Status just nu, förutom att jag är något rädd för att krascha igen (en till som var med om samma krasch, läs här), är lugnt. Jag har fått ihop 1018,53 km. Stabilt. Känslan i helgen var magisk, jag hade pigga cykelben och kunde cykla en hel evighet. Visst ömmade finn-rukken som vanligt men jag kan hantera det.
På fredag åker jag ner med hela cirkusen (dvs husvagnen och cyklar på taket), jag lastar också på snabb-Carola men hon får sitta i bilen tror jag. Om hon skärper sig. Åker ner, spontanshoppar onödiga saker i tältet, nervöskissar, går och lägger mig vid 20:00, kommer inte att kunna sova, studsar upp alldeles för tidigt, rullar till starten, startar men väntar in snabb-Carola och sen cyklar vi. Ungefär så. Vi har båda släppt alla tidsmål och kommer bara att ta oss runt, dagen för visa vilken form vi har.
I går premiärdoppade jag mig, det var mycket varmare än jag trodde och jag såg varken döda människor eller hajar under mina 22 minuter i plurret. Mannen tyckte dock (efter att ha känt på vattnet med tårna) att vi bara skulle "skolas in" så här första gången, kanske dra på oss våtdräkterna och sitta och prata en stund på bryggan innan vi åkte hem igen. Nja, det är nog inte så man blir en bättre simmare resonerade jag och hoppade (gled ner i vattnet med fingrarna för näsan) gladeligen i. Visst, första gångerna ansiktet ska ner under vattnet är något utmanande men sen går det över. Jag kunde simma hyfsat obehindrat även om våtdräktskänslan inte är helt bekväm ännu.
Mannen då? Jo, det gick überbra för honom! Han krålade och krålade som om det inte fanns en morgondag. Stor lycka! Han har tidigare haft lätt att simma i bassäng men så fort han kommit i öppet vatten har han inte kunnat frisimma alls men nu verkar det alltså ha släppt, hurra för Mannen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar