Vätternrundan 2014 - The Story

Då var den över, resan runt sjön. Den korta versionen lyder JA vi kom i mål, vill du veta detaljerna så läs hela storyn.

Innan loppet
Cirkusen drog iväg vid niosnåret på morgonen. Som vanligt stopp i Örebro för hamburgare, bra laddmat. Glada miner, väderleksrapporterna kollades av varje mil, blåsigt på "andra sidan" och regn i Jönköpingstrakten löd prognosen. Suck. Men lika för alla.Vi kom överens om att det fick blåsa hur mycket det ville bara det inte regnade. Som vi ångrade det sen....

I Motala släppte vi av husvagnen och åkte sedan för att hämta ut startbevis och shoppa i tältet. Blev inte så mycket shoppande då det är så sjukt mycket folk. Sponsrade dock Enervit med alldeles för mycket pengar igen.

Dock blev min mail hackad ungefär här. Panik! Alla mina mail var borta och det hade också skickats något märkligt mail till alla mina kontakter. Massor med pling i telefonen om mail som inkommit. Lyckades med hjälp av en kompis byta lösenord och försökte lägga det hela åt sidan.

Tillbaka till husvagnen, fika, promenad, mat och sedan i säng vid åtta. Kunde givetvis inte somna men det var skönt att cyklarna var klara, kläderna framlagda och nu var det bara vila fram till 01:30.

Loppet
Jag och Carola skulle köra ihop, jag skulle starta 02:34 och sedan vänta in Carola på första bästa ställe.

Det gick bra, hon kom susande och jag hakade på. Vi hittade en klunga och ett bra flyt. Tills det gått EN MIL. Jag hör "flapp, flapp" så vi stannar men ser inget konstigt. Kör iväg igen och jag ser att jag fått punka på bakhjulet. Åh nej. Men vi vänder upp och ner på cykeln och lyckas faktiskt ganska enkelt byta slang tillsammans. Hurra! Vi kan ju! Frågar hur många slang Carola har med sig, kan ju bli en lång resa.... Visar sig vara en säkerhetsnål som sitter rätt in i däcket. Suck.

Nåväl, vi har redan innan sagt att vi inte har något tidsmål i år, vi ska bara i mål. Det går oförskämt lätt ner till Jönköping, inga backar känns någonstans, det är medvind, solen går upp och livet leker. Förra året slet jag som ett djur i alla de här backarna men då hade vi motvind hela vägen ner.

 

I Jönköping äter vi förstås köttbullar innan vi rullar vidare (Carola ser alltid relaxed ut när hon äter). Får en chock när vi är längst ner på Vättern och cykeln håller på att kränga av vägen. Vad är det här??? Och värre blir det. Från Jönköping till Fagerhult är det ca 3 mil och alla de milen körde vi i runt 15 km/h fast vi trampade allt vi hade. Carola gjorde ett fantastiskt jobb här och bara malde på. Jag ville bara grina.

I Fagerhult fick Carola gå in i sjukvårdstältet och få sitt knä fixat. Jag passade på att stretcha och dricka kaffe, saker jag är bra på helt enkelt.

Vidare mot Hjo, fortfarande hemsk motvind men jag kände mig något bättre nu. Räknade ut att när vi kom till Hjo hade vi fixat halva motvinden, bara halva kvar.... Lasagnen var god som vanligt. Mellan Hjo och Karlsborg hade vi ett helt koppel killar med fina cyklar och dischjul bakom oss, de vägrade göra något jobb men till slut sa Carola ifrån och vi fick faktiskt till en bra klungkörning en liten stund. Jädra killar att åka snålskjuts! Hela tiden! Vi hade i stort sett aldrig några ryggar att följa utan fick göra hela jobbet själva.

I Karlsborg fortsatte killarna vi kört med och vi tog en fika igen. Härifrån var det tungt att komma iväg, vi drog på det in i det längsta. Men det gick ganska bra fram till Boviken, nu började det tunga mentala hindret att släppa. Snart medvind och Medevi var vårt mantra.

Jag tycker nog att vi ökade tempot från Boviken, svängde in mot Hammarsundet och där på vägen fick jag en rejäl svacka. Jag blev helt tom och höll på att vingla in i en klunga så vi stannade så jag fick peta i mig allt syntetiskt sk*t jag hade med mig för att komma ur svackan. Det är ju så nära nu!

Energin hjälpte och när vi svängade in på "hemvägen" kunde vi äntligen känna vinden i ryggen. Vilken befrielse! Och vad tyst det blev! Tyvärr kom vi mitt i en läskig olycka här, två cyklister med nack-krage fick föras in i ambulans. Hoppas det gick bra. Vi cyklade vidare till Hammarsundet för en sista fika innan vi laddade för målgång.

Sista milen var så lätta, så lätta, jag bara matade på som om det inte fanns en morgondag. Kikade på klockan men orkade inte räkna på några tider, hade knappt tittat på klockan alls under dagen. Skippade Medevi-stoppet (fast vi hade sagt att vi skulle stanna överallt) och öste in i mål på 12:53 (och sex minuter snabbare för Carola). Skön känsla!

Efter loppet
Lång, lång kö till maten, hittade några andra kompisar och Mannen, underbara Mannen, som kommit för att möta upp efter att ha varit och duschat på campingen. Åt mat tillsammans och gick igenom loppet igen.

Konstaterade att det här loppet var betydligt jobbigare än förra årets, vi fick kämpa mycket, mycket mer och var hela tiden ensamma. Inet en endaste gång nämnde vi något om de mörka känslorna och tankarna för varandra, inte en enda gång. Vi pratade bara om mjukglass med noisette, solsken, såg husvagnar som Carola kan köpa, kommenterade cyklar och cykelstilar, vad vi skulle göra när vi kom i mål, hur braiga vi var och annat positivt. Kände mig "susig" i huvudet när jag kom i mål, säkert av all motvind men inte supertrött men rastlös som alltid. En pizza, ett glas vin och jag var färdig för sängen igen.

Dagen efter
Kunde sova nästan 12 timmar och vaknade som en ny människa till den här utsikten från husvagnsfönstret. Inga skavanker, inte ont, inte trött i kroppen utan mer laddad för nästa äventyr..... Läser också att min Stark-kollega Magnus tagit sig i mål trots betydligt färre mil i benen än jag, bra jobbat Magnus!

Statistik

Läser att snabbaste tjej runt Vättern är Louise från Mora på 7:40, jag känner ju Louise! Jag har pratat om den här makalösa tjejen tidigare, hon är bra på exakt ALLT. Coolt och grattis Louise! Louise försöker för övrigt slå rekordet för En Svensk Klassiker (rekordet för tjejer är 20:44 för alla grenar tillsammans, 14:09 är motsvarande för killar). Just nu har hon 14:33 med Vasaloppet (6:53) och Vättern. Ser ut att bli plättlätt för henne. Lycka till!

 

Snabbaste gruppen i år runt Vättern fick tiden 6:55 med bland annat Oskar Svärd som också ska slå Klassiker-rekordet och SVT (?) gör dessutom en dokumentär om detta.