Nakenfoto

Morgonjogg två dagar i rad, jisses. Hade egentligen tänkt sova lite längre i dag men då kollegan i går kväll propsade med hundögon kunde jag inte motstå frestelsen. Tur det för det var fantastiskt. Mitt lilla sommarställe.

Belöningen - att stå i duschen efter morgonjoggen och beundra den här utsikten. Hoppas ingen tidig båtförare fick sig en chock när hen tittade in och fick se en spritt språngande naken kvinna i sina bästa år fotandes från badkaret.

Möten, möten, möten och sen swimrun med Sara i kväll. Bra dag.

Men för i helvete SVT

Jag blir så trött på er. Vad är det för fel? Har ni glömt att kika i kalendern på ett tag och inte förrän nu noterat att det är 2015? Jobbar det bara mansgrisar på sportavdelningen? Eller har ni haft en dålig dag? Igen.

Ingen i triathlonvärlden kan väl ha missat att det var långdistans-VM i Motala i helgen. En riktig triathlonfest! Och våra galet duktiga svenska triathleter vann lag-guld för både män och kvinnor och bästa kvinna blev Eva Nyström på en femteplats (Camilla Lindholm som sexa) och bästa man blev Patrik Nilsson också på en femteplats. Så vad skriver mossiga SVT? Gissa?

Blir jag förvånad? Nej, inte speciellt. Bara trött.

Kvitterlöp

Kvitter i mina öron under 7 km löp. Från denna tjejen. Men även fåglarna kvittrade i solen.

Bra morgon även om benen var tunga. Det gick inte fort om jag säger så....

Vansbro Triathlon 2015 - The Story

Innan loppet
Jag var konstigt lugn hela veckan. Kollade vädret och vattentemperatur som vanligt men annars var det ett konstigt lugn. Packade, packade om några gånger men det brukar jag göra. Sista cykelpasset på torsdagen kändes magiskt bra, visste att jag hade tryck i cykelbenen. Bra uppladdning på fredag med bra mat, tidigt i säng men som vanligt urkass sömn.

Gänget från stan drog iväg vid sex-snåret, lite tryckande stämning i bilen men ändå OK. Kom fram till Vansbro innan åtta, studerade fascinerat raggarna som stod vid macken och hinkade öl. Konstraster.

Gjorde i ordning växlingsplatsen, lyssnade på pre-race mötet, hängde med klubbisarna. Avslappnat. Kicki poserar något mindre avslappnat (?).

Full simning förkunnade Claes, 1930 meter i 14,3 gradigt vatten. Burr.

Bäst att fota målrakan innan utifall jag inte tar mig dit....

Fina klubbisen Ulrica Cavallin trashtalkade sig själv innan loppet, skrällde och kom sedan FYRA i motionsklasser. Alltså totalt av brudarna. Hon är amazing. Men hon gick ju också och vann Åre Extreme Challenge förra året. Bara så där. Powerkvinna!

Glada, nervösa brudar.

Delar av klubbisgänget, vi var hela 22 från klubben på plats. Kul!

Affe var där och tävlade, fast innan det förvarnade han Claes om kommande rumpnyp. Dåligt, jag vill ju ha överraskningsmomentet på min sida.

Det kokade i växlingsområdet innan start.

Loppet
Vi skulle självseeda oss inför simningen, jag valde slutet av 35 - 40 minuters gruppen. Det blev dock kaotiskt när alla började röra sig mot starten så jag vet inte vart jag hamnade till slut. Kom i och kände direkt köldchocken, hade lite svårt att lägga i ansiktet till en början men det gav sig. Upplevde starten kaotiskt, hittade aldrig fritt utrymme. Först skulle vi uppströms 80 meter innan vi vände nedströms. Kaos, kaos, kaos. Folk simmade på mig, jag fick sparkar, tyvärr stannar jag alltid upp då vilket gör att det kommer 10 ytterligare triathleter som simmar över mig. Måste bli bättre på att slåss i vattnet.

Nedströms gick det riktigt bra, jag njöt av varje minut. Vände uppströms och det blev lite mer trångt igen, många som sick-sack-simmade och ett antal liggningsförsök igen. Ser jag lätt-liggad ut?

Simningen gick på 44 minuter, hade kanske hoppats på bättre tid då jag simmade på 41 minuter 2013. Nu är i och för sig banan annorlunda, jag tror det är mer strömt här än där vi simmade då. Eller är jag kassare på att simma?

