Rättelse

Fick en anonym kommentar på bloggen:

Och givetvis har du rätt Hellanw, det är ju mycket trevligare att swimrun'a med andra än att göra det tre dagar efter de andra har plaskat och sprungit (skulle ju komma vilse om inte annat och säkert missa kaffet också). Jag ger mig och ändrar dag i min kalender.

Anmälan öppnar 1:a februari. Om jag nu inte läst fel där också. :)

Körig dag

I dag blir det körigt att hinna jobba, ta emot en TV (ja, efter ganska exakt fem månader utan TV har jag nu beställt en), möten så ska jag också hålla koll på världens jobbigaste tävling - Ö till ö. I år är det inga hemmafavoriter med (varken Magnus/Christer eller bröderna Johansson deltar) men det finns många andra att hålla koll på såsom systrarna Lantto, Petter, Colting och Pippa Middleton. 65 km löpning och 10 km simning. De verkar ha en bra morgon.

Live-resultat hittar du här.

Och när du ändå sitter vid datorn/telefonen, lämna ett bidrag till Ö till Ö's insamling här. Det har jag precis gjort.

Hofors Swimrun 2015 - The Story

Jag kan inte med ord beskriva hur nervös jag varit inför det här loppet. Och jag kan heller inte säga varför jag varit så nervös. Jag har varit rädd för att inte klara av det helt enkelt. 26 km löpning i terräng och 3 km simning. Med en swimrun-kompis som jag är ganska jämn med i simningen men totalt efter i löpningen. Gillar heller inte tanken att springa i våtdräkt very much....

Innan loppet
Nervös. Nervös. Nervös. Svårt att äta. Illamående. Ångest. Allt det jag brukar ha innan race men gånger 1000. Typ. Fick i mig ytterst lite frukost och var likblek när jag gick ner till starten.

Min kompis.

Lyssnade knappt på vad som sas på pre-race mötet. Kul ändå att prata med alla taggade och glada swimrunnare.

 

Loppet
Starten går.

Vi började med en löpning och redan där känner jag mig så värdelös. Det stramar överallt, jag har skyhög puls, det känns jobbigt. Ner i första simmet, det är lerigt och trångt men det lossnar ändå lite. Många heja-rop överallt.

Kort löpning och så över Hammardammen. Känslan är bra, pratar med några andra som springer i samma takt som vi. Nu är det en lite längre löpning och jag börjar redan känna att det är lite jobbigt när det går uppför. Kommer till en vätskestation och det känns bättre. En kort simning och sedan en ganska kort men krävande löpning upp på Tolven-berget. Det går oväntat bra men jag går uppför.

Nästa simning är över Tolven och den går riktigt bra. Vi cabbar ner efter simningen och det är så underbart! Äntligen kan jag njuta lite av löpningen! Dock går det uppför, uppför, uppför i en evighet innan vi äntligen får rulla nerför på en yttepytteliten stig. Ner till den längsta simningen. Det tar en evighet att få på våtdräkt och alla saker men till slut drar vi i väg. Mitt på Hyen tappar jag bort min kopmis och får panik en stund. Återfinner honom och vi hittar upp på rätt ställe. Kompisen frågar hur många lag som är bakom oss och får till svar tre. Jag får panik, vill inte komma sist, tänker bara mörka tankar. Är arg för att han frågar, arg på mig själv för att jag bryr mig, ramlar sjuttioelva gånger på det där förbannade hygget och svär som en borstbindare. Både på finska och svenska för säkerhets skull.

Den här löpningen är den allra tyngsta. Mina tankar är nattsvarta, det är tungt, det är varmt. Vi har precis passerat två lag men det andra laget är om oss igen. Fyra lag bakom.

Simning igen och sen nercabbning för nu är det dags för den längsta löpningen, dryga 6 km. Vi börjar med en lång stigning, sedan en helt underbar natur med en ravin, lätt löpning en stund och sen uppför igen. Det är ett parti med mycket sten och lera och jag halkar hit och dit. Lyckas vända de mörka tankarna och tänker att det inte är så mycket kvar nu. Kämpa, kämpa!

