Morgonträning

Brudarna tjatade till sig morgonmys och vem är jag att stå i vägen för det? Två brudar körde skiftet innan oss med start 05:20. Lämnade svettfläckar och lapp till oss.

Jag och Kicki körde igång skift 2 klockan 07:00, testdags. Och som hon utvecklas den där bruden. Grymt!

Sen dök de andra brudarna upp och vi körde skift 3 klockan 07:30. Upplägget var svettigt och skönt.

Wod 1 - AMRAP stege
3 Thrusters
3 Hand-release-pushups
Löpning 20 meter
6 Thrusters
6 HRPU
Löpning 20 m
9, 12, 15 eller så långt man hinner. Jag hann till 15 Thrusters och några HRPU innan tiden var ute.

Snabbt byte till nästa WOD - AMIGO, min favvis!

3 minuter, 3 varv
10 Goblet Squats
10 Hand Release Push-ups
Fyll ut resten av tiden med burpees (jag hann två ynka)

Vila 1 minut

3 minuter, 3 varv
10 Thrusters
10 svingar
Fyll ut resten av tiden med Crossfit-situps (jag hann 10 st)

Vila 1 minut

3 minuter, 3 varv
10 Boxhopp
10 Moutain Climbers
Fyll ut resten av tiden med double/single unders

Avslutade med magcirkel (45 sekunders jobb, 15 sekunders förflyttning)
1. TRX - börja i planka, dra in knäna mot bröst/armbågar
2. Russian Twist med bolldunk
3. Crossfit-situps
4. Omvända burpees
5. Plankan
6. Ironcross
7. Sidoplanka h
8. Sidoplanka v

Och det är FREEEEEEEDAG!

Mini-triathlon och björnfrossa

I går var en bra dag på många sätt. Bra möten på jobbet, oväntade möten på det privata planet som gav mig hopp och tro och hjärtat lättade en aning. Toppade denna underbara dag med ett mini-triathlon bara så där.

Jag och Mannen drog iväg för att simma en kortis. I en ny sjö den här gången och utan bojar som talar om hur långt vi simmat. Det var ganska befriande att bara få mata på, utan att räkna eller tjafsa. En halvtimme senare var vi nöjda (eller inte jag för jag ville simma en hel evighet men tiden fanns inte).

Hem och då har minsann Dottern fixat middag! Hon är bra hon!

Ombyte och så drog vi i väg åt varsitt håll - jag med tjejgänget på MTB och han på racer. Och vilket tjejgäng sen! Vi var så coola när vi drog iväg på hojarna ut i skogen. Chefstjejen hade fixat en underbar rutt med lagom svåra stigar, vägar, traktorspår. Och som vanligt har jag inte en aning om vart jag är när jag cyklar i skogen. Rätt som det var dyker en björn upp! Tjejen längst fram panikbromsar, attackerar björnen förstås för att rädda oss andra och får ett fasligt bitmärke på knäet! Dramatik!

Ditåt försvann björnen!

Vi lugnar ner oss, cyklar vidare och upptäcker sedan att TVÅ cyklister saknas! Jädra björn! Funderar över förklaringar till ledsna familjer, hur säger vi det här på ett fint sätt när de plötsligt, från ingenstans, dyker upp igen och har blivit jagade av en älg! Vad är det här? Orsa Björnpark?

Vi cyklar vidare utan större incidenter, utom att jag fick väja för en pytteliten och söt groda och höll på att köra i diket.

Kommer hem, byter om snabbt och kör fem kilometer löpning också. Bara för att fira en magisk dag och en magisk kväll. Som avlutades med hysteriskt fnitter när jag och Mannen upptäcker att det dykt upp ett Kalmar Magazine i dag. Med våra namn i startlistorna. Gulp.

OK, det här med björnen är inte riktigt sant men det hade kunnat vara det.

Köpte coola triathlongrejer som belöning

Nu är dejten över för den här gången. Ovan ser ni att jag bytt om från trånga kjolen till tightsen, matchar bra. Johan konstaterade att jag som vanligt skaffat mig ett snett bäcken, "lossade" på några låsningar i ländryggen och bröstryggen, gav mig en hård massage på vissa rygg- och rumpmuskler som stramat till sig och skickade sedan ut mig med en förmaning om att göra rehab-övningarna på riktigt och inte bara lova. Jo, jag lovar. Tre gånger om dagen. Jag lovar.

Det visade sig att knäskadan jag ådrog mig under maran handlar om en spänd hamstring där muskelfästet fått sig en omgång den inte ville ha. Och så är piriformis på dåligt humör. Jo tack, det vet jag. Och mina stackars utåtrotatorer som ska smekas medhårs via uppbyggnad och stretch. Mmmmm, hur många gånger har jag hört det och förträngt det. Men nu så! Så fort det slutar pirra och kännas konstigt i ryggen och benen så ska jag göra rehab så det står härliga till! Men i dag får jag vila. Eller simning är OK sa han men det vet jag inte om jag vill när det blåser 15 m/s, regnar och är typ 10 grader varmt. Brrrrr.

Men efter besöket uppmuntrade jag mitt triathlonutövande med några coola saker i alla fall. Från IKEA. Fancy.

 Blev också hungrig av allt träningspratande, hittade som tur var lite mellis i bilen.

Och eftersom jag ändå ska vila så slank jag in på Pressbyrån där jag äntligen hittade nyaste numret av Stark och dessutom en Triahlon-tidning. Dessa ska jag ägna mig åt i kväll i soffan. Kan nästan lova att det blir glass också.

Och jag har en DEJT i dag

Ni vet det där pirret i magen. Nervöst som tusan. Hur ska jag bete mig, vad ska jag säga, vad ska han tycka, vad ska jag sätta på mig för kläder, hur ska jag ha håret, smink och allt det där. Så känns det i dag. Jag har nämligen en dejt snart. Fast med tanke på hur jag såg ut efter förra gången jag träffade honom bör jag nog tvätta bort allt smink och sätta upp håret i en Lilla-My-tofs. Och trycka i mig några Valium innan också.

Jo, det är den här killen jag ska träffa i dag igen. Han ser väldigt snäll och mjuk ut men tro mig, det är han INTE. Han fnissar, pratar väder och vind, tar upp något ämne som han vet att jag går igång på och rätt vad det är så knäcker han till ryggen på oväntade ställen. Hualigen. Men jag får bita ihop. För det blir ju bra sen. Om han inte knäcker av mig ryggen förstås.

 

Planen för Vansbro Triathlon

Den planen är ganska enkel - överleva. Start-PM har kommit och jag läste det i går medan alla hår på kroppen reste sig samtidigt. Hualigen! Varför gör jag sånt här? Men jag måste ändå ha en plan, precis som för alla andra lopp.

Boende
Jag och Mannen tar husvagnen upp på fredag eftermiddag och inkvarterar oss mitt i simmeckat. Det blir kul!

Fredag eftermiddag
Vi hämtar ut våra startkit, Mannen meckar med cykeln, har vi tur hinner vi reka cykelbanan och löpbanan. Skulle helst vilja hinna simma lite på simbanan också.

Lördag förmiddag
Checka in cykeln, pre-race möte 10:30, nervöskissa, försöka äta, titta på alla andra triathleter som ser grymt vältränade ut, försöka smälta in.

Simning
Klockan 12:00 är det dags att ge sig av. Första delen av simningen sker uppströms, 950 meter ska klaras av inom 40 minuter. Sedan nedströms 950 meter. Hela simningen måste vara klar inom 1:15. Det är ungefär den tiden jag kommer att behöva så klockan är nu 13:15.

Cykel
Växla till cykel och dra iväg 3 varv på en platt bana (sägs det). Lite tid i T1 och jag kanske kommer iväg 13:30 med en del marginal inräknat för strul. 9 mil. Om jag håller ett snitt på 25 km/h så tar det mig ca 3:30. Klockan är alltså 17:00.

Löpning
Slänger på mig löpartightsen och springskorna, iväg på en halvmara. Kanske kommer iväg 17:15 och har då 2:45 på mig innan målet stänger. Har ingen aning om hur det känns i kroppen efter simning och cykel men det borde väl gå. Hoppas komma in på en tid under 2:30.

Mål
OM jag kommer så här långt kommer jag att vara helt toknöjd, speedad, gå runt och malla mig för de få funktionärer som orkat vänta in mig i mål och hoppas på att Mannen är pigg nog att samla ihop mina saker. Äter sedan mat, ett glas vin kanske och har ett stort leende på läpparna när jag somnar i husvagnen.

Och som Astrid Lindgren har sagt: "Ibland måste man göra saker man egentligen inte vågar för annars man ingen människa utan bara en liten lort".

Mitt triathlon vs Nice Ironman

För att helga Ironman i Nice i går, körde jag och Mannen också ett triathlon. Fast något kortare. Eller mycket kortare. I stället för att slänga oss i det underbara havet i Nice och simma 3860 meter, körde vi blygsamma 3 x 200 m. Det hade varit coolt att få slänga sig ner här....

Sedan tog vi bilen hem för att byta om till cykel. Vår cykling var ganska precis 3 mil. Ironman-gänget cyklade 18 mil, och inte vilka mil som helst. Det är en otroligt vacker cykelbana men ack så tuff. Längsta stigningen är 22 km och brantaste stigningen 15 %. Vår cykling var lite mer platt....

Och så löpning direkt på det. Jag hade ställt i ordning en fin växlingsplats på ett campingbord i garaget, glömde dock fota den. Glammig att vara triathlet! Vi sprang dryga 7 km, de i Nice sprang 4,2 mil. Fast deras fram-och-tillbaka-bana vid havet var nog betydligt finare än vår runda runt sjön.

Under hela dagen följde jag vår egen hjälte Joel Evertsson som vi stolt kan meddela kommer från vår håla. Han är ett fysiskt under, jag förstår inte hur grabben orkar! Han körde Kalmar förra året på 9:32:59 och i går klarade han av den svåra Nice-banan på fina 10:08:51. Grattis Joel!

Och grattis också till Lisa Nordén som vann guld i Syracuse på halv-IM i går på tiden 4:23:37 (total placering 6:a)! Och inte ett ord om dessa två lopp på sporten på TV. Dåligt! Bild från Lisas blogg.

Minitriathlon i dag

Midsommarträning

Dagen innan midsommar var jag och simmade en sväng. Tänkte knäppa ett sånt där typiskt Instagram-foto, ni vet "kolla-på-mig-jag-ser-så-söt-sportig-och-härligt-spontan-ut". Försök nummer ett slutade så där.

Försök nummer två ska vi inte ens prata om. Lite "jag-är-sponsrad-av-Michelin-varning" på den.

Min simpis blir dock alltid käck och fin på fotona.

 

Började min midsommar med 45 minuter riktigt hård, slitig crossfit med ett gäng andra "dårar" som också tyckte det var en bra uppvärmning inför midsommardansen. I dag är det lördag kväll och mina ben håller på att döda mig. Tack för den. Hade en mysig, söt, hårig men trött kompis vid midsommarbordet. Nej, inte Mannen.

Jag har hunnit med att MTB-orientera med Sonen i dag, hur mysigt som helst. Om det inte vore för de förbenade myggen. Jisses vilket anfall jag var med om mitt ute i skogen när Sonen letade efter en klurig kontroll. Men vi hittade flera stycken och åkte nöjda hem för att äta. Efter det slocknade jag två timmar på soffan. Tydligen mycket ansträngande med MTB-orientering. Eller så var det drycken i går kväll som gjorde mamsen trött. Det var Sonens teori i alla fall. Fast han var besviken över att vi inte drack snaps som alla andra, normala vuxna. Så vi är nog lite onormala då.

Trodde aldrig att jag skulle orka ladda om till dagens huvudpass - distans cykel 2 timmar + 30 minuter löp. Det kändes helt övermäktigt om jag ska vara ärlig. Men några koppar kaffe och en helt oräknelig mängd Dumle-kolor senare var jag ganska fit for fight. Ganska. Benen skrek om nåd när jag gick ner i trappan för att hämta upp cykeln. Vinden skrek i träden och det låg regn i luften när vi gav oss av.

Men jag förhandlade med mig själv och körde en sväng i alla fall. Fick söka skydd bakom Mannens rygg emellanåt för att orka. Finn-rukken gav upp efter några mil men jag pinnade på i dryga 4 mil ändå. Satt på mig löpardojjorna och körde några kilometer i blöjbyxorna. Nice syn tyckte gänget tonårsgrabbar som hade många slagord i förrådet. Mest "öööh, kolla tanten", "moooaaaahhhhh" och sånt. Uppmuntrande. Vickade lite extra på blöjbyxerumpan.

Första sen VR

MTB-orientering

Grodhopp

76

Det är mitt nummer på min nästa tävling. 500 startande, jag mest nervös av alla. Blir faktiskt nervös bara av att tänka på det. Måste gå och nervöskissa.

Fokus. Börja med att simma 1920 meter - 960 meter åt ena hållet, vänd och simma tillbaka. Maxtid till vändning 40 minuter.

Världens finaste simmössa.

Växla till cykel, cykla ut 15 km, tillbaka 15 km, upprepa två gånger till. 9 mil. Klart.

 

Och så löpning på det. Närmare bestämt 21,1 km, också på en trevarvsbana.

 

 

OM jag kommer i mål får jag världens finaste medalj.

Alla bilderna från Vansbro Triathlons hemsida.

Lunchjogg

Fullt upp i kväll så det fick bli en lunchjogg. En vecka och två dagar sedan jag sprang. Gulp. Vart tog tiden vägen? Var rädd för ett tungt och heljobbigt pass. Visst, det var tungt i början innan benen rullade igång men sen var det faktiskt helt OK den dryga milen jag joggade. Riktigt skönt vissa partier. Fick känningar i mara-knäet så nu måste jag ringa och få en tid för att kolla vad det är.

Att simma i öppet vatten

I går kom jag och Mannen iväg på första simningen utomhus. Coachen hade sagt 5 x 100 meter för att känna in skillnaden mellan ute och inne. Kändes läskigt redan när vi kom till sjön. Mannen hängde länge på bryggan innan han bekämpade sin ångest (han har ångest för att det ska vara kallt i vattnet, jag för att det ska finnas hajar/döda människor som flyter upp/stora fiskar/stockar eller något annat hemskt under vattnet).

Det var inte ett dugg kallt i vattnet tack vare våre underbara våtdräkter från Orca. Mina simglasögon fungerade bra och läckte inte in vatten. Men jisses vilken ångest jag hade första gången jag stoppade ner huvudet för att andas under vattnet. Men det gick! Och rätt som det var kunde jag börja frisimma också. Körde mellan två bojer som det var 50 meter mellan. Lagom att börja med. Körde hundringar och hängde en stund på bojen innan jag körde vidare.

Det som var svårt var navigeringen. Jag simmade kors och tvärs hela tiden. Och när jag började tretaktsandas var det helt omöjligt. Då blev det nästan 180 grader helt plötsligt. Nä, nu är det simfokus som gäller under HELA sommaren. Minst tre pass i veckan ner i vattnet och plumsa.

Hittade en video som Mikael Rosén gjort i samarbete med Icakuriren. Där ger han tips, bland annat att man navigerar (förstås) genom att att titta framåt men andas inte samtidigt, det rubbar rytmen. Simma också gärna mot något stort, så jag kanske hade behövt sikta på något bakom bojen på stranden för att lyckas bättre. Ett generellt tips är att navigera vid 6 - 12 armtag om det inte är trångt eller en stökig sjö.

Han tipsar också om de fem P'na när du simmar:

1. Pusta ut under vattnet
2. Huvudet/hjässan ska peka framåt
3. Huvudet ska röra sig i en gigantisk pennvässare (undvik att böja och wobbla med huvudet)
4. Ingen papegojfisk i vattnet - vrid bara på huvudet och inte hela kroppen när du ska andas
5. Bra pace - bara för att du andas åt höger ska det inte ta längre tid mellan höger och vänster arm

Olyckor

Jag och C hade en skön tur runt Vättern. Det var några gånger vi var nära att att hamna i situationer som var läskiga, speciellt en gång i början då hela gänget framför bromsade in och jag hängde över styret för att få stopp innan jag kraschade in i C. Några Beckers-kollegor råkade ut för en krasch då en bakomvarande cyklist inte upptäckte att alla andra cyklister stod stilla och rammade rätt in i dem.

Läste också om Michael Olsson, en duktig cyklist som körde Bianchi Vättern GP och låg i ledning då han krockade med en lös hund som var lös och gick till attack. Det är läskigt och jag hoppas Michael repar sig bra.

Vätternrundan 2013 - the story

Fredag morgon, fyra förväntansfulla och ideligen kissnödiga cyklister drar iväg för att avverka 30 mil i bil för att få köra 30 mil på cykel.

Solen sken när vi inackorderade oss i huset tillsammans med 7 andra cyklister i Beckers-teamet. Kul att lära känna nya cykelmänniskor. Fast första kvällen var åtminstone jag lite för nervös för att prata så mycket med de andra.... Vår serviceman fixade cyklarna.

Och jag fick klistra på mitt fjärde Vätternrunda-klistermärke på cykeln. Fint.