I T1 strulade jag en del då jag var rädd för att frysa på cykeln och därför valde att inte ha cykelbyxorna på under våtdräkten. Big mistake. Korvade, korvade och tjorvade. Till slut, efter 6:39 var de på och jag kom iväg.

Cykel - det var här jag skulle pressa. Först knölig väg (men den där bron, hjälp, cykeln höll på att skaka sönder) men sedan kunde jag börja trampa. Medvind i ryggen och lätta ben. Snittade första timmen långt över 30 km/h men sedan kom värmen och jag fick sänka något. Hade positiva tankar i stort sett hela tiden, ryggen började gnälla redan efter första milen men jag kunde hantera det genom att sätta mig upp nu och då. Jag märkte hur jag körde om folk ideligen vilket var skönt för självförtroendet. 9 mil på 2:58, jag är nöjd!Ville snitta 30 km/h och det gjorde jag. (3:16 förra året och 3:08 2013).

T2 - bytte cykelbyxor mot tights, tryckte en gel och iväg. 4:20 tog det.

Löpningen gick bra till en början, fick dock stanna på första bajamajan en stund men sedan hade jag som strategi att springa mellan vätskekontrollerna oavsett hur långsamt det gick. Första milen gick på 1:06 så jag var hyfsad nöjd för det kändes som att det gick långsammare. Sen började värmen ta ut sin rätt, jag kan verkligen inte springa när det är varmt! Magen gnällde lite, håll, ska jag fortsätta dricka eller inte. Kunde ändå vända de negativa tankarna efter en stund och sluta tänka på tider och bara njuta. Hejade på alla jag mötte, fick hejarop från publik och funktionärer. Fantastisk stämning!

Vid 4 km kvar hittar jag en klubbis som inte mådde så bra. Jag hade längtat efter någon att prata med så vi slog följe. Kanske pratade vi inte jättemycket men det var ändå skönt att springa med honom. Piggnade till och kände att jag kunde springa hela vägen in i mål med ett leende på läpparna.  Totalt 2:25. 2:15 förra året, 2:08 2013 (galet bra för att vara jag!).

Totalt 6:19:52, förra året 6:28:31 (sim ersatt med 6 km terränglöp) och 2013 6:12:46.

Efter loppet
Fina Kicki gjorde ett helt fantastiskt lopp! Hurra vad du är stark!

Åt med klubbisarna, njöt en stund och åkte sedan hemåt för att packa upp stinkande lådan. Fina minnena kvar, gummibanden vi samlade på löpningen (känslan att få det andra bandet och bara ha 3 km kvar är oslagbar!), fina guldtackan (för visst är det riktigt guld?), racebelt med nummerlappen (sjukt smart att namnet stod där, många som skrek mitt namn vilket är skönt då jag inte hade någon supporter med) och så en ny skopåse. Bra. Fick också en solskärm en ärligt talat, vem använder sådana?

Kroppen kändes pigg efter loppet, bara ryggen som ömmade något. Vätskebalansen något störd men efter lite resorb blev det bättre. På söndagen var kroppen fortfarande OK, tog det lugnt hela dagen men kunde köra crossfit med mycket lätta vikter. Avslutade dagen med yoga vilket var precis vad min kropp (och hjärna) behövde.

Summering
Supernöjd över cyklingen, att det gick så fort trots att jag aldrig gick på rött. Besviken över tiden på simningen, kändes som att det gick snabbare. Löpningen har gått tungt i vår, måste springa mer. Men min vår har också varit strulig på andra plan så jag får nog vara glad över att det gick så pass bra, att kroppen höll och att jag valde glädje under hela loppet. Men nu ska det löpas, banne mig!

I mål

Men jo, jag är i mål. Mest nöjd över cyklingen, minst över löpningen men hela storyn kommer snart. 

Och visst klämde jag på Claes Björlings rumpa. Traditionsenligt.

Getingen är redo

Hon ser snabb ut i dag, hoppas cyklisten på den är lika snabb. Nu köööööör vi!

Allt är klart - nu kör vi!

Börjat packa, fixat med logistik, cykel, vädret ser hoppfullt ut, vattnet är kallt (ja för 14,3 grader är ju inte tokvarmt direkt) och sista passet är gjort. Eller egentligen säger coachen att jag ska köra kort sim, cykel och löp i dag också men jag vilar. I går körde jag sista cykelpasset, 5 mil med (för mig) snabbt tempo och det kändes riktigt bra. Skönt att ha med mig det i bagaget till i morgon. Gänget exkl snabb-Kalle innan passet.