Sista simningen och jag börjar med att tappa min klocka. Snyggt. Blir så sur på mig själv, ökar simningen rejält. Nu vill jag bara bli klar. 2,5 km löpning, lite sim i en kanal och sen sista löpningen in i mål. Vi gjordet det! Nöjd, glad, trött.

Efter loppet

Mina duktiga klubbisar från Gävle gjorde ett riktigt bra lopp.

Men mest stolt är jag ändå över min SSSSara som med hennes kompis Sara kom TVÅA! Galet bra!

Kicki och Erik gjordet ett superlopp och kom i mål med ett leende på läpparna. Ja, eller Eriks leende beror nog på ölen han fick när han passerat mållinjen.

Summering

Det var jobbigt, riktigt jobbigt stundtals. Men mest jobbigt var det i min hjärna. Jag kämpade väl, är nöjd med min insats och framför allt simningen. Jag borde tränat mer löpning i terräng, kört några längre pass, mer swimrun men å andra sidan är jag ju en simpel triathlet och inte en swimrunnare så jag får nog vara nöjd. Det som var jobbigast var stigningarna och när löpningen gick på knixiga stigar eller över hyggen.

Min partner var guld värd i dag, han peppade, sa exakt rätt saker, manade på men på ett bra sätt så jag inte kände mig stressade. Vi var ett bra team! Och arrangörerna får mycket väl godkänt, de har snitslat förträffligt, banan var fin, funktionärerna helt gudomliga - till och med vädret var perfekt.

Nu har jag ätit en pizza, funderat över livet och känner att kanske, kanske kan jag tänka mig att göra något liknande igen..... Marre goes bananas.

Solstollarna

Sista genrepet i dag inför morgondagens swimrun-tävling. Tog med mig min alldeles egna, söta kompis och försökte se så där allvarlig ut när hon berättade om sin race-plan, sitt klädval, vikiga saker men det var helt, helt omöjligt. Jag kunde bara tänka på Solstollarna.

Hon är så söt. Matchande tejp och allt. Min Ulla-Bella.

Ännu sötare var hon lite senare när vi simmat och hon skulle berätta för mig om sina navigeringsbekymmer. Det enda jag kunde fokusera på var sjögräset som lagt sig lite sött runt hennes huvud.

I morgon ska jag jaga sädana här skyltar och snitslar. Typ hela dagen.

Och i veckan när bloggen ekat tom har jag tränat. Lite i alla fall. Ett löppass och sedan ett hitte-på-cirkel-pass solen.

Några simpass där alla människor vid stranden ruskade på huvudet och tyckte att jag var..... annorlunda.

Min Simpis ville mest hem.

Vi hittade en ny tri-hoj, en virkad sådan.

Vi körde crossfit-rodd på en sjö. Sonen fiskade, jag åt Polly. Vi gjorde med andra ord det vi var bra på båda två. Tappade räkningen på hur många fiskar (okänd sort, kan bara se om det är en fiskpinne eller en levande fisk) han drog upp. Hjälpte dock till att äta dem när min pappa hade rökt dem. Utsökt.

Han är så grymt nöjd. Precis innan det här satt han och tjurade för att han inte fick upp någon fisk, sekunden efter drog han upp två snabba och lyste upp igen.

Och så har jag gått upp för en massa trappor. Jag ville hävda att tornet var 223 meter men tydligen hade jag fel, det var typ 20 meter men detvarändåsuperjättehögtochjagvarräddhelatiden.

Har också ätit förstås, kolhydratladdat i massor. Viktiga saker. Nedan en "sweet pizza".

Men nu försöker jag mest tänka positiva tankar. Det ska bli kul att springa 26 km i en varm våtdräkt. Jättekul. Jag får ju med jämna mellanrum plaska av mig när jag simmar mina 3 km här och var. Gulp.

Marre testar Swimrun

Stressade hem från tjänsteresan, tryckte i mig en macka i farten, försökte tänka på vad jag skulle ha med mig. Sara hade som tur var en plan och vi drog iväg. Lite rädda, lite nervösa. Drog på oss alla saker vi trodde vi skulle behöva. Inklusive en karta som Sara förberett och plastat in.

