tisdag 5 november 2013

Vätternrundan - en skräckis

Förut var tanken på att cykla en Vätternrunda väldigt främmande och skräckinjagande. Nu efter tre rundor så känns det inte lika läskigt längre. Däremot är själva anmälningsproceduren väldigt lik en thriller med reklampauser när det är som mest spänande.

Först ska du göra en intresseanmälan med dina kompisar. Där talar du om när du helst startar, näst helst startar och tredje helst startar. OK, inte så komplicerat.

Sedan väntar du många veckor tills det blir måndagen den 4:e november. Då sätter du dig tillsammans med resten av familjen runt köksbordet klockan 18:30. Alla har en dator/padda framför sig och stämningen är hysterisk. Mamman skriker ut order, skriver ut koder hit och dit, skriker hysteriskt åt den familjemedlemmen som för en sekund tittar åt ett annat håll än datorn/paddan. Och då är det 30 minuter kvar. Sonen blir kissnödig. Glöm det säger mamman. End och discussion.

Klockan tickar sakta. Till slut är det bara fem minuter kvar. Till och med katten står blick stilla, spänningen går att ta på.

19:00 - mamman lyckas först med att få upp anmälningslänken och har givetvis redan kopierat koden så det bara är att trycka ctrl-V och enter. Vänta, vänta, vänta och PLING:
Resten av familjen är snopna och vill också trycka in koden för säkerhets skull nu när de suttit på helspänn i 30 minuter. Men NEJ, mamman säger "RÖR INGET" med lite för hög röst. Katten flyr.

Sedan ska det väntas i 24 timmar står det. TJUGOFYRATIMMAR! Fatta vad mycket tid!

Men i morse när jag kom till jobbet hade jag fått mailet med konfirmationen så nu är det klart och betalt - vi ska få cykla 30 mil i sommar med start 02:34. Hurra vad kul! Eller vad säger du Mannen? Och ni läsare, ni ska få följa med på min resa dit. Det kan också bli som en thriller.
 

1 kommentar:

Helen Wembrand sa...

Men va kuuul. 6 min före oss. Då kan vi ta en kaffe och bulle ihop någonstans efter vägen;)