Boel tyckte hon skulle räta upp en stolpe på en fin äng. Alternativ träning tror jag visst det kallas.

I morgon vid sextiden åker cirkusen iväg. Jag hoppas att jag inte fryser ihjäl på cykeln, jag hoppas också pressa min cykeltid något då jag tycker att det hänt saker där i år. Sen får det bli som det blir. Har inte bestämt om jag ska försöka trycka på eller om jag ska se tävlingen som ett känna på distansen. Myspys eller hard core. Dagsformen får avgöra. Och hur jag sover i natt för den här natten var helt bedrövlig.

Hepp! Nu kör vi!

Men ser man på....

Noterar att jag och Sonen finns med i resultatlistan för 15 km MTB i Orsabajk'n. Bra där Sonen!

Race week

Det kokar rejält i triathlonvärlden, i helgen är det VM i Motala och medeldistans i både Vansbro och Halmstad. Galet.

I VM (långdistans med 4 km simning, 12 mil cykel och 3 mil löpning) deltar 11 svenskar i elit och 360 age groupers, bland annat Janne från min klubb och så fina Lina.

Elitteamet består av:

Eva Nyström

Lena Holmgren

Emma Graaf

Camilla Lindholm

Annie Thorén

George Bjälkemo

Fredrik Carlén

Karl-Johan Danielsson

Pontus Lindberg

Patrik Nilsson

David Näsvik

 

Jag önskar jag kunde vara på plats och heja i Motala men jag får tänka på dessa fantastiska atleter när jag själv tävlar. Min tävlingsplan är väldigt osäker, jag åker upp över dagen men resten har jag inte funderat på. Energi måste införskaffas, racebelt hittas, klädval göras, logistik till/från Vansbro bestämmas, flaskhållarna måste på cykeln, cykeln måste finputsas, jag har inga slangar, pump måste sättas på. Pust. Jag hoppas jag får hjälp med några av sakerna.... Och så hoppas jag på bättre väder än förra året..... Just nu 14,2 grader i vattnet, kliver vi över 15 grader så blir det "hel" simning. Hoppas, hoppas.

 

Uppladdning hittills har varit att högaktigt strunta i coachens plan (no goooooood), jogga i går kväll (6,5 km med superpigga ben) och i morse (tokdöd, ingen speed, ingen lust), dricka drinkar och äta en trerätters med Sonen i går. Ooooops, skärpning. I dag lovar jag att simma det där passet som står på schemat coachen, jag lovar.

Vansbro väder

Säger bara en sak - skärpning vädret! Och vattentemperaturen förstås.... Men lördagens väder kan gärna vara kvar.

Midsommar 2015

Redan på torsdag åkte jag och Sonen till Orsa för att tjuvstarta midsommarfirandet. Ett stort gäng från vår by invaderade i stort sett hela campingen. Många i gänget tävlade i Orsakajt'n eller Orsabajk'n, jag och Sonen körde 15 km MTB (han var sur över att han var för liten för att få köra 25 km) och jag fick bita i för att hänga med i svängarna. Ramlade i en uppförsbacke och fick gå nerför en nedförsbacke. Feg morsa tyckte Sonen. Han tyckte också att jag var otroligt pinsam och jobbig som skulle heja på alla funktionärer "kan du prata när du cyklar så cyklar du för långsamt". Här är grabbarna från HAIF Cykel uppradade inför loppet.

 Ögonblicksbild när Sonen susar fram i skogen.

Och så målspurten som jag förlorade.

Efter det traditionell midsommarlunch. Sonen drog i sig en hel flaska bubbel själv.

Långbord och alltid lika hysteriskt innan alla fått upp sillen och nubben på bordet.

Barnen aktiverade sig, Sonen tyckte han hade jobbat färdigt för dagen så han intog viloposition.

Sen var det traditionellt midsommarfirande i Orsa-parken. Fotade inte för firandet har ju sett lika ut i typ 2245 år.

Midsommardagen startade vi brudar med ett landsvägspass i solsken. Stannade till på Sollerön och fick go'fika. Jag hann givetvis inte fota innan jag högg in på min, Monster-Linda är inte lika hetsig så hon hann föreviga konstverket.

Vi var väldigt nöjda och glada över att få KAFFE. Även Monster-Linda.

Till slut fick vi slita oss ifrån den härliga fikan och cykla tillbaka till Orsa. 8 mil solskenscykel blev det.

Jag avslutade med dryga 8 km crosslöp i extrem värme men det gick.

Vårt fina boende under helgen.

