår länga. Hade då avverkat 64,5 km under drygt 3 timmar (exklusive pauser).

Åh vad underbart det var att få sätta sig ner, duscha och stretcha! Givetvis parkerades våra snygga racercyklar inne i rummet, de skulle inte få stå ute och frysa....Dusch, stretch, vin, snacks och eftersnack. Sedan skulle vi kolla vad Långshyttan by night hade att erbjuda. Vi träffade på ett par killar som vi frågade om utbudet, fick till svar att det fanns en pizzeria och en korvkiosk. OK, vi valde pizza och cola. Sedan visade sig att jag kände igen den ena killen och han dessutom känner mina kusiner i Långshyttan så det hela slutade med en spontanfest i Långshyttan hos min kusin. Det var en upplevelse det....

Morgonen kändes stel, vi hade dock fått en god natts sömn och var vrålhungriga. Frukost! När frukosten var avklarad, packade vi ihop våra saker, sa hej då till Marie som skulle hämtas i Långshyttan, satte oss på cyklarna och skulle ta den sista etappen hem. I första uppförsbacken protesterade låren rejält, pulsen gick upp skyhögt och jag tvivlade på om vi skulle ta oss hem. Men det gick bättre och bättre, här vilar vi efter den allra tyngsta uppförsbacken, Carina och jag.Vi cyklade snabbt och lätt hem, det blev ytterligare 25 kilometrar att lägga till.Nu får min kära racer vila i garaget några dagar innan nästa tripp. Den har vi för övrigt redan börjat planera så avskräckta blev vi definitvt inte!

Dag 1
Distans: 64,5 km
Tid: 3:16 (körtid, vi hade ju kaffe- och lunchpaus också)

Dag 2
Distans: 25 km
Tid: 1:11

Mot äventyr!

Sitter här vid köksbordet alldeles tokladdad inför vårt cykeläventyr, det är nu det börjar! Solen skiner där ute, cykeln är framtagen och pumpad (tack älskling) det är bara cykelbyxorna som ska på. Planen är 3 mil, sedan lunchstopp hos en kompis, sedan 4 mil till innan vi kommer till stället där vi ska övernatta. Dusch, vin, middag, småprat. I morgon bitti 3 mil till innan vi landar här hemma. Det kallar jag äventyr!

Långpass med ormar

Vilken ångest jag haft inför dagens långpass, hela dagen har jag känt mig nere och hängig. Blev bjuden på lunch av Klassiker-Anna och hon peppade upp mig rejält! Dels genom att berätta att hon äntligen blivit pigg och sprang massor med kilometrar i dag, sedan bjöd hon på värsta bästa lunchen med härlig efterrätt. Me like!

Så, styrkt av kompisen och lunch, drog jag då iväg. Hade redan tidigare i dag bestämt att jag skulle ta en ny runda, har annars kört precis samma sträcka på alla långpass i vår. Nu fick det bli ändring! Drog iväg och förvånade mig själv genom att ha lätta ben, det har inte hänt på jättelänge! Samma sträcka som jag sprang i går med enormt tunga ben var hur lätta som helst i dag. Konstigt.

Rundan började med asfalt, sedan en massa grusväg. Hela 12 km fick jag ihop innan jag stannade första gången. 12 km! Och jag hade inte ens behövt stanna då om jag inte bestämt det innan. Otroligt!

Sedan gick jag 500 meter, var lite orolig för hur det skulle kännas att börja springa igen men inte heller det var några som helst problem. Benen pinnade på. Dock började foten kännas lite, inte mycket men obehag.

Träffade också på ovanstående kompis på vägen vid 14 km. Han slingrade sig sömndrucket iväg när jag kom lunkandes, en vacker huggorm.

Vid 15 km fick jag en riktig dipp, den första. Dessutom kändes foten inte alls bra. Stannade och stretchade låren och då släppte det onda i foten. Misstänker starkt att problemet inte är i foten utan i skadan jag har på rumpan/ryggen, tydligen slutar en massa nervändar i foten vid fotknölen. Känner ju dessutom ingen som helst smärta vid foten när jag trycker eller vrider.

Nåväl, det onda släppte och också den jobbiga känslan. Kunde njuta av vackra vyer och kilometerknarka ihop hela 25 km i dag. Nu har jag parkerat mig i soffan och bara njuter. Löpning är inte så dumt ändå....