Planen var att vi skulle följa bansträckningen på Hofors Swimrun en stund, ta de längsta simningarna och sedan löpning på det. Jag förvarnade om mina tröga ben men vi drog iväg (vi tog inte extra snutten längst ner till höger i bilden) från V'et längst till vänster. Vill du också ha kartor och bansträckning till Hofors Swimrun, klicka här.

Först gällde det att hitta var vi skulle gå i första gången, det gick. Men sen att hitta rätt ställe att gå upp på efter 600 meters simning, det var värre. Till slut gick vi upp men hittade inte rätt väg, gick genom ett hygge, Sara raspade upp ett hål i sin våtdräkt och vi svor inombords. Till slut dök vägen upp och vi kunde jogga vidare mot kanalen. Vi hade cabbat ner dräkterna för det var 20 grader varmt, det tog en hel evighet att få på sig allt igen.

Kanalsimmet var fantastiskt, förutom att jag tappat en öronplutt under löpningen och därför fick otroligt ont i öronen när vi simmade.

Efter simningen blev det stiglöpning och när vi skulle över en murken bro ramlade jag pladask, slog i hela sidan och var 1 cm ifrån att få en 5 cm rostig spik i armen. Inte kul. Sara blev helt blek, jag försökte skaka bort det men det kändes olustigt. Mitt lår värkte men jag ville inte säga något.

Vidare till nästa simning där vi valde att simma lite "fel" för att komma på en stig som vi kände till. Lite löpning och så sim igen. Nu var vi på sista löpsträckan som skulle vara 4 km (?) men vi valde att korta ner den till dryga 2 km då jag kände att energin började ta slut. Och då vill man inte vara i närheten av mig.

Inget kvitter på de sista 2 km löpning, vi var helt tysta och sammanbitna, Sara vågade nog inte säga något, jag var frustrerad. Efterbilden visar dock att vi var hyfsat glada. Vi näckade och tog ett bad till några gubbars enorma glädje. Tur man kan glädja någon.

Sammanfattning

Jag hade en dålig dag. Dåligt med energi, alldeles för mycket stress. Vår plan var bra men svår att följa. Kanske borde vi ha gjort något "enkelt" på min första gång. Men å andra sidan var det bra att se hur banan ser ut.

Gällande utrustning så fungerade mina skor klockrent. De tömdes på vatten otroligt snabbt när jag började springa, jag hade bra grepp och de kändes inte i vägen när jag simmade. Har inte helt koll på vilken modell det är då jag köpt dem begagnade men ett par Innov-8 i alla fall. Och lite mindrei storleken än jag brukar köpa när det löparskor. Känner av vaderna lite i dag men det är nog ovanan att springa i odämpade skor där droppet är så pass litet.

Jag hade sport-BH och sporttrosor under våtdräkten, det fungerade bra. Inget skav av våtdräkt. Öronpluttar och vanliga simglasögon plus paddlar. Det kändes som lagom mycket att bära runt på. Nu hade vi i och för sig kartan också som skulle in i någons våtdräkt när det skulle simmas men det gick bra.

Vi konstaterade att det är begränsande att springa i våtdräkt men det är OK. Det som är svårt är att springa i terräng men det hade nog kvittat om det var med eller utan våtdräkt för min del, jag är ju ett asfaltsdjur. Jag trodde nog att det skulle vara enklare att cabba ner och upp men det tar en evighet! Det kommer jag bara att göra om det verkligen krävs, ex vid de längsta löpsträckorna. Nu förstår jag också vitsen med swimrun-dräkter som har dragkedja fram.

Gällande hela banan så tycker jag att det är väldigt mycket löpning (och väldigt många höjdmetrar). Det hade varit roligt att ha mycket simning och korta löpsträckor men det beror säkert på att jag älskar att simma mer än jag älskar att löpa i terräng. :) Ser inte fram emot 6 och 4 km löpningen i våtdräkt men jag kanske ändrar mig när jag väl är där.

Så nej, jag är inte frälst ännu. Kändes mig faktiskt ganska deprimerad i går kväll. Jag tyckte vi höll på en hel evighet men tog oss ingenstans (1:39 och på min klocka stod det 8 km prick).

Tips till funktionärerna - ta med mycket kaffe! Det blir en lång dag för er om ni ska vänta in mig!

Swimrun-tips

Swimrun är hett, de flesta kan springa men simningen kanske är den stora utmaningen. Här kommer några filmer från Mr Rosén (fantastisk coach) som jag tycker beskriver tekniken på ett bra och enkelt sätt. Jag har valt tre filmer som jag tycker är viktigast att tänka på som ny simmare.

Vattenläge


Andning


Armtag


Och sist en video med Björn Englund, typ kungen av Swimrun.


Eller nä, måste också bifoga när Jimmy testar Swimrun, så himla roligt klipp. "Jag var så dålig så folk trodde jag hade drunknat".

Swimrun och däckvält

Chockas vid morgonkaffet av att skäggfarbrorn redan varit i och simmat. Det måste vara någon skruv lös på honom. Kanske inte bara en.

Men så skriver fotografen några ord om hur jobbigt det var för henne att stå där UTAN våtdräkt och fota med skakiga, kalla fingrar och genast tycker jag synd om henne. Hårt liv att vara swimrun-fru.

Men jag har också swimrunnat. Typ. För om man springer med en våtdräkt under armen så borde det väl räknas som ett swimrun-pass? I så fall är det första gjort nu.

För övrigt en helt vanlig Marre-morgon, däckvält och repdragning. Frågor på det?

En måndag

Typiskt bra måndag i går! Åkte till Mora för att hjälpa Dottern med matte. Älskar matte, älskar dottern, älskar Mora, älskar Strand (där vi åt middag). Dottern älskar väl inte direkt matte men när poletten ramlar ner och riktningskoefficienten blir plättlätt att räkna ut, ja då skiner hon upp. Och ja, vi pluggade matte på Strand. Hon funderar på att förlägga matteprovet där för att det gick så bra.

Och så råkade jag hitta ett test av swimrun-skor, läs!

Och framför allt - anmäl dig till första upplagan av Hofors Swimrun!

 

Julklappstips

En vecka kvar till julafton i dag. Sitter och klickar hejvilt på nätet och planerar en tur till ortens affärer på lunchen. Några tips på julklappar som jag själv skulle vilja ha följer här för dig som ännu inte är klar. Men kom ihåg att det blir jul ändå....

Simboj - en billig livräddare för dig som simmar i öppet vatten. Jag kommer aldrig mer att simma utan. Om du bor i mina krokar (Hofors) kan du enkelt köpa den från Fröken Simfena genom att maila henne på crawlkurs@simskolahofors.se för 399 kr. Leverans på studs.

Anmälan till någon rolig tävling. Och återigen, om du bor i mina krokar skulle jag knåpa ihop ett presentkort på vår lokala, nyinrättade Swimrun-tävling i Hofors som äger rum 12:e juli. #hoforsswimrun2015

Kanske finns det en crawlkurs du kan ge i present? Eller kanske en löpcoach och då rekommenderar jag givetvis energiknippet Carola som har löpgrupper, individuell löpcoachning och filmning av ditt löpsteg.

Swimrun

Ny blogg med fokus på Swimrun, ska bli spännande att se vad det tar vägen. Men just nu finns en spännande artikel där om Hofors Swimrun som jag tycker du ska läsa, gört!

 

Tävling hit och tävling dit

Hade samtal med coachen tidigare, vi diskuterade tävlingar hit och dit. Vad som är bra, vad som är mindre bra. Jag har beslutat mig för att strunta i de stora tävlingarna jag kört nästan varje år - det blir varken Göteborgsvarvet, Stockholm Marathon eller Vätternrundan. Känns sorgligt, speciellt Göteborgsvarvet som jag sprungit varje år sen urminnes tider men det är lite för mycket meck för att springa en halvmara. Stockholm Marathon är trevligt men nu har jag gjort det färdigt. Vätternrundan fattade jag beslut om redan förra året, det är för många olyckor, för mycket meck och en hel helg går bort.