Brudarna piffar med cyklarna.

På väg att hämta ut nummerlapparna gick vi över startbron. Galet fint och mäktigt.

Jag och Mannen hann också in på världens coolaste triathlonbutik, LeWa sport, och fick hjälp av Lena att välja simglasögon. Jag har ju så svårt att hitta några bra och det visade sig att jag behöver juniorglasögon för att det ska funka. Ser så fram emot att testa mina nya, fina glasögon. Och nu ska de väl ändå inte läcka in vatten.

 Coolt när det står en sån här buss utanför våra hus. Det är danskarna i vårt team som åker flott.

 Pirrig inför start förstås.

 

Några ur Team Beckers (VD'n, MTB-räven, C och Mannen).

Och så själva loppet då. Jag och C bestämde oss i sista stund för att hänga ihop så länge det gick. Vi drog iväg i ett lagom tempo, körde med Team Beckers hela vägen till första depån efter fem mil. Där drog de vidare medan vi sträckte lite på ryggen. Hittade lite ryggar här och var till nästa depå i Gränna där vi också fann våra Beckers-vänner igen. Kul! Ganska slitigt därifrån till Jönköping. Hade glömt bort jättebacken vid Kaxholmen och så denna vind. Herregud vad det blåste! Jag fick en dipp innan Jönköping och bad C lämna mig men hon envisades att vi skulle köra ihop. Tryckte i mig köttbullar, GT-tabletter och gel för att kunna komma igen.

 Efter Jönköping kommer Bankerud och även den backen hade jag förträngt. Men det gick ganska bra och nu började köttbullarna trilla ner i benen och jag kunde köra igen. C fick problem med knäet och fick stanna till för omplåstring i Fagerhult medan jag drack min sjuttonde kopp kaffe. :)

Vi stannade förstås i Hjo där C körde sin taktik att ligga ner och äta. Verkade funka bra för pigg var hon hela tiden. Galet pigg.

På andra sidan sjön hade vi också skön medvind och livet lekte mest hela tiden. Vi trampade på, hade ibland bra ryggar och ibland turades vi om att dra. Skönt att ha en kompis med sig! Jag hade bestämt att jag inte egentligen skulle stanna på varje depå för jag har ju så svårt att slita mig därifrån men med C's hjälp så tog vi snabba stopp och vi räknade ut att det lönade sig för oss att sträcka på ryggen för att kunna köra på lite extra efter stoppet. Bra taktik!

När det var fem mil kvar hände något med mina ben. Jag orkade inte längre trycka till och hjärnan orkade inte motivera kroppen att köra hårt så jag bad C dra iväg så hon skulle hinna in på sub 12. Hon velade och velade men till slut drog hon. Jag tappade lite fart, tog det lugnt. försökte hitta ryggar men hittade inte så många (förutom Beckers-ryggarna innan Medevi). Hoppade över Medevi-stoppet då jag inte litade på mig själv längre; hade nog kunnat stanna kvar där för evigt, ligga och sola, ha det bra....

Mannen stod vid mål och hejade, jag blev så glad! Hade ont i stortårna så jag slängde av mig skorna till honom och traskade iväg för att hämta min medalj. Sluttiden 12:09 är jag riktigt glad över, persade med 1 timme och 20 minuter!

Blev glad när jag såg att C också hängt kvar på området så vi fick äta mat (igen) ihop. Hon kom en bra bit under Sub 12 (11:43), heja vad bra! Och Mannen körde på en helt fantastisk tid, 9:25, pers på nästan en timme!

Även MTB-räven kom i mål på sin måltid, hon som inte ens gillar landsvägscykling.... Hon konstaterade att det var många backar. :) Bra jobbat tjejen! Från att ha köpt cykel i våras, aldrig cyklat landsväg, nött som en galning under hela våren för att få ihop 100 mil och sedan köra in i mål med ett leende på läpparna. Jag är imponerad!

Summan av kardemumman var att det gick riktigt bra. En dipp strax innan Jönköping, för övrigt ett behagligt och skönt lopp med många sköna skratt. Inga skavanker någonstans, pigg kropp även dagen efter. Tusen tack för all pepp på Facebook och sms vänner, ni är ovärderliga! Och så världens största tack till C som var stark, snäll, peppande och bara helt underbar hela vägen runt sjön. Puss på dig!

Nu väntar uppladdning inför Vansbro halvironman. Gulp.