På söndag hade jag, SSSSara och Sonen anmält oss till Runn Open Water, när vi anlände till Falun var det 11 grader i luften och regn. Omysigt. Men lagom till starten sken det upp som tur var. Vi som simmade 2500 meter fick springa över udden så lite swrimrun har jag ju övat på nu.... :)

Sonen simmade 200 meter och var oändligt sur över att jag inte anmält honom till 500 meter.

Här simmar han som tvåa in mot mål (fast han vann sin klass).

I mål! Sur för han ville simma mer.

Och jag lyckades faktiskt också simma i mål fast jag inte trodde det ett tag. Det var en otroligt jobbig känsla att tro att man är sist hela loppet, från början till slut. Kände för att hoppa av efter halva men jag kämpade på. Nöjd. Mindre nöjd över min navigering som var urusel. På riktigt.

Det var i stort sett bara "riktiga" simmare med, sådana där supersnabba som Sara. Sara simmade på 47 min, jag på 58 minuter och så här i efterhand är jag väldigt nöjd. Sara säger att jag tappar 30 sekunder på 100 meter (i bassäng) på henne och det var ju ungefär där jag landade i simningen.

En mycket bra helg, många skratt, många härliga vänner. Stort tack och en stor puss till alla som förgyllde helgen!

Dags för midsommar-race

Hög på livet

Surfade runt i går kväll och hamnade på en kompis sida. Vi är nästan exakt lika gamla (jag är två dagar äldre och därmed liiiite mer vis än hon), vi har gått i samma klass, hängt i samma gäng, tränat ihop. Vi fick båda gå på vår första mammografi samma vecka och båda var lika nojjiga över detta. När jag sedan fick höra att hon hittat en knöl i bröstet stannade världen upp för en stund. Cancer är något som någon annan får, inte hon. Hon som lever ett hälsosamt liv, hon som är ung. Det får inte vara sant.

Jag tänkte på henne varje dag under den där perioden, på hennes sätt att hantera sjukdomen. Jag beundrade modet, viljan, beslutsamheten. Att bli frisk var det enda som existerade i hennes värld (hon var mest sur över att kanske missa årets multisporttävling.....).

Det har gått bra för henne, hon fick snabb behandling och kom snabbt tillbaka men varje gång jag ser henne i omklädningsrummet på badhuset så påminner hennes ärr mig om hur livet kan förändras från den ena dagen till den andra.

Jessica - jag har inte sagt det till dig förut men du är tamejtusan min idol.

I går hade hon lagt ut en härlig bild på sin blogg som är klockren.

Så vänner, ta tillvara på livet, berätta för dem du älskar att du älskar dem, skratta, gråt, våga göra tokiga saker, lev livet fullt ut. Jag bär ett armband VARJE DAG som påminner mig om vad livet går ut på. Det är min yoga-guru Johanna som försett mig med armbandet och jag försöker verkligen leva mitt liv utifrån det. En gång tappade jag bort armbandet i Sälen, ringde Johanna och fulgrät i luren tills hon lovade att ge mig ett nytt. Så viktigt och värdefullt är det för mig.

Så på temat Välj Glädje - tre bilder fulla med glädje som representerar mina senaste 12 timmar (dock ingår också glass med Dottern i dessa 12 timmar men jag fick inte fota henne av olika anledningar och Sonen kom också förbi för att ge mig en kram men där hann jag inte ens plocka fram kameran för han var så snabb i vändningarna).

 

Cykeltur med härliga brudarna. Vinden var en virvelvind men det var brudarna också. Win win. Följde upp med crosslöp på stela ben då Pernilla kört slut på mig på vägen hem. Fy f*n vad hon är stark!

Ställde klockan på tidigt och hade en löpardejt med snabb-Sara. Många bra samtal, peppigt löp, perfekt väder.

Och sen direkt till Bakerian för frukost med den här puman. Vilken morgon!

Carpe Diem fast på riktigt.

Gummibilder

"Herregud vad min lägenhet luktar gummi nuförtiden!" Hmmm, tog en stund innan jag kunde ta in och tolka kompisens uttalande..... Det handlade om våtdräkt, inget annat. Vi var ute och blötte ner dräkterna i går igen, mycket kallare vatten än sist men vi pallade ändå 2 kilometer på något sätt. Frös resten av kvällen. Trots att jag också svingade klot.

Såg också spår av att sjöodjuret försökt ta sig upp på bryggan. Hua.

I kväll väntar racer och löp. Och packning för midsommarresa förstås. Mycket packning....