Nu börjar bloggarna bubbla över av tävlingar, de coolaste är ändå Queen-of-F*ing-Everything Lantto som ska köra Rockman swimrun. Och klubbisen Ulf som ska köra (om han har tur i lotteriet) Norseman (Ironman med många, många höjdmetrar och start i en fjord med alldeles för få grader i). Jaha, och så sitter man här och inte har några mål. Eller vänta, några tävlingar har jag ju faktiskt inplanerade.

1:a mars - Öppet Spår 90 km skidåkning

31:a maj - Utö Swimrun med Mannen

6:e juni - Siljan Runt 160 km cykelnjutning

21:a juni - 70.3 Kronborg halv-IM i Danmark (anmäld men vi får se)

27:e juni - Vansbro Triathlon halv-IM med förhoppningsvis bättre väder än förra året

12:e juli - Hofors Swimrun premiär för vårt eget swimrun, tjohooooo!

8:e augusti - Sälen AIM Challenge Multisport när det är som bäst

23:e augusti - Copenhagen IM (trodde ni på allvar att jag inte skulle köra någon IM nästa år, va, va?)

Ungefär så ser det ut just nu. Fokus på cykel, löpning och simning. Lite styrka på det. En mix made in heaven. Förutom det där med längdskidor som jag inte riktigt begriper varför jag håller på med.

Utö Swimrun - eller att ta sig vatten över huvudet

Ibland vet jag inte hur jag tänker. Eller Mannen heller för den delen. För länge sedan knappade jag (av någon konstig anledning) in i kalendern att Utö Swimruns anmälan öppnar just den 15:e oktober. Vet inte varför. I går såg jag detta i kalendern men tänkte inte mer på det då dagen var lika hektiskt som alla de andra dagarna senaste tiden.

På kvällen på väg hem från tjejträffen är jag nyfiken och går in på Utös sida, hur många platser är "tagna" efter 4 timmar? Oj, finns några platser kvar. Oj. Läser lite till och tänker att nej, det där passar inte in i vår tävlingskalender. Nej inte alls. Och så är det mellan 7 - 11 grader i vattnet. Mannen hatar kallt vatten (han brukar ju ibland ha våtdräkt i bassäng för att han fryser). Och så terränglöpning, det är jag världskass på, stukar ju fötterna så fort jag ser en sten. Och Mannen har löpförbud. Och klippor är hala och otäcka. Och det är tidigt på säsongen så vi hinner knappt öva swimrum innan.

Slutsatsen efter allt det här blir ett sms till Mannen - "ska vi"? Och svaret blir "japp, vi kör". Så det är så logik fungerar hos familjen Marre. Det omöjliga är till för att besegras, det möjliga är lite för enkelt. Så det är Mannen och jag, ett mixed-lag made in..... ja, det återstår att se.

Den 31/5 står vi förhoppningsvis bakom den där flakmoppen och hoppas på att hunden på flaket är en mycket snäll hund då jag har skräck för ickesnälla hundar. Nu tänker du att jag nog borde bekymra mig om andra saker än flakhundar när jag står där och det är sant. Moppen kanske låter illa.

Det är också intressant hur jag och Mannen reagerar olika när vi väl bestämt oss och jag har anmält oss - han funderar över vilka nya grejer han ska köpa, jag hur jag ska träna för att fixa det. Manligt och kvinnligt eller bara olika personlighetstyper. Vet inte. Han pratar om linor, skor, klippa eller inte klippa våtdräkt, vilken dolme som är bäst och sånt. Jag tänker undrar vilken färg badmössan som man får har.

Utö Swimrun handlar om ca 30 km löpning och 3 km simning där simningarna är lite olika långa (mellan 40 och 480 meter fast i anmälan stod det 700 m så jag vet inte vad som är rätt). Längsta löpningen är strax under 8 km.

Sugen? Anmäl dig NU, platserna är alldeles strax slut.