Redan på torsdag åkte jag och Sonen till Orsa för att tjuvstarta midsommarfirandet. Ett stort gäng från vår by invaderade i stort sett hela campingen. Många i gänget tävlade i Orsakajt'n eller Orsabajk'n, jag och Sonen körde 15 km MTB (han var sur över att han var för liten för att få köra 25 km) och jag fick bita i för att hänga med i svängarna. Ramlade i en uppförsbacke och fick gå nerför en nedförsbacke. Feg morsa tyckte Sonen. Han tyckte också att jag var otroligt pinsam och jobbig som skulle heja på alla funktionärer "kan du prata när du cyklar så cyklar du för långsamt". Här är grabbarna från HAIF Cykel uppradade inför loppet.
Och så målspurten som jag förlorade.
Efter det traditionell midsommarlunch. Sonen drog i sig en hel flaska bubbel själv.
Långbord och alltid lika hysteriskt innan alla fått upp sillen och nubben på bordet.
Barnen aktiverade sig, Sonen tyckte han hade jobbat färdigt för dagen så han intog viloposition.
Sen var det traditionellt midsommarfirande i Orsa-parken. Fotade inte för firandet har ju sett lika ut i typ 2245 år.
Midsommardagen startade vi brudar med ett landsvägspass i solsken. Stannade till på Sollerön och fick go'fika. Jag hann givetvis inte fota innan jag högg in på min, Monster-Linda är inte lika hetsig så hon hann föreviga konstverket.
Vi var väldigt nöjda och glada över att få KAFFE. Även Monster-Linda.
Till slut fick vi slita oss ifrån den härliga fikan och cykla tillbaka till Orsa. 8 mil solskenscykel blev det.
Jag avslutade med dryga 8 km crosslöp i extrem värme men det gick.
Vårt fina boende under helgen.
På söndag hade jag, SSSSara och Sonen anmält oss till Runn Open Water, när vi anlände till Falun var det 11 grader i luften och regn. Omysigt. Men lagom till starten sken det upp som tur var. Vi som simmade 2500 meter fick springa över udden så lite swrimrun har jag ju övat på nu.... :)
Sonen simmade 200 meter och var oändligt sur över att jag inte anmält honom till 500 meter.
Här simmar han som tvåa in mot mål (fast han vann sin klass).
I mål! Sur för han ville simma mer.
Och jag lyckades faktiskt också simma i mål fast jag inte trodde det ett tag. Det var en otroligt jobbig känsla att tro att man är sist hela loppet, från början till slut. Kände för att hoppa av efter halva men jag kämpade på. Nöjd. Mindre nöjd över min navigering som var urusel. På riktigt.
Det var i stort sett bara "riktiga" simmare med, sådana där supersnabba som Sara. Sara simmade på 47 min, jag på 58 minuter och så här i efterhand är jag väldigt nöjd. Sara säger att jag tappar 30 sekunder på 100 meter (i bassäng) på henne och det var ju ungefär där jag landade i simningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar