Vi hämtade upp Anna vid niosnåret och åkte de få milen till Hammarby där tävlingen skulle hållas. När vi kom fram efter nio var vi först på plats. Fick för första gången en bodymark, sjukt stolta var vi! Något bekymrad var jag dock för jag fick nummer 13 och vi skojade lite om det.....
Eftersom vi hade gått om tid tog vi cyklarna och spanade in simsträckan (700 meter i en kanal) samt första (och sista) delen av löpningen runt dammen. Hann också kolla in kartorna och dricka kaffe. Perfekt uppladdning.
Ungdomarna drog iväg klockan 11:00 och vid 12.00 skulle vår start gå. Vi gick iväg till simstarten en bit bort, krängde på våtdräkten, hann hoppa i sjön och simma bara för att konstatera att simglasögonen läcker på ena sidan. Inte mycket att göra åt. Helt plötsligt hör jag "starten har gått" och ser simmare dra iväg. Hoppsan, jag är en bra bit bort från starten men börjar simma ändå.
Simningen går riktigt bra, simmar sick-sack som vanligt men kommer om många och känner mig stark. Hamnar mitt emellan klungorna så jag simmar det mesta ensam och har svårt att orientera mig, vart går man egentligen upp? Bannar mig själv för att jag inte checkat av simbanan bättre. Hittar till slut rätt öppning och är andra dam upp ur vattnet.
Krånglar en del vid T1 men kommer iväg på cykel som tredje dam. Skönt! Trycker på, det känns riktigt bra. Har dock inte satt fast Garmin-klockan så jag får sakta in och strula med det. Första biten är asfalt, sedan dålig traktorväg och sista biten grusväg. Bra och lätt cykling som går superfort. Kommer in på växling och en tjej passerar mig precis när jag är på väg in i växlingsområdet.
Växlar snabbt, tar med mig en gel i farten och är fjärde tjej ut på löpningen. Känns som vanligt stappligt de första stegen men hittar ganska snabbt rytmen. Första kilometern på 5:30 utan att trycka på för hårt. Mysig stig att följa, uppför en del men inte så farligt. Slappnar av för att kika på klockan vid två km och då hör jag KRAAAAS, tittar ner och ser att foten är i en konstig vinkel. Jahapp. Provar att gå några steg, det funkar inte alls. Blir gråtfärdig, ser stjärnor av smärta. Lägger mig ner brevid stigen, tar av mig tröjan och lindar hårt kring foten, håller högläge. Flera löpare passerar och lovar att skicka hjälp.
Ligger kvar säkert en halvtimme och hejar på löpare som springer förbi. Sen dundrar en bil in på stigen (fattar inte hur han fick plats) och plockar upp mig. För skjuts till målet och får ett förband om foten. Surt. Det var den tävlingen det. Första tävlingen i hela mitt liv där jag får DNF. Hoppas det inte blir fler sådana....
Tack Anna och Boel för hjälp och stöttning under tävlingen och efteråt! Tack Mannen för att du orkade lyssna på allt klagande. Tack alla ni andra för alla sms och meddelanden, ert stöd betyder otroligt mycket! Tack för spontanbesök i sjukstugan! Tack alla sötnötter!
Dagens prestation stod Anna för, hurra vad du är bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar