MultiSport tävling - the true story

Då var den mest hektiska helgen på hösten avklarad.... Från fredag morgon klockan 05.00 till fredag natt vid 12-snåret var jag på tjänsteresa. Inte en helt ultimat uppladdning trots den fina middagen på kvällen. Dessutom var vägen som en isbana både på vägen dit och hem. Då fick musklerna jobba, spände mig som aldrig förr, core-instruktören skulle ha varit nöjd...

Lördag morgon, lika hektiskt. Sonen skulle med hjälp av min mor iväg på simning och sin allra första innebandymatch (som vi då missade, typiskt). Packa flera väskor plus mina egna. Dessutom försöka använda hjärnan en del eftersom jag skulle lägga ut vätska, mat, kläder och annat på växlingsplatser. Ingen service här inte! Mitt i alltihopa skulle jag dessutom iväg och coacha de ledare som skulle ta mina babysimsgrupper. Ja, vad säger man. INTE en ultimat uppladdning. När jag väl kom till tävlingsstarten var jag så uppstressad att jag hade tunnelseende.

Nåväl, vi fick våra kartor en timme i förväg. En första titt ger på handen att det såg ganska lugnt ut. De flesta partier kände vi till. Enda jokern var första prologen som skulle ske på cykel och där markeringar skulle följas.

Vid start var det 16 lag med två deltagare i varje. Vårt lag, Team Koskenkorva, såg väldigt nöjda och laddade ut innan start.

Starten gick, det började med löping i ca 500 meter. Vi kom sist redan från början men inte var vi ledsna för det. Sedan tillbaka till tävlingscentrum för att hämta cyklarna. Det gick smidigt och vi tog några placeringar. Tills det var dags att börja cykla - då hoppade min kedja av. Jag kände hur paniken steg, jag började fundera över lösningar, hade någon en cykel jag kunde låna, skulle jag springa alla cykelsträckorna. Som tur var såg jag en kompis som snabbt lade kedjan till rätta. Men efter den incidenten vågade jag inte växla. Kul att köra en hel MTB-tävling på EN växel. Not.

Efter första missödet kom det nästföljande ganska snabbt. Vi och några andra lag cyklade fel. Vi cyklade ungefär 4 km för långt då vi missade markeringen. Inte heller det fick oss att tappa hoppet utan vi kämpade på. Cyklingen var ingen cykling, det var en smal stig där vi fick gå i stort sett alla kilometrar. Lite jobbigt var det. Så småningom kom vi ut på en grusväg och kunde trampa vidare till växlingscentrum. Totalt 9 km på cykel på ca 1 timme.

Nu var det dags för löpning och orientering. Det var nu själva tävlingen började! Vi hittade alla kontroller väldigt smidigt, trots att vi ibland fick springa rätt in i skogen utan kompass och utan "ledtrådar" på vart kontrollen skulle vara. Till och med sportidentpinnen lyckades vi hantera på ett bra sätt. Löpningen var ungefär 5 km i terräng på ca 50 minuter. Redan nu sjönk vi ner i gyttja och lera så skorna började lukta en del....

Det var härligt att få springa in på kanotstadion med en massa vänner och funktionärer som hejade på oss! Det fanns två rena tjejlag med - vi och ett till med en tjej som gjort flera IronMan och placerat sig 5:a.... Vi fick mycket hurrarop efter vägen tack vare att vi slog från underläge.

Innan paddlingen bestämde vi oss för att ladda med energi, mycket energi. Jag tror att vi var laget som hade mest mat med oss. Så här såg kanoten ut:

I med Gaino-bars, sportdryck och nötter och sedan iväg på paddlingen. Den hade vi full koll på och sjönt var snäll och stilla. Vi gjorde ett snyggt lyft mitt i, tog en kontroll där och paddlade vidare. Hela tiden fick vi fylla på med mat och dryck. De två återstående kontrollerna under paddlingen var på en udde så min kompis hoppade ur kanoten på ett smidigt och snyggt sätt, tog båda kontrollerna och hoppade tillbaka i kanoten. Supersnabbt! Iväg igen till växlingsplatsen (vi fick paddla under en bro, tur att vi hade tränat precis där för bron var så låg att vi fick ligga i kanadensaren). 3 km paddling som gick förvånansvärt snabbt, ungefär 37 minuter.

Upp igen, mer mat och iväg på en löptur. En kort sådan men jobbig då kontrollen fanns längst upp på ett berg. Har inte kontrollerat Garmin än så jag vet inte hur långt vi sprang eller hur lång tid det tog (tror att det var ca 3 km och det tog ca 30 minuter). Nu hade vi hållt på i 3 timmar.

Tillbaka till växlingscentrum en sista gång för att ta cykeln och iväg på den längsta turen på cykel. Grusvägar, stigar, traktorspår och annat avverkades och det tog tid. Lång tid, ungefär 1 timme och 20 minuter, distansen var 10.45 km.

Sista cykeletappen var jobbig. Vi fick gå med cykeln på en stenig stig och då började hoppet tryta en del. Vi diskuterade om vi skulle ge oss iväg på den sista löp-etappen eller inte. Vi bestämde oss för att inte bestämma oss förrän vi kommit tillbaka till tävlingscentrum. Återigen fick vi massor med hurrarop och peppning så vi beslöt oss för att vi inte skulle ge oss. 1 timme och 45 minuter hade vi på oss för att klara max-tiden. Tur att vi då inte visst hur svår och lång sista etappen var, annars hade vi aldrig gett oss iväg... Dessutom såg vi massor med lag som redan hade packat ihop och åkt iväg. Men faktiskt var det tre lag ute på sista etappen fortfarande när vi drog iväg.

Sista löpningen var riktigt tung. Vi det här laget hade vi varit ute i 4 timmar och en kvart, kroppen var trött, vi hade ätit och druckit för lite under hela loppet men humöret höll vi fortfarande uppe! Min kompis hade haft några svackor redan men höll sig på benen och hade kämparglöden kvar, heja!

Löpningen började på en stig, vi hittade kontrollen ganska lätt, fortsatte efter sjökanten och vidare till en grusväg. Sjön var så vacker så vi stannade och beundrade utsikten en stund.

Den grusvägen har vi cyklat på hundra gånger och vet hur lång, jobbig och hur mycket det lutar uppåt där. Vi visste att vi skulle låååångt på den vägen. Det var nog det jobbigaste på hela loppet för mig. Att veta att vi måste knata på, vi började få ont om tid och vi hade det jobbigaste kvar.

Väl upp på vändplan efter grusvägen gjorde jag snabbt valet om väg och vi drog iväg på en stig. Stigen gick upp på en slalombacke fast från baksidan. Ja, ni fattar hur brant det är va.... Men vi lyckades ta oss upp på toppen, hurra! Där fanns en kontroll. Sedan ner för hela slalombacken och upp i nästa.... Då hade kompisens knän för länge sedan gett upp så varje steg nerför smärtade. Ner igen för backen och upp i skogen. Fast innan vi kom upp i skogen badade vi fötterna rejält. Skönt med svalkande fotbad mitt i. ;-)Nu var det inte många kontroller kvar. Rättare sagt tre stycken. Men eftersom min hjärna började strejka kunde jag för min värld inte räkna ut hur långt det var kvar. Tiden kunde jag räkna - vi hade 45 minuter på oss för att hinna. Helt plötsligt var vi tvugna att lägga i en högre växel och försöka småspringa resten av vägen. Först en stig som vi sprungit på tidigare, sedan grusväg som sluttade neråt (tack för det tävlingsledningen), en svårsprungen stig igen och över i en lite (åtminstone fläckvis) lättare stig. Nu började jag få riktigt mycket energi igen, målet var så himla nära!

När vi till slut kom ut ur skogen och bara hade 500 meter kvar var jag så lycklig att jag kunde gråta! Sista kontrollen tog vi snabbt och spurtade in i mål. Vilken känsla! Sista löpetappen var 8.24 km, det gick på 1 timme och 28 minuter. Det var tunga minutrar och tunga kilometrar.

Vi fick kramar från massor av funktionärer, en macka (den godaste jag ätit i hela mitt liv) och ett pris. Och inte vilket pris som helst utan ett regnställ från Didriksson. Det är det finaste priset jag någonsin fått (förutom mackan som i det läget var värd mer) och då kom vi ändå sist. Första priset var deltagande i Åre Extreme Challenge. Kul det också men inget vi hade velat få just där och då... Som sagt var vi sist, våra cyklar såg ensamma ut vid tävlingscentrum.

Vi gick i mål 16.45 (starten var 11.00), som tur var hade våra snälla män (som gick i mål en timme innan oss) samlat ihop kanoter, kläder, mat och annat så vi kunde fokusera på att återhämta oss. Snabbt hem, duscha, piffa och klar för fördrink på en 40-årsfest 17.30.

Festen var kul men som tur var ville sonen hem redan strax efter 22 så då fick mamma följa med och sova. Och som jag sov. Zzzzzzzzz.

Summering: vi är väldigt stolta och glada över att vi inte bröt innan sista etappen, det var väldigt nära kan jag säga. Vi konstaterade också att tävlingen var jobbigare och svårare än vi kunnat ana. Jag hade aldrig trott att det skulle ta så lång tid och att etapperna skulle vara så svåra. Det var tekniskt svåra etapper, mycket höjdskillnader, långa etapper men inte omöjligt på något sätt. Men upp och ner i en slalombacke när man redan kört i 5 timmar var väl inte helt lyckat....

Total tid: 5 timmar 43 minuter 57 sekunder (vinnartiden var 3:09, laget före oss hade tiden 5:05)
Total distans: ca 38 km (löpning 16 km, cykling 19 km, paddling 3 km)
Känsla: Inte jättejobbigt, men kroppen fick jobba länge. Borde ha druckit mer vatten och sportdryck.